Årskrönika 2013 - del 4: Cykelproblem, uppehåll, Cypern, innebandy,dottern dålig, träning, tävlingsresultat

Så var vi då framme vid den fjärde och sista delen av årskrönikan för 2013. Den sträcker sig från september och till årets slut.

Har du missat Årskrönikan del 1, Årskrönikan del 2, eller Årskrönikan del 3 hittar du dessa här.

Cykelproblem
Jag hade från slutet av juni haft problem med att min nya racer laddade ur. Dvs att när batteriet för de elektroniska växlarna laddats höll det bara ca 2 dagar oavsett om jag cyklade eller ej. Någon form av fel var det, men det var svårt att göra något åt detta innan säsongen var slut.

I slutet av augusti var jag ute med Helmersson och Lundin på en längre cykeltur när växlarna helt slutade fungera. Det innebar att jag fick cykla ca 70 km på högsta växeln. Det var riktigt jobbigt och utmanande.

Om vi lägger till att min brukscykel stals i början av året, att min förra racers ram kraschade i februari, att min trainercykel gav upp i april och att slutligen min nästan nya MTB havererade i augusti så kan man nästan säga att jag hade vissa cykelproblem under 2013!?

Nu är dock det mesta löst. Jag använder min gamla racer som trainercykel. Min MTB-cykel är slutligen lagad då jag efter mycket detektivarbete lyckades hitta rätt växelöra. Min nya racer skickades till Stockholm för reparation av växlarna, och nu är det fixat.

Träningsuppehåll
I samband med att min "sista" cykel havererade blev det ett längre träningsuppehåll. Utan cykel och en massa arbete på min inglasade altan gjorde att det inte var svårt att ta en paus på ca 6 veckor.

Cypern - Cykelresa









Några veckor innan Kattens och min cykelresa till Cypern började jag träna igen. Vi cyklade tillsammans under en hel vecka och hade det verkligen mysigt och trevligt i riktigt bra väder och trevliga vägar. Det blev totalt 24 timmars cykling vilket var en bra grund inför den "riktiga" försäsongsträningen som snart skulle starta.

 

 

 

Det är inte många som känner till att Cypern är ett riktigt bra cykelland. Jag skrev därför tre olika inlägg kring vad man bör känna till innan man åker dit:
Allt du behöver veta om att cykla på Cypern - del 1, del 2, del 3.

Innebandytränare
Melvin spelar sedan något år innebandy. Jag har tidigare varit tränare i allt från pojklag till A-lag i ishockey, innebandy och fotboll - men har haft ett antal års uppehåll. Nu var det dock dags igen. Det visade sig att om ingen ställde upp som tränare skulle det inte bli någon innebandy, så då var det bara att kavla upp armarna och ställa upp. Det innebar att från november så var jag alltså tränare för Vännäs Spöland P födda 05. Jag måste säga att det är riktigt skoj, även om jag kanske tycker det är ännu roligare att träna lite äldre barn.

Trainer och inte
Under november och december var målet att få till riktigt bra träning på trainern. Det har gått sådär. Ena dagen har jag varit pigg och stark och nästa har förkylnings-/astmasymptom försämrat utfallet. Jag har dock kämpat på och utgångsläget inför 2014 är riktigt hyfsat.

Intensiven igen
Återigen blev Tova riktigt dålig med utslagna lungor, kramper och resistenta bakterier. Återigen blev det intubering, nedsövning och lång tid på intensiven och senare på vanlig avdelning. Återigen drogs hela familjen ned i det mörka hålet.

Tova är nu efter tre veckor bättre - och vi alla kämpar nu för att åter komma tillbaka på rätt köl.

Resultat under året

Krafttrampen MTB                       7:a
Vätternrundan                              7 timmar 44 minuter
Gottnetrampet                             DNS – Tova sjuk
Mörksuggejakten                         DNS – Tova sjuk
Krafttrampen LVG                        3:a
Storsjön runt                                 12:a
Vännästrampet                             4:a
Cykelvasan                                     DNF – Cykelhaveri
Själevadsfjärden runt                   4:a
Norrlandsmästerskapen              Tävlingen inställd

Sammantaget är jag riktigt nöjd. Jag gjorde vad jag skulle och lite till. Resultaten var bra och jag kunde och vågade cykla offensivt. Jag var helt klart starkare under 2013 än vad jag var under 2012 och nu hoppas jag ta ytterligare steg 2014.

Målet är att genomföra fler tävlingar år 2014, men än är inte programmet beslutat.

