Tävlingspaus, men Bikeboost - Tråkigt, roligt, tufft och lite för svag

Lite krasslig och ryggont gjorde att jag inte körde den gemensamma träningstävlingen i torsdags. Istället tog jag ett kortare pass med tempohojen och det fungerade okej. Lugnt 20 km och sedan vår lokala maxmil på typ 90-95%% av max. Inte någon toppenkänsla, men acceptabelt.

Kort fotostopp efter maxmilen

Igår blev det ett lugnare pass. Kroppen var sådär.

Det känns annorlunda att inte vara med på helgens Sverigecuptävlingar. Men det är samtidigt helt rimligt. Jag kände att det var mycket att göra här hemma och jag ville också få tid med familjen, då det varit många resor på slutet. Dessutom är min bedömning att ryggen inte pallar lopp tre dagar i rad. Slutligen var de tre tävlingarna i Stockholmscupens 3-dagars inget som passade mig och chansen till bra placeringar var inte stor. GP både fredag och lördag och på söndag ett linjelopp där det brukar bli spurt. Dessutom är det en mycket farlig trafiksituation under det loppet.

Kvällscykling kan vara mysigt

Jag planerade att träna på nu under helgen, men då Katten var på Yoga hela förmiddagen i dag och det Bikeboost som var i dag startade tidigt bestämde jag mig för att åka dit. Ingen riktig tävling, men bra träning borde det bli. När jag väl dök upp i Umeå sken solen och det visade sig vara med ganska så många starka cyklister. Skulle nog bli jobbigt.

100 km på en bana som bjöd på tre större klättringar, lite böljande vägar och rejäl vind.

Det började med 20 extremt lugna kilometer innan den första klättringen på 3,6 km. Jag lade mig i front och väntade in någon som ville köra riktigt  hårt. Victor Andersson tog spets och tryckte på bra. Det blev ytterligare några fartökningar, medan jag valde att köra passivt. Så hoppade kedjan och jag tappade en hel del, men lyckades få upp den på stora klingan igen.

Tryckte ikapp och vi var lös några stycken på toppen, men det gick för lugnt och vi blev många igen.

Återigen efter backen ville ingen köra, så nu väntade väldigt mycket cykling där jag i stort sett låg först eller provade utbrytningar mest hela tiden. Nu var det tyvärr alldeles för få som ville köra och när vi kom loss några stycken var det inte tillräckligt mycket tryck. Jag fortsatte dock att stöta. Till och med från spets. Allt för att få bra träning. Totalt blev det en timme med en NP på 334 watt, så det blev bra för kroppen. Det var dock mycket lugnare att ligga i klungan och de flesta var med. Lite synd att inte fler vill köra, men så kan det vara.

När vi så kom på en väldigt lång raksträcka som skulle leda fram till den brantaste klättringen blev det verkligen krypkasino. Jag låg först väldigt länge och sedan en kille från Obbola CK och löste av mig. Hur lugnt vi än körde ville ingen gå förbi. Det blev rejält tråkig cykling i några mil.

Så var vi då framme vid Rödtjärnsberget och jag förstod att det skulle bli svårt att gå med de allra snabbaste. De flesta var ju obrukade och jag hade spenderat väldigt mycket mer energi än de flesta. Dessutom är denna backe för brant för mig utifrån min vikt och effektprofil. Det gäller framför allt om inte tidigare hårdkörning bränt bort spetsen på de allra vassaste på kortare maxinsatser.

Jag gick in i stort sett först i klättringen, men nästan direkt hoppade kedjan igen. Jag tappade då en del och jag insåg sedan att jag inte hade kraft att kunna köra ikapp tätgruppen. Jag tog därmed mitt tempo för att ha lite sparat på toppen. Så trots 450 watt i 3.30 minuter, var jag avhängd och omcyklad av många. Så kan det gå. Slut för idag.

