Mallorca - Pavé och cyklister får inte cykla i bredd!

Efter att ha lämnat Katten vid buss 21 och hemresan till Sverige var det igår dags för mig att packa ihop alla mina saker. Det var nämligen dags att checka ut från dubbelrummet med havsutsikt till enkelrummet med utsikt mot bakgatan. Ja, det är så det ska vara. Är man själv är det inte så noga.

Det blir ju en hel del grejer som ska fixas och bäras när man är borta så här pass länge, så jag hoppades att jag direkt skulle få checka in när jag lämnade in rumsnyckel 411, men så var inte fallet. Det är högtryck på hotellet och incheckning var 14.00.

Jag fick lämna mina grejer, byta om på toaletten och ta en cykelrunda medan jag väntade på min ”tur”.

Denna dag blev det en runda inåt landet utan tydligt mål. Jag cyklade mest och svängde in där jag tyckte det såg roligt ut. Så fortsatte det hela rundan tills jag åter var hemma efter drygt 3 timmars cykling.

Fin natur, bra vägar, fint väder och bergen i fjärran

Jag fick under min tur vara med om många fina vägar jag aldrig tidigare cyklat på, smalare vägar än vad jag trodde fanns och mycket mer.

Vägen upp mot Alaró var något alldeles extra. Den var så smal att jag för första gången såg en skylt där det stod att man borde tuta i svängarna.

Nu väntade riktigt smala vägar, så då fanns en lämplig skylt uppsatt

Längre fram såg jag en skylt till som var ny för mig. Den uppmanande cyklister att inte köra i dubbla led då vägen var för smal.

Smalt så det förslår.

Jag fick också stanna fyra gånger på denna sträcka på 8 km för att två bilar möttes, och det gick ju inte. En bil fick varje gång backa tills det hittades en kort bredare avfart etc.

Helt plötsligt var jag framme vid pavé. Inte heller det har jag förut sett på ön. En skylt fanns uppsatt, och jag tolkade det som att denna vägstump var sparad utifrån en historisk aspekt. Hur det riktigt hängde ihop fick jag inte klart för mig då min spanska är för dålig.

Tur det inte var så lång sträcka. Riktigt vassa stenar på pavén

Förutom smala och spännande vägar var det också rejält kuperat i området och jag tog och provade benen i några av backarna. I övrigt körde jag ganska så kontrollerat under dagen.

Det fanns också flera fina och mysiga byar i området, och även här var vägarna smalare än vanligt.

Det var inte enkelriktat här!

Även i dag blev det lite cykling, men bara lite. Jag rullade endast drygt 90 minuter. Egentligen inte för att jag känner mig trött och seg, men det är förhoppningsvis många cykeldagar kvar här på Mallis. Planen är att jag även i morgon cyklar, men jag vet ännu inte hur länge och hur hårt. På måndag blir det inte en meter cykling. Sedan kommer tolv taggade cyklister från Vännäs CK. Vi ska då cykla tillsammans under sju dagar med många timmars cykling, och inte brukar det heller gå helt lugnt. Därför är jag nu lite försiktig med att köra allt för hårt och allt för länge. Jag har redan nu trampat 31 timmar på sju cykeldagar och bara haft en vilodag, så nog måste jag vara lite försiktig.

Vad jag gjort när jag inte cyklat? Återkommer med det .

Mallorca - kafferejs, not in jos, Petra och vad är ett djur?

Kattens sista cykeldag började lite oroväckande då hennes knä meddelade att det kanske skulle bli DNS. Hjärnan och kroppen ville dock annat, så vi bestämde oss för att i alla fall åka ut på en runda. Sedan fick vi se hur knäet reagerade.

Men innan dess var det frukost. Två roliga saker. Först kom det en dam på ca 85 år gående mot den ena kaffeapparaten. Från det andra hållet kom en annan äldre dam och han just före. Dam nummer ett vänder sig då mot den andra kaffeapparaten och uppmärksammar då en tredje dam på väg mot samma kaffeapparat från ett annat håll. Den 85 åriga damen knuffar undan två frukostgäster som skulle ta bröd, springer med hasande steg mot kaffeapparaten och hinner först. Hon ser nöjd ut. Tar lugnt två koppar kaffe och i sakta mak fixar hon till sitt kaffe. Sedan hasar hon till sitt bord som en segrare redan i början av dagen.

