I dessa tider är traditionerna i fokus. En glädjens helg, men också en helg då saknaden gör sig mer påmind.
Vi har hunnit med lite pepparkaksbak och i år ville Melvin ta upp traditionen med pepparkakshjärtan med barnens namn. Tova finns alltid hos oss fast hon är borta.
I går "tomtade" vi, satte upp julgranen och hade myskväll med bingolotto i fokus. Det är helt klart trevligt att vara tillsammans, mysa, äta gott, slå in lite paket och just att det är tradition gör att det är trevligt. Sedan är programmet i sig kanske ingen höjdare.
Jag förstörde dock traditionen och råkade vinna på bingolotto. Ingen av oss har vunnit på alla år vi spelat, så nu har jag förstört allt. Nu ska jag bara fundera ut vad jag ska göra för alla pengarna. Vi delar pengarna på tre, så nu sitter jag här och tittar på 16 blanka enkronor, och är sååååå lycklig.
Väckning 08.30 som alla julaftnar. Vi fikar alltid 09.00 framför tv:n. Då är det lax och annat traditionellt. Dessutom gjorde jag scones en julaftonsmorgon för många år sedan. Året efter sa Melvin att det var tradition med scones, och nu efter många år är det verkligen det. Sonen skulle inte acceptera en julaftonsmorgon utan scones.
Därefter blev det en första julklappsutdelning med julklappar från de vi inte kommer att vara med idag. Sonen som fick de flesta var mycket glad och nöjd med alla julklappar.
Vid elva tog Katten med Melvin och Sirap ut i skogen så hunden skulle få springa runt lite. Jag sprang in garaget och brände av ett mycket kort cykelpass. Jag hade tänkte köra fyror, men kände mig svag och dålig. För att slippa en misslyckad träning och det på julafton till på köpet - ändrade jag snabbt plan. 8 stycken 30 sekundare med 30 sekunders vila mellan fick det bli. Om det gick bra, inte särskilt. Om jag var stark, knappast. Om det var ett kvalitetspass, kändes inte så. Om jag kan sägas genomfört träningspasset okej - troligen.
Tur att vi har julklappsutdelning ikväll. Jag önskar mig starkare ben. Kan i och för sig ta tillbaka mina egna, och byta bort de jag hade i dag. Tror att mina rest bort på julledighet. Men jag fick i alla fall cykla 45 minuter.
Ut från garaget och in i duschen. Exakt då kom de övriga tillbaka. Vilken tajming.
Nu är det bara att göra sitt bästa för att göra sig vacker. Blir nog inte lätt.
När vi är klara åker vi till Tovas grav och tänder några ljus.
Vid 14 ska vi till mor och far. Det känns riktigt bra. En riktig jul firas "hemma". Mina bröder med familjer är också på plats och jag hoppas vi vår en trivsam kväll.
Framför mig de närmaste veckorna finns nu en hel del tuff träning på programmet. Jag hoppas att jag vill vara med både mentalt och fysiskt. Roligt om ni vill hänga med i med och motgång.
God Jul önskar jag er alla!!!!
Jag har i hela mitt liv haft en passion för träning, sport och utbildning. De senaste åren har jag fastnat för cykling. Jag gör nu mitt yttersta för att njuta av sporten och utvecklas både som cyklist och människa.
lördag 24 december 2016
torsdag 22 december 2016
Jobbigt att få upp pulsen tillräckligt
Sjukstugan fortsätter hemma hos oss och även hos väldigt många andra i vår omgivning. Själv har jag dock hittills klarat mig.
I går hade jag träningsvila, men idag trampade jag vidare. Det är en hektisk tid med mycket arbete och annat vilket dock innebar att träningen kom igång sent. Klockan visade 21.00 när jag äntrade hojen i garaget.
I dag var mitt mål att få till 20 minuter i låg pulszon fem och 100 minuter distansintensitet.
Jag rullade igång och benen kändes helt okej trots mycket träning på slutet och också en hel del hårdare pass. Helt klart hade nog gårdagens vila gjort gott.
När jag skulle rulla igång intervallerna påmindes jag åter om utmaningen med att få upp pulsen dit jag vill och ändå inte behöva gå för hårt. Ju längre in på försäsongen desto mer krävs för att få upp pulsen då formen blir allt bättre. Det gör ju förstås att det är viktigare att benen är fräscha och det mentala är starkt.
Jag har insett att det handlar om att lura upp pulsen genom att köra några kortare intervaller och sedan kontinuerligt höja wattalen tills jag når pulszon fem. Sedan hålla mig där.
Idag höll jag dock på att ge upp. Vet inte om benen ändå var sega eller om jag bara hade en svagare dag mentalt. Men till slut var jag uppe i drygt 90% utan att det blev en massa mjölksyra.
