Stockholm 4-dagars, Kringeltempot - Fin känsla

Sen start på den första deltävlingen i Stockholms 4-dagars och ett boende som låg nära innebar att jag kunde ta det lugnt i morse.

Jag gick också i säng tidigt igår, så när jag steg upp för frukost vid 08.30 hade jag fått många timmars sömn. Det var något som verkligen behövdes då det blivit tunt med den varan på slutet.

Det blev en lugn och bra frukost innan jag gick upp på rummet, tog det lugnt ett tag och sedan rullade jag lugnt på trainern i ca 30 minuter.

Därefter väntade förberedelser och packning av alla grejer då jag har ett nytt boende från i dag till i övermorgon.

Min start var först 13.53 vilket berodde på att det var deltagarrekord i nästan alla klasser. I vår klass var vi ovanligt många och väldigt många starka cyklister på start.

Jag var på plats ca 90 minuter före start och det blev en del trevliga snack, fixande och uppvärmning.

Sedan var det dags för den bana jag i går provkörde. Banan var riktigt rolig då den gick mest upp och ned och många stigningar var åkbackar. Samtidigt visste jag att banprofilen och de många svängarna inte var optimala för mig för ett bra resultat.

Vid den sista uppvärmningen innan start kändes kroppen bättre än vid alla tidigare tempolopp i år, så jag började ändå få upp lite hopp.

När jag rullade i väg kände jag snabbt att kroppen till största del ville vara med idag.

Banan var intressant där det hela tiden gällde att trycka uppför, hålla trycket över krönen och sedan snabbt få fart utför. Känslan var bra, även om det var svårt att veta hur långt det skulle räcka på denna typ av banprofil.

I dag var det bara 17 km mot vanliga ca 30 km, så det var till att ligga i.

Efter vändningen blev det medvind och då gick det bitvis så fort att jag växlade ur på min 53:a fram. De flesta har 54 eller 55, så här förlorade jag nog lite tid. Det var inte ens värt att trampa ett tag när det gick en bra bit över 60 km/h. Detta hände också i slutet och vid ett tillfälle till. Totalt var det 40 sekunder under loppet jag inte trampade, då min utväxling inte kunde öka tempot.

När det sedan åter började gå uppför orkade jag hålla trycket även om pulsen steg. Så närmade sig målet, och jag trodde faktiskt det var lite längre, och spurtade lite sent.

När jag gick i mål var jag nöjd och kände att jag gjort vad jag kunnat. Effekttalen var också bra. Sedan är det ju inte mycket att göra åt banprofilen.

Efter loppet träffade jag Nicklas Näslund, Cykoteket Racing Team och Marcus Juneholt, Östra Aros. De kändes lite väl långt före mig. Å andra sidan hade jag inte full koll på min egen tid.

Så kom Jonas Thorén från Jönköpings CK förbi och berättade att han var mycket nöjd med sitt lopp och hade presterat bättre än tidigare. Skoj! Samtidigt sa han att speakern sagt att jag låg trea. Hoppet steg en aning.

Jonas sa också att hans sambo/fru hade fotat alla cyklister och att jag visst fastnat på en bild. Spännande att se om/när jag får ett ex.

Så kom resultatlistan upp och jag blev trea. 19 sekunder från segern och 6 sekunder från andra plats. Riktigt nöjd med detta! Så både känslan och resultatet var bra idag. Helt klart bästa tempoloppet för säsongen om vi väger in banprofil mm.

För att verkligen se att det är klurigt för mig när det går uppför så var jag allt annat än snabb i den första och tuffaste klättringen på 4,2%. Trots att den bara var 500 meter lång tappade jag mycket tid. De flesta var snabbare än mig här och Nicklas Näslund som vann loppet var 11 sekunder snabbare på dessa 500 meter. På de resterande 15,5 km var han alltså bara 8 sekunder snabbare.

Kul att se att jag inte är så långt efter de som kör elit, och då på denna typ av bana. Visst är det en hel minut till pallen, men jag hade faktiskt slagit de flesta elitcyklister vilket är över förväntan.

Det blev alltså en bra start på Stockholm 4-dagars och nu får vi se hur det utvecklar sig de kommande tre tävlingsdagarna.

I Sverigecupens tempocup var detta fjärde deltävlingen och jag har nu placeringarna 2, 4, 2 och 3. Det innebar att jag nu är i totalledning, men det är tre cyklister som skuggar onödigt nära. Två lopp kvarstår och nästa tempocuplopp är inte förrän i slutet av augusti, så det blir till att försöka konservera formen.

