Sverigecupen - Kjulatempot: Formtapp, trasig cykel men fint resultat!

Idag var det så dags för den näst sista deltävlingen i Sverigecupens tempocup. Jag åkte i går ned till Eskilstuna för att delta i Kjulatempot som var 30 km långt.

Vädret var fantastiskt fint. Högsommarvärme i slutet av augusti är inte illa.

Som ni vet har jag haft förkylningskänningar länge vilket gett mycket lite träning. Det är klart att du får då till slut räkna med lite formtapp. Det var spännande att se hur långt det skulle räcka då de flesta som brukar ligga i topp var på plats.

Mitt taktiska upplägg för dagen handlade om att gå lite lugnare och istället försöka orka hela vägen. Planen var också att gå lite lugnare uppför för att orka trycka på ordentligt på krönen. Jag skulle helt enkelt acceptera att formen inte är helt på topp.

När loppet väl startade kändes det inte som jag hade några känningar av den förkylning som legat i kroppen under längre tid, däremot visade det sig ganska snabbt att min känsla att jag tappat lite form stämde.

Jag försökte hålla jämnt intensitet och det kände helt okej. Första fem kilometrarna var riktigt platt och sedan böljande fram till vändningen efter 15 km. Det var också några lite längre stigningar.

För dagen hade arrangörerna nog seedat startordningen då vi tre som ligger på plats 1-3 i totalen startade sist.

Efter vändningen var jag mycket intresserad av hur jag låg till i förhållande till Patrik Boström från CK Fix som startade en minut efter. Jag ser att jag nog ligger ca 15 sekunder före och det känns bra. Dock visar det sig att David Scott från Norrtälje som har haft en osannolik form på slutet med seger både på SM och Nordiska nästan är ikapp Patrik. Svårbedömt läge alltså, men jag räknar med att det går hyfsat, och som förväntat. Dvs. att jag nog tävlar om plats 3-5.

På tillbakavägen visar det sig att uthålligheten inte riktigt är som den brukar och jag tappar fart vid flera delar på banan. Efter att ha tagit mig igenom de 10 km med bra kupering väntade en fem km platt avslutning. Det är ju ett avsnitt som passar mig perfekt, men idag fanns det inte riktigt det där extra trycket. Jag nötte ändå på hyfsat och med en km kvar tryckte jag det som fanns kvar. I efterhand ska det visa sig vara av avgörande betydelse.

När jag väl bröt mållinjen var jag varken nöjd eller missnöjd. Det hade känts helt okej och jag hade kunnat trycka hyfsat trots hög puls, men samtidigt kändes det att det saknades en del form och då även en hel del watt.

Det blev en snittfart på ca 44,3 km/h och pulsen var rejält hög med ett snitt på 94% av maxpuls under 40 minuter. Sista 6 minuterna över 96% av maxpuls.

Efter loppet pratar jag med Stefan Ljungberg från Cykloteket Racing Team som var missnöjd med sitt lopp för dagen. Han har dock morgondagens linjelopp att satsa på där han allt som oftast brukar stå högst upp på pallen.

Snackade sedan lite med David som känt sig extremt pigg och det visar sig senare att han åter står överst i resultatlistan.

När Patrik rullade i mål uppfattade jag att jag nog var lite före honom, men jag är inte säker. När vi senare står och pratar med varandra gör jag ett nybörjarmisstag. Jag håller inte i hojen på rätt sätt och framför allt inte i styret. Det viker undan och är på väg i backen. Jag gör allt för att rädda situationen och lyckas - nästan. Det blir lite skador på cykeln, men förhoppningsvis inte allt för mycket. Jag lyckas också stuka tummen, som snabbt blir alldeles blå på insidan. Surt och klantigt!

Till en början är det en del strul med resultaten, men när resultaten slutligen är klara visar det sig att jag åter har fått till ett riktigt bra resultat. Tvåa igen och den 6:e pallplatsen av de 8 tempolopp jag deltagit i under året. På de två loppen jag inte lyckats nå pallen har jag blvit fyra.

