Cykelvasan - de sista skälvande....

Efter en bra resa landade vi i Mora. Kvällen ägnades åt praktiska bestyr med förberedelse av sig själv, av cykeln och hämtande av nummerlapp. 

Vi kom i säng i hyfsad tid, vilket var viktigt. Telefonen ringde nämligen redan 04.00. Snabbt upp och på med en mängd kläder då termometern visade 6 grader. Vi körde ca 15 minuters uppmjukning av kroppen, vilket var 15 minuter mer på cykeln än i fjol. 

Sedan bar det av till bussarna som ska ta oss och cyklarna till Sälen. 

Bussresan tar ca två timmar. Tiden ägnas åt detta blogginlägg, frukost, lite snack med bror, peppning och lite ångest.

Förkylningen är varken bättre eller sämre än i går och jag när ett hopp att den inte ska påverka prestationen allt för mycket.

Första långa backen i fjol var en pina, där det kändes som jag var tröttast och långsammast av alla. Jag önskar en lite bättre känsla detta år.

Det skulle vara fint om kropp och cykel nu håller ihop så jag denna gång även får se slutet av banan.

Nu ska jag äta lite mer, hamna i racemode och sedan hoppas jag få återkomma med en i alla fall hyfsat positiv rapport efter målgång.

Cykelvasan - nu är det nära; hoppas jag

Så är då jag och bror på väg söderut mot Cykelvasan. Bror har ont i ryggen, jag har ont i halsen. Förhoppningsvis är det som bortblåst till i morgon. Om inte annat behövs det då Cykelvasan är riktigt ansträngande om det ska gå hyfsat snabbt.

Vi verkar i alla fall få tur med vädret, ca 5 grader vid start. Lovikahandskar o vinterjacka anbefalles.

Vi som kör i tävlingsklass startar 08.00 i morgon bitti. Jag som är morgonpigg är överlycklig att vi i natt bor i Mora. Då får vi möjlighet att stiga upp före fyra för att åka med bussen till start. Sova är ju ganska överreklamerat.

Resan har hittills gått bra förutom att bror när vi var i Sundsvall insåg att hans börs försvunnit på en mack i Örnsköldsvik. Ruskigt surt....

Surt verkar det också riskera bli i morgon då regnet också verkar vilja vara med.

Några timmar senare ringde det, börsen var hittad och vi var på gott humör igen. Nu hoppas vi att resten av resan flyter på.

I morgon är målet att vi kommer till start, att vi är hyfsat fräscha, att cyklar och kroppar håller och att vi kommer i mål. En bonus om det är på en hyfsad tid. Vi får se hur det går med detta.

Kjell Ekholm har för övrigt gått all in på att "kulla" mig under morgondagens lopp. Dvs klappa mig i ryggen när han kör om. Han startar i tävlingsled 3 och jag i led 2. Det blir till att pinna i.

För att undvika att bli ikapphunnen ska jag nyttja all min rutin, teknik och kraft jag inhämtat på de totalt två timmar MTB-träning jag kört de senaste 63 dagarna.....

Lycka till nu alla som ska köra. 

Det är roligt att väldigt många från Vännäs CK är on tour. Ett extra lycka till till er - bara ni inte kullar mig.....

Man blir bra på det man tränar på

Vilka förhoppningar kan jag ha inför Cykelvasan och när kan jag vara nöjd?! Ja, det är en svår fråga. Vad vi kan konstatera är i alla fall att det man tränar blir man bra på.

Eftersom jag väldigt sällan tränar MTB, utan nästan uteslutande kör racer får jag acceptera att det finns mycket övrigt att önska vad det gäller mina kvalitéer inom MTB.

De senaste månaderna då träningen rent allmänt fått stå tillbaka har jag till 100% satsat på LVG.

Efter att ha vilat benen i två dagar från söndagens urladdning i Vännästrampet tänkte jag idag ta mig en tur med MTB:n. Både för att rensa benen och kolla så cykeln fungerarde ok. Benen var trötta, men just i dag var cykeln ok. Hoppas den håller ihop även på lördag.

Dagens runda var för övrigt första gången jag satt på min MTB på över 50 dagar. Att vila från en disciplin i nästan 8 veckor för att sedan tro på en fin insats på tävling är nog lite för mycket att önska.

Av dagens träning blev det inte mycket träning, men det viktiga i dag var inte stenhård körning. Att jag skulle få någon formförbättring av dagens pass hade jag ändå ingen förhoppning om. Det blev i stället en social runda.

