150 km med intervaller och klubbar som körde hårt.

Det har gått några dagar sedan vi hördes. I tisdags var det träning med Vännäs CK och vi körde olika övningar som alla handlade om att få upp puls och intensitet. Trevligt och givande.

Igår hade jag lite ont i halsen och samtidigt var kvällen fullmatad med olika saker, så jag hade inte kunnat träna även om halsen var bättre.

Idag kände jag inte av halsen, men var ändå osäker hur kroppen egentligen mådde. Hur skulle jag då göra med kvällens gemensamma träning i Umeå? Vi kör varje torsdag där klubbarna runt Umeå turas om att arrangera. Tanken är att det ska bli hårdkörning och sedan gemensamt fika.

Jag bestämde mig för att cykla till Umeå och sedan känna av läget i kroppen.

Jag kom iväg lite väl sent från jobbet, så jag insåg att det inte skulle gå att ligga på latsidan på cyklingen till träningen. När jag kom in mot Umeå tänkte jag ta en genväg, men jag känner till cykelvägarna för dåligt och det blev istället en senväg då jag fick vända.

Framme visade det sig vara ca 25 cyklister som skulle cykla ikväll. Bara några minuters paus och sedan iväg. 55 km som förhoppningsvis skulle ge bra träning.

Det kändes som det gick väl lugnt och för att få till bra träning körde jag en aktiv timme och gick på det mesta. Hade det varit tävling skulle det inte vara ett framgångskoncept, men nu handlade det om att få träningseffekt.

Ganska platt och vindar som gjorde att i stort sett alla höll i hop. Med ungefär en mil kvar stannade det av igen och då tog jag spets och körde hårt i motvinden. Bak i kön var det nog väldigt lätt då jag tog mycket vind, men det blev en bra intervall. På slutet spurtade en del, men jag tog det lugnt.

Sedan till ByBike för fika. Där tog jag på mig mer kläder då det blivit ganska kallt. Lugn cykling till ICA för att köpa frysta blåbär. Sedan matade jag på med en hel mängd intervaller i tre mil på vägen hem. Sista fem km tog jag det sedan lugnt.

Ja, det blev en bra träningskväll med en hel del tid på höga effekter och 150 km cykling. Extra positivt att det fanns så mycket kraft kvar på hemvägen trots att jag då redan cyklat 110 km och där det i alla fall bitvis gått rätt så hårt.

Det ser ut att bli fortsatt bra väder nu i helgen. Förhoppningsvis kommer jag mig ut och får till lite mer trevlig cykling.

Att njuta när det går bra är inte lätt - och vilken kväll!

I söndags hade jag förmånen att få vinna Swecup i linje nere i Vänersborg. För de allra flesta cyklisterna är det mycket svårt att vinna och det sker inte ofta. Själv cyklade jag i flera år utan att någon gång komma först. Det är ju inte heller så att segrarna nu står som spön i backen. Vi borde alla träna oss på att vara nöjda om vi gjort vad vi kunnat och nått våra mål. Oavsett om det gäller att vinna en tävling eller kanske för första gången klara att cykla 30 km utan att stanna.

Jag som är så målfokuserad och alltid vill bli bättre har riktigt svårt att njuta. Jag behöver helt enkelt träna på att för en stund vara nöjd när det går bra. Det är ju aldrig någon självklarhet och det är aldrig säkert det händer igen. Och upp och ned går det får oss alla.

I går gjorde jag ett försök och satt mest och var nöjd tidigt på morgonen de tre timmarna till arbetet. I går kväll efter arbetet tog jag sedan racern ut på en trevlig och avslappnande tur. Samtidigt var Katten med ett jättegäng av tjejer och cyklade i Umeå. Skoj att cyklingen växer så mycket.

Planen var att rulla på distansintensitet i två timmar, och jag bestämde mig då för att cykla till Överboda och sedan tillbaka mot Rödåsel. Sedan skulle jag vända så jag visste att det skulle bli en exakt 70 km lång runda. Då borde det bli ganska exakt två timmar.

Vädret var toppen och trots att jag började sent gick det att cykla i kort-kort.

