Vännästrampetrundan bakvägen med bra fart, och svarta faran tillbaka från reservlaget

Efter tisdagens cykelhaveri har det varit frustrationsvila. Tanken var att träna såväl onsdag som torsdag, men av det blev det inget. Det enda som blev som det var tänkt var vilodagen på fredag.

Som tur var hade jag redan innan haveriet lockat med en gemensam långrunda i dag lördag. Det gjorde att jag i dag visste att det var dags för cykling och jag fick chansen att komma ur mitt negativa mode.

Nu gick det ju inte att använda min nya fina Cannondale, utan den är på rehab. Jag hoppas verkligen den kan komma tillbaka igen med full kraft, men det återstår att se.

Som tur var har jag kvar min tidigare racer som har varit tänkt som backupcykel och den cykel jag tar med mig på utlandsresorna.

Svarta faran var dock inte rörd sedan jag fick min Cannondale i juni, så jag var osäker på statusen.

När jag så sent i går kväll började titta på cykeln blev jag påmind om att jag flyttat sadeln som brukar sitta på cykeln till min Cannondale. Originalsadeln till min nya cykel var lite löst fastskruvad på svarta faran. Jag fick lite snabbt skruva fast den sadeln där jag trodde den skulle sitta. Jag insåg att det kunde bli ont i kroppen av en långrunda, då jag tidigare inte kommit överens med sadeln, och nu hade jag dessutom inte tid att ställa in sadeln ordentligt.

Nästa steg var att söka fram hjulen jag brukar använda till svarta faran. Sedan lite pumpning då det var slut luft.

Slutligen hade jag ingen vevarm på cykeln. Den satt på trainercykeln, så det blev till att byta plats på vevarmen.

Sedan var cykeln redo. Eller inte riktigt. När jag i morse vid halv tio rullade i väg tog det bara ca 2 minuter så sköts sadeln bakåt. Jag hade inte skruvat åt ordentligt. Kvällen innan hade jag i alla fall mätat lite, men nu var det bara att riktigt random skruva fast sadeln där jag trodde den skulle vara.

Generellt gick cyklingen riktigt bra idag förutom att rumpan fick rejält ont och att jag fick lite känningar i ljumsken. Det gick ändå bättre än förväntat då det var byte av cykel, ej bra sadel och tveksam position av densamma.

Hur som helst blev vi fyra idag. Tjäder, Helmerson, Niklas och jag. Det var svinkallt när vi åkte iväg, ca 5 grader. Men ju längre vi cyklade desto bättre blev vädret. I slutet av rundan var det väldigt soligt och hela 14 grader.

Svarta faran inte längre i skuggan av konkurrenten

Över lag blev det en riktigt trevlig runda med bra träning. Det flöt på hela vägen runt och farten var bra. Jag fick till många och bra intervaller då jag försökte trycka på relativt bra när jag tog mina förningar. Sedan var det skönt att rulla med i kön innan det var dags igen.

För dagen åkte vi till Bjurholm, vidare till Nordmaling och hem igen. Totalt 125 km på ca 3,5 timmar. Det blev en bra genomkörare både tids- och intensitetsmässigt.

I Nordmaling stannade vi för lite kaffe och trevligt snack innan vi rullade vidare.

Utanför fiket i Nordmaling

Kroppen kändes stark hela dagen och det var riktigt skoj.

Svarta faran svarade bra men jag hoppas verkligen att jag snart har min lysande Cannondale tillbaka från skadelistan.

Jag blir bara matt - Cykeln havererad

Idag när jag kom hem från jobbet tänkte jag mig ut på en cykeltur innan middagen. Utifrån min incident i går bestämde jag mig för att byta hjul och snabbkoppling innan jag gav mig iväg.

Igår hade jag varken kraft eller tid att titta närmare på cykeln. Så blev det dock i dag då jag tog bort bakhjulet. Jag ser då att cykeln har en mängd skador på ramen. Det såg inte alls bra ut.

Nu är jag rädd att ramen är körd och då blir det ju inte roligt. Istället för cykling fick jag upp pulsen på annat sätt i denna frustration. När jag tittade lite närmare såg det också ut som bakväxeln mådde dåligt.

Här syns en liten del av skadan. Ser lika illa ut på andra sidan och både på in- och utsida.

Jag insåg också att det var direktkontakt som gällde med försäkringsbolaget. Efter ca 30 minuter i telefonkö blev jag på det klara med att även om jag får ut maxbelopp för cykeln så blir det en väldigt dålig affär för mig då cykeln är så ny och mycket dyrare än vad jag kan få tillbaka.

Nästa steg blir att Team Sportia i Umeå får bedöma skadorna och sedan får vi se hur illa det är. Men illa är det.

Nu är jag alltså matt - Schack matt. Och inte blev det någon cykling. Luften gick ur mig helt enkelt. Även om jag kunde rotat fram min gamla cykel och tagit en tur, så försvann motivationen.

Min gamla cykel lär hur som helst få sin revansch nu i höst då min nya Cannondale står på skadelistan och den kliver upp från avbytarbänken.

