Gran Canaria - Kort blev långt, och lite silvertejp

Ännu en dag på mitt träningsläger. Hittills har allt gått enligt plan. Vi får se hur det ser ut de sista dagarna av träning.

Idag var planen att träffa norrbottenskillarna i rondellen innan slakmotan mot Soria. Det betydde att jag hade ca 25 minuters cykling att genomföra före vår träfftid 10.00. Det innebar att jag hade det lugnt på morgonen och kunde äta en rejäl frukost och dessutom arbeta en timme.

När jag skulle åka iväg blev det dock lite problem. Sedan ca 2 år tillbaka har jag problem med mitt vänstra öga när jag har linser. Det är nämligen så att linserna vid ett flertal tillfällen fallit ut ur ögat under cykling. Alltid vänster öga och oftast utan förvarning. Det är helt klart problematiskt när synen är sådär. Dock har jag aldrig också tappat den högra linsen. Då hade jag fått bockseras hem.

Nu har jag köpt dubbelt så dyra linser som ska vara tre ggr så bra mot dessa problem. De används för första gången på denna resa, och det fungerar sämre än någonsin. Idag var det dock rekord, då det först var problem vid insättning. Problem som sedan fortsatte i foajén och slutligen efter bara några minuters cykling.

I min iver att rädda linserna blev jag sen – så jag fick köra stenhårt till vår samlingsplats. Ändå blev jag tre minuter sen. Därefter väntade en hel dags cykling med bara en lins. Det gick dock helt okej.

Idag blev vi fyra på vår tur; Röding, Erik, Fredrik och jag. Andreas behövde förståeligt vila sina skadade arm och sina trasiga revben. Han skulle eventuellt möta upp på slutet för ett gemensamt fika.

Planen för dagen var att ta slakmotan och sedan stigningen upp till Soria. Därefter vidare via den smala och dåliga vägen till Tauropass. Sedan skulle klättringen fortsätta till Ayacata. Där skulle vi ta sikte på Santa Lucia och vidare ned till kusten vid El Doctoral. Slutligen skulle vi ta kustvägen tillbaka.

Vi började i lugn takt upp mot Soriastigningen. Vid botten av stigningen ville jag ta ett tekniskt stopp, men Fredrik och Röding valde att åka vidare. Fredrik sa att han skulle ta det mycket lugnt i stigningen.

Erik innan dagens första klättring.

Jag och Erik satte oss på cyklarna efter ett tekniskt stopp och lite foto. En dryg minut senare började vår klättring. Jag trodde att vi skulle ta det lite smooth uppför då alla sagt det skulle bli en lugn dag. 

Så blev det inte. Erik satte upp ett bra tempo. Allt eftersom skruvades det dessutom upp. Vi kom ikapp Röding, men Fredrik var fortfarande en bra bit före. Hans lugna klättring var helt klart allt annat än lugn. Han är dessutom mycket starkare nu än sista vi cyklade tillsammans.

Det visade sig nu att Erik hade tänkt trampa ikapp Fredrik även om det krävdes en riktigt rejäl insats. Jag sa då att jag skippar det och trampar på i samma tempo. Erik drog i väg och efter en stund såg jag att han hade gått ikapp. Jag hade hållit samma fart hela vägen och hade även jag hade närmat mig. Sedan gick det som det brukar. Jag kunde inte hålla mig, utan stötte ikapp. Det blev helt klart jobbigt. 

Många watt producerades under klättringen, och sammantaget var det väldigt långt ifrån en lugn klättring.

Kort paus efter klättringen upp till Soria

Uppe på toppen tog vi en paus innan vi trampade vidare mot Tauropass. Benen kändes i detta läge sådär, men ändå helt okej. Tempot var fortfarande hyfsat och det var först när vi svängde höger med riktning mot Ayacata det blev relativt lugnt.

Dagens gruppfoto

Vi nötte på för att nå ca 1250 höjd vilket skulle bli högsta punkten för dagen. Där finns ett avsnitt som är böljande som lämpar sig väl för att trycka på, vilket jag också gjorde. Det blev några intervaller på 400-500 watt och benen började kännas bättre.

Framme i Ayacata blev det ett kort stopp för lite vatten. Sedan vidare med riktning mot Santa Lucia. 