Träning under 2013

      Trainer

• Sträcka: 359,05 mil
• Träningstid: 92 timmar och 59 minuter

       MTB

• Sträcka: 35,52 mil
• Träningstid: 13 timmar och 43 minuter
• Höjdmeter: 2515
• Snittfart: 25,9 km/h

      Racer

• Sträcka: 694,54 mil
• Träningstid: 226,13 timmar
• Höjdmeter: 48.960 meter
• Snittfart på LVG: 30,7 km/h
• Snittfart utomlands: 27,8 km/h (Mallorca, Gran Canaria och Cypern)
• Snittfart Sverige: 32,6 km/h
• 60% av träningstiden och 64% av sträckan i Sverige. 

      Övrig träning

• Träningstid: 4 timmar

     Summa av all träning under 2013

• Sträcka: ca 1090 mil
• Träningstid: Nästan 337 timmar
• Höjdmeter: 51.475 meter

Målet innan året var att cykla minst 1000 mil och träna minst 365 timmar eller en timme per dag. Jag klarade det ena men inte det andra. För att nå målet om i snitt en timme per dag skulle jag behövt ha färre sjukdagar och inte sex veckors träningsuppehåll i september/oktober. Tittar vi på resultaten var dock träningen mer lyckad under 2013 än tidigare säsonger.

Nästa del
Nu kvarstår bara en summering och utvärdering av 2013 innan det är dags att bara blicka framåt. Det handlar om att utvärdera de mål som sattes upp för 2013.

Hur mycket ska en cykel kosta? Eller när är din cykel tillräckligt bra??

Det är många som de senaste åren frågat mig vad de ska köpa för cykel, vad den ska kosta mm. De brukar också fråga vad jag har för cykel, om den är bra och vad den kostar. Sedan brukar de flesta säga - oj vad dyrt.

Jag brukar säga att du får mycket pengar för varje tusenlapp extra du satsar tills du kommer till en brytpunkt då skillnaderna blir mycket små. Se också till att aldrig köpa en riktigt billig cykel, det ångrar du. Hur väl håller då dessa påståenden?

Idag lästa jag Bicyclings tankar kring detta. De skriver:

Vad är egentligen en cykels kvalitet och prestanda? Det är inte lätt att definiera. Kvalitet i meningen hållbarhet är till exempel inte likställt med prestanda för världseliten, där råder nästan ett omvänt förhållande då låg vikt till exempel prioriteras före lång livslängd. Vår definition handlar mer om vad man får för peng­arna och hur majoriteten av alla cyklister använder sina cyklar – och vår "sweet spot"­-zon är det prisintervall där du får mest cykel för pengarna idag. Så läs vår kurva som en sorts subjektiv prisvärdhetsskattning, som gäller de flesta cyklar och cyklister – men inte alla i alla lägen.

Till denna text har de också bifogat en bild:

Utifrån bilden och Bicyclings tänk känns det som jag brukar svara "rätt" när någon frågor.

Ser jag prisbilden att ingen cykel bör kosta mindre än 15.000 kronor, kan jag dock tänka att de inte tagit med cyklar som beställs direkt på nätet, exempelvis Rose och Canyon. Där får du mycket cykel en bit under 15 tkr kronor. Generellt får du enligt min bedömning mer för pengarna om du beställer dessa typer av cyklar under förutsättning att du vet vad du ska ha. Jag säger inte att de i alla lägen är de bästa, men att du får mycket för pengarna. Sedan är jag kanske lite partisk då jag bara kör Canyon?!

Det gläder mig också att jag inte behöver ge upp drömmen om SM-guld. Kanske till och med Em-guld vore möjligt? Något OS-guld blir det dock inte. Ja, nu förstår ni att det handlar om cykeln och inte min kvalité som cyklist - men ändå.

Med andra ord kan jag inte skylla på cykeln om det går dåligt. Det gör jag inte heller. Jag har en kanoncykel i min Canyon Aeroad Di2 med 55 mm GoVesthjul till dessa. Den går som ett spjut. När man sitter på är det bara att hålla i sig. Snygg är den också....

Kanske lite vila - men först några fyror

Ja så var då det sista passet gjort på några dagar. Det genomfördes under gårdagskvällen och innebar  att jag tränat 9 av de 10 sista dagarna och dessutom 7 dagar i rad.

Vid flera tillfällen har jag kört dubbla pass så totalt ligger jag på 14 träningspass på 10 dagar. Passen har mer haft karaktären av tröskelträning och intervaller vilket också gjort passen kortare och den totala träningstiden blir då endast 11,5 timmar, trots så många träningar.