Surt var ordet sa Bill till Bull.

Samtidigt är det klart att jag hellre tar skador på cykeln än på kroppen och i går kunde kroppen verkligen gått hårt i backen.

Maxspurt och så lossnade bakhjulet - Kraschläge!!

Denna kväll kunde det blivit den sista cykelrundan på flera månader. Nu tror jag att jag får fler chanser.

Men vi börjar från början.

Då det blivit väldigt mörkt varje träning på slutet, så bestämde vi oss för att ge oss i väg redan 17.40 idag. På dagens träning blev det jag, Tjäder, Helmersson, Niklas och Lotta. Mats S kom lite sent och cyklade för att möta oss. Därmed blev det några mil med honom också.

Idag stod Hössjörundan på programmet. Den innehåller tre bra klättringar, två rejäla utförslöpor och en spurt som vi brukar köra i Brån.

Det blev lite tryck i första backen, men ändå ganska lugnt. När vi så kom till Hössjöbacken från baksidan hade jag bestämt mig för att trycka på ganska så hårt. Det blev 2 km uppför med en snittfart på 30 km/h. Det var inte så brant och de andra var starka och hängde med bra. Längst fram kontrade jag och Helmersson på varandra några gånger. 

Vi tog ett kort stopp längst upp innan det var dags för 3 km utför. För att få upp lite fart och tryck genomförde jag några fartökningar som de andra fick ta ikapp. Lite skoj.

Väl nere gick det lugnt fram till Rödtjärnsberget som är hyfsat brant och jobbig. Jag hade bestämt mig för att ta det lugnt, men glömde bort det i början när Helmersson drog iväg. Kom på mig efter ett tag och släppte på intensiteten. Det gick därefter på lite lugnt förutom några korta fartökningar bara för att det var lite skoj. När Lotta så spurtade mot slutet sparrade jag lite för att hon verkligen skulle dra ur det sista. Riktigt bra jobbat av alla.

Kort paus även på denna topp och det var här vi mötte Mats som kört från andra hållet. 

Sedan bar det av utför Rödtjärnsberget. Jag tryckte på lite extra och mot slutet visade klockan en bit över 73 km/h.

Det gick sedan lite lugnt, men med fem kilometer kvar till mål/spurt, ökade Helmersson tempot uppför och sedan kontrade jag. Det blev hårt tills vi släppte av. Sedan stack även Tjäder, men när han var inhämtad blev det lugnare. Sedan gick det lugnt innan jag gjorde några utbrytningar för att få upp farten inför spurten. Jag tryckte upp till ca 55 km/h vid några tilfällen men släppte sedan av då jag ville köra spurt på slutet. 

Det blev hyfsat bra fart inför spurten och jag lade mig på andra hjul. Med ca 300 meter kvar vek jag ut och gav järnet. Dock bara några sekunder innan det hände. Helt plötsligt tar det stopp och jag får hålla emot med all kraft för att inte flyga över styret. Jag får sladd åt vänster, sedan höger och vänster igen. Jag håller mig lugn och lyckas parera varje kast. Till slut står jag stilla. 

Otroligt skönt att jag inte åkte i backen, att det inte kom en bil och att ingen av de som var bakom mig körde in i mig. 

När jag tittar på cykeln inser jag att jag tryckt av hjulet från ramen i samband med att jag maxade trycket på pedalerna. Kedjan har också fastnat och bakväxeln känns lös.

Nu tror jag inte att jag är så stark att jag med ren kraft orsakat detta, så det måste berott på något annat. Vad är inte helt lätt att veta. Om det var så att det hade med kedjan att göra och att den fastnade och att kraften drog av hjulet, att det var bakväxeln, hjulet i sig eller snabbkopplingen. Ja,jag vet inte. Vad jag vet är att detta kom mycket plötsligt och oväntat då jag cyklat väldigt många rundor utan problem och det är länge sedan jag plockat bort bakhjulet eller fixat med kedja/bakväxel.

När jag satte hjulet på plats igen och lade på kedjan fungerade dock cykeln hjälpligt för att cykla hem. I övrigt har jag ännu inte tittat på cykeln och sett om den har andra skador.

För övrigt blev det nog bland de längsta bromsspår som någon skapat på en cykel. Jag var tvungen att åka tillbaka och kolla. Totalt nästan 55 meter bromsspår som visar hur jag fått kast åt olika håll. 

Det syns inte så bra då jag bara hade telefonen att foto med och det började bli mörkt. Men här är en liten del av de 55 meter bromsspår jag lämnade efter mig.

Jag är väldigt nöjd att jag kunde hålla mig på benen och förstår nästan inte hur det var möjligt med den höga farten som var när det hände. I morgon får jag kolla vilka skador cykeln fått.

Kroppen verkar ha klarat sig med en värkande axel och ont i nacken, men vi får se i morgon om det också blev någon sträckning i ryggen eller någon annanstans. 