Vi rullade på i ett fantastiskt landskap. Efter denna utförslöpa som för övrigt enligt mig är öns bästa finns det ett längre avsnitt med böljande terräng som lämpar sig för att köra fort och trycka hårt i korta klättringar. Så gjorde jag och kroppen kändes bra. Rolig cykling.

Röding matar på

Efter att ha lekt rommen av sig blev det lugnare ned till kusten. Efter ett tag mötte vi Andreas som kommit för att möta oss och följa oss till fikat i Maspalomas/Meloneras. Det blev moderat cykling de 20 km som var kvar fram till fikat.

När vi nådde cafét satt vi ca en timme och hade det skönt. Grabbarna skulle sedan tillbaka till sitt hotell i Arqueneguin för att avsluta cyklingen för denna gång. Jag hade beställt silvertejp som de hade med sig från Sverige, då jag glömt ta med egen. JA, om man kör cykelkartong behövs det. Frågor på det?

Fika hägrar

Därför följde jag med de dryga 15 km åt väster. Det var endast Andreas som var intresserad av lite fart, så vi drog i väg. Väl framme väntade vi in de andra och tackade för denna gång. Jag följde med Andreas och Fredrik upp för silvertejpen. Vi snackade lite, sa hejdå och sedan rullade jag tillbaka.

Tillbaka till hotellet och snart mörkt

Jag såg på min cykeldator att det bara skulle behövas en omväg på ca 9 km för att få ihop 150 km i dag. Så fick det bli. Därefter tillbaka till hotellet.

Det blev därmed 15 mil, 2250 höjdmeter och 350 minuters cykling.

Benen kändes allt bättre under dagen, men nu på kvällen börjar de allt kännas lite trötta. Inte underligt kanske med ca 15 timmars cykling, 35 mil och 6000 höjdmeter på bara två dagar!?

Jag kommer dock att trampa vidare i morgon, om än kortare och under kortare tid. Sedan får vi se om det krävs välodag eller om jag kör på.

På kvällen har jag hunnit med middag, vilket smakade väldigt gott då det inte blev någon lunch. Sedan har jag arbetat två timmar. Nu ska jag förbereda för morgondagens cykling och sedan blir det sov så gott.

Gran Canaria - Tre rejäla äventyr på en dag

Rejäla äventyr i dag.

Dagen började redan 05.30 då klockan ringde. Vi gjorde oss snabbt klara för att gå med all packning ca 1 km. Alltså all packning för Katten och Melvin. Framme vid busshållplatsen fick vi en kort paus och kunde säga hejdå. Det var alltså så att övriga familjen i dag åkte hem, medan jag blir kvar ett tag med ett större fokus på cykling, och övrig tid fixar jag en del med jobbet.

Vi börjar med Melvins och Kattens äventyr. När bussen kom vid ca 06.30 vägrade chauffören ta med sig Katarinas cykelväska. Av någon anledning verkar de flesta som har med kollektivtrafik här på ön avsky att transportera cyklar. Jag har otaliga exempel på detta. Efter en hel del dividerande fick Katarina ändå ta med cykeln och då åkte från mig. Jag ogillar verkligen när någon lämnar mig, så inte var det särskilt muntert.

När de närmade sig flygplatsen åkte bussen förbi! Men till slut löste det sig så de kom till avgångshallen. Där hamnade de i kön med den långsamma damen. Det gjorde att de checkade in sist och fick inte sitta med varandra och han inte äta något innan avresan. Senare skulle det visa sig att de ändå fick sitta tillsammans. Väl hemma i Umeå kom cykelväskan, men ingen resväska. De fick åka hem utan den. Surt.

Det andra äventyret började egentligen i går och fortsatte flera timmar idag på morgonen.

I och med att mina kära åkte hem idag skulle jag byta hotell från hotellet i Sonnenland till ett hotell i Playa del Ingles. Som jag sa ogillar de flesta taxis cyklar och särskilt om de finns i en stor kartong, som min brukar göra. Därför hade jag funderat några dagar kring hur jag skulle få sakerna till mitt nya hotell.

I samband med att jag kollade ut bussen för Melvin och Katten insåg jag att den stannade just vid mitt hotell. Sagt och gjort åkte jag i går eftermiddag med packningen (inte cykeln mm) i linje ett. I går var det dock en snäll chaufför, så han bråkade inte kring min stora cykelkartong som för dagen var fylld med alla mina saker utom cykeln.