Idag är jag på konferens i Örnsköldsvik med Vännäs kommuns ledningsgrupp, och vi blir kvar till i morgon. På lördag är jag med sonen på två innebandymatcher. Det innebär att det nu blir vila tre dagar i rad, och nästa träning först på söndag. Tänk vilken superkompensation denna vila ska ge. Jag kommer bestämt flyga fram inom kort!?

Träningen för dagen innebar att 4 stycken 4 minutersintervaller skulle genomföras. Benen var trötta och sega vid uppvärmningen, så jag bestämde mig för att nöja mig med att försöka klara 340 watt i varje intervall. Det blev jobbigt.

Det märks tydligt att benen är lite trötta då jag varje intervall hade lägre snittpuls än vad jag brukar, samtidigt som det brände i benen och det inte kändes möjligt att öka. Jag fick istället koncentrera kraft och vilja för att överhuvudtaget klara att hålla bestämd effekt genom alla intervallerna. Det gick dock och snittwatten låg mellan 342 och 345 vid de olika intervallerna. Snittpulsen vid första intervallen hamnade på blygsamma 87% och vid den sista på endast 90% av maxpuls. Som högst trycktes pulsen upp på 93%. Alla pulstal var minst 3% lägre än vad de brukar vara när jag ska köra mig trött på fyror. Nu blev jag trött ändå, men mest i benen.

Det är fascinerande vad snabb formutveckling det blir efter träningsuppehåll och därefter sätter igång med nötandet på trainern.

Vid gårdagens träning var jag seg, hade tränat många dagar på raken, men hade ändå samma snittwatt på 4-minutersintervallerna som jag hade på ettorna för drygt två månader sedan. Då var dessutom pulssnittet högre. Jag hade också 6 snittwatt högre än när jag för fyra veckor sedan körde fyror, och då var snittpulsen i går markant lägre och vid förra tillfället och dessutom hade jag då haft tre vilodagar innan fyrorna.

Så trots att jag idag inte var mitt allra bästa jag, känns det som det fortsätter åt rätt håll.

Tolv saker du inte visste......

Det har blivit en trend de senaste dagarna på olika cykelbloggar att skriva om tolv saker som man inte vet om den som skriver. Jag är ju självklart inte sämre än att jag hänger på. Eller så har jag ingen fri vilja och följer bara med utifrån grupptryck?! Ja, vad vet jag. Men här kommer det. 

Detta är bilden ni brukar få av mig på bloggen. Nedan kommer några andra sanningar.



1. Jag hatar kyla, vinter, snöskottning mm. Jag ogillar att frysa och mina luftrör mår inte bra. Det är med andra ord perfekt att bo här uppe i kalla norr, eller? 

2. Jag gillar inte djur något vidare. Trots detta har vi både hund och katt. Men inte är det min förtjänst/skuld att det blivit så. I dealen att vi blev med djur skapades ett muntigt avtal (gäller som ni vet på samma villkor som skriftliga) mellan mig och sambon. Det innebär i korthet att jag slipper allt ansvar för hunden och nästan allt för Katten. Eller föresten jag har allt ansvar för Katten för hon klarar inte sig själv, tror jag i alla fall? Men för kisse är mitt ansvar mycket begränsat. För er som blir förvirrade av denna skrivning: Ni vet väl att sambon kallas för Katten!? Hon är för övrigt det enda djur jag gillar.

 

3. Jag gillar inte att för egen del delta i individuella konditionssporter. Jag har i min ungdom mest sysslat med ishockey, fotboll, innebandy, slalom, pingis etc. Jag har aldrig gillat cykling. När jag gick i högstadiet cyklade jag till och från skolan. Det var mindre än en km. När det var motvind på hemvägen höll jag på att bryta ihop och trodde aldrig att jag skulle komma hem. Inte blev det så mycket bättre med tiden heller. Eller föresten, det var innan cykeldjävulen för fem år sedan tog mig i sitt grepp. Sedan dess gillar jag i alla fall en individuell konditionssport - och inte så lite heller.

4. Jag har sett Frankrikes president Francois Mitterand i bara kalsongerna i samband med att jag sjöng på Olof Palmes begravning.

5. Jag är väldigt motivationsstyrd och gillar inte att göra saker utan att göra det riktigt ordentligt. Det är allt eller inget. Jag har inget problem med varken allt eller inget, men mitt emellan är inte min grej.

6. Jag var tidigare delägare i en travhäst som hette Lycklig. Vi var lyckliga varje gång den kom i mål. Det var dock inte så ofta. Det vanligaste var galopp eller att den var skadad. Den sista skadan läkte inte och det var slut på travkarriären. Under två år blev det 6 starter. Lycklig komi mål 2 ggr utan galopp, och det blev två segrar. 65.000 kronor i inkörda pengar. För övrigt gillar jag trav men är ganska rädd för hästar.

