Träning utan puls

Via Vännäs CK:s facebooksida hade vi idag kommit överens om att ta en tur till Umeå och tillbaka. Avfärd planerades till 09.30 i morse.

I går kväll ringde bror och undrade om inte vi skulle rulla några mil innan den gemensamma avgången. Självklart hängde jag på. Det innebar att jag anlände till bror vid 08.50. När vi cyklat ca en mil hade jag inte längre någon puls. Jag cyklade vidare och hoppades att pulsen skulle komma tillbaka - men utan att lyckas.

Det gjorde att vi cyklade hem till mig och jag bytte ut mitt pulsband - men fortfarande ingen framgång. Det var bara att inse att det skulle bli en hel runda utan puls. 

Klas verkar trivas med tillvaron, kanske beroende på nya snabba hjul?

Mankemanget med min pulsklocka mm innebar att vi blev några minuter sena till vår gemensamma träffpunkt. Vi hade då cyklat ca 20 km och nu väntade mellan 35-40 km innan det var dags för lite fika. Vi var 6 cyklister som rullade via Överboda till ett av Umeås äldsta caféer - Mecka.

Lundin försöker insupas i bilden och övriga hänger på.

Helmersson och Fredrik körde the red style

Vi hade medvind större delen av sträckan och dessutom höll vi upp tempot, så det kändes som vi knappt börjat så var det fika. Efter en trevlig stund åkte två av cyklisterna som bor i Umeå och mött upp i Vännäs hem. Dessutom skulle en av Vännäsborna på baluns. Kvar blev jag, bror och Helmersson för den gemensamma hemresan.

Bror stark och fokuserad som vanligt. Observera också de nya snabba zipp-hjulen.

Vi tog nu en lite längre väg till Vännäs via Röbäck, Hössjö och Hjoggsjö. Tanken var att vi skulle bränna ur kropparna, så det blev hårdkörning stora delar av sträckan. Trots att vi hade mot- och kantvind under en stor del av sträckan och mer uppför än utför snittade vi ca 36 km/h sista 37 km. Dessutom körde vi några ryck för att ytterligare förhöja stämningen. 

Min puls var nog rejält hög vid mina förningar då jag körde ganska så hårt. Men jag hade som sagt ingen puls - så jag vet inte det. Bror som både hade puls- och effektmätare uppgav att hans snittwatt på hemvägen hamnade på 275. Jag bedömer därför att jag minst hamnade på detta och det borde vara ganska hyfsat då dessförinnan redan kört drygt 60 km.

Dagens runda blev drygt 100 km inkluderat de 20 km som jag körde med bror.

Det var riktigt roligt i dag och jag kände mig stark. Att då dessutom ha trevligt sällskap och fint väder - ja då kan det inte bli bättre. 

Väl hemma har jag nu tvättat mina två pulsband och jag hoppas verkligen att det är lösningen på pulsproblemet, då jag redan bytt ut batterierna. Vi får se om det blir framgång eller ej.

Kort-Kort utan linser

Efter arbetsdagens slut, men före middagen han jag ut på en cykelrunda. Det var första gången denna vår som det gick att köra i kort-kort. Inte helt fel.

Nya cykelbyxor i fokus.

 Jag trampade till Brännland, tog vänster via Kassjö till Tavelsjö. Jag körde med ganska bra tryck och det kändes bra. Just innan Tavelsjö hände något mycket oväntat, helt plötsligt föll ena linsen ut och fastnade på cykelglasögonen. Hur det gick till - inte en aning. På alla år jag tränat har jag bara varit med om detta vid ett tidigare tillfälle. Det var på Vätternrundan 2012 och då var det spöregn och man fick fullt med vatten i ansiktet av framförvarande cyklister. Då var det förståeligt att linserna kunde försvinna. Nu kändes det helt ologiskt.

Riktigt skönt och trevligt med så bra väder.

 Jag stannade i alla fall och försökte få dit linsen igen. Linsen hade dock blivit skev och efter 10 minuter gav jag upp. Det blev till att cykla vidare med kraftigt försämrad syn.

