Hårt, lugnt och inga krav

Inga krav på kvalité på träningen den närmsta tiden. Istället får det bli den träning jag känner för just den dagen.

I måndags blev det ingen träning alls. Igår var det tisdagsträning med klubben. Vi blev ganska många trots under 10 grader i luften.

Det var många som ville köra hårt i klättringarna, så därför blev det intervaller. Dvs, väldigt lugnt mellan klättringarna och sedan bra fart. För att få det lite extra skoj blev det ryckigt och vi utmanade varandra.

Det var trevligt, men väl kallt på slutet.

Ikväll har jag rullat med Katten. Lugnt, fint och trevligt.

Fint ute, men även idag ganska kallt.

SUB 7 på Vätternrundan!?

Jag har cyklat Vätternrundan ett flertal gånger och bestämde mig 2015 att det fick bli sista gången. Åtminstone på många år.

Jag öppnade dock upp för att om jag fick ett erbjudande om att delta i en grupp som satsade på SUB 7 så skulle det kunna vara en tillräcklig motivationsfaktor för att jag åter skulle stå på startlinjen.

Häromdagen fick jag så ett erbjudande om delta i en SUB 7 grupp på Vätternrundan 2018 med många starka cyklister.

Det känns helt klart intressant och visst skulle det vara roligt att rulla runt sjön i riktigt fin fart.

Samtidigt är det en mängd saker som måste falla på plats för att jag ska kunna tacka ja. Det handlar både om hur vi ser det i familjen och vilka andra lopp som planeras för 2018. Det finns ju begränsat med tid och du kan inte vara med på allt. Därför behöver jag prioritera. Hoppar jag på denna satsning behöver jag alltså prioritera bort något annat.

Sedan ska det fungera rent praktiskt för familjen att jag är borta just denna helg i mitten av juni.

SUB-gruppen vill ha ett snabbt svar, men jag hoppas på att få några dagar till för att hinna resonera ordentligt kring detta och så jag hinner se över min övriga planering för 2018.

Sverigecupen - Riktigt bra avslutning på säsongen!

I helgen avslutades säsongen 2017 och går var det då min allra sista tävling 2017.

Helgen började bra med en oväntad tredjeplats i tempoloppet. Snittfarten var bra också. Den officiella resultatlistan visar över 46 km/h, men tittar jag på min egen mätning som nog stämmer bättre var snittfarten en bit över 45 km/h i 30 km. Det är inte ofta jag spräcker 45 km/h sträcket, så det var bra. Både placering och fart var alltså oväntad om vi ser på hur den senaste tiden sett ut. Efter fem lopp i rad med motstuds var det äntligen lite medgång.

Min tredjeplats innebar också att jag slutar tvåa i tempocupens sammandrag. Så lördagen innebar två besök på pallen. Inte illa alls.

Söndagens linjebana i Nyköping skulle rullas fyra varv, och totalt 90 km. Jag visste sedan i fjol att den nog inte skulle vara tillräckligt utslagsgivande. Det fanns egentligen två ställen det kunde hända något . I början är det en stigning på 2 km och sista fem km av varvet går på en större väg, ofta med kantvind. I övrigt är det knixigt och svängigt, men att någon ska gå loss och hålla undan där är inte troligt.

Vi skulle starta vid nio på morgonen, och det var inte så varmt. Dessutom fick vi regn över oss. När vi väl rullade igång visade sig regnet vara lite klurigt, då mina bromsar för dagen tog bedrövligt dåligt. Skulle nog behöva byta bromsklotsar.

Vad var då mitt mål för dagen? Ja, eftersom jag räknade med att det skulle bli spurt på slutet så var det inte troligt att jag skulle kunna gå för pallen. Pallen i linjecupen var inte heller uppnåelig. Däremot låg en tredjeplats i totalen för linjecupen och tempocupen tillsammans inom räckhåll.

Jag låg trea och Niclas Näslund från Cykloteket Racing Team låg fyra inför sista deltävlingen. Nicklas som är en fantastisk cyklist och trevlig person har ställt till det mer än en gång för mig under året. De flesta gånger jag varit tvåa har han segrat, och de gånger jag skapat lägen på linjeloppen har han sytt ihop det för sitt lag. Han har saknats i startlistan i ett linjelopp under årets Sverigecup, då vann jag. Idag ville jag dock att det skulle bli min tur.

Förutom målet att bevaka Niclas var det att inte krascha så här sista loppet för säsongen.