Det är dock jobbigt rent fysiskt, men positivt för känslan inför fortsatt träning att det krävs närmare 400 watt en bra stund för att nå upp till rätt pulsnivåer. Detta trots att jag kör riktigt hög kadens då jag just nu fokuserar på pulsen och inte på att få fina wattal. När väl pulsen är uppe går det dock att hålla den där även om jag sänker intensiteten lite. Allt under förutsättning att jag jobbar med en kadens på ca 110.
Till slut blev det alltså lyckat. Först 7 minuter i pulszon fem och sedan lugnt en stund innan jag trampade på igen för att sedan summera ytterligare 20 minuter i pulszon fem.
Övrig del av träningen lugn och beskedlig. Efter 130 minuter var jag nöjd för dagen. Jag hade fått till hyfsat med träningstid. Jag hade legat bra i puls under intervallerna och jag hade hållit mig lugn på distansdelen. Mycket positivt alltså.
Som pris blev det laxmacka med mjölk.
I går hade jag träningsvila, men idag trampade jag vidare. Det är en hektisk tid med mycket arbete och annat vilket dock innebar att träningen kom igång sent. Klockan visade 21.00 när jag äntrade hojen i garaget.
I dag var mitt mål att få till 20 minuter i låg pulszon fem och 100 minuter distansintensitet.
Jag rullade igång och benen kändes helt okej trots mycket träning på slutet och också en hel del hårdare pass. Helt klart hade nog gårdagens vila gjort gott.
När jag skulle rulla igång intervallerna påmindes jag åter om utmaningen med att få upp pulsen dit jag vill och ändå inte behöva gå för hårt. Ju längre in på försäsongen desto mer krävs för att få upp pulsen då formen blir allt bättre. Det gör ju förstås att det är viktigare att benen är fräscha och det mentala är starkt.
Jag har insett att det handlar om att lura upp pulsen genom att köra några kortare intervaller och sedan kontinuerligt höja wattalen tills jag når pulszon fem. Sedan hålla mig där.
Idag höll jag dock på att ge upp. Vet inte om benen ändå var sega eller om jag bara hade en svagare dag mentalt. Men till slut var jag uppe i drygt 90% utan att det blev en massa mjölksyra.
Det är dock jobbigt rent fysiskt, men positivt för känslan inför fortsatt träning att det krävs närmare 400 watt en bra stund för att nå upp till rätt pulsnivåer. Detta trots att jag kör riktigt hög kadens då jag just nu fokuserar på pulsen och inte på att få fina wattal. När väl pulsen är uppe går det dock att hålla den där även om jag sänker intensiteten lite. Allt under förutsättning att jag jobbar med en kadens på ca 110.
Till slut blev det alltså lyckat. Först 7 minuter i pulszon fem och sedan lugnt en stund innan jag trampade på igen för att sedan summera ytterligare 20 minuter i pulszon fem.
Övrig del av träningen lugn och beskedlig. Efter 130 minuter var jag nöjd för dagen. Jag hade fått till hyfsat med träningstid. Jag hade legat bra i puls under intervallerna och jag hade hållit mig lugn på distansdelen. Mycket positivt alltså.
Som pris blev det laxmacka med mjölk.
söndag 18 december 2016
Jag fastnade i 7 timmar och 7 minuter
Katten är fortsatt sjuk och inte bättre på något sätt. Inte roligt alls för henne.
Jag gissar också att influensan hon har och som Melvin redan haft kryper allt närmare min kropp. Det verkar inte vara en särskilt trevlig kompis. Feber, ont i kroppen, rossel och allmänt utslagen. Ja, sedan träningshaveri förstås.
Vi får se hur länge jag klarar mig.
Hittills har jag haft en bra träningshöst med mycket träning, bra kvalité och en god fysisk utveckling. De sista veckorna har det som jag skrivit dock varit lite tunnare utifrån att mitt ena ben inte riktigt velat vara med mig och dessutom har jag haft 4 dagars träningsuppehåll på grund av en vanlig förkylning.
Då det i går gick riktigt fint med träningen, utan smärtor i benet och ingen förkylningskänsla körde jag relativt hårt och länge. Det var helt klart så att benen blev lite sega, vilket kändes i går kväll.
Idag var jag fortfarande frisk och jag hoppades att även benet skulle vilja vara med. Därför såg jag till att stretcha ordentligt innan träningen.
I och med att jag var lite sliten från i går och hoppas på att vara frisk för att köra intervaller i morgon var dagens träning inriktad på distansintensitet. Träningens längd skulle avgöras av hur kroppen och särskilt benet kändes. Sedan är alltid faktorn med som handlar om att jag inte har hur mycket tid som helst.
Jag rullade igång vid 14.30 och planerade för en mysig stund på hojen framför tv:n som jag har i garaget. Först skidskytte och sedan stafetterna i längdåkning. Planen var ca 230 watt och max 70% av maxpuls. Att pulsen blev så pass hög trots endast 230 watt berodde delvis på att 100 i kadens var utgångspunkten.
Jag konstaterade snabbt att benet/knäet kändes bra idag också.