Efter prisutdelning och lite samtal med olika cyklister åkte jag vidare med bilen till Nynäshamn. Här ska jag nu bo i två dagar.

Efter incheckning har jag rullat ur benen på trainern och ätit lite middag på rummet som jag handlade på Willys.

I morgon bitti är det dags för Falkenloppet. Vi ska köra 7 varv på en 10 km lång bana. Det är ganska så smalt och svängigt, men inte särskilt kuperat. I fjol kändes det lite farligt med alla mötande bilar. Vi får se om jag känner mig lugnare och tryggare i morgon. Hur som helst är vi 70 cyklister i min klass, så det lär inte bli helt lätt att placera sig bra. Särskilt då det blir svårt att komma loss och vid en spurt blir det trångt. Ja, det blir som idag. Vi kör det som går och ser hur bra det kan bli.

Stockholm 4-dagars: Kringeltempot är rekat

Ja, då har jag suttit i bil i ganska många timmar och till slut stod det Södertälje på en skylt.

Här ska i morgon nästa deltävling i Sverigecupen äga rum, och det är också första deltävlingen i Stockholm 4-dagars.

Vi inleder alltså dessa fyra dagar med Kringeltempot i Södertälje. I fjol hölls denna tävling på en mest rak och platt bana. Kanske inte så rolig, men goda förutsättningar för mig och resultatet blev också bra.

I år är det vägarbete på den ordinarie banan, och jag hade fått höra att den nya banan nu var kort, men teknisk och kuperad.

Jag började med att köra igenom banan med bilen innan jag checkade in på hotellet, och det kändes helt klart som att detta skulle bli svårt rent resultatmässigt.

Incheckning och inbärning av alla grejer från bilen.

Jag bor bara ca 5 km från starten, så jag hoppade sedan på tempohojen och cyklade till starten. Ja, sedan rullade jag igenom hela sträckan som inte var lång, bara 17 km. Det kommer då istället innebära att det krävs ännu mer tryck för att hänga med. Alltså ännu jobbigare än vanligt, men under kortare tid.

Hur var det då?

Ja, det svängde en hel del. Inte så mycket att det blev tekniskt, men däremot så pass mycket att det inte skulle gå att borra ned huvudet och bara trycka på. Provar jag det lär jag hamna i skogen.

Kuperat? Ja, det är samma sak där. Det händer något hela tiden, och det går inte bara att mata på. Två lite längre stigningar, vilket gynnar de lite lättare cyklisterna. I övrigt inte så långa stigningar, så det handlar om att orka hålla tryck hela vägen upp och över hela krönen.

Sammanfattningen är att banan kändes mycket rolig att cykla då det händer något hela tiden. Sedan är den nog inte optimal för mitt resultat, men jag lovar jag ska göra vad jag kan och gasa på.

Nyss kom startlistan och jag startar så sent som 13.53. Det är också deltagarrekord och samtidigt är konkurrensen den hårdaste hittills i år.

Kroppen kändes i alla fall ganska bra i kväll och jag hoppas jag får med mig den känslan till i morgon och att även den mentala styrkan finns där. Om det blir så hoppas jag det blir roligt både vad gäller cykling och resultat.

Stockholm 4-dagars: Utmanande och vägbygge ställer till det

I helgen väntar Stockholms 4-dagars med ett tempo, ett GP och två linjelopp.

Det ska bli spännande och utmanande och självklart är målen som vanligt höga. Konkurrensen och antalet deltagare är också högre än vanligt, så det blir till att bita i.

Kringeltempot som inleder helgen var i fjol det lopp där jag lyckades allra bäst. Jag har därför sett fram emot detta och hoppats på en jackpot. Bansträckningen är för mig optimal.

Så kom det häromdagen tyvärr information om att det var vägbygge på den ordinarie banan och helt plötsligt ändrades förutsättningarna rejält. Från platt och rakt till mer kuperat. Så här skriver arrangören på sin hemsida: "Banan är ganska kuperad, med en hel del kurvor." Inte optimalt för mig med teknisk bana och höjdmetrar. Chanserna till topplacering har minskat, även om jag självklart inte gett upp. Motståndet är också knivskarpt vilket kräver en maxprestation för att jag ska ha något att hämta.

Ifjol blev det en pallplats på 4-dagars. Tvåa i tempot, 4 sekunder från seger. 

