SM i linje - Taktisk katastrof och en klunga som inte ville köra, gjorde mig riktigt besviken

Idag var det dags för linjeloppet på SM. På förhand var jag orolig för att inte orka gå med på den tuffa banan och jag trodde det skulle avgöras först på andra halvan av loppet. Jag hade två av två fel.

Loppet startade och det var lättåkt i början. Först efter 25 km kom den första rejäla klättringen. Jag låg i mitten och avvaktade.

Så såg jag att några gick loss efter bara kanske 5 km, och några spurtade upp till dem. Jag låg för långt bak och var inte med när det hände. Jag gick då fram för att tillsammans med andra dra ikapp utbrytningen.

Men nu visade det sig snabbt att de andra i klungan antingen inte ville eller kunde hjälpa till.

Sporadiskt fick jag lite hjälp av några, men jag gjorde det mesta. Efter ett tag var vi nästan ikapp, men då jag ville ha hjälp stannade det av. 

Ett moment 22. Hade jag maxat skulle vi nog gått ikapp, men då hade jag också varit körd längre fram. Så här i efterhand hade det förstås varit rätt att prova, men jag bedömde klungan fel helt enkelt.

Jag insåg nu att det var i stort sett kört innan det ens börjat! Till ungefär mil 5 försökte jag ändå få igång andra att hjälpa till, men det gick inte. Några tog en förning då och då, men nästan alla rullade bara med.

Jag gjorde olika försök och tog ansvar, men efter drygt 50 km gav jag upp.

Sedan hände inte mycket mer. Inga ville få till någon fart. Efter halva loppet skilde det 2 minuter, och då var vi några som ändå kom överens om att gå runt, men det höll bara några minuter innan det åter stannade upp.

Det blev alltså ett riktigt tråkigt lopp. Jag klantade mig och missade en utbrytning som var bra. Detta för första gången i år. Sedan hade jag en riktigt bra dag rent fysiskt, men fick ingen nytta av det. Att rulla 3 timmar och känna sig stark och veta att det är kört är inte skoj.

Hade trott att fler ville vara med och göra upp om medalj, men de som inte hade någon i sitt lag i utbrytningen orkade väl inte eller var nöjda med topp 10?!

Ja, eftersom så få ville köra på insåg jag att vi skulle spurta om plats 6 och nedåt. Då mitt fokus var att undvika en krasch drog jag en långspurt, och självklart rullar då några förbi som tar hjul. Sedan svängde en cyklist rakt över vägbanan och touchade mitt hjul. Bara millimetrar från krasch.

Grattis och riktigt starkt av utbrytningen som höll undan och var loss hela dagen. De var både starka och vakna i början. Stefan Schutzer var trea igår och vann idag. Henrik Mård tvåa och Fredrik Wikström trea. Välförtjänta medaljörer.

Själv är jag besviken på mig själv att jag missade utbrytningen, och att klungan inte körde.

Hur långt det räckt om jag fått nyttja min fysik fullt ut idag vet vi inte, men surt att rulla i mål med så mycket kvar i kroppen.

På förhand hade jag varit hyfsat nöjd med att bli 9:a på SM i linje, men som det utvecklade sig är jag riktigt missnöjd. Men det går över på några dagar, och då får jag ta nya tag.

Jag tar med mig att formen var bra idag och jag var starkare än vid gårdagens tempo.

Sedan väger förstås min silvermedalj från tempot upp en hel del. 

Men ska man bli en vinnare måste man också få vara besviken ibland?!

Nu sover vi över i husvagnen, ser partempot i morgon och sedan åker vi hem och tränar lite mer. Ska satsa på att vara bättre både taktiskt och fysiskt nästa gång.

SM i tempo - sprängd, återupplivad och framgång

I morse styrde vi kosan mot Sidensjö där årets SM-tävlingar äger rum.

Jag har gjort allt för att toppa mig till idag, men har misstänkt i veckan att formen inte riktigt är prickad. Därför var det en viss nervositet inför dagens tävlingar.

Jag visste också att banan var riktigt tuff och utslagsgivande då jag provkört den två gånger. Ett formtapp kan alltså göra mycket tid.

De tidigare gånger jag kört den kuperade banan som mest går upp eller ned har det blåst mot på utvägen till vändet. Det har inneburit att har man klarat sig hyfsat till vändet, ser det lovande ut.

Idag var vinden tvärt om. Rejäl medvind ut. 

Jag har familjen och husvagnen med mig vilket är perfekt. Vi står på parkeringen vid tävlingsbanan. Här laddade jag upp och snackade med folk.

Vid uppvärmningen kändes det hyfsat och ett visst hopp infann sig.

För dagen skulle jag starta näst sist med Niclas Näslund från Cykloteket minuten efter. Han har varit starkast i år och det var stressande att ha honom i rygg.