7. Jag har sett alla avsnitt under alla säsonger utom två av Greys Anatomy. För övrigt såg jag alla avsnitt av Rederiet fram till sista säsongen.  

 

8. Jag är utbildad elittränare i ishockey och har tränat allt ifrån pojklag, A-lag och TV-pucken. Innan familjen och arbetet tog överhanden hade jag en tanke om att bli tränare på heltid, så blev det inte – men det är inget i dag jag ångrar/saknar.

9. Jag är ganska bra på att bygga saker och har helrenoverat två hus, byggt en stor altan och nu är jag nästan klar med ett större uterum.

 

10. Enligt sambon kan jag falla som ingen annan. Katten säger att jag faller som ett barn, inte kan ta emot mig och ser ut som när man faller på en banan. Hon sa idag: ”Du är jävligt klantig när du faller – det är du bra på”. Jag är inte helt säker på att jag håller med. Då jag nämnde att jag skulle skriva ihop 12 saker som utmärker mig fick jag för övrigt höra att jag var bra på att bygga enligt punkt 9 och på att falla. Några andra positiva uttryck kom inte fram. Nästa gång någon frågar vad jag är bra på bör då mitt svar bli: ”Jag är bra på att bygga saker och för övrigt är jag jävligt bra på att falla klantigt”.  Kanske något för CV:n?  

11. Jag har hållit ett längre tal till kungen och drottningen iförd scoutskjorta.

12. Jag gillar att prova nya saker. Det kan ta sig uttryck på många sätt. Ett exempel var att jag innan jag börjat cykla på ”riktigt” pratade med bror om att vi behövde en utmaning. Vi skulle då först cykla 80 km för att därefter köra inlines i 45 km. Det innebar att vi skulle ta oss samma tur som vi idag kör Vännästrampet, men start i Nordmaling (Nordmaling, Vännäs, Bjurholm, Nordmaling). Det kan inte tyckas vara så stor utmaning, men är man ingen cyklist, man har en vanlig brukscykel och vägen för inlines har knottrig asfalt – då kan jag lova att det blir jobbigt. Ett annat exempel var också för ca 10 år sedan då jag klev upp innan familjen vaknat, gick till Falun från Hofors (ca 45 km), köpte brukscykeln som nämnts ovan och cyklade hem. För övrigt var det ca 30 grader varmt denna dag och jag hade inte med mig varken dryck eller energi. Rätt tänk – svar nej.

Så avslutar vi med två bonusspår

13. Jag spelar gitarr, skriver egen musik och gillar att uppträda. Det har skett i många sammanhang, inte minst på många stämningsfulla bröllop och begravningar. I nuläget saknas det dock tid för att spela i den omfattning jag vill.

14. Min absoluta favoritartist är Peter LeMarc. Han skriver fantastiska sånger, framför allt texterna. Han kan också fånga lyssnaren, särskilt på konsert. För övrigt skulle jag gå på hans spelning i Umeå som jag tror var 1993. Av någon anledning blev det inte av, men det kommer ju nya chanser. Tyvärr utvecklade LeMarc någon form av scenrädsla, så nästa gång han hade ett antal spelningar var om jag inte minns fel 2007. Han var så populär att det tog ungefär lika lång tid att sälja slut på de 5-6 spelningarna som det tog innan platserna för cykelvasan 2014 hade sålt slut. Jag missade detta. LeMarc gav då två extraspelningar där platserna tog slut på någon halvtimme eller så, men då han jag med. Det blev en fantastisk spelning i Stockholm

Ja det var tolv av mina egenheter kompletterade med två bonusspår. Ja, jag vet – det finns fler. Men de får vi ta vid senare tillfälle.

Tränar du tillräckligt?

Hur vet du när du tränat på i tillräcklig omfattning på din trainer?

Ja, det finns några sätt att titta på detta. Själv har jag nu på sista tiden sett följande "bevis":

a) Cykelhandtagen blir blötare och äckligare för varje cykelträning.
b) Cykelbyxorna som tvättats har inte hunnit torkat när nästa cykelpass startar.
c) Pulsbandet som inte får tvättas hinner aldrig torka mellan träningarna.
d) Det finns en pöl av svett under cykeln som aldrig försvinner.
e) Cykelskorna är konstant fuktiga.
f) Det är ett evigt duschande och tvättande av kläder.
g) Jag rullar på min RumbleRoller varje kväll för att mjuka upp sega muskler.
h) Det ser snyggt ut när jag tittar igenom min träningsdagbok på datorn.