Även på de kommande deltävlingarna: Falkenloppet, Arlanda Test Track och Nationaldagsloppet blir det utmanande. Väldigt många deltagare och egentligen passar ingen av bansträckningarna mig som cyklist. Arlanda är tekniskt, och här hade jag det svårt i fjol. Falkenloppet var inte så utmanande ifjol och det blev spurt. Inte riktigt min grej. Vad jag kan se av banprofilen för Nationaldagsloppet vilket inte var med i fjolårets 4-dagars, riskerar det också att bli något liknande. Å andra sidan tror jag mig både vara mer taktisk, modigare och lite starkare i år, så kanske kan jag få med mig något mer än i fjol då det inte blev många poäng till Sverigecupen under denna tävlingshelg.

Redan i fjol var dock Stockholm 4-dagars riktigt trevligt, även om resultaten inte riktigt fanns där.
Visst låg jag i totalledning i 4-dagars (en separat cup för dessa fyra lopp) inför sista dagen, men det berodde mest på att jag var riktigt snabb på tempot och där skaffat mig ett stort försprång. Sedan rullade jag in med spurtklungan i två deltävlingar. På den sista deltävlingen på en Gocartbana blev det riktigt haveri i prestationen och jag slutade en bit ned i totalen.

I år hoppas jag på 4 riktigt trevliga dagar och att i alla fall några bra resultat rullar in. Sedan vore det inte fel om vädret blev okej i alla fall. Ser inte så lovande ut.

Här i norr är det ännu sämre. Just nu hagel!!

Vännäs CK - Första gemensamma träningen och lite hårda klättringar

Vi brukar köra gemensamma träningar med Vännäs CK varje tisdag. Vi brukar börja kring 1 maj. I år har dock vädret varit bedrövligt, och sedan har vi också haft en del gemensamma träningar med umeåföreningarna. Men nu var det till slut dags. Årets första gemensamma tisdagsträning. 

För dagen var vi ganska många på plats, och extra kul att några cyklister dök upp som aldrig tidigare cyklat med oss. Jag hoppas verkligen de kommer igen och att vi också fyller på med både helt nya cyklister och med cyklister som varit med tidigare som inte hade möjlighet i kväll.

För dagen stod Hössjörundan på programmet,vilket skulle innebära lite över 50 km cykling.

För att cyklingen skulle passa alla oavsett erfarenhet så cyklade vi mycket lugnt i två-led hela rundan. Detta bröts dock av med fri fart på 5 ställen. Efter varje fartsträcka väntade vi in alla och cyklade sedan lugnt till nästa frifartsställe.

Alla verkade ha skoj och gasade på efter sin egen kapacitet i backarna och sedan cyklade vi lugnt och snackade.

De första två ökningarna skedde i den korta stigningen upp till Vännäsby kyrka och nästa tillfälle var den stigningen just innan du svänger höger mot Rödtjärnsberget.

Vi stannade till just innan Rödtjärnsberget som erbjuder en bit över 1 km med drygt 6% lutning. Jag tog det därefter hyfsat lugnt och rullade upp på ca 3.45. Några hade lite mer bråttom.

Uppe på toppen av Rödtjärnsberget blev det ett kort stopp och lite snack.

Sedan bar det utför och vi cyklade lugnt vidare. Det var dock lite klurigheter på vägen i Hössjö.  De hade nämligen rivit upp delar av vägen och på andra håll fanns helt nylagd asfalt som inte riktigt torkat. För övrigt var även vägen avgrävd på ett ställe vid klättringen uppför Rödtjärnsberget. Inte optimalt nu, men förhoppningsvis blir detta mycket bra när allt är klart.

Så var vi då framme vid den längsta klättringen för kvällen. Hössjöberget erbjuder 3,6 km klättring, men samtidigt är det bara en snittlutning på 3%. 

I början av klättringen blev det lite fotografering av de andra cyklisterna och sedan lade jag mig lugn i klungan.

Med 1,2 km kvar till toppen bestämde jag mig för att bli trött. Jag matade på till toppen och jobbigt blev det. 470 watt och en snittfart på 33,5 km/h uppför i ca 2 minuter och 20 sekunder var helt ok.

Alla gjorde det verkligen bra idag och det var skoj att så många var med. Nu var det bara lite transport tillbaka till Vännäs.

Framme i Vännäs erbjöds en bonus. De som ville kunde cykla uppför Pengsjölia där vi har målgången för Vännästrampet.  Ca 2 km med 5% lutning. De flesta utmanade backen.

Helmersson som verkligen var pigg i dag körde stenhårt i backen och jag låg på hans hjul tills alldeles i slutet. Känslan var helt okej, trots att det krävdes en hel del effekt. Det blev 5 minuter på 387 watt utan att vara uppe i pulszon 5. 