Väl framme vid hotellet var planen att få ställa in de i bagagerummet och ha de där tills jag checkade in i dag. Något bagagerum ville de dock inte kännas vid att de hade. Jag skulle få ställa mina saker i foajén, men då var det viktigt att jag kom i dag väldigt tidigt för att checka in.

Detta innebär att jag efter ha lämnat Katten och Melvin på bussen gick jag tillbaka till hotellet och bytte om för att checka in på mitt nya hotell. Sedan var planen att åka tillbaka till mitt ”gamla” hotell, byta om klart och käka frukost. Det gick sådär.

På plats inne på mitt nya hotell visade det sig att det var nattpersonal som arbetade och de kunde absolut inte hjälpa mig. Klockan var 07.30 och de kunde stå till tjänst tidigast 08.30. Nu insåg jag att det skulle bli mycket bråttom. Jag skulle träffa mina cykelpolare från Team Norrbotten i dag 09.15 i Arquineguin. Det är en bra bit bort.

Det blev full fart ned till mitt gamla hotell. Byta om klart och äta frukost på två minuter. Sedan checka ut etc. Sedan upp på cykeln igen till mitt nya hotell. 08.40 fick jag så checka in. Full fart upp på våning sju och inkastande av alla saker. Sedan på cykeln igen ca 08.47 och järnet mot vår samlingsplats.

Det blev till att trycka på ordentligt för att hinna och när jag slutligen nådde fram visade min cykeldator att jag redan hade cyklat ca 40 km, närmare 90 minuter och 500 höjdmeter innan vi ens börjat dagens träning.

Röding, Fredrik, Erik, Andreas och jag styrde så kosan mot Mogan. Så började äventyr tre för dagen.

Det gick i ett kontrollerat tempo de ca 25 km till Mogan. 

Där tog vi så höger för klättringen uppför Tauropass. Den är på ca 700 höjdmeter innan det direkt fortsätter i en ny klättring på ca 400 meter till Ayacata. Till Mogan har du redan plockat ca 200 höjdmeter, så när då når Ayacata är du ganska långt upp.

Erik och Andreas stannade just innan Mogan för att fixa något. Jag, Röding och Fredrik fortsatte i 

moderat tempo fram till stigningen. Jag frågade om vi skulle stanna, men Röding och Fredrik sa att vi skulle köra på. Jag blev osäker hur jag skulle göra och rullade först långsamt vidare. De andra två pep i väg och ännu såg jag ingen bakom. Jag trampade på i ett lugnt och kontrollerat tempo.

Så kom jag ifatt Röding och ingen syntes bakåt. Jag kollade hur långt före Fredrik låg. Det var ca 70 sekunder. Jag bestämde mig för att prova om det gick att gå ikapp. Dock utan att bränna sig helt, då det skulle bli en lång dag. Jag försökte ligga på ca 350 watt. Fredrik höll ifrån bra, men efter ca 12-13 minuter var jag ikapp. Vi fortsatte att tillsammans hålla ett bra temo tills klättringen var slut på ca 900 meters höjd. Det gjorde att jag fick en tjuga på 319 watt och en snittpuls på 85%.

Vi väntade vid avtagsvägen mot Soria och när de andra dök upp fortsatte vi vår väg mot Ayacata på drygt 1200 meters höjd. Där blev det ett mycket kort stopp, mest för att fylla vatten. Det var tydligt idag att det skulle bli få och korta stopp för att vi skulle hinna hela rundan innan det blev mörkt.

Efter Ayacata åkte vi GC60 förbi Tejeda och sedan utför mot Artenara. Här var det fantastiskt fint och som mestadels under början av rundan riktigt bra asfalt. För ovanlighetens skull var det också varmt, trots att vi var så högt upp och dessutom började närma oss norra sidan där klimatet alltid är kallare.

Vi tog höger in på GC21 och trampade vidare. Vid det här laget hade min cykeldator dött. Det var nämligen så att det inte bara var frukosten som blev lidande på morgonen utan också en hel del andra förberedelser. Som att ladda cykeldatorn. Vips fanns inget batteri. Tur då att jag cyklade med andra som kunde berätta hur långt vi cyklade, hur mycket vi klättrade och hur jobbigt det var.

Fram tills vi svängde höger in på GC15 hade allt varit frid och fröjd, även om det självklart hade varit jobbigt både här och där. Ingen av oss hade tidigare provat denna väg, och det visade sig vara världens sämsta asfaltväg. Sämre än grusväg. Att den var 15 km lång var inget plus i kanten. Trots att det inte var särskilt kuperat här gick det inte att cykla mer än just över 10 km/h. Muntert.

