Det är motiverande att skriva på bloggen när träningen flyter på. Det är ännu roligare när det händer något särskilt, exempelvis en Mallorcaresa. Det är inte särskilt stimulerande för någonting när man är sjuk.
Efter att ha haft riktigt bra träning större delen av våren och riktigt bra träning på Mallis var tanken att jag nu skulle höja allt ytterligare en nivå. Av det har det blivit - ingenting.
Jag har nu sedan jag kom hem för snart två veckor sedan inte tränat någonting utom en stund med Vätternrundangänget förra söndagen då vi körde spinning. En spinning som ledde till ett ännu sämre mående.
Det går bra att hålla uppe humöret första tiden av sjukdom, men när det vägrar ge med sig blir jag frustrerad. Det har inte varit mycket som känts roligt senaste veckan, och inte har jag haft lust att skriva om det på bloggen. Det enda som varit bra är att jag hunnit med mer på jobbet, vilket behövts.
Om jag är frisk nu? Nej, inte är det så. Dock är det bättre, och jag hoppas det ska ge med sig.
Imorgon har vi en gemensam träning med Team Sportia Umeå Sub 8 som jag ansvarar för. Tanken är att vi ska börja träna ihop oss, så jag ska försöka vara med. Det är 50-50 att det blir framgångsrikt.
Grundformen är alltså bra, dagsformen är inte bra, och håller detta mående i sig ytterligare är snart också grundformen borta. Därför måste vi nu skrämma bort alla baciller. Vi får se hur det går.
Återkommer i morgon med en rapport kring mående och träning.
lördag 2 maj 2015
måndag 27 april 2015
Vilopuls på 78 - Inget vidare
Efter ett längre träningsläger på Mallorca, där träningen gått exakt enligt plan och det känts oförskämt bra landade jag åter på svensk mark förra tisdagen.
Då jag hade tränat i snitt 4,5 timmar/dag under 15 av de 17 senaste dagarna bestämde jag mig för att vila tisdag och onsdag.
På torsdag var tanken att köra ett lättare pass, men tyvärr var det så väldigt mycket arbete som låg på agendan att det inte heller blev något på torsdagen. Tre dagars vila kändes dock inte som något större problem, med all träning jag hade i kroppen. Det fick bli ett lugnt pass på fredagen istället.
Av passet på fredagen blev det inget alls. För det första var det alldeles för mycket på jobbet, så jag kom hem sent, och sedan började jag dessutom få en sjukdomskänsla i kroppen. Det fick bli lördag istället.
Hela lördagen var planen att träna, men jag kände mig inte pigg och jag drog på det. När det blev kväll tänkte jag att en liten stund måste jag rulla benen. Så blev också fallet. 30 minuter utan insats och hög puls. Inget vidare.
Så på söndag var det då dags för Team Sportia Umeå Vätternrundan Sub 8 att träffas för första gången. Ursprungligen var planen att köra en genomgång kring förhållningssätt och sedan cykla ca 12 mil och då träna på det vi behövde. På lördagen visade dock väderprognoserna 2 grader och regn. Vill man bli sjuk och/eller köra klungkrasch så är det perfekt att köra ute. Vi valde därför att ställa in.
Efter lite dialog bestämde vi ändå för att köra. Christian Skandeby fixade så vi kunde vara på Träna i Umeå för genomgång och därefter ett gemensamt spinningpass.
Vi var 20 av 29 cyklister på plats (flera av de vi saknar är på Mallis och slipar formen). Vi som är ansvariga för det sportsliga höll i genomgången, och ca en timme senare var vi klara.
Sedan var det dags för att köra lite spinning. Passet som hölls i av Christian Skandeby var mycket bra och det var trevligt att träna med de andra.
Kroppen kändes däremot inte bra, och en annan dag hade jag inte tränat. Men träffar man en helt ny grupp, där man dessutom ska vara kapten/sportsligt ansvarig så skulle det känts dumt att hoppa träningen. Jag körde därför hela spinningpasset på 90 minuter. Troligen var det inget bra beslut. Redan från början var pulsen alldeles för hög, och när jag tryckte på ordentligt började jag må dåligt. Jag rullade därför relativt lugnt hela passet, men trots detta var känslan dålig.
Efter avslutat pass insåg jag att det var sämre än så. Jag mådde inte alls bra, och trodde jag skulle spy. Pulsen var skyhög även efter avslutat pass och jag kände mig svag. Inte roligt.
På hemvägen åkte jag, bror och Helmersson förbi ICA för att hitta något att få i oss. Men inte mådde jag mycket bättre efter att fått i mig lite energi.
Jag kom hem efter klockan ett och lade mig direkt i soffan och somnade. Jag låg kvar i soffan fram till åtta på kvällen, mestadels sovande. Med en vilopuls kring 78. I vanliga fall är min vilopuls kring 43, så inte var det som det skulle.
När klockan var åtta gick jag från soffan till sängen och steg inte upp förrän i morse. Efter en natts sömn var pulsen fortfarande över 70 när jag vaknade.
