Idag har vi hunnit med lite olika saker. På förmiddagen tog
Katten en cykeltur medan jag och Melvin var vid poolen och hade det bra. Melvin
badade typ hela tiden, medan jag nöjde mig med 25 minuter. Det är ändå bra för
att vara jag, då jag inte är någon badfantom precis. Men det var skoj.
Därefter lite god lunch och sedan var det dags för lite
cykling. Idag skulle bror vila, men jag fick ändå sällskap. Det var dock inte
Team Norrbotten som kom igår som blev mitt sällskap. Jo, jag såg Andreas igår
när han hämtade sin cykel jag i förrgår löste ut hos polisen och på vägen hem
mötte jag dem. Men jag var aldrig närmare än så. Kanske om några dagar?
Idag var det istället så att jag cyklade med Joakim Eriksson
från Strängnäs. Han och några till hade hittat mig via min blogg och ville
gärna cykla. Idag var det dock ingen av de andra som kunde. Joakim bor på
hotell i Playa de Mogan, så han kom cyklandes till mig och vi träffades 14.30.
Vi bestämde oss för att cykla efter kusten och sedan upp
till Soria. Vi snackade om allt möjligt stort och smått medan vi cyklade i
slakmotan mot den riktiga stigningen. Vid skylten upp till Soria
stannade vi
för att Joakim skulle titta till sina pedaler som levde om.
Därefter blev det klättring i 5,5 km och med 7,7 procents
lutning i snitt. Alltid trevligt att ta denna stigning.
Väl på toppen stannade vi för att resonera kring hur vi
skulle cykla vidare. Jag hade en tid att passa, men vi bestämde oss ändå för
att fortsätta klättringen uppåt.
Nu väntade drygt 3 km till klättring på en riktigt smal och
dålig beläggning. Lutningen är dessutom ännu brantare. I snitt ca 8,5%.
Vi trampade båda stigningarna i ett lagom tempo, och pulsen
visade i snitt ca 77%. När pulsklockan visade att vi var på 935 meters höjd var
det dags för att åka utför från Tauropass.
Vi svischade i kontrollerat tempo ned till Mogan. Från Mogan
och ned till kusten är det roligt att rulla lite fortare, så där körde vi på i
farter mellan 45 och 55 km/h.
Väl framme i Puerto de Mogan tackade jag för sällskapet
vilket hade varit mycket trevligt.
Jag tittade på klockan, och jag var väl inte helt ur fas när
det gällde att hinna till middagen på hotellet, men ändå var det ganska
bråttom.
Jag bestämde mig för att se hur lång tid det skulle ta att cykla
tillbaka efter kusten om jag låg på relativt hårt, men utan att maxa. Med andra
ord trycka på uppför och släppa av lite utför. Jag gick aldrig över 86% av
maxpuls och snittet hamnade på 78%. Dock
fick jag ihop 15 minuter på en bra bit över 300 watt och en hel del ytterligare
kring 300 watt.
På de 26 km det var till hotellet blev det en snittfart på 32
km/h vilket är helt klart hyggligt då det skulle klättras 405 höjdmeter under
denna sträcka. Dessutom gick det lugnt i rondellerna och genom Arguinegin där det alltid är trafik. Det var även här jag mötte Team Norrbotten, vilka bor i byn.
Totalt blev det i dag ca 80 km, 1500 höjdmeter och lite över
3 timmar i sadeln.