Just därefter står en dam vid josapparaten. Uppenbarligen är det problem. Hon skriker över rummet till en av de som arbetar på hotellet. This is not in ”jos”. Jag fick sådan lust att säga – Yes, it´s ”jos” in it, till den svenska frustrerade kvinnan.

Cykelrundan började väldigt lugnt då Kattens knän strejkade. Dock ville hon hela tiden fortsätta. Efter ca 30-40 km vaknade dock knäet till, eller om det somnade in. Smärtan försvann dock. Men utifrån kroppens skull är det nog lämpligt att åka hem nu!?

Idag blev det många och smala vägar

I dag körde vi mest små asfalterade cykelvägar i böljande vacker natur. Som alla andra dagar var vädret toppen!

Vi trampade först till Sa Cabaneta vidare mot Sta Eugenia, Senchelles, Loret de Vistalegre, Sant Johan och slutligen slutmålet för vårt lunchstop  - Petra. Då hade vi trampat på i ca 60 km.

Det blev spagetti för oss båda och en skön stund i solen.

Gulaste pastan ever, men smaken var bra

Sedan trampade vi tillbaka via Sant Johan, Montuiri, Porreres, Llucmajor, och vidare ned till kusten och hela vägen tillbaka till S Arenal och de sista kilometrarna efter strandpromenaden.  

Vi trampade genom många små byar med trånga gator och gränder

Mot slutet var Katten ganska så tärd, knäet var dock okej och hon kämpade på. För egen del var det lite oroande att min vad som ibland brukar spöka, verkar planera ett spratt. Sedan är det helt klart så att väldigt många timmar på sadeln med lite mindre tryck än vanligt i pedalerna gör att rumpan mår sämre än den brukar. Helt klart lite väl mycket smärta. Men det går nog över.

Fin natur, blå himmel och bergen i fjärran var dagens signum.

Totalt blev det i dag 5 timmar och 20 minuters cykling och ca 13,5 mil.

Det blev en bra sista cykeldag tillsammans med Katten. I morgon åker hon hem. Jag blir här några dagar själv innan 12 laddade cyklister från Vännäs CK dyker upp.

De första sex dagarna har innehållet alla typer av cykling och endast fint väder. Vi har cyklat fem dagar och vilat en som vi ägnade åt Palma. Totalt har vi trampat i drygt 26 timmar och en sträcka på 620 km. Vi har totalt klättrat 6300 höjdmeter. Inte illa alls. Nu hoppas jag att andra delen av resan blir lika bra vad gäller cyklingen.

För övrigt berättade sonen i telefon att han med morfar sett flera kronhjortar och många rådjur. När vi lagt på skrev han ett sms: "Jag glömde säga att vi såg många stora fåglar", sedan en beskrivning vilka det var.

Jag hade glömt fråga sonen (9 år) hur han tyckt det var att åka ut på "djurjakt". Min fråga: Var det kul att titta på djur och fåglar?". Sonens svar: "Fåglar är djur, men det var kul."

Mallorca - En riktig bergatur

Efter en vilodag var det åter dags för lite cykling. Idag var planen att bestiga lite berg. Det fanns dock en oro för Kattens ena knä som signalerade överbelastning. Positivt var dock att knäet höll sig i schack hela dagen.

Igår sa Katten också att hon hade träningsvärk på utsidan av låren, också framsidan och baksidan. Ja, sedan kom hon på att det även var insidan och även rumpan. Ja, kanske också lite i ländryggen!? Hon sammanfattade med att det var träningsvärk från knäna upp till ryggen, både bak och fram.

I dag var Katten trots detta i toppskick och genomförde sin tidsmässigt längsta cykeltur någonsin, och även den med flest höjdmeter.

Vart vi cyklade?

Vi började direkt inåt landet via Bunyola mot Soller. På vägen mot Soller kan man antingen välja den del som innehåller en del backar eller genom en tunnel. Eller ska vi säga att med cykel bör man inte cykla i tunneln. Är man osäker så har de satt upp skyltar för att man ska bli mer säker.

Cykling är i stort sett tillåten överallt på hela ön, men inte här.

Vi rullade på gemensamt hela dagen förutom att jag gjorde ett kortare ryck i slutet av Sollerbacken och någon fartökning på några ställen till.

Katten hade starka ben i dag.