Väl avklarat var vi så nästan framme i Cruz de Tejeda där vi tog vårt längsta stopp för dagen, ca 20 minuter. Det var dock inte tal om någon lunch, utan jag fick nöja mig med en twix, en cola och en halv macka.

Nu fortsatte resan mot öns topp – Pica de las nieves på 1949 meters höjd. För egen del kändes det bra och det gick lätt den sista delen av klättringen. Väl uppe var det bättre utsikt än någon annan gång jag varit på toppen. Telde på grannön syntes tydligt.

Vi tog lite foton och sedan rullade vi utför. Då det var risk för mörker valde vi den snabbare vägen 

via Ayacata och vidare ned mot Sant Bartholome. Väl där tog vi beslutet att åka via Santa Lucia ned till El doctoral vid kusten.

Santa Lucia backen är verkligen trevlig. Här kan du stå på bra utför på väldigt många ställen och sedan är det kortare stigningar där det går att mata hela stigningen utan att stumna. Sedan nästa utförslöpa och en stigning. Det var främst jag och Erik som brände på här. Andreas kände av sin skadade arm och sina skadade revben och tog det lite lugnare. Fredrik hade vi tappat vid korsningen där du kan köra till Santa Lucia eller ned mot Fataga. Han hade nog rullat vidare mot Fataga när det bestämdes att vi inte skulle ned den vägen. Röding hade valt att vända tidigare under dagen i Artenara då han ville köra en kortare tur.

Efter mycket rolig cykling och en hel del hårdkörning nådde vi så El Doctoral. Nu väntade kuståkning mot Playa del Ingles. Slätåkning, ofta med lite utförslöpa och några kortar stigningar. Här matade vi riktigt bra och kroppen kändes fortfarande förvånansvärt bra.

Svisch var vi i Playa del Ingles och vi skulle skiljas åt för dagen. Det blev ett kort stopp så jag kunde fotografera av Eriks cykeldator för att få lite viktiga data. Därefter hade jag ca 5 km cyklande kvar, medan de hade lite längre.

När jag nådde fram till hotellet var klockan redan 18.30 och jag hade då inte packat upp någonting på rummet. Det gjorde att jag fick börja med det för att hitta ombyte mm. Sedan blev det duschning och kontakter hem. Först därefter blev det middag, och jag försökte verkligen stoppa i mig rejält.

Min uppskattning är att det gick åt ca 7000 kalorier på dagens runda, och vi stannade inte för lunch. Då behöver det ätas rejält på kvällen.

Sammantaget hade jag riktigt trevligt med grabbarna från norr och det blev mycket cykling i benen. 200 km, 3750 höjdmeter och ca 9 timmar. Ett bra dagsverke.

Gran Canaria - Dubbla turer och nya bekantskaper

Ännu en dag med full service. Inget fixande av frukost, lunch eller middag. Blir du sugen hämtar du snacks och/eller något att dricka.

Vi började med steg 1 – frukost. Vanemänniska som många av oss är blev det samma frukost som tidigare dagar.

Bror och Johanna hade lovat att vara med Melvin under förmiddagen så jag och Katten kunde ta en cykeltur. Vi började med att reka vart och när busslinje 1 går och vart den stannar. Detta både för funderingar kring transfer till flygplatsen och inför att jag ska byta boende då jag blir ”lämnad” här.

Det ska som vanligt bli riktigt skoj att få några dagar till då det bara är fokus cykling, men det är alltid jobbigt att bli lämnad av mina älsklingar. Men nu går vi vidare, detta sker inte i morgon, utan i övermorgon.

Efter denna korta omväg vände vi skutan/cykeln mot Fataga. Vi klättrade på i ett bekvämt tempo upp till utsiktsplatsen på 490 meter. Här tog vi på vindvästarna och Katten tog en gel. Det blev också en lång pratstund med några trevliga svenskar som undrade en hel massa kring vår cykling och cykling i allmänhet här på ön.

Sedan bar det brant utför innan vi åter började klättra. Efter ett tag stannade vi för att ta av västarna igen, då det börjat bli varmt att klättra med så mycket kläder. Det var som tidigare dagar nämligen varmt i luften.