Ville kolla hur det känns att ligga lite efter....

 Det fungerade dock hyfsat att ta sig hem. Om andra linsen hade rykt, ja då hade det blivit sköldpaddstempo för att kunna ta sig hem.

 Någon mil efter Tavelsjö fick cykeldatorn fullkomligt fnatt. Pulsen smattrade upp och ned mellan ca 80 och 230. Sista timmen av cykling var det inge många stunder som klockan visade rätt puls. På kvällskvisten har jag handlat nytt batteri till mitt pulsband och hoppas att problemet är löst.

Tavelsjön en solig dag

Från Tavelsjö åkte jag till Rödåsel för att därefter via Selet åka tillbaka hem. Det blev en tur på 76 kilometer.

Jag åkte förbi Jämtland utan att lämna Västerbotten. Inte illa va!?

Det blev en riktigt bra cykeltur, och efter en rejält sen middag har jag och Katten fokuserat på att få igång hennes sprillans nya träningsklocka. I morgon ska den invigas på en löprunda - jag tror hennes nya Polar RCX5 blir en hit.

För egen del blir det i morgon en runda med några hugade Vännäs CK:cyklister.

Nya uppdrag

Just nu är det lite extra hektiskt med en dotter som varit dålig till och från under denna och förra veckan, och dessutom har jag i veckan fått ett nytt arbetsuppdrag som sträcker sig en tid framöver. Det innebär att jag förutom mitt ordinarie uppdrag som Barn- och utbildningschef nu även är tillförordnad Gymnasiechef på Liljaskolan.

Detta har bidragit till att det inte blev någon träning varken igår eller i förrgår.

I dag lyckades jag i alla fall trycka in en kortare cykeltur och körde Brännlandsrundan och några kilometer extra. Det blev totalt 50 km.

Trots att det var stressigt och passet var kort var det riktigt trevligt att få bränna ur kroppen en del. Det var också roligt att möta så många cyklister och personer som var ute och sprang. Jag mötte fler än jag gjort på mycket länge.

I dag dök det också upp ett litet paket... Det innehöll klossar till cykelskorna, ett par nya Assos-byxor och lite annat smått och gott. Aldrig fel med paket.

Ny cykel beställd!

Min cykling består nästan uteslutande av landsvägsåkning på racer. Ingången är att bara köra på Canyoncyklar vilka jag är mycket nöjd med.

För två år sedan bestämde jag mig för att köpa en MTB. Väntetiderna på en ny Canyon var då väldigt långa. Jag bestämde mig därför för att köpa en BH-bike. Ett köp jag ångrat ett flertal gånger. Visst är cykeln snygg, och den ska enligt tester vara hyfsad - men i praktiken har det inte alls varit lyckat.

Sedan dag ett har cykeln varit ett problem. Den har oftare varit på skadelistan än den har fungerat. Måttet var rågat då jag under cykelvasan hade bromsar som låg på i ca 70 km och sedan havererade, kedja, växel och växelöra och det blev bara skrot. Det blev till att bryta vilket inte var muntert. 

Cykeln är nu åter lagad, även om bromsen inte är helt på topp. Dock har jag helt tappat förtroendet för min BH. Den är därför placerad på transferlistan och kommer hädanefter att få husera i gärdsgårdsserien som brukscykel till och från affären etc. 

Allt detta har lett fram till att jag nu beställt en ny cykel. Denna gång har jag lärt mig något och då har jag självklart beställt en Canyon. 

Det blir en 29:a med kolfiberram som har ganska så bra komponenter. Tanken är att om/när det går dåligt ska jag i alla fall inte kunna skylla på cykeln. 

Här kan ni se min beställda:

GRAND CANYON CF SL 8.9

Så här skriver Canyon på sin hemsida - Vi får hoppas det stämmer. 

Redan vid första ögonkastet får den här kolfiberraketen hjärtat att slå lite snabbare. Ramen på Grand Canyon CF SL kombinerar innovativ Canyon-teknologi med en tävlingsfärdig geometri och ett överlägset förhållande mellan låg vikt och hög vridstyvhet. 