Vi rullade tillbaka till starten för dagen och vi tackade varandra för en trevlig och bra kväll där jag tror att alla fått ut vad de önskade.

Nästan hemma var det fågelinvasion.

Tempo eller ej med tempohojen

Ikväll luftade jag tempomonstret en liten stund efter middagen. Det handlade mest om att rulla benen lite och fortsätta att känna på den nya inställningen på hojen som jag planerar att prova på helgens tävlingar.

Positionen känns bra och känslan är att ställningen är lika snabb som tidigare. Samtidigt är den första upplevelsen att jag får ut lite mer effekt i pedalerna. Jag vet inte om jag fantiserar, men det lär ju visa sig.

Jag har haft svårare att i år att få ut lika hög effekt på tempohojen som på linjehojen. Målet är att effekten på tempohojen ska närma sig det jag kan trycka på linjehojen. Skillnaden var alltså mindre i fjol, så det borde vara möjligt.

Ja, hur som helst känns det nu ganska bra och jag provar nog detta i helgen. Kanske blir det succé, kanske blir det ingen skillnad, kanske blir det fiasko. Ja, vi får helt enkelt vänta och se.

Vännästrampetrundan i kyla och vind - hyfsat tryck i pedalerna

Visst hade jag gärna varit nere i Vänersborg på Sverigecupen. Både för att det är roligt med lopp, för att jag gärna hade samlat lite poäng till cupen och för att vädret i södern är toppen.

Samtidigt har det varit både bra och skönt att ha en långhelg med familjen där jag också fått till lite träning.

Idag var vi fem cyklister i Vännäs CK som bestämt oss för att cykla Vännästrampetrundan.

Istället för 29 plus hade vi visst valt att bo i Norrland. Här serverades plus 8, moln och rejäla vindar.
Till en början var det faktiskt ganska så kallt, och jag frös en del.

Vi började våra första 55 km mot Nordmaling och sedan vidare till Olofsfors där det var fikastopp.

Intensiteten var till en början lugn och kontrollerad. Vinden var dock lite klurig.

Jag bestämde mig för en längre förning på MAF-intensitet efter ca 45 minuters cykling. Tog därför en förning på 20 minuter. Den landade på 297 watt och en snittpuls på 141.

Efter 17 minuter var det dags för förning igen och nu närmade sig fikat.

Denna gång blev det lite mer MAF. 13 minuter på 311 watt med en snittpuls på 140.

Så var vi framme vid Café Anno, och vi tog ett längre stopp för fika

Det bjöds på både det ena och det andra. Själv nöjde jag mig med ofantliga mängder med kaffe och proteinbars.

Så rullade vi vidare mot Bjurholm. Till en början gick det lugnt, men sedan blev det lite bättre tryck.

Från Nordmaling är det mest slakmota hela vägen, så det kan bli lönnjobbigt. 

Vi sa det skulle bli lite bättre tryck nu en stund och när det så var dags för min nästa förning tryckte jag på riktigt bra. 371 watt i 12 minuter.

Vid nästa förning råkade jag spränga klungan, så sedan rullade vi lite lugnare en stund.

Framme i Bjurholm blev det ett tekniskt stopp innan vi vände mot Vännäs. Ca 30 km kvar och en del höjdmeter. Det började nu bli tufft i klungan, så när det trycktes på lite för mycket uppför tappades hjul här och där.

Jag bestämde mig därför för att låta de som ville trycka på lite mer, så hjälpte jag övriga med att ta det lugnare uppför och sedan bombade jag utför. Då kunde de hänga på hjul och snabbt var vi också i kapp de som stuckit i väg.

Jag hade nu fått lite blodad tand, så det blev 30 minuter i front där det trycktes på rejält utför. Snittet lanade på 334 watt och ett snitt på 41,3 km/h. Ca 100 watt högre effekt utför än uppför. Lite Vätternrundacykling alltså. Skoj när det rullar på lite.

Efter 126 km var vi så tillbaka i Vännäs och vi tackade varandra för en trevlig tur som var full av både lugn cykling, många trevliga samtal och en hel del tryck i pedalerna. Trevligt och givande alltså.

Ja, vädret blev lite bättre efter kyla, regn och vind. Mot slutet hela 14 grader och moln. Det blir inte bättre här i norr.

Vad gäller min nya hjälm - Uvex ADAero som jag nu testade på en första långtur är mitt första intryck att den är skön, väldigt ventilerad och att den i alla fall känns snabb. Återkommer med ett mer utförligt omdöme när jag provat lite mer.