Så ser jag några bekanta och vips så kom mina kompisar från Team Norrbotten. Vi bestämde oss för att ta följe och körde därefter med de en bra stund. De hade planer på att ta toppen i dag, men vädret längre upp i bergen såg inte bra ut. Jag avrådde och sa att det blir nog väldigt kallt och otrevligt.

Vi hade mycket trevligt i vår cykling och tiden rann i väg. När jag slutligen tittade på klockan insåg jag att vi var sena utifrån den tid vi skulle vara på hotellet. Ja, Katten ska ha sagt till några gånger en stund tidigare, men – detta hade jag nog missat!? Vi var inte så långt från Sant Bartolome när det alltså var dags att vända.

Vi sa hej då och vände tillbaka mot kusten. Efter några minuter fick vi åter sällskap. Andreas och Fredrik hade kört i kapp oss och ville ha sällskap hela vägen till vårt hotell. Det hade börjat regna högre upp och dit ville de inte.

Fredrik R var dock inte med utan hade valt att på egen hand fortsätta klättra mot toppen. I nuläget vet jag inte hur det gick med det. Gissar dock på att det var kallt.

Vi trampade på, nu i högre takt då Katten hade bråttom till hotellet för att vi inte skulle bli allt för sena. Svisch var vi tillbaka, bara 10 minuter sena. Totalt blev det 150 minuter cykling och 1150 höjdmeter. Vilket var bra.

Andreas och Fredrik skulle rulla vidare och trampa Monte Leon några varv. Vi gick in på hotellet för lunch.

Efter en trevlig och god lunch med en massa snack tog jag och bror en runda. Vi trampade ett varv runt Monte Leon (Ayaguares) och sedan till Palmitos Park och tillbaka. Vi körde snacktempo mest hela vägen, förutom sista biten mot Palmitos då det är väldigt brant och intensiteten måste upp rejält för att man inte ska stanna. Det blev ytterligare ca 850 höjdmeter och 110 minuters cykling.

Tillbaka på hotellet så badade fortfarande sonen. Det hade varit bad mest hela dagen faktiskt.

Efter en stund kom han upp på rummet och vi tittade på lite serier och myste innan middag. Vid middagen var han helt utslut av allt badande, så det blev inte mycket gjort efter middagen. Lite mer mys, läsning och serier och sedan sova.

I morgon är det alltså Kattens och Melvins sista dag här. Då åker hem i övermorgon vid 06.10. Jag kommer att köra cykelvila och ha fullt familjefokus i morgon. Det känns bra.

Gran Canaria - Jättevåg, avstängd flygplats, ormar och lite cykling

Idag låg vi lite lågt med cykling så det blev endast en kortare runda med bror direkt efter frukost. Vi trampade ca 33 km och 800 höjdmeter.

Vi började med att trampa upp till utsikten - Las Yeguas på 480 meters höjd. Där blev det en kort paus då bror skulle göra ett Geocacheuppdrag. Själv passade jag på att fota lite.

Efter avklarat uppdrag trampade vi vidare mot Fataga och vände när det kändes lämpligt för att hinna tillbaka i tid för resten av dagens aktiviteter.

Det blev i alla fall ytterligare en trevlig runda i ett relativt lugnt tempo och mycket bra snack med bror.

Tillbaka på hotellet blev det en hamburgare i poolbaren innan vi tog bussen till beachen.

Vi var på stranden i ca 3 timmar och tro det eller ej – jag badade. Det hör verkligen inte till vanligheterna att jag badar i havet. Jag brukar vilja ha närmare 30 grader innan det blir bad. Det var helt klart en bra bit från detta.

Däremot var det stora vågor, och det är faktiskt lite skoj. Melvin badade mest hela tiden. Jag var inte lika uthållig. Egentligen skulle jag inte doppa mig, men vågorna var så stora att helt plötsligt sköljde en över hela mig.

Jag före, under och efter en våg

Därefter tillbaka till hotellet. Katten och Johanna (brors fru) gick och shoppade medan jag och Melvin myste på rummet.

Sedan middag. Kvällen avslutades med ormshow. Stora ormar var det. Tur jag slapp röra dem.

I morgon blir det förhoppningsvis en hel del cykling att rapportera kring.

Såg för övrigt i dag att det kunde gått mycket värre med min sprängämnesepisod i säkerhetskontrollen på flygplatsen. Dessutom en fortsättning dag två. En liknande händelse skedde i dag på Skavsta och nedan kan du se vad som hände då.