Är det viktigt med träning?

I vanliga fall hade frustrationen varit extremt påtaglig när det gäller hur det fungerat med cyklingen den sista månaden. När så den "riktiga" verkligheten visar sitt ansikte och vad som är avgörande för tillvaron, så inser jag att cyklingen är en världslig sak.

Samtidigt vet jag att cykling får mig att må bra, att få sträva mot nya mål och hela tiden utvecklas. Allt det ger mig energi till allt annat, så visst är cykling och träning i allmänhet viktigt.

Nu har hela maj varit bedrövlig när det gäller träning, och därför är risken överhängande att jag inte kommer att ha en chans att nå de mål och de nivåer jag önskar när jag är på olika cykelarrangemang. Jag har inte helt gett upp, men nästan. Samtidigt vet jag att det kommer nya säsonger, även om det bär emot att redan nu börja tänka på 2015 års säsong.

Får alla i familjen må lite bättre framöver ska jag ändå göra ett försök att åter hamna på banan.

Denna vecka har varit extra extrem då Katten efter Blodomloppet i tisdags kväll blev dålig. Därefter var vi under natten på akuten innan hon skrevs in. Så var det helt plötsligt så att både Tova och Katten var på sjukhus.

I går eftermiddag mådde Katten bättre, och hon fick åter komma hem, väldigt skönt för oss alla. Även Tova mår allt bättre och nu börjar jag hoppas att hon under nästa vecka kanske får lämna sjukhuset!?

Träningen under månaden har som sagt varit extremt bristfällig. Senaste veckan har inte varit något undantag. Dessutom saknar jag ork och kraft att ta tag i träning på rätt sätt. Därför har jag de senaste veckorna åtminstone försökt vara med på våra gemensamma träningar. Då tvingas jag kämpa på och träningarna blir ganska så bra. Kör jag själv blir det inte mycket i nuläget.

Förra torsdagen körde jag MTB med Vännäs CK, sedan var jag på sjukhuset hela helgen. I tisdags blev det LVG och i går MTB, båda gångerna med Vännäs CK. Totalt har jag bara genomfört tre kortare träningar sedan förra torsdagen och med en total träningstid på 4 timmar och 40 minuter. Då förstår ni att det är tunt....

De tre senaste träningarna har varit roliga även om det finns lite övrigt att önska när det gäller formen.

Nu bär det av till sjukhuset med Tova igen, och därför fortsätter det att vara tunt med träning.
Tanken var att jag som tredje cykelarrangemang för säsongen skulle köra Alnötrampet på söndag. Det blir inget av med detta och därmed ligger jag i nuläget på noll arrangemang istället för tre.

På måndag har Vännäs CK en träningstävling, då jag hoppas kunna vara med. Hur det blir med nästa helgs cykeltävlingar i Stockholm är fortfarande mycket oklart och osäkert. Både utifrån familjens och mitt mående, praktiska frågor, såväl som bristande form. Blir det något får det bli en efteranmälan.

Nedan följer lite bilder från i tisdags. I går torsdag var jag så trött så jag aldrig fick fram kameran.

Jonas hade nya hjul för dagen. Riktigt snyggt. Perfekt också för dagens hårdkörning.

Har jag något val?!

Det har gått några dagar sedan senaste inlägget här på bloggen. Jag har helt enkelt varken haft tid eller ork till detta.

Nu sitter jag dock här på sjukhuset med Tova och fick lite tid över och smäller därför iväg ett litet nuläge.

Vad gäller Tovas mående är jag alltså på sjukhuset hela helgen och hon mår helt klart lite bättre, men det är säkert en vecka till innan hon är sig själv igen. Detta under förutsättning att vi slipper bakslag. Det innebär att Tova som minst kommer att ha varit dålig i nästan fyra långa veckor, innan hon förhoppningsvis är hyfsat återhämtad.

Det har varit tufft och är tufft mitt i allt detta. Sedan vet jag att det tar minst fyra veckor till innan vi alla fyra i familjen riktigt är på benen igen. Det innebär alltså att vi är på banna någon gång kring början av juli..

Vad gäller cyklingen har säsongsplaneringen helt havererat. Det är nästan inte en träning på fyra veckor som gått enligt plan och som legat i linje med min långsiktiga planering. Det ser inte heller så lovande ut den närmsta tiden.

Jag hade också en plan om att när den här helgen är över genomfört två cykelarrangemang och ytterligare ett nästa helg. Facit blir att det troligen inte blir något nästa helg och då blir det noll tillfällen i stället för tre.

När då träningen varit dålig och jag inte fått till några cykellopp som skulle toppa upp formen måste jag fundera kring resten av säsongsplaneringen.

Jag hade som första viktiga cykeltävling planerat åka ned till Stockholm den 6-8 juni för veterancupen, nu är det mycket osäkert hur det blir. Både utifrån bristande förberedelser, dålig form och att vi inte vet hur Tova kommer att må. Men det är som det är. Jag har i alla fall i dag förnyat min tävlingslicens. Vore ju synd om jag inte får nyttja den på något sätt under säsongen.

Den här veckan har det blivit 2 träningar som jag genomfört när jag fått en paus från sjukhuset och en MTB-runda i torsdags kväll när jag var hemma. Resten av veckan har inte varit vila - men ingen träning. Inte mycket träning - men man får ta det man får. Nu är det i alla fall ingen träning fredag till söndag.

Från en av "sjukhusrundorna" i veckan. Får man inte till träningen, får man satsa på
en fin vy med en fin cykel.. Jag får kanske satsa på stilpriset i stället!?

Fyra av oss sju som körde en tvåtimarsrunda på MTB i torsdags

Helmersson som bestämt rundan hade hittat en riktigt rejäl backe att ta sig uppför. Lämpligt nog heter den - Svettåker.

Innan jag i morse åkte till Tova på sjukhuset var jag i går kväll hemma och såg på tv. Klockan 20.00 började EU-debatten. Sonen frågade vad det var och när jag berättade kom han och satte sig bredvid mig. Melvin som alltså är åtta år började ställa frågor om hur de olika partisymbolerna såg ut och vilka frågor som var de viktigaste för de olika partierna.

Efter ett tag sa han. "Hur är det nu, är det 25 eller 28 länder i EU. Föresten, det är ju 28 stycken.

Han fortsatte med: Visst är det 50 delstater i USA och då 50 stjärnor i deras flagga!?

En liten stund senare säger Melvin: Valet till EU är ju på söndag, när är valet för de som ska bestämma i Sverige, och varför är inte Fredrik Reinfeldt med idag, han är ju statsminister."

Det var allt annat än så här det såg ut hos oss under fredagskvällen.

Melvin fortsatte med att säga - "Tur att Sverigedemokraterna inte är med i debatten, för de gillar inte människor från andra länder. Jag gillar alla".

När jag gick till köket för att hämta fika sa sonen: "Jag är mest intresserad av politik i vår familj".

När jag och sonen suttit och tittat 70 minuter sa jag och Katten att han måste gå och lägga sig. Melvins kommentar till detta: "Då måste ni spela in det här, så tittar jag på det i morgon".

Med en så intresserad son är det bäst att man själv går och röstar, så det löste jag i dag här på sjukhuset då jag inte kommer hem i morgon när det är valdag. Visst röstar du i morgon om du inte redan gjort det!?

För övrigt är det inte helt fel att som gammal SO-lärare ha en son som verkar så fokuserad på samhällsfrågor......