Ja, sedan tillkommer förstås en allt bättre form, ett bättre humör, att jag orkar med mer på dagarna, att jag blir piggare och rent allmänt mår bättre. Men det är väl bara sidoeffekter?.

Fart är ingen lek....

Idag var det dags för vilodag efter att ha kört väldigt mycket träning på slutet. I morgon blir det träning igen och sedan vila två dagar då jag är på konferens med jobbet. Därefter åter träning på lördag och söndag.

Men så kom jag helt plötsligt på att jag är tränare för sonens innebandylag. Eller det visste jag nog, men jag hade förträngt att vi hade två matcher på lördag och är jag och sonen är borta hela dagen. Därmed blir det ingen träning på lördag heller. Det blir alltså vila torsdag, fredag och lördag.

Då fanns inget annat att göra än att trots allt kasta in en träning idag. Fast i dag kör jag lördagens träning fast lite kortare då tiden idag var knapp. Så det är fortfarande vilodag, på sitt sätt.

Det blev tio minuters uppvärmning. Därefter körde jag fartlek under 27 minuter. Det innebär att det ska vara 27 jobbiga minuter med snabba skiften mellan olika kadenser och effekter. Inget är bestämt innan jag startar och känslan får avgöra. Det blev verkligen varierat. Jag körde maxintervaller på både 10, 15 och 30 sekunder. Det blev några ettor, en tvåa, en fyra och en femma. Mellan farthöjningarna låg jag på allt mellan sweetspot och en cykling i parken.

Det blev ett ganska roligt och jobbigt pass. Fokuset var på benen och att kunna trycka mycket effekt. Det gjorde att snittpulsen inte blev extremt hög då intervallerna var ganska korta och det blev en del vila emellan. Under de 27 minuterna blev det en snittpuls på 85% och 289 watt. Som högst hamnade pulsen på 95% av max och det högsta trycket i pedalerna hamnade på 627 watt. Totalt blev det trots allt bara ca 10 minuter där effekten låg mellan 320 och 629 watt. Mesta tiden kring 450 watt.

Det går snabbt att bli trött

Efter en högkvalitativ vecka med mycket tröskelträning och sweetspot var det som planerat i går kväll dags för en annan ingång vid det första träningspasset för veckan.

Det blev också mycket träningstid förra veckan och många träningsdagar i rad. Därför ska alltså denna vecka innehålla högre intensitet, färre träningar och kortare pass.

Det innebar att måndagens träning bara blev ca 30 minuter, men det innebar inte att det var en dans på rosor. Det var också femte dagen i rad av träning och den 7:e av de 8 senaste, och då ska man nog inte köra så mycket längre!?

Det är inte särskilt svårt att bli trött även om man kör kort tid. Ett alternativ är att efter fem minuters uppvärmning köra 8 intervaller på 15 sekunder. Man kör hårt med ca 550 watt och 120 i kadens i varje intervall, sedan sänker man intensiteten till ca 220 watt i 45 sekunder och sedan är man på det igen.

När man kört 8 intervaller kör man på ca 250 watt i 4 minuter och sedan upprepas hela proceduren.

Det blev alltså 16 stycken 15 sekundersintervaller med hög kadens och ganska många watt. Pulsen hinner inte bli extremhög, men det svider bra i benen. Som högst i slutet av andra åttan hamnade jag på ca 95% av maxpuls. Snittet för hela passet blev dock inte så högt, ca 82%.

Det blev alltså ca 4 minuters riktigt rejäl träning, varken mer eller mindre. Det kändes helt ok.

Årskrönikan 2013 - del 3: Krafttrampen, 300 km, Storsjön, Vännästrampet, Cykelvasan, Själevadsfjärden mm

Så var det då dags för del 3 i årskrönikan för 2013. Denna del sträcker sig från mitten av juli till slutet av augusti och kommer mest beröra cykling och cykeltävlingar och resultat.

Har du missat Årskrönikan del 1 eller Årskrönikan del 2, så hittar du dessa här.

Krafttrampen 2013 – LVG

I och med Tovas svåra tid på intensiven som jag beskrev om i del 2 blev många tävlingar inställda. Däremot lyckades jag under perioden hålla igång träningen.

Den 21 juli var det dock åter dags för tävling efter fem veckors uppehåll.

Krafttrampen i Skellefteå är en av mina favorittävlingar där det ofta gått bra. Det är också den enda tävling som jag varit med i fyra år i rad.

