lördag 1 november 2014

Vätternrundan 2015: Team Sportia Umeå - SUB 8

Efter att kört Vätternrundan tre år i rad 2011-2013 bestämde jag mig att i år ta en paus. De mål jag satt upp var uppnådda och det kändes som utmaningarna för stunden var uttömda.

2013 cyklade vi runt sjön på 7.44 och det kändes som att det fanns mer att ta av om vi hade haft ett högre mål för gruppen. Jag hade då på mina tre år haft en snittid på 7.55 och bättrat tiden för varje år. Som cyklist har jag också kontinuerligt utvecklat min kapacitet och min förhoppning var att 2014 skulle bli mitt bästa år, hittills. Att sätta ett mål på under 7 timmar kändes dock trots detta lite väl långt borta. Därför blev det en paus.

Jag hade ingen tanke om att köra Vätternrundan 2015 heller, trots att målet är att vara ännu starkare nästa år, utan jag har haft helt andra mål i sikte inför nästa säsong. Främst handlar det om Mastercupen/Veterancupen och att komplettera med en ny disciplin - tempo.

Så blev jag kontaktad av initiativtagarna till en ny typ av VR-satsning. En satsning som innebar att plocka ihop ett gäng cyklister där alla skulle komma från Umeå med omnejd. Målet skulle vara att cykla under 8 timmar och förutom själva loppet också få till lite gemensamma träningar etc. Team Sportia i Umeå sponsrar satsningen. Efter lite funderingar och resonemang med bror som också erbjöds att vara med kom vi fram till att detta kunde vara en rolig ingång.

I samband med att vi skulle bestämma oss blev jag och bror också erbjudna att vara med i Ride of Hopes Sub 7.30 grupp. Det kändes också tilltalande, då det alltid är roligt att utmana sig ännu mer när det gäller själva cyklingen. När vi vägt in helheten med att TeamSportia-gruppen blir en lokal satsning, att vi får möjlighet att lära känna fler i området, att vi har stor tilltro till initiativtagarna och att det verkligen gagnar cyklingen häromkring valde vi Team Sportia sub 8.

Så 2015 blir det till att köra i gemensamma kläder från Team Sportia, medan de tidigare tre starterna skett i HappyMTB:s regi.

Peter Olofsson och Tobias Rosenkrantz från Sävar CK som skött det administrativa och det mesta av förarbetet har gjort ett mycket bra jobb, och snart är det mesta praktiska klart och vilka som ska delta är också snart spikat.

Vad gäller det sportsliga så ha jag erbjudits att vara ansvarig för gruppen/kapten, medan Tobias R och bror blir vicekaptener. Jag tror och hoppas att det ska fungera fint att tillsammans med gruppen lotsa oss in under 8 timmar.

Vi satsar på 30 deltagare och att vi tillsammans ska få till ett antal träningar under våren för att bli så effektiva som möjligt i vår belgiska klunga. En förutsättning för att bli effektiva är att vi inte är för många cyklister som går runt och att det är en stor fördel om alla tränat ihop. Tanken är därför att vi håller oss till vår grupp under själva loppet och inte kör tillsammans med andra grupper och/eller cyklister även om de har bra kapacitet.

Blir vi för få som orkar gå runt när vi kommit en bit in i loppet är det möjligt att vi gör några undantag från detta och släpper in fler cyklister som kan gå runt med oss och säkerställa att vi håller farten som krävs.Sådana beslut får dock tas under själva loppet.

I övrigt kommer vi att sätta ett schema för hela rundan för att säkerställa att vi håller rätt fart, vi kommer att ha helt egna depåer och vi kommer att sätta samman ett dokument kring vad som gäller före men framför allt under själva loppet.

Sedan vet alla vi som tidigare kört i snabbgrupper att det krävs mycket träning och bra förberedelser.
och att det inte får strula allt för mycket på vägen. Det är ju ändå så att vi behöver ligga på ett snitt just under 40 km i 30 mil, och det fixar man inte hur som helst.

Ja, detta känns som en rolig grej och som en bonus till övriga satsningar jag planerar för 2015. Allt eftersom bitarna faller på plats återkommer jag med fler tankar.

Det känns inspirerande och bra att få till ett samarbete med Team Sportia och med många cyklister i närområdet - så nu kör vi.

fredag 31 oktober 2014

T-Rex, blött och lite bus - som en familjedag ska va...

I dag blev det en fullspäckad dag i familjens tecken.

Vid nio åkte vi mot Umeå och landade på Gå & Löpkliniken. Katten skulle hämta ut sina nya gjutna sulor. Sedan åkte vi vidare till "Den förhistoriska världen", ett museum jag häromdagen upptäckt på nätet.