Jag åkte ut själv, träffade sedan en kompis och pratade en stund. Cyklade några minuter och träffade då Lundin som provade kropp och cykel inför lördagen. Därefter såg vi bror med en mängd vänner stående vid älven. Det blev till att stanna ett tag till. Sedan cyklade jag ca 10 minuter innan jag såg Kjell och Niklas och stannade för att prata med dem om helgens cykelvasa. De åker ned redan i morgon, vi åker på fredag.

Väl hemma hade jag varit borta ca 2 timmar, men bara cyklat 40 minuter och av dessa bara drygt 20 minuter med någon typ av puls.

Ja, vad blir då mitt mål på lördag!? I fjol var målet att klara 3.15, istället havererade cykeln med några mil kvar. Troligen hade jag missat mitt mål med ca 3 minuter om jag tagit mig i mål. I år är jag sämre förberedd på MTB, samtidigt som LVG-loppen på slutet gått bra.

I fjol var det en pina större delen av tiden jag cyklade och min puls var extremt hög.

Kanske ska jag i år vara nöjd om jag kommer till start, cykeln håller, kroppen känns okej och jag kommer in på under 3.20?! Ja, det kan nog vara ett rimligt mål. Vi får väl se om det är möjligt att uppnå.

Cykelvasan - Att vara ute i sista stund

Som vanligt är man ute i god tid. Jag insåg för flera månader sedan att jag måste lösa "dryckesfrågan" under cykelvasan. Om det var gjort när dagen började? Svar - Nej.

Visst har jag ett vätskesystem med ryggsäck, men jag har inte riktigt fått det att falla mig i smaken. Jag tycker det är jobbigt med drickandet och saknar kontroll på mängden vätska jag får i mig. Det blir alltså inget av detta åtminstone denna gång.

Tanken har i stället hela tiden varit att använda mig av cykelflaskor. Problemet är bara att jag med min för säsongen nya cykel inte har fått plats med 0,75 litersflaskor i min bakre flaskhållare.

Då jag räknar med att vara ute i vasaloppsspåret i mer än 3 timmar, är min bedömning att jag behöver tre stycken 0,75 litersflaskor för att inte "gå tom".

Jag gjorde för någon månad sedan ett misslyckat försök med några flaskhållare jag hade över och lite spännband etc. Som sagt - allt annat än lyckat.

Vad gör man då sedan - jo ingenting. Ingenting förrän i dag, bara några dagar innan vi ska åka. För att ha en chans att få det att fungera krävdes det att jag hittade sådana där billiga dåliga flaskhållare som är öppna på sidan. Då kanske man skulle kunna slita ut och trycka ned flaskan delvis från sidan.

Det var nu för kort tid för att beställa något på nätet och det kändes som överkurs att åka till Umeå och där kanske inse att några flaskhållare inte fanns att tillgå.

Jag bestämde mig för att tro på Vännäs. I Vännäs finns två möjliga affärer. Den första hade inga hållare som fungerade och den andra hade inga flaskhållare alls. Men så när jag just skulle gå från affär två efter ett misslyckat mission såg jag helt plötsligt en ensam flaskhållare som var undanstoppad bakom en massa annan bråte. En ensam gammal och halvdålig flaskhållare. Exakt en sådan jag tänkte mig till det humana priset på 49 kronor.

Jag cyklade hem, plockade bort den gamla hållaren och satte dit mitt nya fynd. Vips så är jag åter på banan. Nu ryms flaskorna, och de går smidigt att sätta ned och ta upp - problemet är löst.

Nu får vi se vilka fler materialproblem som kan dyka upp innan och under Cykelvasan. Det har ju blivit tradition med cykelhaverier.

Dagens fynd

Monterat

Funktionstest genomfört

Vännästrampet 2014 - Racerapport från en bra dag

Så det då dags för den fjärde upplagan av Vännästrampet. När jag vaknade och tittade ut spöregnade det vilket inte kändes optimalt. Det riskerade att minska deltagarantalet och framför allt ville jag undvika att cykla i spöregn.

 Efter frukost och packning av bilen åkte jag till starten som låg på Vännäs Bad och Camping. Då det som vanligt är en del praktiskt att stå i när man både är cyklist och arrangör såg både jag och bror till att vi var på plats mer än 1,5 timme före start.

Allt eftersom började cyklisterna att dyka upp och det skulle visa sig att deltagarantalet blev riktigt bra. Framför allt med tanke på att efter att vi spikat datum för Vännästrampet hade både Åre Challenge och Veteran-SM lagt sina lopp på samma helg. Självklart tappade vi några deltagare på grund av detta, men vi blev ändå ett 40-tal cyklister vilket jag tycker är bra. 