När det kommer till de övriga komponeterna har vi bara valt bland det bästa. Den lätta och styva gaffeln från Fox har automatisk låsning och jämnar ut terrängen utan att du som cyklist behöver tänka.

Det 700 millimeter breda styret från Ritchey ger dig maximal kontroll och en sittställning som är både sportig och komfortabel. Skulle det ändå gå åt skogen så räddar vår patenterade IPU (Impact Protection Unit) överröret från slag av styret.

Med teknik lånad från Grand Canyon CF SLX och detaljer som dold vajerdragning, genomgående axlar och pressfit-vevlager passar vår nya Grand Canyon CF SL in perfekt bland Canyons hardtail-cyklar. 

Kolfiberkonstruktionen ger ramen god vridstyvhet och fin komfort dessutom en accelerationsförmåga som tilltalar sportiga cyklister. Det patenterade skyddet för överröret, IPU är integrerat i ramen och styrlagret, detta för att rädda ramen vid vurpor i hög fart.

Den tävlingsanpassade geometrin har korta kedjestag, relativt kort hjulbas och lågt placerat vevlager, allt för att skapa en snabb och lätthanterlig cykel. Geometrin i kombination med de stora hjulen ger en cykel som är snabb både uppför och utför. 

Det överdimensionerade styrröret ger precis styrning i hög fart. Långlopp, etapplopp eller bara en rolig dag i skogen, Grand Canyon CF SL är en tävlingsfärdig cykel direkt ur kartongen med ett svårslaget pris/prestanda-förhållande.

Äntligen - vätskebrist

Idag var det verkligen en fantastisk dag. Den allra första dagen i år som hade lite värme. Det var strålande sol, inte så blåsigt och värmen riktigt hyfsad.

Katten och Melvin med kompis åkte till mormor och morfar. Själv hade jag planerat för en lite längre cykelrunda. Det blev den 7 cykeldagen på de 9 sista dagarna. Dock har jag kört lugnt på alla pass utom delar av långpasset i lördags. Allt för att låta axelskadan läka på ett bra sätt.

Idag var planen att ligga på lite högre intensitet, men ändå med jämn fart och inget "ryckande" för axeln. Det skulle bli ca 120 km då jag skulle cykla Vännäs-Tvärålund-Vindeln-Skivsjö-Vännäs.

Riktigt fint väder, men ännu finns det lite is på älven.

Väl framme i Vindeln fick jag dock tänka om. Det visade sig att vägen från Vindeln mot Skivsjö var uppgrävd och numera en grusväg. Jag förstår inte riktigt vad som har hänt i år. Är det jättar som åker runt och spökar? Mest varenda väg är markant sämre och vissa vägar har varit omöjliga.

Hur som helst gäller det att snabbt tänka om, så jag bestämde mig för att åka via Hissjö till Umeå. Därefter från Umeå till Vännäs via Överboda. Totalt blev rundan 133 km.

Man skulle kunna tro att det är en öronsnäcka till servicteamet, men så är inte fallet.
Endast lite bra musik och därefter sportradion.

Det blev en riktigt trevlig runda. Tänk vad fint väder och möjligheten att "kasta" vinterdressen gör för humöret. I dag blev det cykelbyxor, arm- och benvärmare och en cykeltröja. Utanpå detta blev det premiär för min nya tunna, snygga Vännäs CK-väst.

För övrigt kom cykelkläder till föreningen förra veckan, så nu har jag kompletterat med 3 par byxor, 2 tröjor och en väst. Inte helt fel.

Jag försökte ligga på ungefär samma intensitet hela rundan vilket innebar 79% av maxpuls. Det blev hyfsad intensitet utan att det kändes särskilt jobbigt, i alla fall de första tio milen.

De sista tre milen blev lite jobbigare. Det berodde främst på att vätskan då var helt slut. Jag hade inte heller någon tillförsel av energi. Varför då denna tokighet?