Efter Soller körde vi hela kuststräckan ned till Andtratx. Först blev det dock en paus med lunch i Valldemosa. Det visade sig att Katten fastnade för Valldemossa på mer än ett sätt. Den som undrar vad som menas med detta, får fortsätta att undra. Om det nu inte är så att Katten outar något i framtiden. 

Vi rullade förbi många fina byar idag

Inte varje dag man kan ta en paus med denna utsikt....

Självklart blev det också ett trevligt fika på restaurangen efter Estellencs. Den vi brukar stanna på där man ser rakt ned på havet. Ostkaka för mig och chokladkaka för Katten. 

Katten och hennes chokladtårta. Mannen i bakgrunden trodde det var vinter, men vädret var fint även idag.

Efter Andratx satsade vi på lite mer höjdmeter och åkte vägen där vi i tur och ordning nådde Es Capdella, Calvia och slutligen mördarbacken från baksidan.

Efter att ha rullat ned till byn, kallad Palma blev det strandvägen tillbaka till hotellet i Can Pastilla. Som vanligt väntade här en fara bakom varje hörn och mer därtill. Vi lyckades dock undvika fallande inlinesåkare, fotbollar som korsade vår väg, barn som sprang ut framför oss, cyklister som glömde titta framåt mm.

När vi slutligen åter landade vid hotellet visade mätarna att vi cyklat ca 140 km och klättrat 2400 höjdmeter. Kalaset gick loss på 6 timmar och 40 minuter. Det blev alltså ett riktigt bra distanspass för min del. Vad gäller Katten är jag imponerad. Hon har nu genomfört fyra rejäla pass och förhoppningsvis blir det ett sista bra cykelpass för henne i morgon innan hon åker hem.

Mallorca - Ännu inte full effekt: Effektmätare och cykeldator

Efter tre bra cykeldagar var det dags för den första vilodagen. Vi tog det därför lite lugnare på morgonen och åt frukost först vid halv nio.

Vi tittade ut och funderade kring vilka kläder som gällde för dagen. Katten valde en tunn jacka, jag endast t-shirt. Nej, jag var inte naken nedtill. Jag hade knälånga shorts. Det visade sig under dagen att rätt klädsel var inte min klädsel. Åtminstone inte före klockan två då solen visade sig. Före det var det faktiskt riktigt kallt. Eller ska vi säga, riktigt kallt när man har lite kläder.

Vart var vi då? Jo, vi åkte in till Palma. En stad som verkligen är stor, fin och mysig. Stadskärnan är som Gamla Stan, men så mycket mer av allt. Dvs den har alla mysiga gränder, fina restauranger, saker att se, men också en mängd affärer av alla de slag. Vi strosade runt under förmiddagen och gjorde egentligen inget särskilt.

Sedan blev det lunch, och då solen precis tittat fram valde vi slutligen en utelunch, i stället för att sitta inne på en restaurang. Idag blev det Kattens tur med en specialpizza, för vilka av er har tidigare provat att ha morötter på pizzan!? Ja, i alla fall inte jag. Det var dock enligt uppgift förvånansvärt gott.

Efter lunch besökte vi den gigantiska cathedralen som stått där i 700 år. Den var verkligen magnifik och gigantisk. Den står kvar även efter vårt besök.

Ja, jag glömde nämna att vi före lunch också besökte två andra muséer. Bland annat ett konstmuseum med alla kända spanska konstnärer. Trevligt.

Jag fastnade för en målning som hade en symbolik jag inte fullt kunde tolka. Kanske någon av er har svaret. Vad visar tavlan?

Efter Cathedral blev det kaffe, lite mer spatserande och sedan bussen tillbaka till Can Pastilla. Väl tillbaka handlade vi lite, åt lite middag, tog det lite lugnt, arbetade lite och förberedde oss för morgondagen.

För övrigt kan jag en vilodag som denna konstatera att jag i träningen  sedan jag kommit hit inte fått full effekt.

Vad det handlar om?! Ja, det handlar om den beställning som jag gjorde veckan innan vi åkte till Mallis och som jag ännu inte berättat utfallet kring. Varorna som dök upp just innan avresan, och först blev jag riktigt nöjd, sedan lite mindre nöjd. Sedan accepterade jag läget.