Vi var drygt 50 cyklister till start och det rullade igång. Mina cyklar verkar veta att säsongen är slut, för idag fungerade inte effektmätaren på racern. Det har dock mindre betydelse under ett linjelopp.

Det enda jag då kunde konstatera av att inte ha en effektmätare igång är att Stravas effektmätning när du kör i grupp blir inte direkt rätt. Strava uppskattade min snitteffekt för hela loppet på 341 watt. Min känsla av ansträngning och min snittpuls som var låg säger något helt annat. Väldigt mycket lägre.

Ja, hur som helst så var taktiken klar. Ligga långt fram i backen på varje varv. Det lyckades jag också med och min känsla var god. Det var väldigt lätt att placera sig och det fanns sparat om det skulle behövas.

På de knixiga partierna låg jag långt bak och lämnade även lite lucka fram. Främst på grund av mina bedrövliga bromsar.

Sedan upp på stora vägen hamnade jag långt bak varv ett och två. Då fick jag bita i lite för att inte tappa i kantvinden. Varv tre låg jag bättre till och då var det lugnt. Det var dock främst här det flög av folk.

Jag bevakade hela tiden Niclas och hade som sagt bestämt mig för att bara gå All-in om han försökte gå loss. I annat fall skulle jag avvakta.

Sista varvet och vi började närma oss den stora vägen som då skulle leda oss till målet, 6 km bort.

I sista stigningen innan den stora vägen avancerar jag från i stort sett sista till de allra första platserna.

En cyklist provade gå loss och fick lucka. Jag hade nu tänkte ligga med klungan in och säkra min tredjeplats i totalen.

Då helt plötsligt ser jag att Nicklas Näslund och någon till gör en utbrytning och också får lucka.

Ingen tar den. Alla vill ju ha pigga ben till en spurt. Jag inser faran och spurtar förbi alla och tar upp jakten. Det innebär att jag drar upp stora delar av klungan, men också att jag knyter ihop luckan.

Nicklas viker undan och vinnaren av tempot i lördags Lars Kylvik tar över. Nu är alltså alla tre medaljörerna från lördagens tempo topp 3. Lars trycker på, men sedan kommer Niclas igen och då tar jag hans hjul ytterligare en gång. Det hjulet ska inte släppas och det gör det inte heller.

Efter att ha brutit vinden väldigt länge tröttnar Nicklas och Lars Kylvik tar över igen och jag går på hans hjul.

Jag inser nu att totalen är fixad och att med den cykling jag gjort i slutet av loppet och min brist på spurtkapacitet inte kommer att innebära någon topplacering.

Så kommer de bakifrån och jag växlar tempo, mest för att inte falla igenom fältet och mindre för en topplacering. Jag håller dock ihop det riktigt hyfsat. Jag bevakar mer och låter 1-2 cyklister komma förbi mig vilket jag nog kunnat hålla undan om jag maxat ända in.

Jag rullar över mållinjen som 8, vilket är en ok placering. Övriga som var långt framme i början av vägen in mot mål hamnar längre ned.

Men framför allt har jag nått målet för dagen. Ingen krasch och totalt drar jag in 39 poäng under helgens två tävlingar vilket räcker för att ge en tredjeplats i totalen för hela säsongen.

Själva cyklingen var väldigt passiv från min sida, och så vill jag inte köra loppen. Det är inte heller så jag kört under övriga säsongen, men igår kändes det ändå rätt. Någon gång måste även jag få vara äckligt kalkylerande.

Full av lera tar jag en snabbdusch och byter om till rena cykelkläder. Det ska ju nämligen bli en tur upp på pallen för tredje gången denna helg.

Vinnare av totalcupen blev Stefan Schützer från Skoghall som varit väldigt jämn i år och presterat i både tempo och linje. Tvåa blir Stefan Ljungberg från Cykloteket Racing Team som framför allt varit framgångsrik i linjeloppen.

Jag blir alltså trea och det med hjälp av många pallplatser i tempo, en seger i linjen och därutöver ganska många bra placeringar.

Tvåa i tempocupen och kring placering 8 (alla resultat var inte klara) i linjecupen räcker alltså till en tredjeplats i totalen (linjecup och tempocup tillsammans).

Det blev alltså en riktigt bra avslutning på säsongen, vilket var skoj. Tre pallbesök på två dagar hör ju inte till vanligheterna. Särskilt roligt då jag inför helgens tävlingar tvekade om jag överhuvudtaget skulle åka ned.

Efter prisutdelningen hoppade jag in i bilen och 75 mil senare utan något egentligt stopp var jag hemma hos sonen och Katten.