Födelsedag och en tuff tjuga med förvånansvärt bra resultat!

Så var det fredag och sonens födelsedag. I morse blev det därför fika på sängen och paketöppnande. Självklart blev det en del idrottspresenter. En Vännäs CK cykeltröja och en tränings-/aktivitetsklocka med tillhörande pulsband (Polar A300) var två av höjdpunkterna.

I kväll har sonen åkt på disco så kalas är istället planerat för kompisarna på lördag och med släkten på söndag.

Själv har jag som ofta haft en hektisk dag på arbetet. Nu är det dessutom också extra tufft då det är en mängd besparingar på gång i kommunen och det är aldrig roligt. Jag som förvaltningschef får förstås hantera en stor del i detta även om de formella besluten fattas av politiken.

Jag har faktiskt också hunnit träna efter arbetet men före middagen.

Idag blev det ett distanspass på 90 minuter men fokuset låg på att försöka få till en hård tjuga mitt i.

För att vara så förberedd som möjligt blev det riktigt lugnt i 15 minuter. Sedan medelhårt i fem minuter. Ytterligare fem minuter lugnt innan jag körde en fyra på ca 300 watt. Därefter ca 3 minuters tänjning i benen och lite dricka. 10 minuters lugn cykling och sedan var det dags.

Hur hårt jag skulle gå var jag mycket osäker på då det var ett år sedan jag senast gick en stenhård tjuga.

Hur som närmade sig minuten för start och när det var dags växlade jag upp fyra växlar, ställde mig upp för att trycka igång. När jag efter några sekunder satte mig ned låg jag på drygt 400 watt. Det kändes ganska så bra, men jag insåg förstås att en sprängning nog skulle inträffa om jag höll mig där.

Efter en minut valde jag därför att lägga mig kring 375 watt, utan att egentligen veta vad det skulle innebära. Visst hade jag en förhoppning om att det skulle gå hela vägen, men samtidigt har jag nyss varit sjuk och jag har inte haft fokus på intervallträning nu under hösten utan mängd. Dessutom är 375 watt på en tjuga högt för mig alla dagar i veckan.

Det kändes ändå ganska så okej. Benen var starka och först efter sex minuter började jag komma in på pulszon fem. Det kanske ändå var ganska väl avvägt!?

Efter tolv minuter låg jag fortfarande på 375 watt och det hade känts helt okej. Då hände något som jag inte vet riktigt vad. Helt plötsligt blev det tvärtufft i benen och motivationen sjönk. Trycket sänktes kraftigt, jag fick växla ned för att hålla kadensen och helt plötsligt ser jag bara 310 watt på mätaren. Efter 30 dåliga sekunder fick jag ställa mig upp, bestämma mig för skärpning och därefter trycka på. När jag satte mig igen var jag faktiskt åter på banan.

Nu gick det riktigt okej i ca 4 minuter, men så tappade jag fokus igen och kraften gick ned. Återigen fick jag ställa mig upp och trycka på och dessutom hitta lite bättre fokus.

Det var nu mindre än fyra minuter kvar, så visst borde det gå. Jag ökade trycket och insåg att det var mer att jag ville undvika smärta och en brist på motivation än att jag var fullständigt slut. För nu lade jag mig en bit över 380 watt och det gick bra. Mot slutet ökade jag ännu mer och låg då över 400 watt och när klockan till slut visade 20 minuter hade det varit möjligt att hålla i trycket en stund till.

Samtidigt gick jag i mål med ungefär 96% av maxpuls och för hela tjugan med ett snitt på 90%. Så det fanns kanske inte jättemycket mer att ge, men lite. Jag blev väldigt trött i dag, men jämför jag med tempotävlingar där snittpulsen brukar landa kring 94-95% så var det en bit till den fullständiga tröttheten och smärtan i benen jag brukar känna då.