Det handlar om två spännande tillskott. Man kan ju aldrig få för mycket cykelgrejer!? Först och främst blev det en effektmätare - Stages Power. Varför en sådan? Ja, jag tror den är tillräckligt bra för mina behov, den har ett rimligt pris och adderar lite vikt.

Sedan hittade jag slutligen en Polar V650 på en nätbutik långt borta. En produkt jag sökt länge. Varför det blev en sådan? Ja det kan man fråga sig när lanseringen återkommande har flyttats fram för att nu komma ca 1,5 år senare. Sedan finns inga färdiga recensioner och troligen är väl Garmin bättre!? Men det är nog som med de som hade Saab. Kör man Saab så gör man. Ja, jag körde Saab när det fanns Saab. Ja, jag har alltid kört med Polar

Jag hade hur som helst riktigt tur och båda produkterna dök upp just innan avresan. Båda installerades men ett problem kvarstod. Klockan hittade effektmätaren men de gick inte att para ihop. Efter många försök och en del irritation började jag kolla på nätet och inser då att de inte fungerar ihop. I alla fall inte än. Polar kommer att via nätet uppdatera alla klockor om två månader, så de fungerar mot Stages. Muntert. Att ha en effektmätare utan att för stunden få någon nytta av den. Mitt i frustrationen erbjöd bror mig att låna hans gamla cykeldator som kan mäta effekt. Riktigt hyggligt!! Sagt och gjort, jag förberedde för att använda även denna, men bara för effektmätning.

Då allt dök upp så sent hade jag inte hunnit para ihop alla sensorer och kolla att allt funkade innan jag åkte hit. Det gjorde att jag inte helt vågar såga min gamla klocka innan jag ser att de andra fungerar som jag vill och att jag inte gör några hanteringsfel. Ni vet hur det är. En icke noterad träning via cykeldator är en ej genomförd träning....

Nu har jag alltså tre mätare på cykeln. Om det gör att jag för räkna träningen gånger tre?! Tror inte det. Målet är att jag innan resans slut är nere på två klockor och i juni ska det bara behövas en. Hoppas jag.

Inköpen har alltså ännu inte fått full effekt. Jag återkommer med hur det går kring detta och ett omdöme om både Stages och Polar V650.

Mallorca - Storm, Kolhydrattorsk och en sambo som vägrar hitta en lunchställe

Kanske har vi redan vant oss vid rutinerna? Hur som helst vaknade både jag och Katten innan klockan ringde vid åtta. Påklädning, frukost och ny typ av påklädning.

Vädret fortsatte i dag att till stora delar visa sitt goda jag. Det var varmt och soligt hela dagen. Dock blåste det storm, vilket verkligen påverkade dagens runda.

Vi rullade iväg efter strandpromenaden vid tio. Det verkade vara just då som alla stora grupper också bestämt sig för att åka. Först fick vi sicksacka mellan hundratals cyklister av alla de slag innan vi överhuvudtaget kommit i väg. När vi sedan svängde upp från strandpromenaden var det helt fullt framför oss. Det var lika fullt som på Vättern när man inte startar i en snabbgrupp!!

Här hade vi rullat förbi många cyklister.

Det gick långsamt och ryckigt, och vi försökte på ett säkert sätt allt eftersom manövrera oss förbi hela bunten.

Många fler cyklister att runda

Efter någon mil var vi slutligen ”fria” att köra som vi ville.

Idag var tanken att köra en kustrunda, och en kustrunda blev det. Det var väldigt fint, vi såg mycket vatten, men vi kände också väldigt mycket blåst. Den gjorde sitt yttersta för att blåsa musten ur Katten, som låg bakom. Men med kantvind är även det jobbigt.

Som tidigare dagar höll jag en för mig distansfart i lägre intensitetsdelen. Tanken den första veckan är att få till mycket tid med låg intensitet och att vi ska kunna cykla tillsammans alla dagar. Det sägs ju att proffsen tränar länge och lugnt!? Fast å andra sidan har de ju obegränsat tid inte bara någon vecka då och då.

Vi rullade alltså på i maklig takt medan vinden smekte våra kroppar från alla möjliga håll.

När vi cyklat ca 100 minuter önskade Katten ett stopp så vi svängde ned mot Sa Rapita där vi fick en riktigt god kopp kaffe, innan vi rullade vidare.