Ja, jag tänkte prova hur det känns att köra på lite vatten som många gör på tävling. Själv brukar jag tro att jag inte fixar det och har oftast mest vatten. I dag hade jag 1,8 liter sportdryck och 2 bananer som skulle räcka i fyra timmar. Jag skulle säga att det gjorde det inte riktigt. Det räckte snarare i 3 timmar och inte fyra.

Det blir till att fortsätta med min teori om att jag behöver 0,6 liter vätska per timme och ska jag köra länge behövs det lite mer än två bananer som energitillskott.

Men trots denna lilla miss var det en bra runda. Där jag första fem milen låg på ca 34 km/h, de andra fem milen på ca 35 km/h medan jag sista timmen sänkte intensitet och fart utifrån ovanstående till ca 31 km/h.

Men med dessa förutsättningar, att jag körde själv och dessutom inte körde hårt är en snittfart på 33 km/h under fyra timmar enligt mig helt ok.

Väl hemma blev det till till att tillföra rejält med energi, och titta på lite slutspelsishockey.

Sonen var riktigt nöjd efter en dag hos mormor och morfar med kompis. Katten var trött i benen men riktigt tillfreds med sin löprunda som hade gått riktigt snabbt. Tova åkte på förmiddagen till korttids, och även hon har haft en bra dag.

För egen del känns det mycket bra. Jag säger äntligen. Äntligen bra väder och en kropp som var stark och kändes bra. Äntligen känns axeln så pass bra att det går att cykla nästan som vanligt. Äntligen fanns den där rätta känslan på cykeln - även här i Sverige. Nu hoppas vi det fortsätter så här.

Nu blir det till att ägna kvällen åt arbete för att förbereda det som ska ske under veckan.

I morgon blir det nog vilodag från träningen och mer fokus på arbetet.

Familjedag

Idag blev det en dag med lite av varje.

Dagen började med städning ett antal timmar, men från detta får ni inga bilder.

Klockan ett skulle Melvin på kalas och Tova sover alltid efter lunch. Då passade det bra att ta en cykeltur med Katten.


Vi bestämde oss för en tur på 2 timmar, då skulle vi vara tillbaka när Melvin kom hem och Tova vaknade. För att tajma tiden åkte vi en timme för att sedan vända hemåt.

Idag cyklade vi efter älven mot Rödåsel via Selet. Där är det riktigt fint om vädret är med en. Nu var det sol, men inte var det särskilt varmt.

 Tanken var att Katten skulle få ligga bakom hela rundan, och att vi skulle ta det ganska lugnt. Det fungerade bra större delen av sträckan. Sista halvtimmen blev det dock jobbigt för Katten då hon inte hade med sig någon energi, samtidigt som vi körde längre än vad hon gjort på ett tag.

 Att det dessutom var en ganska kraftig kantvind under ca 20 minuter, gjorde det inte lättare. När det var som jobbigast förtydligade Katten att detta inte var någon söndagsutflykt för henne. Hon berättade också att hon nu skulle göra energikakor, vilket vi brukar göra varje vår. Helt klart en bra idé.

 Katten kämpade dock på och det blev två timmar på just över 30 km/h.

För egen del provade jag en liten annan variant i dag för att trigga kroppen att träna sig på att ta energin från fett vilket gagnar prestationen på längre lopp. Det innebar att jag inte åt någonting före träningen och inte heller fyllde på med någon energi under turen. I och med att pulsen hela passet låg relativt låg fungerade det bra. Det smakade bra med lunch efter avslutad runda.

I samband med att jag åt lunch blev det lite mer cykling, men nu på tv. Amstel Gold Race stod på programmet. Philippe Gilbert var verkligen stark. Roligt att han nu är tillbaka...

 Sedan var det dags för premiär. Sonen har fått en ny MTB och idag var det dags att prova. Vi gick ut hela familjen för att titta, samtidigt som hunden skulle få springa ruset av sig.

Det fungerade mycket bra med den nya cykeln som hade många växlar och handbroms. Hittills har han haft treväxlat och fotbroms. Nu alltså handbroms och 21 växlar och dessutom dämpad framgaffel. Sonen var verkligen riktigt nöjd.