Jag kan också konstatera att cyklisterna efter mig närmar sig allt mer. De jag tidigare under säsongen varit klart före är nu hack i häl. De har helt klart höjt sig några snäpp samtidigt som min form är på dalande. Skoj då att ha marginalerna med sig. Trea i loppet blir Hans Berggren från Cykelklubben 08. Ni förstår hur tight det var när Patrik Boström blir sexa och jag bara är 6.5 sekunder före honom.

Nu handlar det om att få i sig rejält med energi innan sängdags, då det är tidig väckning innan jag åker tio mil söderut för morgondagens linjelopp med start redan vid nio på morgonen. Där väntar drygt 90 km cykling och där har jag som vanligt lite lägre förhoppningar än på tempo. Jag har dock en plan om att försöka vara med att hugga lite om kroppen känns ok.

Att komma tillbaka till rummet och då få se Jenny Rissveds kamp mot medalj var skoj. Spännande och riktigt roligt med OS-Guld!!!

Avfärd söderut för lite tävling

Ja, då var bilen full med cyklar och annat smått och gott. I morgon bitti arla morgonstund styr jag kosan med Eskilstuna.

På lördag är det Kjulatempot öster om Eskilstuna. 30 km på en bana jag inte tidigare provat på. Höjdprofilen som jag sett på nätet indikerar på många höjdmeter - ca 300 och framför allt flera brantare backar, vilket inte passar mig så bra. De flesta av de bästa står åter på startlinjen. Men som vanligt har jag höga mål.

På söndag åker jag ännu längre söderut till Nyköping där CK Dainon har sitt linjelopp i Sverigecupen. Där är det en varvbana som vi ska rulla fyra varv som gäller. Totalt drygt 90 km. Inte heller denna bana har jag provat på. Verkar vara kring 1000 höjdmeter, så det är nog ganska så kuperat. Framför allt verkar det vara en lång klättring i början av varje varv. Jag hoppas banan ska passa och att denna klättring är "lagom" brant. Motståndet är tufft, men jag hoppas vara med och hugga.

Men först alltså drygt 70 mils bilåkande i morgon och laddning för lördagen. Sedan hoppas jag kroppen känns bra under helgen och sedan lång resa hem igen.

Oväntat bra

Om vi räknar bort några mycket lugna rullpass i pulszon 2 var det i går 22 dagar sedan mitt senaste träningspass.

Kroppen har känts trött och orkeslös. Samma diffusa sjukdomsbild har Katten haft under hela denna period.

Trevligt väder i går kväll

Igår började det dock kännas lite bättre, så jag bestämde mig för att åka på vår gemensamma tisdagsträning. Väl på plats föreslogs att vi skulle köra vår 10 km långa tempobana på tid. Jag kände att det var nog ingen god idé att maxa då det var länge sedan jag pressat kroppen och också har en förhoppning om att åka ned till Eskilstuna på fredag för Sverigecupen lördag och söndag.

Jag föreslog då en annan variant som innebar att vi skulle cykla ett antal varv runt Västeråsrundan (8 km lång). 5 km av varje varv skulle köras med intervaller och vi skulle starta med lämpligt avstånd från varandra så alla hade någon att jaga alternativt bli jagad av. Alla tyckte det lät som en bra idé (det var i alla fall vad de sa).

Jag bestämde mig för att sikta in mig på ca 330 watt för att inte köra allt för hårt nu på mitt första "riktiga" pass på länge.

Vid första intervallen startade jag sist av alla ca 20 sek efter näst sista cyklist. Det visade sig att de andra höll emot bra, och jag tog till en början inte in så mycket. Det innebar också att wattsiffrorna blev högre än planerat, då jag ändå ville närma mig. Det kändes dock förvånansvärt bra i kroppen trots högre tryck. Med ca 100 meter kvar till "mål" kom jag slutligen ikapp den som startat först.

Mycket förvånad såg jag att snittwatten landade på 378 under de närmare 8 minuter intervallen tog. Väldigt bra siffra med tanke på att jag var i pulszon fem bara alldeles i slutet av intervallen. Det fanns också en hel del sparat. Snittfarten blev dock inte så hög då vi hade motvind större delen av rundan.