Bror informerar deltagarna inför starten

När loppet skulle starta hade det klarnat upp och vädret var perfekt under hela rundan som totalt var på 124 km.

Från Vännäs till Nordmaling var tempot ganska högt uppskruvat, men med avsaknad av utbrytningar. Det fortsatte på samma sätt från Nordmaling bort mot Nyåker. De långa slakmotorna mot Bjurholm tog dock ut sin rätt och allt fler släppte huvudklungan.

Jag hade varit passiv de första två milen för att därefter vara en av 8-10 personer som hjälpte till med farthållningen.  Efter att ha tagit en gel och då hamnat längre bak i huvudklungan började jag ana oråd då jag såg att några starka cyklister började söka sig framåt. Raskt svepte jag de flesta, och visst visade det sig att jag haft rätt.

Det blev en rejäl utbrytning, och tempot var väldigt tufft. Jag lyckades dock bryta mig med och blev en av fem som kom loss. Vi teamkörde för att hålla de jagade ifrån oss och ganska snart insåg jag att klungan bakom med all säkerhet inte skulle komma i kapp. Detta grundade jag på att vi långsamt utökade avståndet och att vi fått med flera starka cyklister.

Tätgruppen uppför branta Agnäsbacken.

Rejält ansträngd redan i Agnäs med 40 km kvar.

Ansträngningsgraden blev inte lägre. Förningarna började ta på.

Det fortsatte att gå stenhårt i vår grupp och det slet verkligen. Jag insåg att det skulle bli tufft med 6 mil i utbrytning med denna intensitet. Intensiteten fortsatte dock. Efter ett tag släppte Peter Sjölund från Gottne och vi var fyra kvar i tätgruppen. Väl framme i Bjurholm och med ca 30 km kvar började de ”riktiga” backarna. I den första backen släppte André Malmfjord från Gimonäs CK.

På vägen från Bjurholm mot Vännäs var vi nu tre kvar i täten och Karl Walleij bombade på rejält.

 Nu var vi tre kvar. Det var förutom jag, Karl Walleij från Fuji Racing Team - Frösö IF och Tobias Rosenkrantz från Sävar CK.  Själv började jag känna mig allt mer stekt och fick när det var ca två mil kvar stå över några förningar för att inte släppa i de tuffare stigningarna.  Framför allt Walleij körde riktigt hårt.

Jag insåg att min form inte skulle vara tillräcklig utifrån de senaste månadernas träning och dessutom var mina motståndare riktigt starka. Målet var därför i första hand att klara den sista tuffa backen och därefter rulla med till målbacken. Jag hade inga större förhoppningar att kunna ta någon av dem i målbacken.

Med hjälp av en hel del mjölksyresprut klarade jag sista backen och nu var det slätta en kort bit innan det skulle bära utför. Nöjd över att kunnat hänga med tog jag en gel och då smällde det. Det blev ett ryck och jag låg för långt bak. Tappade direkt 10 meter. Ställde mig upp för att gå i kapp. Tog några meter, men sedan blev det krampkänning i baksidan av låret.

Kanske hade jag kunnat gå ikapp med mina sista krafter, men jag valde att inte prova. Jag tänkte i stället att det var större chans att säkra min placering om jag körde smart den mil som var kvar och där det dessutom var ca 4 km utför. Vi hade också nyligen fått rapport om att vi låg ca 4 minuter före den jagande gruppen. 

Jag tog därför mitt eget tempo och lade mig en bit under tröskel. Detta för att ha lite sparat om det skulle dyka upp cyklister bakifrån. Jag tittade med jämna mellanrum, men klungan syntes inte till. När jag kom in i målbacken med två kilometer till mål syntes fortfarande ingen till. Jag tog det därför ganska så piano uppför backen och rullade i sakta mak in på en tredje plats. En placering jag är mycket nöjd med.

I mål var jag två minuter från segraren, men hade hållit avståndet på ca 4 minuter till förföljargruppen vilken bestod av 9 cyklister inklusive de två som funnits med i vår tätgrupp.

2014 års vinnare - Tobias Rosenkrantz

Vinnare av årets Vännästrampet blev Tobias Rosenkrantz, som lyckades slå Karl Walleij, 2012 års vinnare. Tobias har verkligen fin form, då han för två veckor sedan vann Krafttrampen i Skellefteå.