Då jag nyss varit på tävlingar och dessutom missat en tvätt innan jag åkte hade jag inga rena klubbkläder. Vad hände då? Jo, jag drog fram en Assos-tröja som jag köpte redan 2011/2012 just innan vi beställt våra första klubbkläder. Därefter har jag haft som utgångspunkt att alltid köra i klubbkläder. Så denna fina röda kvalitetströja har fått vila i 6 år. Men nu fick den chansen.


Totalt blev det alltså två timmars mystur på egen hand och det mesta kändes riktigt bra.

Idag har det känts lite sämre då jag hade svårt att sova efter urladdningen mellan söndag och måndag. Jo, det brukar bli så i bland när jag gått all-in. Problemet blev att jag även i natt sovit lite, så i dag är jag ganska så seg. Mycket arbete som ska göras innan morgondagen, så det lär bli en sen kväll.

Men förhoppningsvis kommer kvällens klubbträning pigga upp mig.

Swecup - Wänershoflinjen: Där satt den!

I helgen har jag varit nere i Vänersborg för Swecup-tävlingar både lördag och söndag. Skriver först nu då jag hade en lång hemresa och sedan har jag arbetat i dag.

På lördag var det GP och den tog jag mest som träning och att det är lite roligt. Jag är helt enkelt inte så bra på denna typ av tävling, och jag hade inga resultatmål. Det finns inga träningsmöjligheter på GP här i norr och jag tävlar aldrig heller i GP. Det du varken tränar eller tävlar i blir du inte bra på, och det vore dumt att ha förväntningar. Men det kan ändå vara roligt.

Jag anpassar min mål efter mina möjligheter, så jag var inte särskilt missnöjd. Jag gjorde ändå det jag kunde. Något resultat blev det alltså inte. 17:e plats och inga poäng i cupen. Ungefär som förväntat.

På söndagen väntade så linjeloppet som var huvudanledningen till att jag åkte den långa resan från Vännäs.

3 varv på en drygt 28 km lång bana. Böljande i 7 km och sedan en backe på drygt 2 km. ungefär 4% lutning i början och slutet och ganska så platt på mitten. Efter backen slakmota ett tag till. Det innebar närmare 3 km innan det började gå utför.

Efter backen en hel del utför och sedan böljande och svängigt på smala vägar. Efter 20 km ut på en större väg och sedan mest rakt fram mot mål. Med tre kilometer kvar lite kort uppför och med en kilometer kvar svänger du vänster på bred väg och sedan in mot mål.

Jag hade rekat banan och tänkte att den skulle kunna passa. Lagom brant klättring för mig. Frågan var bara om den var tillräckligt utslagsgivande. Sista 8 km med öppna ytor och medvind. Möjligen skulle det gå att göra något här. Överraska i sista knicksen med 3 km kvar?

Ja, så var det dags. Ca 60 cyklister till start och som vanligt tufft motstånd. Färre än förra helgen, men de flesta som brukar placera sig i toppen var med. Vi var för dagen två klasser som startade samtidigt, så vi fick sällskap av H30. Med andra ord två tävlingar i en.

När det var dags ställde jag mig långt fram, men som vanligt var jag seg i starten och hamnade nästan sist. Valde då att backa ned allra sist. Jag förstod dock att inget skulle hända före backen.

Tog det lugnt längst bak och snackade lite med några andra. 1 km före backen sökte jag mig fram till mitten av klungan och direkt in backen tog jag ännu bättre position. Schützer och några till gick i väg. Jag stötte upp till de och gick förbi. Vi blev några som tryckte på en stund, men det hände inte mycket.

Alla gick med över toppen och jag backade ned igen.

Några försök gjordes under resten av varvet, men jag förstod det skulle vara lönlöst.

In på varv nummer två. Jag och några till hade innan loppet pratat om att samarbeta i backen på varv två. Kanske skulle det gå att få till en utbrytning. Roligt att få snacka i hop sig med någon för en gångs skull. Jag är ju alltid ensam i mitt lag och tävlar mot andra som har hjälp av lagkamrater.