Årets tävling med fler och starkare cyklister indikerade at det skulle bli fartfest, och fartfest blev det. Tävlingen var 90 km och snittfarten blev ca 40 km. Allt eftersom föll cyklister av som inte fixade tempot och den ryckiga körningen. När det blev spurt var vi ca 10 cyklister kvar och jag lyckades spurta till mig en tredje plats, något jag är mycket nöjd med. Jag brukar vara med till spurten, men då inte lyckas så bra. Denna gång kände jag mig starkare än många gånger tidigare och jag tog en klar tredje plats och närmade mig tvåan sista biten.

300 km på cykel

Dagen efter urladdningen som Krafttrampen innebar skulle vi på husvagnsemester till Östersund. Jag klev då upp riktigt tidigt för att cykla större delen av biten.

Efter kom Katten och Melvin med Husvagnen. Målet var att de inte skulle hinna ikapp mig förrän jag cyklat 30 mil. Detta lyckades nästan helt perfekt. När jag hörde en tutande bil bakom mig hade jag cyklat 299,3 km. Det gjorde att jag cyklade på 700 meter till innan vi stannade.

Det blev alltså 30 mil i ett relativt makligt tempo vilket innebar att det tog exakt 10 timmar vilket också var vad jag bestämt innan jag startade.

Storsjön runt 2013

Det blev ett träningspass mitt i veckan. I övrigt var det semester med familjen med bland annat besök på Frösö zoo.

På lördagen var det dock dags för Storsjön runt. Ett 200 km långt cykellopp runt sjön. Det var många deltagare med och många starka cyklister. Tyvärr var det så många cyklister med att tre stycken cyklister lyckades smita i väg tidigt under loppet utan att klungan riktigt uppfattade detta/tog det på allvar. Sedan var det så att säga kört att hamna riktigt i toppen. Men jag gjorde hela dagen mycket arbete, tog många ryck, bidrog till farthållningen osv. Tyvärr ville inte lagen med cyklister i tätetn bidra, så det var ett omöjligt uppdrag. Resultatet blev utifrån förutsättningarna hyfsat, medan känslan var riktigt bra. Fint väder och bra bana förhöjde det hela.

Totalt blev det 55 mils cykling denna vecka fördelat på tre pass. Det är inte ofta man har det upplägget.

Vännästrampet 2013

Efter hemkomst till Vännäs var det dags för Vännästrampet – vår egen tävling. Den anordnades för tredje gången och innebär 125 km cykling med en tuff avslutning i en två km lång backe.

2011 hade jag svårigheter att hänga med runt, men lyckades. Däremot lyckades jag inte så bra i sista backen och hamnade på en 6:e plats. 2012 var jag starkare och var mycket aktiv under de första fem milen. Då krockade jag dock ihop med en annan cyklist och mitt hjul havererade, så det blev DNF.

Vid 2013 års lopp var jag åter stark och offensiv och arbetade för att vi skulle vara så få kvar som möjligt inför sista backen. Dock var startfältet mycket starkt och det var svårt att minska klungan.

Jag gjorde en del utbrytningsförsök för att om möjligt ha en lucka inför sista backen, men när det inte lyckades var det bara att inse att det skulle bli tufft. Det är inte optimalt för mig att ha avlutningar i långa tuffa backar.

Tätgruppen blev allt mindre, men när backen nalkades var det fortfarande 12 cyklister kvar i gruppen som skulle göra upp om segern. Pengsjölia som backen heter har aldrig varit en favoritbacke för mig, så jag hade inte mycket hopp om framgång. Den fina formen som egentligen funnits hela säsongen höll dock i sig och jag trampade i mål som 4.

Då det var hemmatävling var det extra glädjande att Lundin blev 7:a och bror 8:a. Tre cyklister från Vännäs bland de åtta första är riktigt bra.

Att deltagarna då var mycket nöjda med vårt arrangemang höjde känslan ytterligare.

Träningsvärk Grande

Tro det eller ej, men den största träningsvärken under hela 2012 fick jag i inledningen av byggnationerna av vårt nya uterum. Under augusti och september ägnades väldigt mycket tid åt detta projekt, och jag är riktigt nöjd med utfallet, även om allt ännu inte är riktigt klart.

Cykelvasan 2013

Den 14 augusti var det dags för Cykelvasan, och som tidigare hade jag med mig bror som ”sparringpartner”. Vi hade tanken att hjälpa varandra ända in i mål.

Det blev en mycket tuff dag på många sätt. Jag var dåligt uppvärmd innan start och det startade uppför. Det gick fort, och dessutom hade min MTB börjat trilskas. Frambromsen låg på, så jag fick lite extra motstånd. Bra för träningen, dåligt för resultatet.

