Gran Canaria - på plats! Och ett brudpar

Väckning vid sju i morse för att åka till flygplatsen i Umeå.

09.20 lyfte vi och framme på Arlanda ca 10.20.

Sedan bara 40 minuter tills planet mot GC skulle lyfta, så det blev ingen dötid precis.

Vet inte vad som hände, men jag hamnade på rad ett med jättestor plats! Inte dumt alls.

På andra sidan gången var också något jag aldrig tidigare sett på ett flygplan. Ett brudpar. 

De hade gift sig på morgonen och skulle nu åka ned och överraska sina föräldrar som är på ön. De satt hela resan med brudklänning och frack och skulle nu åka direkt till sina föräldrar. Undrar hur de reagerar?!

Resan gick bra även om den är lång och vi landade vid fyra. Däremot fick jag sedan vänta på cykeln i ca 70 minuter, vilket var lite drygt.

Å andra sidan tajmade jag då bussen och slapp vänta där.

Nu buss ca 30 minuter och sedan 300 meter till hotellet.

Därefter blir det till att packa upp, kolla så cykeln är hel och förbereda sig för morgondagens cykling.

Ja det blir lite middag också. Har inte ätit något ordentligt på hela dagen. Inte helt optimalt.

Hoppas jag återkommer i morgon med en trevlig cykelrapport.

Gran Canaria - Nu bär det av

Ja, då var allt packat och klart. I morgon bitti åker jag till Gran Canaria. Avresa vid nio, via Arlanda till Gran Canaria. Om allt går som det ska landar jag vid middagstid i morgon och första cykelturen blir då på söndag.

Det har varit så fullt upp med det mesta att jag knappt hunnit reflektera kring resan, än mindre se fram emot den. Men jag vet hur det är. När jag väl sitter på flyget och det inte finns någon "återvändo" då kommer alla positiva tankar om all trevlig cykling som ska göras.

Det verkar som att finvädret som varit på ön är på väg bort och särskilt i bergen lär det inte vara lika varmt som förra året då jag var på ön. Men det kommer vara tillräckligt bra för cykling och alla gånger bättre än klimatet vi har här hemma.

Om allt går som det ska är planen att få många timmar cykel i benen under mina åtta dagar utomlands.

Jag åker som alltid själv på höstresan till Gran Canaria. Sedan brukar jag sammanstråla med andra och cykla ungefär hälften själv och hälften med andra. Det brukar vara perfekt för mitt upplägg.

Denna gång har jag dock inte hört från någon som är på ön samtidigt som mig och som är intresserad av en gemensam runda. Det är i och för sig inget problem, utan jag kommer både trivas och få bra träning ändå. Men är du på plats och vill cykla - hör av dig.

Nu ska jag ägna resten av dagen åt familjen och mysa ordentligt. Det är ju så att jag verkligen trivs utomlands, men samtidigt saknar jag alltid Katten och Melvin när jag är borta. Jag vill därför nu optimera resten av denna dag för att ha fått så mycket familjetid att det i alla fall räcker några dagar.

Nej jag har inte glömt cykeln. Den finns i sin egen cykelväska utanför bild. Där ryms också merparten av all packning, därför blir det bara två små väskor i övrigt.

Nu ska det bli ordning - Ny Kamera, bäst i test och lite fyror

Jag har alltid tyckt det varit viktigt med fina bilder på bloggen. Det höjer texten och känslan ökar. Det får inte gå ut över träningen, men med en bra kamera och lite planering brukar det fungera bra.

Som ni säkert märkt har dock bilderna eftersom blivit allt färre och framför allt har kvaliteten blivit sämre.

Anledningen till detta har varit att min fina kamera jag haft i flera år havererat. Jag har därför större delen av sommaren och fram till nu fått klara mig med bilder från min iphone. Då blir bilderna inget vidare och inte lika många.

Det har nu ordnat upp sig när nu jag köpt en ny riktigt fin kamera. En Panasonic TZ70, som för övrigt fått bäst i test. Det blir nog bra det här.

Framöver hoppas jag kunna bidra med fler och finare bilder. Jag tänker börja med att fixa lite bra bilder från Gran Canaria, med start från söndag.


I dag har jag förutom jobbat hela dagen fixat på cykeln som ska följa med till Gran Canaria.

Ja, så har jag cyklat lite också.

I går blev det långa intervaller på vardera 10 minuter och kroppen kändes toppen. Idag var det dags för fyror.