Hur som blev det 12 riktigt bra minuter i början och 4 minuter på slutet där jag var stark. Sedan var det lite gungigt mellan minut 13 och 16, vilket försämrade resultatet en del. Intressant det där. Det brukar även vara mitt problem på tempoloppen, att någon gång kring mitten är jag som minst bra. Behöver kanske programmera om hjärnan lite!?

Vad blev det då för resultat!? 374 watt i snitt på 20 minuter, vilket jag får vara nöjd med. Visst hade det säkert gått att kräma ur 10 watt till med lite hot, publik som hejade på och tävlingsdjävulen. Men det var bra.

Med ungefär samma nivå av insats gjorde jag mitt senaste test i december 2015. Då blev det 355 watt. Med andra ord ligger jag bättre till i år än vid samma tid i fjol. Kanske kan det bli ännu större skillnad längre fram då jag i fjol vid den här tiden redan nött intervaller under flera månader, medan jag inte alls spetsat mig i år. Denna del av träningen är planerad från nu och framöver.

Kan jag bygga på detta bara lite till, kan säsongen 2017 kanske bli lika rolig och framgångsrik som 2016 års säsong.

Vad innebär då detta resultat för den kommande träningen? Jo, det blir ännu jobbigare närmsta tiden. Jag hade lagt alla intervaller och övrig träning de närmste sex veckorna utifrån att jag räknat med att jag skulle fixa ca 350 watt på en tjuga. När jag tittat på den kommande träningsplaneringen har det känts minst sagt tufft och det kommer att krävas mycket vilja och motivation. Nu när det blev ca 25 watt bättre resultat än förväntat behöver jag justera upp insatsen på alla intervaller med minst 25 watt, om jag ska ligga på rätt intensitetsnivå. Jag som redan bävade och funderade hur jag skulle fixa min tidigare planering. Men ska det bli resultat behöver vi ju vara villiga och beredda att gå in med en rejäl insats. Vi får se hur jag mäktar med.

Efter avslutad tjuga rullade jag lugnt i fem minuter innan det blev MAF-intensitet resten av tiden.

Nu är det dags för middag och i morgon hoppas jag på ett lite längre pass på trainern. Då blir det inte tal om någon maxtjuga. Det lär dröja ett bra tag till nästa gång.

Tillbaka från förkylning

I morgon är det sonens 11-årsdag och jag hoppas verkligen att han är hyfsat frisk då. Melvin har varit rejält sjuk hela veckan med ont i kroppen, huvudvärk, hosta och feber. I dag var det dock lite bättre, så kanske blir det en bra present. I morgon är det dessutom disco och på lördag är det kalas med kompisarna. Söndag med släkten.

I detta sammanhang är det dumt att klaga på att jag själv också haft en förkylning i kroppen sedan i söndags. Det har gjort att det blev haveri på söndagens träning och sedan helvila måndag till onsdag. I stället har kvällarna ägnats åt annat.

I dag kände jag mig dock så pass okej att det blev lite trainer. Jag rullade igång samtidigt som uppsnacket inför handbollen mellan Sverige-Serbien. I början zappade jag mellan försnack och Manchester Uniteds match i Europa League. När handbollen började stannade jag där hela första halvlek, men när det som gått dåligt i första halvlek fortsatte tittade jag på lite annat. Efter ett tag slog jag över och då var det åter jämnt. Det blev en spännande avslutning.

Därefter lite annan sport och nyheter.

Ja, jag cyklade faktiskt hela tiden. Det var inte bara tv-tittande.

Totalt blev det 155 minuter på 74% av maxpuls. Med andra ord ett helt vanligt ett helt vanligt distanspass. Det kändes bättre än väntat i kroppen vilket var positivt.

Nu hoppas jag att det inte blir några bakslag kring i kroppen. Känns allt bra är planen att rulla tre dagar till den här veckan.

I morgon tänkte jag till och med ge mig på en hård tjuga om allt känns bra. Vi får se hur det blir med det.