Jag tänkte att detta kunde vara något för Melvin som säger att han ska bli Paleontolog. Det fanns verkligen många spännande saker på plats.



En mängd fossiler, kranium från sabeltandade tigrar, ben från dinosaurier mm. Man fick till och med ta ett ben från en riktig T-rex i sin hand - inte illa. Innan vi lämnade fick Melvin med sig en rosenkvartssten och ett fossil från en bläckfisk.Sonen var riktigt nöjd.

Efter en trevlig stund rullade vi vidare till kinarestaurangen som Melvin önskat. Han önskade dessutom att det skulle finnas friterad bläckfisk, och det blev jackpot.

 När vi ätit åkte vi på ICA för att handla lite mellanmål och middag för kvällen. Därefter bar det av till huvudtemat för dagen - badhuset.

 Det blev en riktigt mysig och trevlig stund. Sonen har verkligen utvecklats på senare tid när det gäller simning och vattenvana. Han dyker snyggt från kanten och hanterar både fjärilsim, bröstsim, crawl och ryggsim. Själv får jag vara nöjd att hålla mig över ytan. Det blev också lite trampolinhopp och bollkastning innan vi var klara för dagen.



När vi badat klart och bytt om var det middagstid, så vi begav oss hemåt. Men innan vi åkte hem tog vi en tur förbi kyrkogården och hälsade på Tova.

Många ljus var tända för hennes och andras skull. Vi tände några till.





Efter middagen ville sonen köra lite bus eller godis och efter lite förberedelser begav han sig av.

Efter ca 45 minuter kom Melvin tillbaka och då hade han barskrapat hela samhället - åtminstone såg det ut så om man tittar på den totala godisskörden han kommit över.

Sedan var det dags att börja försöka få i sig godiset och tillsammans titta på Idol. Ja, vips hade en hel familjedag nått sitt slut och sonen hoppade i säng.


torsdag 30 oktober 2014

Vad är stödstrumpor, kompressionstights och annat skoj!?

Jag har de senaste veckorna haft problem med vaderna och arbetat hårt med att få bort känningarna. Inför gårdagens träning var det exempelvis liniment, massage och stödstrumpor som gällde. Efter avslutat spinningpass körde jag rejäl stretching och kompressionstights på hela kvällen, natten och halva dagen i dag.
Snyggt med stödstrumpa, not. Inga rakade ben heller, men eventuellt är det löst innan onsdag.

Nästa steg var att idag fortsätta massage och liniment. Jag körde också min foamroller på vaderna. Därefter blev det stretching och så värmde jag upp 35 minuter på trainern innan jag åkte på kvällens spinningpass. Precis som igår med stödstrumpor på bägge benen. Inte snyggt men, viktigt.

Dagens spinningpass innehöll 8 intervaller på allt mellan 1,5 minuter upptill 7,5 minuter. Jag kunde för första gången på flera veckor trycka på rejält utan känningar, vilket var mycket positivt. Själva passet var också väldigt bra upplagt och det blev en trevlig träningskväll.

Efteråt är jag lite stel, men läget med vaderna är lite bättre. För övrigt har jag åter dragit på kompressionstightsen och hoppas det fortsätter åt rätt håll.

Ja, inte kör man på någon snyggare stil med stödstrumpor mm, men vad gör man inte för att få ordning på kroppen.

För övrigt har träningen trots allt fungerat ganska hyfsat sedan jag startade om säsongen den 20 september, och då nästan från noll. Jag har fått till i snitt 4 pass i veckan vilket är en lagom nivå för att bygga upp kroppen inför kommande träningsökningar.

Redan till veckan hoppas jag att kroppen ska vara redo för ganska många timmar på sadeln då tanken är att jag från onsdag och tio dagar framåt ska trampa i fint väder på Gran Canaria. Bara jag håller mig från sjukdomar och skador ska resan bli bra både för kropp och själ.

onsdag 29 oktober 2014

Sista steget - men bara i början...

Om några dagar har det gått 4 månader sedan Tova lämnade oss för alltid. För alltid är svårt att ta in. Inget blir så definitivt som - "För alltid"

Idag har vi genomfört det sista steget som alltid görs när någon har dött. Vi har varit vid Tovas grav som nu fått en fin liten sten  - ett hjärta. Vi planterade lite växter, tände ljus och gjorde det fint. Jag och Melvin tog sedan tillsammans Tovas urna och sänkte ned den i jorden. Sedan hjälptes mamma och Melvin åt att gräva igen hålet.