Jag kände mig stark även i dag, men benen var lite slitna sedan gårdagen. Den har helt enkelt inte vant sig med att jag nu börjat på med lite intervaller.

Det blev 20 minuters uppvärmning på lugn intensitet innan det var dags för intervallerna. Idag var tanken att börja varje intervall på ca 430 watt i 30 sekunder och sedan rulla de 3,5 minuter som var kvar på 350 watt. Det innebär då en snittwatt på ca 360 watt.

Det visade sig att det var lite för lugnt för att jag skulle få upp pulsen i pulszon fem trots att jag hade en kadens på en bit över 100. Dock var benen sega så jag valde att nöja mig med 84% av maxpuls på första fyran.

Jag körde alla intervallerna på samma sätt och visst blev det lite jobbigt. Dock var det först på den fjärde och sista intervallen som jag till större del låg i pulszon fem. Det blev totalt ca 7 minuter av 16 i pulszon fem och det får vara okej för dagen. I dag borde jag dock kört intervallerna på gissningsvis 375 watt för att få upp pulsen dit jag önskar, men det får bli en annan dag när benen känns lite bättre.

Det blev ändå 18 minuter där snittwatten blev 361 vilket får vara okej. Dessutom var jag inte utsåld, utan skulle ha kunnat köra minst en fyra till. I detta läge kör jag inte till utmattning, så det var perfekt.

Nu ska jag fortsätta att packa lite inför resan.

Riktigt bra cykeldag - både gällande försäkringsbolag och intervaller

Det  blev en bra dag det här, åtminstone inom cykelområdet.

Först fick jag beskedet att Försäkringsbolaget täcker de resterande skadorna på cykeln, och sedan blev det ett riktigt bra pass på trainern där känslan var positiv.

I samband med att Katten såg på sitt favoritprogram Grace Anatomy så gick jag ut i garaget för lite trampande.

Jag kände direkt att det skulle bli ett bra pass. Pigga och rappa ben. Jag rullade på lite lugnt med några fartökningar första 20 minuterna. Sedan var det dags för intervaller.

Som vanligt vid denna årstid handlar det för min del om att få upp pulsen i pulszon fem med så låg effekt som möjligt. Det gör jag genom att köra med hög kadens och helt upprätt sittställning tills pulsen gått upp ordentligt.

Första intervallen var på 10 minuter. Jag startade på ca 340 watt och trots 106 i kadens och upprätt sittställning tog det en bra stund innan jag nådde pulszon fem. Det var ett riktigt bra besked för formen, då jag hade kunnat gå ganska mycket hårdare med mer optimal kadens och en "vanlig" sittställning.

Efter intervallen blev det fem lugna minuter följt av 10 minuter till med samma intensitet som den första intervallen.

Ytterligare fem lugna minuter och så avslutade jag med en femma där de fyra första minuterna låg som tidigare intervaller, och sedan avslutade jag med 118 i kadens och ca 400 watt sista minuten.

Därefter lugnt rullande i 15 minuter innan dagens träning var avslutad.

Det blev totalt 25 minuter på ett sitt av 341 watt och 107 kadens. Trots hög kadens och upprätt sittställning blev snittpulsen bara 88%. Jag fick dock ihop 16 minuter i pulszon fem vilket var bra.

Helt klart ett pass med riktigt bra känsla och ett besked om att jag ligger ganska bra till redan nu med min träning.

Min kraschade cykel - Försäkringsbolagets hantering

Som många av er vet råkade jag i början av september ut för en större incident på cykeln. Här kan du läsa om vad som hände.

Jag insåg snabbt att cykeln fått en hel del skador. Du kan läsa mer här.

Jag anmälde olyckan till mitt försäkringsbolag Trygg Hansa som ville ha ett utlåtande från Team Sportia i Umeå som sålt cykeln och från Cannondale som tillverkat min fina nya cykel som bara var drygt två månader gammal. Vilka var skadorna, kunde något gå på reklamation/garanti och dylikt.

Jag lämnade in cykeln till Team Sportia och efter undersökning kunde konstateras att den hade en hel del skador. Ramen var helt förstörd då den var skev. Hjulen var också obrukbara. Sadeln hade lossnat från sitt fäste, växelörat var skevt och växlarna hade fått smällar.

Efter dialog mellan Team Sportia och Cannondale kom de fram till att jag skulle få en ny ram. Det kändes väldigt bra att få detta positiva bemötande både av Team Sportia och Cannondale. Du kan läsa mer här.