Men så tänkte jag att det går ju ändå att mata på till mål. Tryckte förbi några på krönet och gick hårt utför. Hämtade in några på platten och sedan fick jag sällskap av Peter Nilsson från Team Norrbotten och Peder Larsson från Gimonäs CK. Vi matade på uppför nästa klättring och vidare i ca 10 km innan vi till slut gick i kapp tätgruppen. Det blev ca 15 minuter med en rejäl insats.

Vi rullade på och någon föll ifrån. Tror vi var 7 stycken som skulle spurta om det. Jag provade dock lite innan spurten och var loss en kort stund innan det syddes ihop. Joel Bodén från Gimonäs CK drog igång med ca 7-800 meter kvar. Jag tog luckan han fått med alla övriga i rygg. Gick förbi och var först med ca 100 meter kvar, sedan kommer tre stycken bakifrån och jag landar fyra.

Det var helt rimligt. Jag hade tryckt i snitt nästan 800 watt i 34 sekunder (högre från början och sedan allt lägre), och de andra hade gått i rygg. Men det hade nog inte blivit så mycket bättre om jag avvaktat och spurtat. Har lite för låg maxeffekt.

Sammantaget var det tråkigt i början och sedan försökte jag göra det givande genom att vara aktiv. Sedan tråkigt igen och med en riktigt tuff och bra avslutning. 33 minuter på en NP på 360 watt, avslutade loppet. Totalt sett en bra dag för min träningsplanering inför SM. Jag körde förstås inte taktiskt om vi utgår från att få bästa möjliga placering, men då hade dagen gett mindre. Sedan är det troligt att det ändå blivit spurt. Så det var helt rätt. Ja, trots att jag tog det som träning kommer ju alltid tävlingsdjävulen och man vill vara först. Var dock inte missnöjd efteråt då jag nått målen för dagen.

Först i mål idag var Tobias Rosencrantz från Sävar CK. Jag upplever honom ännu starkare i år, och när det gäller spurt har han få övermän. Roligt med så bra form! Bra kört!

Jag vet inte riktigt övrig ordning, men i tätgruppen var vi cyklister från Vännäs CK, Team Norrbotten, Skellefteå AIK, Luleå CK och Gimonäs CK. Bra spridning alltså.

Hoppas många kommer på vårt lopp - Vännästrampet söndag den 15 juli.

För övrigt roligt med alla glada tillrop kring min blogg som jag fick höra före, under och efter loppet i dag. Ska försöka fortsätta att intressera, motivera och inspirera.

Ingen Sverigecup, men kanske Bikeboost

I helgen är det tre tävlingar i Sverigecupen. Arlanda Test Track inleder imorgon fredag och det avslutas på söndag med Falkenloppet. Jag har sedan tidigare bestämt mig för att hoppa dessa lopp. Det beror såväl på att jag varit borta mycket och behöver hemmatid och att det dessutom inte är lopp som passar mig så bra.

Nu hade det inte heller varit läge med tre tävlingar med min problematiska rygg.

På lördag tänkte jag istället rulla ett mindre lopp häruppe. Jag tar det då som en kvalitetsträning och förberedelse inför SM som snart väntar. Så känns ryggen hyfsat ok blir det alltså troligen BikeBoost på lördag.

Ledardagar och ryggproblemen gör sig påminda

Så var det redan torsdag denna vecka. Inga livstecken på bloggen på 4 dagar.

Det har helt enkelt inte funnits så mycket att skriva om och inte heller någon tid att tillgå får att skriva.

Hur har jag då fördrivit veckan? Jag började med att cykla från Vännäs till Anumark tidigt måndag morgon. Denna gång var det tempohojen som fick hänga med. Det blev 45 km cykling innan jag nådde Entré Norr. Där tillbringade jag sedan tre dagar tillsammans med mina ledare inom Barn- och utbildning. Riktigt givande och trevligt.

Mitt sällskap på rummet under ledardagarna 

Sedan förra veckan har jag till och från haft diffusa känslor i kroppen som indikerar sjukdom. Men jag har ändå inte varit sjuk. Vet inte om det är mina problem kring pollen/astma eller om det ligger någon förkylning och pyr lite smått. Ena dagen bättre, andra dagen sämre.