Detta gjorde att jag gick allt för hårt de första lättåkta kilometrarna och det fick jag äta upp. Innan vändningen efter 15.5 km var det en drygt 3 km lång stigning och här sprängdes jag. 

Det blev uppgivet en stund då effektmätaren signalerade - detta går åt fanders!!

Fortfarande hade jag inte kört ikapp någon och jag gissade att Niklas snart skulle vara ikapp.

Jag släppte av lite och hoppades återhämta mig för att ha tryck efter vändet då kuperingen passar mig bättre.

Vändning. Fortfarande var Dan Lidman från Fredrikshov långt före. Han är stark och jag vet att kör jag ikapp honom blir det bra. Inte mycket tydde på det.

Niklas Näslund hade dessutom tagit ca 40 sekunder. Surt. Nu blir jag omkörd tidigt.

Så närmade jag mig Fredrik Riström från Team Norrbotten som startat två minuter före. Lite extra kraft får man alltid utav att jaga.

Det blev lite bättre fart och när jag sedan såg att jag var på väg ikapp även Dan Lidman återkom lite självförtroende. Jag var dock redigt trött och hade svårt att få till trycket. Men jag kämpade, då jag ändå fått upp hoppet.

Det blåste hårt emot och jag vinglade över vägen och det brände i benen. Men jag gav inte upp.

Med några kilometer kvar rullade jag ikapp nästa cyklist och fortfarande var Niklas Näslund inte ikapp. Kanske kan det räcka till medalj?

Med tre kilometer kvar försökte jag bränna ut det sista, vilket inte var så mycket. Så såg jag målet i fjärran och på mållinjen rullade jag ikapp ytterligare en cyklist och Niklas Näslund var bakom.

Stannar klockan och tittar ned. Sämre effekt och tid än på träningen förra veckan, men ändå ok. Ett snitt på en bit över 44 km/h med ganska många höjdmetrar och mycket vind är ändå ganska bra.

Jag rullar till målgången där sekretariatet snart ropar ut att det blivit medalj!!

Niklas Näslund vinner och gör det mycket välförtjänt. Men jag tar en silvermedalj på SM, och det är jag väldigt nöjd med. Trea blir Stefan Schutzer från Skoghall.

Jag fick inte ut allt idag, men även om jag fått det hade det inte räckt till seger. Jag gav inte upp fast jag var rökt mitt i loppet och jag tar silver på SM. Ja, då kan jag inte vara annat än nöjd och glad!

I morgon väntar en riktigt tuff linjebana på 130 km och många höjdmetrar. Jag har inga förväntningar här, men kommer självklart göra det jag kan.

Nu njuter vi lite och sedan börjar laddningen inför linjen med start 13.00.

Uttagen till VM i Frankrike!

Det händer mycket nu. Inte bara att det snart är SM och allt vad det innebär. Häromdagen fick jag dessutom besked att jag får åka i landslagsfärgerna på Nordiska mästerskapen i Danmark.

Så har nu en tredje stor nyhet dykt upp. Jag har blivit uttagen att köra VM i Frankrike! Skoj, spännande och utmanande!

Det finns tre sätt att kvalificera sig till VM. Antingen deltar du i en VM-kvaltävling vilka anordnas i olika länder runt omkring i världen. Vid dessa tillfällen behöver du då placera dig bra för att få en startplats till VM. Det är olika kval för tempo och för linje, vilket innebär att du behöver kvala in i den disciplin du vill köra.

Du kvalificerar dig också till VM om du vunnit SM året innan, men bara i den disciplin du vunnit.

Jag har inte kört någon VM-kvaltävling och blev två på SM 2016 i tempo.

Men det finns också ett tredje sätt. Varje cykelförbund som inte anordnar en egen VM-kvaltävling får välja ut några cyklister som får delta på VM även utan kval eller guldmedalj på SM. För herrar finns det totalt fem platser i Sverige för alla klasser från H30 och uppåt som förbundet har till förfogande.

Svenska cykelförbundet har nu beslutat att ge mig en av dessa fem startplatser och meddelat UCI (internationella förbundet). Det innebär att jag inom 7 dagar kommer att få information från VM-arrangören om vad som gäller och hur jag ska agera för att formellt anmäla mig till tävlingarna mm.

Nu återstår förstås lite klurigheter kring detta. Det gäller familj, arbete, logistik, boende, resa mm.
Inget av detta är förstås löst. Vad gäller boende och resor förstår jag också att det mesta redan är uppbokat, då de som VM-kvalat haft mycket längre tid att planera för detta än vad jag nu får. Så att lösa resa och boende lär inte bli lätt.

Ja, då blev det en hel del att fundera kring. Det vore riktigt spännande och utmanande att köra VM, men ska det vara möjligt måste förstås det praktiska lösa sig.