Nu har vi äntligen en särskild plats för att besöka, minnas och sörja vår lilla Tov-lov. Samtidigt vill jag tro att Tova befinner sig på en ännu finare och bättre plats.


 Det sista steget som ska göras är nu gjort, men vi är bara i början av vår vandring mot ........

tisdag 28 oktober 2014

Tovas gravsättning och kraftskapande på Gran Canaria

I morgon ska Tova gravsättas. Vår lilla söta flicka som bara fick bli 13 år. Det känns fortfarande overkligt och orealistiskt, men jag vet och förstår att det är sant.Likväl är det svårt att ta in och acceptera fullt ut.

Vi har valt en fin urna som ska sänkas ned i sin grav på kyrkogården i Vännäs, och stenen vi har valt ska vara på plats. Jag hoppas verkligen den känns rätt.
En bild på Tova inför brors bröllop i maj 2012
Vi kommer att på kyrkogården ta farväl till Tova en sista gång. Jag vill och hoppas att vi gör detta till en fin stund för Tova.

Hur som helst har det varit många jobbiga dagar och många fler kommer att komma. Morgondagen blir nog en av de jobbigare.

I början av hösten när jag skulle börja arbeta var jag på det klara att det skulle bli tufft att finna kraft och ork att kämpa vidare. Att orka leva och att orka vara. Inte bara en dag, utan många dagar och förhoppningsvis år.

Ett led i att orka med är att jag insåg att vi behövde avbrott i vardagen för att komma i från, skapa kraft och tid för att sakna men och också hitta de ljusa minnena. Att bara arbeta på och tänka att allt är som vanligt kändes inte möjligt, och nog inte heller så smart.

Utifrån det var Katten på en löparresa till Kroatien för några veckor sedan, en resa som verkligen var bra för henne och det märktes att den gav energi.

Jag bokade med samma ugångspunkt för flera månader sedan en cykelresa till Gran Canaria. En resa för både kropp och själ. På tisdag nästa vecka är det dags. Jag åker den 4 november och kommer hem på morgonen den 15 november. Det finns alltså möjlighet till 10 cykeldagar.
Från den senaste resan till Gran Canaria. Det finns många längre och brantare backar, men av någon anledning har vi en tradition att varje år ta en bild just vid denna tavla.
Jag har den senaste tiden märkt att kraften många gånger varit svag och att energin behöver stärkas, så resan ligger rätt i tid. Jag hoppas att detta break ska göra att jag orkar kämpa vidare.

Jag försöker lägga upp tiden i delmål, då det brukar vara bra. I juli finns vi knappt - då var vi bara. Men från augusti har jag haft ett delmål fram till denna resa.
Det finns verkligen många fina och slingriga vägar i bergen
Efter resan till Gran Canaria blir nästa delmål att få till en så bra tid som möjligt fram till jul. Vid jul kommer det nog att bli extra jobbigt då speciella dagar gör att man tänker extra och saknar Tova ännu mer. Jularna har alltid varit fantastiska och dagar då Tova varit i centrum. Nu finns hon helt plötsligt inte där.
Naturen är verkligen vacker bara vädret är okej. Vi får se om naturen ser likadan ut i november. Jag har nämligen aldrig varit på Gran Canaria under hösten.
Efter jul och nyår hoppas jag att kraften finns fram till nästa delmål då hela vår familj åker utomlands tillsammans med släkten för att fira farfar Lennart som fyller 70 år.

I april är det cykelklubbens Mallorcaresa som ligger i fokus, och det blir det sista breaket under våren.

Jag hoppas hur som helst att från nästa vecka få skriva om många bra dagar med trevlig cykling, bra väder och en positiv känsla. En känsla jag tar med mig och som förhoppningsvis räcker ända fram till jul.

Till att börja med måste vi dock klara av morgondagen och de prövningar det innebär.

Ny cykel - Canyon Speedmax CF 9.0 - min nya tempohoj

Min nya tempocykel är ett riktigt praktexemplar. En cykel jag är helt säker på kommer att räcka till så länge den är i bruk. Min kapacitet kommer med andra ord inte att överträffa cykelns prestanda oavsett hur mycket jag tränar. Det känns bra, bara att träna på alltså.

Själv anser jag den vara riktigt snygg och den ser lika snabb ut som den enligt uppgift ska vara.

Precis som Mats gissade efter mitt förra inlägg blev det en Canyon Speedmax CF 9.0.


Självklart Canyon - jag kör ju bara det märket.

Samma färger och uttryck som på min Canyon Aeroad som jag har för landsvägsloppen. Precis som på min Aeroad är det elektronisk växlar även på denna tempohoj - Shimano Di2.