Efter en dryg mil var vi i Ses Salines. Katten började känna sig lite hungrig, men jag var hård och sa att vi nyss fikat. Vi måste rulla en bit till. Framme i Santanyi trodde och tänkte Katten att det var lunch. Jag föreslog dock att vi skulle cykla en bit till och istället blev detta ett av många stopp där Katten stoppade i sig choklad mm.

Jag hade planerat att vi skulle äta i Calonge som inte var så långt borta. Det visade sig dock  att denna röda dag var allt stängt. Vi rullade vidare en bit till S`horta där jag var säker på att det fanns restauranger. Restauranger fanns det gott om, men även här firade de påsk ordentligt och därmed räknade jag till sex stängda matinrättningar.

Vid det här laget höll Katten på att gå in i väggen, men hon var tapper och kämpade vidare. Jag och påsken delar på ansvaret för att Katten inte fick mat i tid.

Vi bestämde oss för att rulla ned till Portocolom som ligger alldeles vid havet och har en större sandstrand. Teorin var att där det finns turister finns öppna restauranger. Sex kilometer senare var vi framme. De första restaurangerna vi kom fram till var även de påskstängda. Det började se muntert ut.

Vi trampade upp för en backe och hittade ytterligare en restaurang och hoppet tändes. Det var en fin restaurang och vi gjorde oss redo för att äta där. Det visade sig dock att här fanns alla påskfirande spanjorer. Med andra ord fullt. Ingen mat här inte.

På avstånd hade jag på andra sidan byn sett att det satt människor. Jag snabbcyklade dit medan Katten väntade. Äntligen napp!

Portocoolom

Jag åkte tillbaka och hämtade Katten och vi rullade till den restaurang jag hittat i närheten av vattnet. Katten bestämde sig snabbt för att spagetti bolognese är bra när man behöver energi.

 Jag var lite crazy och beställde en riktigt speciell pizza som innehöll olika ostar, skinka, bacon, ett lättstekt ägg och olika starka kryddor. Den var faktiskt överraskande god. Ja, även denna innehåll energi, men troligen främst i formen av drypande fett.

Specialpizza på bild

Lunchen hade alltså dröjt vilket gjort att Katten var lite låg på kalorier och dessutom är hon inte van vid att träna så mycket och flera dagar i rad. När vi åt undrade hon därför om det nu var långt hem till hotellet. Jag förklarade att det var ca 60 km kvar och att vi rullat ca 85 km till lunchen.

Från restaurangen mot cyklarna

Hon tog det med jämnmod. Vi hade en bra lunch och sedan var det dags att rulla så vi inte skulle komma tillbaka till hotellet efter solnedgången.

Mycket fina vyer, raka vägar och mycket vind

Vägen tillbaka gick via inlandet. Först trampade vi mot Felanitx, och alldeles innan vi nådda fram kunda man svänga vänster mot Puig de Sant Salvador där det finns ett kloster på toppen med ett antal världsmästartröjor i cykel. Jag har aldrig varit upp där, men hoppas att det kan bli nästa vecka. I dag var det dock inte aktuellt då det är en rejäl stigning upp och dagens runda var tillräckligt lång ändå.

Från Felantix via Porreres, Lllucmajor och slutligen Can Pastilla.

Mot slutet var Katten riktigt tärd, men jag är imponerad av hur hon stretar på trots kolhydratbrist och en kropp som säger att det vore trevligare att ligga och läsa en bok. Alla ni som gått tomma vet hur det känns.

Ett av flera stopp med chokladintag. Detta alldeles mot slutet av rundan då behovet av energi är stort

Vi landade vid hotellet efter nästan 14,5 mil, 5,5 timmar och nästan 1000 höjdmeter.

Totalt har det nu blivit 14,5 timmars cykling med 3000 höjdmeter och ca 330 km på tre dagar.

I morgon blir det vila. Detta så Katten ska få bra kvalité och roligare på sina sista två cykeldagar här. Är man pigg har man skoj!

För egen del passar det också bra att vila en dag eller två. Det blir svårt att rulla 17 dagar i rad. Jag vet dessutom att när cykelklubben kommer ned blir det nog en hel del hårdkörning. Det vore ju olyckligt om man redan när de kommer är helt stekt.

Mallorca 2015 - Nästan som Sa Calobra

Klockan ringde 08.00 efter en bra natt. Dags för en mättande och bra frukost. Efter frukost, lite fixande och omklädning sedan var jag och Katten redo för dagens cykling.