I samband med att det blev klart att det löste sig med ramen fick jag ett intyg på det och på skadorna som cykeln hade i övrigt. Jag skickade så intyget från Team Sportia till Trygg Hansa.

Idag fick jag besked från försäkringsbolaget som ersätter alla skador som jag fått på cykeln.

Jag kan summera att jag haft tur i oturen

• Jag var med om en incident som kunde gett mig en mängd skador. Jag klarade mig. 
• Jag har inte kunnat använda min cykel på några månader, men olyckan hände när tävlingssäsongen var slut, och jag har haft min gamla racer att träna på. 
• Slutligen har jag nu fått en ny ram och kommer att få ersättning för mina utgifter på allt annat som skadats.

Slutet gott, allting gott!

Jag vill därför skicka med ett extra plus till Team Sportia, Cannondale och Trygg Hansa för deras konstruktiva och positiva hantering.

Misslyckade intervaller och en hjärna som vägrar ge upp

Det har varit lite si och så med kroppen den senaste veckan.

Därför var det mycket positivt att jag fick till ett längre utomhuspass på över 4 timmar under gårdagen.

Det har känts både igår och i dag att jag cyklade igår. Sedan är inte kroppen riktigt tillbaka där den ska vara.

Därför var det med viss oro jag skulle rulla igång dagens träning. Hade det stått distansintensitet på programmet hade det nog varit lugnt, men nu var det intervaller som gällde.

Jag har ju inte riktigt kommit igång med mitt intervall-mode för försäsongen och nu när kroppen känts så där och benen var lite slitna var förutsättningarna sådär.

Valde därför en längre lugn uppvärmning för att öka möjligheterna att det skulle gå bra. Jag planerade för fyror, men var redo att i stunden justera. Viktigast var att få till lite intervaller.

Under uppvärmningen körde jag två ettor med fem minuters mellanrum för att väcka kroppen. Den kändes dock mest sovande och trött.

När jag slutligen rullade igång den första fyran märkte jag att allt saknades. Motivationen fanns inte där och benen kändes trötta. Jag avbröt fyran och körde lugnt några minuter.

Kanske en tjuga? Inte max, men hårt? Startade, men gav upp direkt.

Ettor då? Körde 30 sekunder på den intensitet jag brukar hålla, innan jag gav upp.

Nu borde jag kanske ha avslutat och gått till soffan och grämt mig. Men nu är det så att jag inte ger mig i första taget. Jag har en teori att viker jag ned mig på träning lär jag göra det på träning.

Därför bestämde jag mig för att skärpa till mig, och samtidigt sänka kraven något. Lika bra att prova något nytt. Jag bestämde mig för 90 sekundersintervaller med 30 lugna sekunder emellan. För att inte misslyckas igen valde jag att ta det lite piano även på intervallerna.

Äntligen kändes det som att jag skulle få lyckas. Ja, det är klart att det inte är en toppträning när intervallerna går lugnare än tänkt - men det blev trots allt intervaller.

Intervallerna låg på ca 350-360 watt och sedan mycket lugnare i 30 sekunder. Det blev en normaliserad watt på tjugan motsvarande 316 watt och snittpulsen endast 82%. Ja i formell mening var detta alltså misslyckat om du tänker intervaller, men det kändes ändå som att hjärnan fick veta att här ger vi inte upp inte.

Vi får se om det går bättre i morgon.

Bra avslutning på veckan - lång utecykling med lunch på mitten.

Efter en hektisk vecka och förkylning i kroppen har det inte blivit mycket till träning. Idag var tanken att köra ett långpass med Vännäs CK, men för några dagar sedan kändes det inte möjligt med någon utecykling.

När Kattens mamma hörde av sig och ville vi skulle komma på lunch idag ströks den gemensamma träningen. Dock började förkylningen till viss del ge med sig och kanske skulle det fungera med en lungrunda där jag inte ligger för högt i puls?

När jag vaknade i morse kändes kroppen hyfsat. Inte bra, men okej. Sedan var det inte så kallt som de senaste dagarna och vägarna var hyvlade och fina. Då det inte är så kallt klarar mina luftrör det bättre, och jämna och fina vägar minskar risken för krasch. Jag bestämde mig för att cykla till Kattens mamma.