DNS

Det blev som jag anade igår på min misslyckade kvällsträning. I dag har sjukdom slagit till. För sonen har det idag blivit riktigt dåligt och han har ont i hela kroppen. Själv har jag hittills bara svettningar, ont i huvudet och känner mig tungandad. Men någon träning är inte aktuell. Nu får vi se om detta är influensan eller något enklare och snabbare jag kan bli av med.

Surt med sjukdom, men tur då att jag fått till bra träning under lång tid. Blir det bara inte allt för långvarigt är det långsiktigt inget problem. Vi hoppas på det.

Så idag ströks intervallerna och jag får nog räkna med ingen eller begränsad träning under ett antal dagar. Istället har jag ägnat hela kvällen åt arbete. Både beroende på att det finns några delar som dök upp och verkligen behöver hanteras, och sedan är jag rädd att det kanske blir till att vara hemma imorgon om det fortsätter bli sämre.

Det gick bra, sedan tränade jag och då ordnade det upp sig!

Idag började det i dur och slutade i moll. Men det är klart det kan ju inte flyta på med träningen varje dag. Det har trots allt gått väldigt bra under en längre tid och denna träningsvecka har överlag varit över förväntan. Men det slutade allt annat än bra.

Men vi börjar från början.

I morse satt jag på hojen redan 09.50 för ett första träningspass. Vi skulle åka till Kattens syster med familj klockan 11 så det fanns en timme att tillgå.

Planen var att träna även på eftermiddagen, så det passade bra att inte gå allt för hårt. Tanken var 15 minuters lugn cykling 30 minuter på MAF-intensitet och slutligen 15 minuter lugnt. MAF-intensitet innebär för mig max 140 slag/minut och att försöka ligga ungefär där.

Jag rullade igång och när jag kom till MAF bestämde jag mig för ca 100 i kadens för att spara benen. Det gör ju förstås att wattalen blir lägre, men jag tänkte att eftermiddagens pass då skulle bli bättre.

Jag blev förvånad att jag låg så högt i watt trots hög kadens och att jag inte ätit någon frukost. Snittet för 30 minuter på ca 140 i puls landade på 291 watt. Jag ska prova någon gång här framöver med optimal kadens och se om jag då kan komma upp i 300 watt utan att gå upp i pulszon 4. Det är hur som helst så att jag nu har en bra aerob bas att bygga vidare från.

Mycket nöjd efter förmiddagens pass blev det en snabb dusch och i bilen intogs sedan en proteinbar och en proteindrink. En timme senare landade vi i Bygdeå.

Efter några trevliga timmar med lunch och fika begav vi oss åter hemåt. Tyvärr tog hemresan en herrans tid då det var ca -1 och regn. Det var alltså ishalka och farten låg kring 40 km/h. Det gjorde att det blev lite stressigt för att få in min andra träningstimme för dagen då Katten också skulle få in två timmars träning efter mig.

Före middagen satt jag åter på cykeln och nu för intervaller. Men nu ville inte kroppen vara med. Jag rullade lugnt och hoppades kroppen skulle vakna till. Jag gjorde några korta fartökningar och hoppades känna mig piggare. Jag körde en tvåa på FTP, men inget gjorde att jag kände att det var läge för några intervaller med kvalité. Det ska tilläggas att det till viss del också kan ha berott på motivationsbrist.

Sedan har jag haft förkylningskänningar under dagen och nu efteråt har jag huvudvärk, så kanske berodde det på detta? Eller så var jag helt enkelt bara vek.

Nej, detta var verkligen ingen träning att skriva hem om.

Till slut efter att ha rullat utan någon vettig kvalité under nästan en timme tänkte jag att jag kör stenhårt 15 sekunder och lugnt 45 sekunder. Så kör jag det fem ggr och sedan rullar jag ur mjölksyran. Det borde motivationen räcka till? Ja, det gjorde den faktiskt.

Jag körde 5 stycken 15 sekundare med ett snitt på vardera motsvarande ca 750 watt, där jag inledde vardera med ca 1000 watt.

I och med att det ändå blev några intervaller behövde jag inte känna mig helt värdelös, men nästan. Nu får vi se om kroppen känns bättre i morgon.