Efter första intervallen fick Christoffer punktering, vilket innebar en längre teknisk paus.
Han hade dessutom så otur att vi bara han inleda intervall två så "sprängdes" själva däcket. Hans sambo var dock hygglig och åkte hemifrån med ett nytt hjul, så att han senare kunde vara med i den fjärde och sista intervallen.

Till intervall två försökte jag sänka insatsen till den tidigare beslutade. Det blev av någon anledning ändå 366 watt, så i den tredje tog jag det ännu lugnare och då blev det 356 watt.

I den fjärde och sista intervallen ville de övriga ta ut det som fanns kvar och Christoffer hade ju då vilat intervall två och tre. Detta innebar i slutändan att jag fick köra på hårdare igen, för man vill ju alltid vara först!? Därför slutade sista intervallen på 375 watt.

Totalt sett blev det alltså ca 32 minuter med ett snitt på 371 watt, och ändå bara drygt 6 minuter i pulszon fem. Dessutom fanns det kraft för fler intervaller. Det var förvånansvärt bra med tanke på all utebliven träning.

Förutom de fyra intervallerna körde vi extremt lugnt i det fina vädret och hade många trevliga snack. Totalt blev det 90 minuters cyklande.

Nu hoppas jag kroppen svarar bra på detta och att det inte innebär sämre mående igen. Tröttheten i kroppen som har funnits under många dagar de senaste tre veckorna känns även i dag onsdag, men det är ju flera dagar till lördag.

Jag har bokat boende för helgen och planen är avresa tidigt, tidigt på fredag. Planen är ett lugnare träningspass i morgon kväll och i kväll börjar jag packa för att slippa stressa med det i morgon kväll.

Tillbaka, men känner mig trött och vek. Nu vänder det - hoppas jag

Här har det inte varit radioskugga, men kanske något liknande. Finns det något som heter bloggskugga?

Ja, det har hur som helst inte känts som det funnits något spännande och motiverande att skriva om på hela denna vecka. Inte ens 5 minuters utomhuscykling att skriva hem om. Inte något annat spännande heller.

Det har nu gått exakt tre veckor sedan jag senast var helt frisk och kurant och kunde genomföra ett träningspass som jag önskade. Då körde jag SM-tempobanan just under tävlingsintencitet och kroppen kändes mycket stark. Formen var alltså riktigt bra inför SM som skulle äga rum fem dagar senare.

Sedan dess har jag haft förkylningskänning. Nu tog förkylningen till en början bara lite på kapaciteten och då formen var så väldigt bra i grunden räckte det trots bekymmer och utebliven träning till medalj på både på SM och Nordiska Mästerskapen. Jag är otroligt nöjd och glad över detta, och att det gick vägen trots en påverkad kropp känns nästan overkligt.

Med andra ord ska jag inte klaga på att både jag och Katten nu varit förkylda i tre veckor och att ingen av oss egentligen har tränat någonting under denna tid. De enda riktiga passen jag genomfört under denna tid är två tempolopp och ett linjelopp. Så det är klart, det börjar faktiskt bli lite svårt att inte bli i alla fall lite frustrerad.

Jag hade ju nu förstås hoppats bli av med förkylningen och att jag skulle ha fått till ett antal kvalitetspass under den vecka som varit. Tyvärr har det inte blivit så. Några gånger har rullat lugnt på trainern medan jag tittat på OS, men det är allt.

Nu har jag dock bestämt mig för att bli frisk och därför har jag anmält mig till Sverigecuptävlingarna nästa helg. Chansen till någon toppform är förstås inte stor då jag inte tränat på så länge, men när säsongen började hade jag som mål att köra alla sju deltävlingarna i tempo. Så är det hyfsat ok så kör jag, för att hålla den planen. På lördag är det tempo i Eskilstuna och på söndag linje i Nyköping. Detta är också näst sista tävlingshelgen.

Avslutningen i Sverigecupen sker i Svanesund helgen efter. Går allt som planerat så har jag alltså tävlingar två helger i rad och sedan är säsongen slut.

Då återstår sammanfattning, utvärdering av säsongen och sedan väntar planering av försäsongen inför 2017.