Ja, sedan har jag mina problem med ryggen som strålar ned i benen. Det var katastrofläge i april med ingen träning alls. Jag har genomgått flera behandlingar och jobbat med rehab och kroppen har blivit bättre och bättre.

Nu på slutet har jag dock till och från fått igen problemen, även om de är mindre än tidigare. En dag då det inte känns bra drar musklerna ihop sig och ryggen smärtar. Då går det inte att få något vettigt tryck alls. En dag då det känns bättre är det som "vanligt".

I måndags morse var en sämre dag och vid minsta lilla tryck fick jag problem och det gick inte att trycka något alls innan det i kroppen kändes som jag gick på max. Lugn cykling gick bra.

Hela måndag och tisdag har jag haft stora problem och jag har försökt att rehaba för att det ska släppa.

När jag igår cyklade hem på tempohojen gick det åter fint att trycka på, även om jag kände lite.

Idag drar det lite i ryggen och i rumpmuskeln som är den muskel som brukar drabbas värst.

Det blir nog till att boka ny behandling. Inget bra läge att få tillbaka känningar nu när det snart väntar viktiga tävlingar.

I kväll är det gemensam fartträning med klubbarna här runt omkring. Jag kommer inte att hinna få in det i min agenda, och det var nog ändå kanske inte helt fel då det känns som det känns i kroppen.

Underlig känsla och höga farter

Kroppen har känts lite diffust konstig i veckan. Inte sjuk, men kroppen har till och från inte känts igen.

Jag vilade i fredags och i går blev det lugn cykling istället för den planerade hårdkörningen med tempohojen. Så igår 35 lugna kilometer med tempohojen och sedan ca 50 km med racern.

Strålande sol och efter halva tempoturen tog jag ett kort stopp innan jag vände hem.

In med tempohojen och ut med racern. Tillsammans med Katten blev det en fin, trevlig och lugn runda.

Katten, skuggan och jag

Idag stod det så distansrunda på programmet. Detta tillsammans med några andra cyklister i Vännäs CK.

Utsikt från fikabordet väntade

Totalt 100 km med fika efter ca halva vägen på Vindelns Camping.

Återigen kändes det inte bra när jag rullade igång. Men samtidigt kände jag inte mig sjuk.

Men rullar jag med lär det ju inte bli så hårt och då fungerar det ändå, tänkte jag.

De första 27 km gick också väldigt lugnt i motvinden. Ingen tryckte på något särskilt i förningarna och min snittpuls var extremt låg.

Jag började tro att jag var extremsliten och inte kunde få upp pulsen. Jag bestämde mig därför för en förning på MAF-intensitet (ca 140 i puls) för att se om puls och effekt var ungefär som vanligt.

Underligt nog kändes nu kroppen bättre när jag tryckte på lite.

För att inte belasta övriga för hårt blev det hårdare utför och lugnare uppför. En snitteffekt på 318 watt blev det under 20 minuter och en snittpuls på 141. 10-15 watt högre än när jag körde sist, men samtidigt inom felmarginalen när det gäller pulsvariation.

Det fortsatte sedan att rulla ganska så lugnt fram till Vindeln. Där blev det en trevlig paus och kaffe.

Efter fikat kvarstod ca 45 km cykling innan vi var tillbaka i Vännäs. Nu väntade bra vindar och Erik som tog första förningen satte tonen för resten av vägen till Vännäs. Han tryckte nämligen på rejält under en längre stund. Ja, sedan var det så det såg ut.

För egen del ville jag inte pressa under för lång tid då kroppen varit osäker. När det var min tur i medvind och mest utför provade jag ändå en riktigt hård tio och otroligt nog svarade kroppen bra.

Vi rullade på och när vi nådde Vännäs hade  vi snittat ca 41 km/h de 40 km från Vindeln. Så fort brukar det inte gå. Men med bra tryck och bra vindar så landade vi där.

Så fick vi även till ett cykelmöte

En trevlig runda och sedan rallycross och elitloppet.

Nu får vi se hur kroppen känns i morgon.