Helst hade jag varit hemma, men det var några möten som jag kände att jag måste delta på, så jag masade mig i väg till jobbet. På något sätt gick det, trots hög puls, huvudvärk och svettningar.
Nu framåt kvällen tror jag att det kanske känns lite bättre, om än långt ifrån okej. Nu har jag istället börjat få ont i halsen.
Jag hoppas verkligen att mitt dåliga beslut att träna igår inte ställer till det närmsta tiden. Då träningen i går knappast räknas har jag nu alltså vilat en vecka sedan Mallis. Så särskilt mycket längre vore inte bra.
På söndag har vi vår nästa träning med VR 2015, och då utomhus. Då vore det ytterst olämpligt om jag inte kan vara med.
Ja, ja. Vi får tro att jag snart är på banan igen. Sker det innan veckan är slut, så ska det nog inte vara någon fara för formen då träningen före detta flutit på riktigt bra under en längre tid. Jag återkommer med utfallet.
Då jag hade tränat i snitt 4,5 timmar/dag under 15 av de 17 senaste dagarna bestämde jag mig för att vila tisdag och onsdag.
På torsdag var tanken att köra ett lättare pass, men tyvärr var det så väldigt mycket arbete som låg på agendan att det inte heller blev något på torsdagen. Tre dagars vila kändes dock inte som något större problem, med all träning jag hade i kroppen. Det fick bli ett lugnt pass på fredagen istället.
Av passet på fredagen blev det inget alls. För det första var det alldeles för mycket på jobbet, så jag kom hem sent, och sedan började jag dessutom få en sjukdomskänsla i kroppen. Det fick bli lördag istället.
Hela lördagen var planen att träna, men jag kände mig inte pigg och jag drog på det. När det blev kväll tänkte jag att en liten stund måste jag rulla benen. Så blev också fallet. 30 minuter utan insats och hög puls. Inget vidare.
Så på söndag var det då dags för Team Sportia Umeå Vätternrundan Sub 8 att träffas för första gången. Ursprungligen var planen att köra en genomgång kring förhållningssätt och sedan cykla ca 12 mil och då träna på det vi behövde. På lördagen visade dock väderprognoserna 2 grader och regn. Vill man bli sjuk och/eller köra klungkrasch så är det perfekt att köra ute. Vi valde därför att ställa in.
Efter lite dialog bestämde vi ändå för att köra. Christian Skandeby fixade så vi kunde vara på Träna i Umeå för genomgång och därefter ett gemensamt spinningpass.
Vi var 20 av 29 cyklister på plats (flera av de vi saknar är på Mallis och slipar formen). Vi som är ansvariga för det sportsliga höll i genomgången, och ca en timme senare var vi klara.
Sedan var det dags för att köra lite spinning. Passet som hölls i av Christian Skandeby var mycket bra och det var trevligt att träna med de andra.
Kroppen kändes däremot inte bra, och en annan dag hade jag inte tränat. Men träffar man en helt ny grupp, där man dessutom ska vara kapten/sportsligt ansvarig så skulle det känts dumt att hoppa träningen. Jag körde därför hela spinningpasset på 90 minuter. Troligen var det inget bra beslut. Redan från början var pulsen alldeles för hög, och när jag tryckte på ordentligt började jag må dåligt. Jag rullade därför relativt lugnt hela passet, men trots detta var känslan dålig.
Efter avslutat pass insåg jag att det var sämre än så. Jag mådde inte alls bra, och trodde jag skulle spy. Pulsen var skyhög även efter avslutat pass och jag kände mig svag. Inte roligt.
På hemvägen åkte jag, bror och Helmersson förbi ICA för att hitta något att få i oss. Men inte mådde jag mycket bättre efter att fått i mig lite energi.
Jag kom hem efter klockan ett och lade mig direkt i soffan och somnade. Jag låg kvar i soffan fram till åtta på kvällen, mestadels sovande. Med en vilopuls kring 78. I vanliga fall är min vilopuls kring 43, så inte var det som det skulle.
När klockan var åtta gick jag från soffan till sängen och steg inte upp förrän i morse. Efter en natts sömn var pulsen fortfarande över 70 när jag vaknade.
Helst hade jag varit hemma, men det var några möten som jag kände att jag måste delta på, så jag masade mig i väg till jobbet. På något sätt gick det, trots hög puls, huvudvärk och svettningar.
Nu framåt kvällen tror jag att det kanske känns lite bättre, om än långt ifrån okej. Nu har jag istället börjat få ont i halsen.
Jag hoppas verkligen att mitt dåliga beslut att träna igår inte ställer till det närmsta tiden. Då träningen i går knappast räknas har jag nu alltså vilat en vecka sedan Mallis. Så särskilt mycket längre vore inte bra.
På söndag har vi vår nästa träning med VR 2015, och då utomhus. Då vore det ytterst olämpligt om jag inte kan vara med.
Ja, ja. Vi får tro att jag snart är på banan igen. Sker det innan veckan är slut, så ska det nog inte vara någon fara för formen då träningen före detta flutit på riktigt bra under en längre tid. Jag återkommer med utfallet.