Jag får nog släppa detta för stunden och nu fokusera på helgens SM-tävlingar och hoppas att jag kommer fräsch och stark till start, att utrustningen fungerar och att jag presterar så jag kan känna mig nöjd.

Sedan får jag sätta mig ned på måndag och rodda i detta. Då får vi se om jag får till en lösning och kan delta på VM i Albi, Frankrike. VM äger rum mellan den 24 och 27 augusti med tempo första dagen och linjen sista dagen.

Sista passet innan SM - inte riktigt de svar jag önskat

I kväll var det dags för tisdagsträning med Vännäs CK. Det var samtidigt det sista riktiga träningspasset innan helgens SM.

Formen har varit riktigt fin på slutet, och kanske har jag trissat den lite för långt genom att det blivit ganska många hårda pass? Ja, så kändes det i alla fall i dag. Det fanns nämligen inget tryck alls i benen på dagens träning. Men hoppet är förstås att vila i morgon och lätt träning på torsdag ska göra att benen åter känns lätta och starka under fredag och lördag då det är tempo respektive linje.

Finns det inte mer tryck än i kväll blir det ingen rolig helg, men nu tänker vi positivt och hoppas det hinner vända, så att inte toppformen i stället dyker upp veckan efter SM.

Vad vi gjorde idag? Jo, vi rullade lugnt i 13 km fram till starten för vår "Maxmil". En sträcka på ca 5 km med riktigt fin asfalt där vi har vändplats efter halva vägen. Så nästan 10 km hördkörning är vad som gäller på denna sträcka.

Här brukar vi några gånger per år prova formen.

Då jag fortfarande är ovan vid mina ovala klingor blev planen att köra fort på tempohojen. Då vägen till tempobanan är ganska tveksam valde jag att köra bil till starten med både tempohoj och racer i bilen. Sedan tog jag racern och cyklade till starten för vår gemensamma träning.

Vi cyklade sedan tillbaka i lugn fart till starten för tempot. Där bytte jag cykel och vi rullade lugnt till vändplatsen. Därifrån körde vi en tre km fartökning innan vi rullade tillbaka till start.

Så var det dags. Vi startade med 30 sekunders mellanrum och vi brukar alltid rulla banan med racer. Denna gång hade jag alltså tempohojen, så det går inte att jämföra mot tidigare tider.

Vi rullade igång och mina ben ville inte vara med något vidare. Andningen var bra, men benen var alltså trötta.

Jag gjorde inte allt för att mata ur kroppen fullständigt, men jag hade hoppats på ett bättre svar.

Maxmilen landade på en lägre snittfart och sämre effekt än vad jag behöver klara i helgen om det ska finnas chans till medalj. I helgen är det dessutom mer än tre gånger så långt. Med andra ord finns det en hel del att önska de närmsta dagarna vad gäller formutveckling.

Intresserade åskådare under vår träning i dag

Hur som helst kämpade alla på bra i den för dagen ganska friska vinden. Efter att vi pustat ut lite rullade vi tillbaka till vändpunkten och skulle nu maxa 3 km mot mål innan det bara var lugn träning kvar.

Framme vid mål och min bil lastade jag in alla cyklar och åkte hem. De övriga fortsatte på cyklarna in mot Vännäs.

Uttagen i landslaget!!

Uttagen i landslaget även 2017? Ja, det var ett av målen när säsongen startade.

Nu så är det verklighet.

Idag dök det nämligen upp ett mail från Svenska Cykelförbundet där det stod att jag blivit uttagen i landslaget till Nordiska Mästerskapen 2017.

Jag var med redan i fjol, men bara i tempo och lyckades då nå pallen med en bronspeng i belöning. Jag är åter uttagen i tempo, men denna gång även i linje, vilket jag inte trodde var möjligt när säsongen startade.

Skoj med två lopp i landslagströjan alltså.

Detta innebär också att vi riktar kosan mot Randers i Danmark där årets Nordiska mästerskap äger rum den 29-30 juli.

Vi passar på att ha lite semester innan och efteråt då det blir en lång tur med husvagnen för att ta oss från långt i norr och hela vägen till Danmark.

De närmsta fem veckorna finns nu alltså 5 tävlingar på programmet. Nu i helgen är det SM i Gottne med tempo fredag och linje lördag. Två veckor senare har vi vårt hemmalopp Vännästrampet och ytterligare två veckor senare är det alltså NM.

Nu gäller det till att börja med att hålla sig frisk, att utrustningen håller och att formen finns där för helgens SM. Sedan ställer vi om träning och förberedelser för NM.

Jag hoppas på att prestera både nu till helgen och i landslagströjan om en dryg månad. Hur det går återstår att se.

Hur som helst var dagens besked skoj.