2 km innan backen gick jag upp i spets och försökte skapa tempo. Flera var med på det och det blev väldigt aktivt. Ett tag hade vi lucka, men innan backen hade de bakom sytt ihop det.

In i backen samlat och som planerat gick det nu mycket hårt. Jag fick bita i för att ta hjulet på Richard Lööf från Cykloteket. Någon tog över, men innan klättringen var över fick vi inse att det var för lätt att gå inbäddad i klungan. Återigen återsamlat. Nästan ingen hade släppt.

Jag backade sist igen och tänkte att nu händer det inget förrän någon kilometer innan vi för sista gången går in i backen. Så fel jag kunde ha.

Richard Lööf fick med sig någon till och de fick lucka. De höll sedan luckan hela varvet. I början av sista varvet låg jag fortfarande längst bak och såg då att fler gick i väg. Det var 4 stycken som kom loss och anslöt till utbrytarna. Så nu var de 6 stycken i täten. Det var trångt att komma fram och jag fick avvakta.

Så blir det ännu mer problem. Vi har kört ikapp elitjuniorerna som startade före oss. Nu fastnar vi bakom deras servicebilar och även kommisariebilar (domarna). Till slut tråcklar vi oss dock förbi, men har då tappat ännu mer.

I efterhand har jag sett att vi nu har 20 sekunder fram till utbrytningen med ca 2 km kvar till backen. Jag försöker få igång klungan och matar på i spets. Några till hjälper till och vi krymper avståndet till 16 sekunder när vi går in i backen för sista gången.

Det ser inte bra ut då ettan, tvåan och trean från gårdagen är med i utbrytningen (Richard Lööf från Cykoteket Racing Team, Mathias Bergkvist från Örebrocyklisterna och Stefan Schützer från Skoghall). Dessutom 3 till som jag inte ser vilka de är.

Jag är inbäddad i klungan och ser att vi håller samma tempo som täten första delen av backen. Jag håller mig då lugn då det är mycket lättare att ligga inbäddad. Jag väntar på mittenpartiet där det blir mindre brant och just innan det börjar går jag.

Jag kör stenhårt får att gå ikapp, helt på egen hand. Kan det gå att brygga själv så mycket som 16 sekunder med så starka cyklister därframme? Måste försöka i alla fall.

Jag tittar bara framåt och funderar inte på om någon ska hjälpa mig. Snabbt tar jag väldigt mycket. Men så hamnar jag bakom en kommisariebil som inte kan svänga ut då det blir möte av 3 bilar. Fast bakom tar jag inget och några cyklister ansluter i min rygg. När det åter blir fritt matar jag stenhårt igen och tar snabbt in. Innan vi når toppen är jag ikapp och inser att jag dragit med mig 5 cyklister till.

Vi är nu 12 stycken i tätgruppen och efter en stund får vi till ett riktigt bra samarbete. Vi går runt och var och en är bara i spets några sekunder åt gången. Några är trötta så vi blir allt färre som går runt, men de flesta hjälps åt.

Vi lyckas distansera klungan allt mer och jag börjar inse att det kan nog bli bra det här.

Med 8 km kvar kommer vi in på stora vägen, och jag höjer intensiteten i spets och helt plötsligt är vi bara fem. Men de 7 andra ansluter efter en stund.

Jag känner att jag är bland de starkare för dagen och planerar för en attack med 3 km kvar. Efter att en cyklist släppt är vi 11 kvar i täten. 4 tillhör H30, så vi är alltså 7 stycken i "min tävling".

Jimmy Balderud från CK Sundet (Göteborg) som är en riktigt stark tempocyklist och linjecyklist finns med i gruppen men kör för H30. Vi brukar snacka och har varit loss tillsammans lite då och då under olika lopp.

Just innan jag ska rycka gör han rycket. Han får 10 meter. Jag ställer mig upp och spurtar på max och lyckas gå ikapp.

Ingen annan orkar ansluta.

Vi matar på det vi har. Vi turas om i spets. Tre jobbiga kilometer väntar. Jag tittar bak ibland och ser hur vi utökar avståndet. Dock är pulsen och ansträngningen väldigt hög. Vi hjälps dock åt perfekt och vi snittar ca 48 km/h vilket gör att jag får upp hoppet.