Efter att ha kastat på sig en mängd kläder bar det av en stund före 10.00, med riktning Nordmaling. Det kändes helt okej och jag rullade på i distansintensitet. Klockan hade jag på armen under en mängd kläder, så jag cyklade helt enkelt på en nivå som inte kändes så slitsam samtidigt som jag försökte ha i alla fall lite tryck i pedalerna.

Jag rullade in på gården i Nordmaling efter drygt två timmar, lite mer än 50 km och en snittpuls på 77%, just under den aeroba tröskeln. Dvs helt perfekt.

Jag tog en snabb dusch.

Det blev en trevlig dag med god mat, gravad lax och pressad potatis. Kattens syster med familj var också där vilket var en bonus.

Efter tre timmar var det dags att cykla hem. Jag hade med mig dubbla uppsättningar av träningskläder, så nu drog jag på mig en ny mängd torra kläder. Sedan bar det av igen.

Efter en stund blev det mörkt, men jag har bra kläder för att synas och en bra lampa för att se, så det fungerade bra. Det blev ytterligare en bra tur.

När jag rullade in cykeln i garaget visade klockan för mina två cykelrundor totalt 4 timmar och 20 minuter. Det blev en bit över 10 mil idag och snittpulsen på tillbakavägen var även nu 77%.

Det är helt klart så att jag känner min kropp bra och vet ganska väl hur hårt jag kör utan att titta på klockan.

Väl hemma blev hela tvättmaskinen full av alla cykelkläder jag haft under dagen. Sedan en dusch och därefter pannkakor som jag gjort redan i går för att underlätta när jag kom hem.

Detta var sista utecyklingen innan avfärd till Gran Canaria. Om kroppen känns okej är planen att köra tre innepass under veckan som kommer innan jag åker söderut nu på lördag.

Haverivecka på mer än ett sätt

Efter många bra träningsveckor kommer inte denna vecka gå till historien som en av de bästa.

Efter att förra söndagen kört ett rejält utepass på fem timmar var det inplanerad vila på måndagen.

På tisdagen var planen att genomföra det första intervallpasset denna försäsong. Det tog emot rejält, men till slut satt jag på cykeln och rullade igång. Det kändes inte särskilt bra, men jag genomförde ändå passet på ett okej sätt. Som vanligt i början av försäsongen när jag kör intervaller är det pulsen som är viktig och inte höga wattal. Jag såg därför som vanligt till att sitta upprätt på cykeln första delen av varje intervall och under hela intervallen ligga på en kadens över 100. Det gör att pulsen går upp snabbare och på ett lägre wattal än annars. Tanken är att få ut så mycket som möjligt utifrån Vo2-max, men bli så sliten som möjligt. För dagen blev det fyra fyror på ca 340 watt med två lugnare minuter mellan varje.

På onsdag skulle jag träna, men arbetet är rejält hektiskt nu och det har blivit arbete varje kväll under en längre tid. När det nu kompletterades med en massa annat varken orkade jag eller hade tid för träning. Kroppen kändes inte heller bra.

På torsdag var det åter dags att försöka sig på en träning. Trots trötthet, mycket arbete och tidsbrist var det så till slut sent på kvällen dags. Det blev dock inte alls som jag tänkt. Det kändes ganska snart att kroppen inte alls ville vara med. Var jag allt för tärd av känslor, mycket arbete eller lite sömn? Eller kanske var det en förkylning på gång? Hur som rullade jag lite lugnt i 40 minuter.

På fredag ställdes träningen in. Det var inte bara en av mina teorier från torsdagen som stämde utan alla.

På lördagen (idag) fick det bli fortsatt vila. Kroppen kändes fortfarande inte bra och förkylningen fanns fortfarande kvar. Det enda cykelrelaterade som skett i dag har varit att jag fixat lite saker inför min resa till Gran Canaria. Det är en hel vecka kvar, men det kändes bra med lite praktiskt fixande.

Hittills har det inte blivit någon vidare cykling och verkligen ingen utecykling. Men jag hoppas på morgondagen. Kanske blir det då lite fin natur.

Hur det blir i morgon? Jag hoppas att jag mår bättre och då är tanken att kanske cykla lite ute. Hoppas det kan gå och att jag i sådana fall håller mig på benen. Vore inte optimalt att skada sig nu inför utlandsresan.

 I övrigt ska vi till Kattens mamma på lunch. Där är även Kattens syster med familj. Det blir nog trevligt.

Återkommer med om det blev någon träning, eller om vi får summera endast en riktig träning denna vecka.