 Tova tyckte som vanligt att en utestund är toppen.

 Dagen börjar och slutar med lite hembestyr, så nu är det dags att åka och handla.

Långrunda med lite skarvningar

Häromdagen fick jag mina reservdelar till mina ordinarie cykel. Jag satte ihop allt och var i går ute själv på en kort runda för att kolla att allt fungerade, vilket det gjorde.

Snabb och bra cykel tittar ut mot älven.

Idag blev vi fyra hugade cyklister från Vännäs CK som gav oss ut på en längre runda. Det var Lundin, Helmersson, Niklas Nyman och jag. 

De senaste dagarna har väderprognoserna visat på att det skulle bli upp emot 14 grader, men när verkligheten dök upp var det markant kallare och mer vind än vad som sagts. Det var inte jättekallt, men det saknades en hel del värme och den sol som lovats. Det blev helt enkelt till att ta på oss lite extra.

Vi startade i Vännäs och cyklade mot Nordmaling. Det gick ganska så lugnt och samtidigt var det motvind för den som drog vilket höll nere intensiteten för de i kön. Efter fem mil var vi framme och då blev vi faktiskt fem cyklister då bror precis som planerat anslöt från stugan de har där.

Inte var det så varmt, men himlen var vacker

Från Nordmaling till Bjurholm var det ytterligare nästan fem mil och nu var vinden bättre, även om den inte var helt optimal, då det var sida med. Det gjorde i alla fall att intensiteten ökade och det blev lite jobbigare att ligga med.

Bror såg snabb ut som vanligt. Har snabb ska han inte bli när den nya cykeln dyker upp!?

För att få ut lite mer av träningen ökade vi intensiteten vid ett antal tillfällen och det kändes helt ok. I Agnäs utmanade jag de andra i backen. När vi var nästan uppe tänkte jag att utmaningen var över, men då skarvade bror. Jag tänkte att han kör bara sista biten, men när han nådde slättan fortsatte han att trycka på. Jag tog det lugnt länge och låg nog femtio meter efter innan jag insåg att det var dags att växla upp. Det blev maxfart för att ta ikapp luckan. Jag kom allt närmare men bror gjorde det svårt för mig med bra tryck. När jag kanske var 25 meter efter ansåg han att utmaningen var över och slog av. Vi väntade in de andra och cyklade vidare.

Fem snabba cyklar som inte fick följa med in på pizzerian. Det syns inte så bra men Lundins
cykel (andra från vänster) hade dagen till ära begåvats med nya snabba och snygga hjul.

Väl i Bjurholm blev det lunch på pizzerian. Det var trevligt, maten var god och portionerna väldigt stora. Jag åt en Mexikansk rulle - ett bra val.

Lite lunch är aldrig fel när man är ute på långrunda

Efter lunchpausen cyklade vi i medelhård intensitet i ca 15 km. Efter en uppförsbacke där jag låg tvåa bestämde jag mig för ett ryck i den uförslöpa som följde.

Jag tryckte på rejält i ett antal minuter innan jag slog av, då skarvade bror och tryckte på. Jag var inte beredd, då jag trodde hårdkörningen var över, vilket innebar att jag tappade några meter. Jag täppte dock luckan utan större problem och låg och "vilade" bakom innan jag skarvade igen. Bror lyckades täppa luckan och efter en bit slog vi av och väntade in hela gruppen.

En kort paus innan vi är på det igen.

Därefter rullade vi de sista fem kilometerna tillsammans.

Överlag blev det en trevlig och bra runda och alla gjorde ett bra jobb. Niklas som är en riktigt vass MTB-cyklist, men ny på landsväg var stark, och det gick bättre än vad det brukar göra när man byter disciplin. Det kommer att bli en bra sommar för honom.

Det blev totalt ca 125 km och 770 höjdmeter.

För övrigt blir axeln allt bättre, även om den fortfarande är ganska orörlig och smärtar exempelvis då man sätter tryck mot den. Men det som är positivt - det fungerar bra att cykla.

Om allt går som det ska rullar vi vidare i morgon. Då med nytt sällskap.