Med andra ord - rätt märke, rätt typ av cykel, rätt utrustad, rätt färger....

 Jag har nu satt i hop cykeln, men självklart inte gjort några som helst inställningar.

Det kommer nog ta en stund att få till inställningarna på cykeln så att det känns hyfsat. Sedan handlar det om att på trainern träna på att ligga i fartställning.

Längre fram är det nog läge att göra en Bike-fit. Hade det funnits någon expert på detta i Umeå hade jag kört på detta redan nu, men vad jag vet är det inte fallet så det får bli en senare fråga.

Nu har jag alltså verktyget för att köra riktigt snabbt och för att göra mig riktigt trött. Nu blir det till att träna så att jag inte bara blir trött.



Så här skriver Canyon kring just den modell jag köpt:


I kampen mot  klockan och vinden finns det tre avgörande faktorer - aerodynamik, vridstyvhet och låg vikt. 

Speedmax CF tar dessa tre faktorer till en helt ny nivå med ramens Tridentprofil, genomgående systemintegration och den vridstyva dubbelkronade aerogaffeln. 

Styret är enkelt anpassningsbart och i kombination med en väldigt justerbar sadelstolpe är det lätt för alla att hitta den perfekta sittställningen.
Nya Ultegra Di2 med elvadelad kassett gör att du kan lita på de precisa och snabba växlingarna, endast ett lätt tryck på någon av växelknapparna behövs. Batteriet är integrerat i sadelstolpen, allt för att minska luftmotståndet. 

Hjulen, ett par Reynolds Strike Carbon för kanttrådshjul låter dig cykla snabbare än tidigare, snabba accelerationer och grym prestanda. 

Den perfekta mixen mellan aerodynamik, perfekt sittställning och oslagbar prestanda - upplev en Speedmax CF 9.0.




























För att lyfta ännu lite mer i tanken skickar jag även med ett test av cykeln:

Speedmax CF 9.0
Drömbetyg 1.1 - Aerodynamik-betyg 1.0


  • Enastående aerodynamik
  • Fulländad Di2-integration
  • Variabel cockpit
  • Lätt och genomtänkt

Tempocyklar är högteknologisk sportutrustning och samtidigt fascinerande designobjekt. TOUR magazin testade sex modeller i vindtunnel och på väg. Resultatet: drömbetyget 1.1 för den spektakulära nykomlingen Canyon Speedmax CF 9.0 

Eftersom det inte finns något utrymme för vajrar mellan styret och ramen kommer cykeln även i den billigaste versionen med Shimano Di2. Resultatet i vindtunneln bekräftar att den massiva utvecklingsinsatsen har betalat sig. Den ovanligt långa hjulbasen kommer inom kort bilda skola inom segmentet."
Omdöme: Ingen annan tempocykel visar i nuläget upp en sådant städat beteende och håller kursen så bra som den här. Canyon Speedmax CF 9.0 är state-of-the-art och är imponerande nog den snabbaste ramen som följer UCI-reglementet.

måndag 27 oktober 2014

Här kommer den tempobomb du väntat på!?

Så var det dags. Här kommer den information jag hållit på, den information som ni efterfrågat - eller eller kanske inte alls!?

För att bygga upp spänningen har jag kört några cliffhangers den senaste veckan och kanske har jag nu byggt upp förväntningarna eller farhågorna allt för mycket!?

Ni kanske har trott att familjen köpt en lägenhet på Mallorca och kommer att vistas varje vinterhalvår där från nu och all framtid. Nej, så är det inte även om tanken på många sätt är tilltalande.

Kanske trodde ni jag vunnit en miljonvinst på travet - hade inte varit fel, men tyvärr.

Jag har inte heller sagt upp mig för att leva på sparade pengar, motivation och kärlek.Jag trivs bra med mitt arbete så jag håller nog fast vid det ett tag till.

Inte heller har jag köpt en Picasso, fått ett proffskontrakt i cykling, erbjudits en huvudroll i nästa storfilm eller blivit utnämnd till årets bästa chef.

Nu när ni sänkt förväntningarna en del släpper jag nu det jag kallat för bomben.


Här kommer det: Jag har nu blivit med tempocykel. En helt ny fin och snabb tempocykel.

Nu tänker nog några av er - och? Det var inte mycket att bygga upp en bomb kring.... Medan andra nog blir lite taggade och intresserade!?

Någon av er tycker säkert denna satsning/investering är korkad. Köpa en ny dyr tempocykel då jag inte vet om jag kan bli bra på detta, om jag ska tycka det är kul, och att inte ens veta att min kropp pallar med tempoställningen som krävs i sammanhanget!? Inte smart!