Vi började med den mest utmanande delen från Can Pastilla och igenom Palma, efter gång- och cykelvägen. Ja, ni som varit där vet vad jag menar. Fullt av inlinesåkare som inte åkt förr, flanörer som tittar ned, barn som springer rakt över vägen, hundar som springer lösa, ovana cyklister och lite annat smått och gott. Det går långsamt, ryckigt och är risk för krasch typ hela tiden. Idag kom vi dock helskinnade igenom.

En kort teknisk paus innan militärbacken.

Efter lite frustrerande cykling svängde vi in mot landet och Militärbacken. En backe som ofta är starten för en dag i bergen.

Första gången för Katten i Militären.

Vi trampade på i medelintensitet, men den sista biten ville jag testa benen en del och körde 5 minuter med ett snitt på 385 watt och pulsen steg riktigt bra. Väl på toppen rullade jag ned och mötte Katten, innan vi åter vände uppåt.

Någon mer tempoökning blev det inte i dag, utan vi följdes på vår tur. En tur som gick via Militärbacken och Puigpunyent innan vi siktade in oss på Valldemossa. Denna tur innehöll vackert väder, fina och smala vägar och en hel del klättring.

Nästan framme i Valldemosa svängde vi vänster ned mot Port de Valdemosa, ett ställe jag aldrig tidigare besökt. Det blev fem kilometer utför innan vi landade vid stranden för dagens lunch.

Fin utsikt från lunchbordet

Byn var riktigt fin och den enda restaurangen serverade bra mat. Efter en timme i solen med riktigt fin utsikt var det dags att rulla vidare. Eller rulla och rulla...

Nu var det dags för att ta ca 350 höjdmeter på 5 km och en snittlutning på ca 7%. Katten var tveksam till att hon skulle ta sig upp, men det gick bra precis som jag trodde.

Det var för övrigt en riktigt trevlig väg. Slingrande, smal och med riktigt fin utsikt. Själva beläggningen var sådär, men det var inga problem, i alla fall inte uppför.

Port de Valdemossa från ovan

Till dig som inte varit i Valldemosas hamn tipsar jag dig att du bör passa på nästa gång du cyklar förbi. Eller det är just vad du inte gör. Du svänger ned mot havet.

Efter avslutad klättring blev det vattenpåfyllning inne på macken i Valdemosa, vattenhålet för många cyklister som cyklar via Valdemosa mot Soller. Jag funderade på att även vi skulle ta samma väg, men då vi redan cyklat väldigt länge och Katten började känna sig lite tärd tänkte jag om och vi satte kosan hemåt.

Det blev en lång utförslöpa med få svängar, så farten blev hög. I alla fall efter att jag stannat och lyft kedjan till stora klingan. Ja, som jag skrev igår fungerar inte framväxeln som den ska. Den går att ha på båda klingorna, men måste ändras för hand. Som gamla tider när tv:n saknade fjärrkontroll.

Efter lite snirklande och cyklande genom en storstad som verkade bestämt sig för att alla signalljus bara skulle visa rött var vi åter vid stranden med ca 7 km cykling tillbaka efter den cykelbana vi började på. Jag räknade till 7 gånger på denna sträcka då jag var tvungen att skrika till för att göra andra medvetna om att vi fanns där för att inte drabbas av en frontalkrock. Rösten verkar fungera - vi är helskinnade. 

En olycka blev det dock. Ett par i 25 årsåldern hade bestämt sig för att köra inlines för första gången i sitt liv. De tyckte att det var onödigt med skydd på kropp eller huvud. Sedan valde de ut en utförsbacke. Bäst att börja där!? Då ingen av de hade någon som helst balans valde de att hålla varandra i handen. Kanske var tanken att stötta varandra, men det är nog inte så det brukar bli!? Hur det slutade? Ja, alla runt omkring förstod nog vart det barkade utom dessa människor som flög i backen med en rejäl duns. Var nog inte särskilt skönt.Det har nog ont i några dagar.

Väl tillbaka på hotellet efter nästan fem timmars cykling, 1500 höjdmeter och över 10 mils cykling tog vi igen oss en stund innan det var dags för dusch och kvällens middag.

Så var då dag två avklarad och vi fick en andra dag med fint väder, fina vägar, inga incidenter och gott humör.