Bror låg långt uppe i klungan under stora delar av de första 6 milen. När vi gjorde vår utbrytning var han mycket nära att gå med, men hamnade i den första förföljargruppen där han bidrog med mycket arbete för att försöka gå i kapp vår grupp. Tyvärr har han haft problem med ryggen sista veckan vilket inte är optimalt för över tolv mils cykling, vilket tillsammans med mycket arbete i sin grupp gjorde att han i slutbacken tappade några placeringar. Med en bättre fungerande kropp är jag övertygad om att resultatet blivit ännu bättre.

Bror med krigarlook i jakten på oss i tätgruppen

Vi hade också många andra i föreningen som var med i dag, både i huvudklungan och lite längre bak. 

Hans Johansson från klubben spräckte sitt däck med många mil kvar, men lyckades med hjälp av boende och deras silvertejp laga däcket så pass bra att han kunde rulla i mål med några lagkamrater. Silvertejp är verkligen fina grejer. 

Rent allmänt verkade lagkamraterna nöjda med sina lopp.

Efter målgång rullade vi ner till Vännäs Bad- och Camping för lite snack, fika och prisutdelning. Som vanligt blev det en tårta till vinnaren av dam- och herrklass. Jag som själv var mycket nöjd var dock inte mest framgångsrik i familjen. Katten vann nämligen damklassen, och det också på en personlig rekordtid.

Katten först i bild glad redan här, trots att segern inte var säkrad.

Jag är mycket imponerad av Katten då hon de senaste månaderna haft ännu mindre cykelträning än mig, och ändå lyckades så bra.

För övrigt hade denna upplaga av Vännästrampet den klart snabbaste vinnartiden av de fyra lopp som vi genomfört.

För egen del var det en tuff dag på jobbet. Snittpulsen under de dryga tolv milen hamnade på 85% av maxpuls. De sista nittio minuterna där vi var loss från huvudklungan var min snittpuls 90% av max. Inte underligt då att man blir lite trött.

Som jag uppfattade det blev 2014 års upplaga av Vännästrampet lyckad. Vad det verkade var cyklisterna nöjda med arrangemanget och jag känner inte heller till några incidenter efter vägen. Med andra ord riktigt bra!

Jag vill också tacka alla er funktionärer som gjorde detta arrangemang möjligt.

Tack för i år och vi hälsar alla deltagare från årets Vännästrampet välkomna nästa år. Det gäller också självklart er som inte hade möjlighet att delta i år.

Alla fina bilder i detta inlägg är tagna av Erik Åström, fotograf och journalist på Umeå tidning.


Från vår hemsida:

Vännästrampet 2014

Vännästrampet 2014 är nu genomfört och nedan finns preliminär mållista:

03:12	Tobias Rosencrantz	Sävar CK
	Karl Walleij	Fuji racing team - Frösö IF
03:14	Tomas Åström	Vännäs CK
03:18	Henrik Sjöberg	Gimonäs CK
	Kalvis Kons	Gimonäs CK
	Peter Sjölund	Gottne CK
	Anders Johansson	Gimonäs CK
	Jonas Söderström	Sävar CK
	Peter Olofsson	Sävar CK
	Andre Malmfjord	Gimonäs CK
	Tord Berglund	Volvo
	Joakim Åström	Vännäs CK
03:23	Christer Helmersson	Vännäs CK
	Rolf Stern	Obbola IK
	Christer Lundin	Vännäs CK
	Niclas Nyman	Vännäs CK
	Niclas Store	Stöcke TS Järnet
	Björn Tunemalm	Stöcke TS Järnet
03:24	Fredrik Norlin	Umeå
03:25	Kent Tano	CK Laponia
03:31	Klas Hjelm	Vännäs CK
03:34	Olof Stenlund	Gimonäs CK
03:37	Peter Boglund	Sävar CK
03:43	Jonathan Love	Stöcke TS Järnet
03:57	Hans Johansson	Vännäs CK
	Kjell Ekholm	Vännäs CK
03:58	Christer Tjäder	Vännäs CK
	Katarina Forsberg	Vännäs CK
04:00	Stefan Nyström	Gimonäs CK
04:01	Lennart Johansson	Umeå
04:02	Andrew Allen	Umeå Slowriders
	Anouschka Hof	Umeå Slowriders
04:10	Lotta Mårtensson	Stöcke TS Järnet
04:11	Christofer Svanefjord	Vännäs CK
04:12	Johan Lindsjö	Sävar CK
04:17	Mats Svanefjord	Vännäs
05:28	Per-Olof Roos	Åseda
DNF	Carl Tano	CK Laponia
DNS	Alf-Roland Johansson	Skellefteå
DNS	Patrik Skoglund	Umepostens IF
DNS	Samuel Brännlund	Obbola IK/Merida Team Sweden

Vid felaktigheter i listan så maila styrelsen@vannasck.se