Ja, så kan det vara men efter många och långa funderingar bestämde jag mig för att: Nu kör vi! Jag står för det och det känns rätt, sedan vet man aldrig hur det ser ut när satsningen utvärderas. Men visst måste man våga för att ha en chans att vinna!?

Innan du bestämmer dig vad du ska tycka - läs hela inlägget. Sedan är ju alla fria att ha sina egna tankar och sina egna mål.

För min del väger jag också in och tänker in så mycket mer än själva cykeln. En tempocykel är tänkt att betyda så mycket på så många sätt.

En sak är att detta blir ett avstamp för att se framåt, hitta motivation och sätta mål. Att mitt i den livssituation vi befinner oss hitta något nytt och kul att fokusera på. En symbol för hur jag vandrar vidare, eller kanske trampar vidare...

Den nya tempocykeln betyder till att börja med att jag behöver lägga om hela mitt träningsupplägg. Detta då det inte är riktigt samma kvalitéer som krävs för landsväg som för tempo.

Sedan behöver jag förstås också ägna tid i tempocykeln även under vintersäsongen för att vara bättre förberedd när säsongen börjar.

Jag börjar alltså med något jag aldrig tidigare provat, men som jag har en känsla av kommer att kunna gå riktigt hyfsat med tiden, bara jag har tålamod. Det är inte sommaren 2015 jag ska vara som bäst utan kanske 2017?! Sedan vore det inte helt fel om det redan kommande säsong känns att jag är på rätt väg.

Tanken är alltså att jag kompletterar min huvudgren landsvägscykling med tempo och dessa två discipliner är tänkta att ligga som fokus i träning och tävling. Sedan har jag MTB som en liten bonus och inte som ett fokus.

Min nya tempocykel innebär också att mina mål och satsningar för nästa och de kommande säsongerna ser ut att bli helt annorlunda. Går allt som jag tänker blir det mycket nytt.

Bland annat är det ju så att det inte finns några tempolopp i Västerbotten. En ny tempocykel är alltså även en ingång mot fler resor, både på gott och ont.

Planen är alltså att resa mer och i samband med varje resa förhoppningsvis både få in tävling både på racern och tempocykeln.

Utifrån det är planen att satsa på att delta i så många deltävlingar som möjligt i den riksomfattande Mastercupen. Det kan också bli en del lopp i Seniorcupen. I båda fallen sätter väl i första hand tiden och avståndet gränsen. Tävlingarna som ligger väldigt långt söderut - läs ex Skåne är inte aktuella.

Om det sedan känns bra och går bra under säsongen blir det stora målet att delta på SM, och förhoppningsvis prestera så bra det bara går där. Det finns större förutsättningar år ett att det ska gå hyfsat på landsvägsloppet, men det känns mer meningsfullt att åka långt om man även kan vara med på tempoloppet. Där blir det nog mest se och lära, vilket blir huvudinriktningen år ett när det gäller tempo.

Det behövs alltså en hel del bra och fokuserad träning för att inte helt göra bort sig och det ska bli platt fall. Men att våga för att vinna är som sagt alltid helt rätt.

Jag tänker alltså att det rent allmänt blir många fler trevliga arrangemang de närmsta somrarna och dessutom att vi under sommarmånaderna ska kunna slå två flugor i en smäll genom att få husvagnssemestrar i anslutning till flera av dessa arrangemang. Katten kör ju både löpning och cykling så jag hoppas att vi kan hitta trevlig träning och bra arrangemang även för henne. För sonens del blir det till att söka roliga upplevelser. Alla tre gillar vi campingsemestrar.

Jag planerar alltså för fler cykelarrangemang och samtidigt mer tid med familjen och fler semestertripper. Sedan får vi se hur allt går att få ihop och hur det verkligen blir. Men det blir en senare fråga.

Förutom allt ovanstående känns det riktigt spännande att ha satsat på en så stor investering och jag hoppas att det kommer att bidra till motivationen både nu och framöver.

Alla snygga bilder på skönheten kommer förhoppningsvis i morgon. Då hoppas jag den ska vara monterad och klar. Lite osäker känner jag mig dock då jag inte har koll på detaljerna på samma sätt som på en racer. Men det ska nog gå.

Okej då. Här kommer en bild från kartongen, och är det inte så att lite av cykeln också syns!? Några av er vet vilket märke cykeln har då ni känner igen utformningen av kartongen, andra vet inte mer.


Vad det är för cykel? Ja, den informationen kommer inom kort. Jag kan dock säga att det inte kommer att vara cykeln som sätter gränsen för prestationen. Känns rent allmänt roligt och spännande.