Hur som blev det 51 km cykling idag och förutom den avslutande incidenten som inte var helt trevlig var det en bra kväll. Jag är tacksam för att jag inte skadade mig och att jag förhoppningsvis snart cyklar igen. Kanske redan i morgon. 

Sällskap värmer bättre än kläder

I kväll var planen att cykla tills cykeldatorn skulle visa att jag förbrukat 2000 kalorier.

Jag kom iväg en stund före 18 och rullade först ett varv runt Västeråsrundan innan jag tog sikte mot Rödåsel. Först via Vännäsby och sedan vidare. Men väl i Vännäsby tänkte jag om och cyklade mot Brån.

Jag insåg att jag behövde cykla en bra bit mer än två timmar om mitt mål på 2000 kalorier skulle hålla. Jag insåg också att det var till och med kallare än vad jag trott när jag åkte ut. Nästan framme i Överboda bestämde jag mig för att vända hem och ta på mig mer kläder.

Jag vände och ökade också intensiteten då jag insåg att med det låga tempot jag hållit skulle det både bli allt för kallt och det skulle ta en herrans tid innan jag nått mitt mål för kvällen.

Sagt och gjort, bra fart hemåt. Så möter jag en cyklist och ser att det är Tjäder. Vi hälsar och jag cyklar vidare en bit. Men så bestämmer jag mig för att vända. Trevligt sällskap borde värma mer än fler klädesplagg.

Jag trampar för att hinna se om Tjäder kör mot Överboda eller Hössjö. Tjäder tar höger uppför Rödtjärnsberget. Han har bra fart uppför och sedan utför, så det tar ett bra tag innan jag är ikapp.

Därefter cyklar vi bredvid varandra hela Hössjörundan på 50 km och snackar.

När jag följt honom hela vägen tillbaka hem efter rundan börjar det bli riktigt mörkt. Detta trots att klockan bara är drygt åtta på kvällen. Jag snabbar mig hemåt och tar det extra lugnt där det kan vara bilar.

Jag får också ge upp mitt mål om 2000 kalorier. Det är ju dumt att riskera att bli överkörd bara för detta. Det landar istället på 1937 kalorier efter 2 timmar 22 minuter och 22 sekunders cykling. Ja, det blev faktiskt så, och då hade jag inte ens tajmat det, utan såg det efter träningen.

Det blev en trevlig cykling med bra sällskap. Det blev också rejält kylslaget innan slutet, ca 8 grader. Mörkt blev det också. Det är bara att inse att inom någon vecka kommer det vara omöjligt att cykla efter jobbet utan rejäla lampor.

Redan i morgon kväll är dock planen att åter utmana kyla och mörker. Kan nog bli trevligt.

Jobbigare i motvinden

Idag var det invigning av vår nya fina 8-avdelningsförskola. Det blev en trevlig och bra tillställning.

Medan jag och Melvin var på invigningen var Katten ute på en cykelrunda.

För egen del var planen att komma ut på eftermiddagen efter invigningen. När det så var dags att rulla igång började det hällregna. Jag kollade på väderappen och insåg att det var risk att det skulle regna på ett bra tag. Jag bestämde mig dock för att vänta. och hoppades det skulle sluta.

När det gått en bra stund insåg jag att det var dags för träning nu, eller inte alls då det närmade sig middagstid. Jag förberedde mig för att cykla på trainern, men så slutade det regna och jag chansade och tänkte om. På med utekläder och iväg.

Jag hade tur och klarade mig från regnet (dock inte från vägen) på den runda som blev ca 75 minuter. Det var lite väl kort, men jag han inte mer innan det var matdags.

Jag hade ingen plan för cyklingen utan cirklade runt kring Vännäs. Till slut bestämde jag mig för att cykla upp för Pengsjölia några gånger, men tappade sugen då jag kom dit och insåg att jag hade motvind.

Istället valde jag då att ta vägen mot Gräsmyr och vända i korset som vätter mot Gräsmyr respektive Hössjö. Det var lite motvind de 12,5 km som nu väntade och dessutom tog jag det väldigt piano. Så inte gick det fort, och inte var det jobbigt. Det behöver alltså inte vara jobbigt i och med motvind.

När jag så nådde korset för vändningen tänkte jag att det är alltid roligt att trycka på lite i medvinden. Dessutom började jag inse att middagstiden närmade sig fasligt fort.

På utvägen hade jag ett snitt på 25 km/h. Så blir det när det är lite motvind och låg insats. Inte fort alls. 211 i snittwatt och en puls på 69% av max. På tillbakavägen gick det bra mycket fortare, och det var helt klart jobbigare.

Jag bestämde mig för att trycka hårt, men inte max. Det gjorde att jag låg kring 86% av maxpuls och en snittwatt på 344 under de ca 18 minuterna som de 12,5 kilometerna tog. Det blev alltså kring 41 km/h i snittfart.

Sedan tog jag det lugnt sista kilometrarna hem.

Efter att ha fixat middagen till oss myste vi med att se en film alla tre. Ny vecka väntar med arbete och förhoppningsvis en del trevlig cykling.