Med en kilometer kvar svänger vi in på en ny väg och jag ser att de tagit in, men vi har fortfarande en bra lucka. Skulle tro 7-8 sekunder. Dock vet jag att när man är i grupp har man fått vila mer och det är lättare att maxa ur i en spurt när du kan gå i ryggar.

Med ungefär 500 meter kvar tar jag över i spets och bestämmer mig för att mata allt vad jag har in i mål och se om det räcker. Jag ser att den jagande gruppen knaprar in, men det kan gå. Med hundra meter kvar inser att jag precis som i fjol lyckas få till en seger där jag skär mållinjen på egen hand.

Jag ligger i 54 km/h och de är klart efter. Det ska inte gå att cykla så mycket fortare att du hämtar in det på den korta sträcka det är kvar. Jag vågar dock inte chansa utan tittar bara framåt och matar ända in över mållinjen. Jag missade det igen! Bror har tidigare "skällt" på mig och sagt att jag måste göra segergest om jag vinner. Ja, nu får han skälla igen. Misslyckades helt med det.

Men det blev - Seger!

Jimmy Balderud kommer in just efter och segrar i H30. Skoj! Bra kört.

Därefter kommer Mathias Bergkvist från Örebrocyklisterna och tar andraplatsen och Rickard Lööf tar tredjeplatsen. Mathias blir då två båda dagarna och Fredrik etta på lördagen och trea på söndagen. Riktigt bra!

Fyra blev Arjan Vosselman från Uddevalla CK och femma Stefan Schützer från Skoghall.


Själv lyckades jag nu vinna även ett linjelopp i Swecup. Riktigt skoj att jag kan hävda mig både i tempo och linje. Dessutom ensam in på upploppet, även om jag bara var två sekunder före tvåan.

Jag och Jimmy har pratat sedan i fjol om att det vore roligt att någon gång vinna var sin klass samma dag och nu hände det! Vi var verkligen glada båda två.

Det har börjat bra med tävlingarna nu i vår. På de fyra tävlingar jag haft som mål och samtidigt trott att jag kunde placera mig har det blivit platssiffrorna 3, 6, 1, 1. Sedan har det varit två tävlingar som inte passat och där har det inte heller blivit några resultat. Den ena ett helt platt linjelopp och jag har ingen spurt, och så GP:et i lördags. Men två tempon med plats 1 och 3 och sedan två linjelopp med plats 1 och 6.

Denna tävling fick jag dock verkligen äta styrlinda. Jag skar mållinjen på maxpuls och de sista 33 minuterna från att jag började jaga utbrytningen 2 km före backen och in i mål hade jag en NP på 357 watt. Dessa 33 minuter inbringade en snittpuls på 90%. Att sedan få ut 433 watt sista 4 minuterna av loppet med så hög effekt i nästan 30 minuter innan var stärkande för självförtroendet. Snittfarten sista 3 km var nästan 48 km/h och snitteffekten var som då som högst under hela loppet.

Efter loppet fick jag väldigt många ryggdunk från andra cyklister, vilket verkligen var roligt. Jag känner mig ju fortfarande som att jag har väldigt mycket att lära och är imponerad av många av mina kamrater tillika konkurrenter. Då känns det toppen att få så uppriktiga grattis!

Den långa hemresan gick sedan väldigt fint, då jag körde de första timmarna på adrenalin och sedan njöt resten.

Jag vet ju hur otroligt svårt det är att få till några resultat i denna knivskarpa konkurrens med så många duktiga cyklister, så jag får passa på att suga på karamellen ett tag. Det är aldrig någon självklarhet att det kommer fler resultat. Men självklart ska jag fortsätta göra vad jag kan.

Jag vill också tacka för alla positiva tillrop på sociala medier och irl. Verkligen värmande och positivt.

Det blev alltså en riktig toppenhelg med fint arrangerade lopp både lördag och söndag. Strålande sol, fina banor, många trevliga samtal med andra cyklister och dessutom ett lyckat resultat.