Första timmen hade jag en snittpuls på 94% av max, inte optimalt. Pulsen fortsatte att vara hög och det kändes tungt. Efter ca 40 km låg inte längre bromsen på och jag började allt eftersom känna mig piggare.

Efter ca 50 km visade det sig att jag och bror var starkare än de flesta runt omkring oss. Det innebar att vi körde om allt fler. Så helt plötsligt efter 70 km smäller det utan förvarning till i min cykel. Hela växeln lossnar och kedjan går av – slut för idag. Det blev ett bra träningspass med en medelpuls på 91%  under 2,5 timmar, men ingen målgång.

Bror körde vidare i bra tempo och landade på 3 timmar och 18 minuter. Jag är säker på att om inte min cykel haverarat hade vi hjälpts åt och fixat någon/några minuter bättre än detta. Bror lyckades alltså riktigt bra. Det skulle jag också gjort om inte ett haveri satt stopp.

Det blev alltså en riktigt sur dag. I och med att jag inte kunde slutföra loppet var jag till skillnad från bror åter oseedad inför 2014 års Cykelvasa. Det medförde att när anmälningarna gick ut hade bror anmält sig men inte jag. Det troligaste är alltså att det inte blir någon cykelvasa 2014. Om jag mot formodan deltar i ett MTB-lopp och seedar in mig till loppet får vi se om jag tänker om.

Själevadsfjärdenrunt 2013

Tur att det redan helgen efter Cykelvasan var dags för nästa tävling. Det var Själevadsfjärden runt (söder om Örnsköldsvik).

Själevadsfjärden har en bana som mäter 50 km som körs tre varv och är min absoluta favorittävling. Både för att jag varje år brukar ha bäst form i slutet av säsongen då denna tävling går, att jag gillar banan och att jag brukar lyckas bra resultatmässigt. 

2011 blev jag två avslagen just före målgång när jag hade segern som i en liten ask. 2012 blev jag 3:a även denna gång avslagen på mållinjen. Jag sa därför innan 2013 års upplaga att jag blir nog fyra i år om trenden ska fortsätta, och så blev det.

Det blev en riktigt tuff och trevlig tävling där jag var mycket aktiv. Då motståndet var tuffare än tidigare år, så är jag nöjd både med insats och placering.

Få tävlingar

Tanken var att jag skulle delta i Norrlandsmästerskapen och att det skulle bli säsongens sista tävling. Tyvärr blev tävlingen inställd i sista stund. Totalt sett gjorde detta att jag under säsongen missade 3 inplanerade tävlingar. Då jag samtidigt hade planerat in färre aktiviteter 2013 än tidigare blev det i slutändan alldeles för tunt. Sammantaget är jag mycket nöjd med alla mina insatser under säsongen, men jag fick alltså inte full valuta för detta.

Nästa och sista delen
I den sista delen av årskrönikan kommer jag bland annat att skriva om trasiga cyklar, en cykelresa till Cypern, träningsmängd, och sammanfattande tävlingsresultat.

Hög puls eller ej?

En rejäl träningsvecka är avslutad. Visst har jag kört lika mycket träning andra veckor på trainern, däremot har jag inte tidigare kört så många träningspass och med så hög intensitet. Det känns också att jag höjt mig en nivå i jämförelse för några veckor sedan.

Hur som helst blev det 6 träningsdagar denna vecka med vila på onsdagen. Fredag, lördag och söndag har jag kört dubbla pass så totalt blev det nio träningar denna vecka och totalt 9,5 timmar. Den träningsmängden kör jag mest varje vecka när det är uthomhuscykling, men att köra det på trainer är något helt annat.

Fast i och för sig är det lätt för vissa. Jag brukar läsa Mazzes blogg och han kör 10-12 timmar per vecka utan att blinka. Allt är alltså relativt, men utifrån min nivå och tidigare träning är jag nöjd.

I början av veckan låg jag mest i pulszon 3 medan merparten av träningen torsdag-söndag har lagts i pulszon 4 (hård träning). Totalt blev fem timmar i övre delen av pulszon 3 (medelintensiv träning) och 4,5 timmar i pulszon 4 (hård träning), varav 3,5 av dessa timmar cyklats torsdag-söndag. Försumbar tid lades under veckan inom pulszon 2 (Lågintensiv träning) respektive pulszon 5 (maximal/mycket hård träning).

Sammantaget en mycket bra träningsvecka där jag känt mig fräsch och stark. Det är också positivt att konstatera att min tröskelwatt höjts. Att stiga en nivå i sin träning ökar verkligen motivationen.