Ja, sedan hände inte mycket förrän jag cyklat i 1 timme och 45 minuter. Då var det dags att ta ca 40 minuters paus för att göra middag till sjuklingen och till Melvin som var på väg hem från ett födelsedagskalas. Jag fixade middagen, och gjorde även en portion till mig som jag ställde i kylen. Den skulle komma väl till pass efter avslutad träning.
När övriga familjen ätit bar det åter av mot garaget och fortsatt träning med samma upplägg som tidigare.
Nu blev det På Spåret och lite annat innan jag i benen började känna att det var tillräckligt för idag. Sedan började också klockan bli mycket.
Totalt räknar jag in 3 timmar och 45 minuter som landade helt enligt plan både vad gäller puls, watt och kadens.
Trots ett lugnt rullande känns det faktiskt lite i benen. Men det kanske inte är så underligt då det enligt min uppfattning tar på lite mer när du kör trainer i relation till utecykling. Sedan räknar jag in 7 timmar och 7 minuter på två dagars träning, och det är ju en del och i går gick det lite hårdare. Trots så mycket trampande kom jag inte en centimeter på hela helgen. Inte lätt när du fastnar i garaget.
Det var inte medvetet, men roligt nog hade jag också tränat klart 7 minuter över 7.
Efter träningen städade jag upp i köket, värmde maten och sedan har jag sett en film med sonen. Efter att sonen och Katten gått i säng har jag ägnat tiden åt arbete inför arbetsveckan som kommer.
Nu hoppas jag att influensan håller sig borta även i morgon och att kroppen i övrigt känns bra. Då blir det nog lite hårdare cykling på kvällen.
Jag gissar också att influensan hon har och som Melvin redan haft kryper allt närmare min kropp. Det verkar inte vara en särskilt trevlig kompis. Feber, ont i kroppen, rossel och allmänt utslagen. Ja, sedan träningshaveri förstås.
Vi får se hur länge jag klarar mig.
Hittills har jag haft en bra träningshöst med mycket träning, bra kvalité och en god fysisk utveckling. De sista veckorna har det som jag skrivit dock varit lite tunnare utifrån att mitt ena ben inte riktigt velat vara med mig och dessutom har jag haft 4 dagars träningsuppehåll på grund av en vanlig förkylning.
Då det i går gick riktigt fint med träningen, utan smärtor i benet och ingen förkylningskänsla körde jag relativt hårt och länge. Det var helt klart så att benen blev lite sega, vilket kändes i går kväll.
Idag var jag fortfarande frisk och jag hoppades att även benet skulle vilja vara med. Därför såg jag till att stretcha ordentligt innan träningen.
I och med att jag var lite sliten från i går och hoppas på att vara frisk för att köra intervaller i morgon var dagens träning inriktad på distansintensitet. Träningens längd skulle avgöras av hur kroppen och särskilt benet kändes. Sedan är alltid faktorn med som handlar om att jag inte har hur mycket tid som helst.
Jag rullade igång vid 14.30 och planerade för en mysig stund på hojen framför tv:n som jag har i garaget. Först skidskytte och sedan stafetterna i längdåkning. Planen var ca 230 watt och max 70% av maxpuls. Att pulsen blev så pass hög trots endast 230 watt berodde delvis på att 100 i kadens var utgångspunkten.
Jag konstaterade snabbt att benet/knäet kändes bra idag också.
Ja, sedan hände inte mycket förrän jag cyklat i 1 timme och 45 minuter. Då var det dags att ta ca 40 minuters paus för att göra middag till sjuklingen och till Melvin som var på väg hem från ett födelsedagskalas. Jag fixade middagen, och gjorde även en portion till mig som jag ställde i kylen. Den skulle komma väl till pass efter avslutad träning.
När övriga familjen ätit bar det åter av mot garaget och fortsatt träning med samma upplägg som tidigare.
Nu blev det På Spåret och lite annat innan jag i benen började känna att det var tillräckligt för idag. Sedan började också klockan bli mycket.
Totalt räknar jag in 3 timmar och 45 minuter som landade helt enligt plan både vad gäller puls, watt och kadens.
Trots ett lugnt rullande känns det faktiskt lite i benen. Men det kanske inte är så underligt då det enligt min uppfattning tar på lite mer när du kör trainer i relation till utecykling. Sedan räknar jag in 7 timmar och 7 minuter på två dagars träning, och det är ju en del och i går gick det lite hårdare. Trots så mycket trampande kom jag inte en centimeter på hela helgen. Inte lätt när du fastnar i garaget.
Det var inte medvetet, men roligt nog hade jag också tränat klart 7 minuter över 7.
Efter träningen städade jag upp i köket, värmde maten och sedan har jag sett en film med sonen. Efter att sonen och Katten gått i säng har jag ägnat tiden åt arbete inför arbetsveckan som kommer.
Nu hoppas jag att influensan håller sig borta även i morgon och att kroppen i övrigt känns bra. Då blir det nog lite hårdare cykling på kvällen.