Efter en tuff vecka väntar nu en lugnare träningsperiod. Planen är att träna måndag, onsdag, lördag och söndag. Vila tisdag, torsdag och fredag. Tanken är också att det ska bli mer träning i pulszon 3 och dessutom köra kortare träningspass. Däremot ska jag försöka ligga i pulszon 5 en hel del. Det blir alltså färre och kortare pass, men flera pass med hög kvalité.

9 pass och 28% lutning

I dag genomfördes det 8:e och 9:e passet för veckan. Precis som de senaste dagarna körde jag passen samtidigt som Tour de Ski.

Det första passet som kördes parallellt med damernas längdåkning varade 46 minuter. Nog kändes det att det var mitt 6 träningspass på tre dagar. Dessutom har jag kört på med ganska bra intensitet.

Jag kände därför att det var läge att dra ned intensiteten en del och valde därför att lägga mig på en puls kring 80% av maxpuls. Det fungerade fint.

Efter 45 minuters vila då jag också åt lunch var det dags för nästa träningspass. Dagens första träning hade mjukat upp benmusklerna en del, därför ökade jag intensiteten en aning efter att kört lugnt de första fem minuterna.

Efter uppvärmningen blev det 11 minuter sweetspot, sedan körde jag en 5-minutersintervall för att därefter åter köra sweetspot tills längdåkarna var i mål, dvs ca 20 minuter. Totalt blev andra passet 42 minuter långt. Snittpulsen efter uppvärmningen hamnade på 84% och en snittwatt på 290.

Nu väntar ett träningspass i morgon, men sedan är det slut på denna period med både mycket mängd och hög kvalité. Det blir alltså vilodag på tisdag.

För övrigt är det mycket imponerande att se längdåkarna ta sig upp för slalombacken som de gjorde idag. Som brantast var det 28% lutning. Ni som cyklar vet vad det innebär. Eller snarare vet nog inte de flesta vad det innebär, men ni kan tänka er. De flesta har nog aldrig cyklat där det är så brant. Åtminstone inte någon längre bit. Hur som helst - längdåkare imponerar.

Bättre och mycket som väntar

Jag hoppas det mesta är på rätt väg. Jag är inte säker, men det finns en del tecken.

Bland anat mår Tova bättre efter bedrövelsen i slutet av 2013, och hon är förhoppningsvis snart sig själv. Tovas mående ledde också fram till mina magsmärtor, men de verkar nu avtagit och jag mår lite bättre. Jag är dock medveten om att det kommer att ta veckor innan jag och övriga i familjen är oss själva igen.

Att jag för tillfället verkar cyklat ifrån min astmaliknande rossling som jag haft i flera månader känns också bra.

Jag förstår inte riktigt hur det gått till, men helt plötsligt verkar jag hittat cykelformen. Kanske är det en försenad julklapp? Vi får hur som helst se hur länge den blir kvar.

Jag har inte arbetat mycket på senare tid. Först var jag mest på sjukhuset med Tova, sedan har jag försökt att vara ledig så mycket som möjligt kring jul- och nyår, vilket har behövts både för min del och för övriga familjen. Nu börjar det dock närma sig, och jag kommer att sätta igång med arbetet på måndag. Jag gillar verkligen mitt arbete, och hoppas att jag återhämtat mig så pass att det fungerar att arbeta som jag vill (och måste).

Operation späkning tog timeout i samband med att Tova hamnade på intensiven men nu är timeouten över. Jag får dock omformulera målen som jag tidigare satte upp och jag har bestämt mig för att närmsta tiden bara skärpa till mig. Vad det ger för resultat det får vi se.

Som ni kanske sett på brors blogg har han i januari en vit månad när det gäller läsk, godis, bakverk, chips mm.

Själv tänker jag köra tre veckor i detta läge, men eftersom det blir kortare tid antar jag brors utmaning och höjer med att ingen föda får intas efter 20.00 på kvällarna. Jag gör dock undantag om jag tränar sent på kvällen, då det alltid är viktigt att få i sig något direkt efter träningen för att inte bryta ned kroppen och för att snabba på återhämtningen.

Anledningen till att späkningen i detta skede bara blir tre veckor är att det är exakt den tid det är fram till jag förhoppningsvis sätter min fot på Gran Canaria. Jag ska vara på Gran Canaria i en vecka och planen är att de sex heldagar jag är där fokusera på cykling. I det läget är det inte något vidare upplägg att skippa sockret. Då blir det svårt att träna i den omfattning och med den intensitet som är planerad.

Jag hoppas att få fortsätta skriva om stora utmaningar, positiva händelser och en och annan anekdot under resten av 2014. Resten hoppas jag slippa. Vi får se hur det blir.