Cyklister är hårda och blixtnedslag i cykeln

Idag var det åter dags för lite träning. Efter allt strul som varit med träningen under juni månad så har det nu flutit på bättre ett tag.

Planen har varit att få till både mängd och kvalité under några veckor och hålla i fram till tisdag. Därefter rejält mindre träning, men med en hel del kvalité. Målet är att då vara mitt bästa jag när Nordiska Mästerskapen äger rum första helgen i augusti.

Mer än så går det inte att göra, och att det är väl mycket höjdmeter och branta klättringar på Nordiska Mästerskapen (särskilt på tempot) är inte att göra mycket åt.

I söndags var det stenhårt på Vännästrampet. I måndags vila. Under tisdagen blev det först 100 km distans på egen hand och sedan intervaller med Vännäs CK. På onsdagen lite fler intervaller på egen hand och sedan 80 km distans med fartinslag under torsdagen. Då med Vännäs CK. Vila igår och idag lugnt och långt. 18 timmar på sju dagar och då en hel del kvalité också. Precis enligt plan.

Idag skulle vi cykla från Vännäs, mot Bjurholm och sedan via Skivsjö och ta oss till Vindeln där det skulle bli kaffestopp. Sedan via Rödåsel tillbaka till Vännäs. 

För dagen var vi 4 cyklister från Vännäs CK och dessutom ett tillskott från södern. Henrik Nordin från Trosabygdens cykelklubb gjorde oss sällskap. Alltid roligt med gäster.

Mest otroligt var att Helmersson var med i dag. Han som kraschade hårt i tisdags, fick åka ambulans och behövde lappas ihop på sjukhuset. Efter en sådan ful krasch brukar det ta veckor innan du kan cykla ordentligt. Men Helmersson rullade alla 125 km med oss vilket var väldigt imponerade. Visst var det jobbigare än vanligt, men det är ju helt självklart då kroppen ägnar mycket energi åt att laga kroppen. Nu får vi se hur han mår efter detta, men det var ett väldigt bra besked att skadorna verkar vara hanterbara. 

Vi rullade i fin miljö och med ganska lugn distansintensitet. Sedan tog den extrema värmen en hel del trots det moderata tempot. Själv fick jag i mig 3,75 liter vätska under dagens cykling. 

Efter nästan 80 km var vi framme vid kaffestoppet och det blev en ganska så lång och gemytlig paus. Dock behövde Niclas rulla vidare då han hade en tid att passa. Så vi blev fyra som fikade. 

När vi rullade i väg igen var det ca 45 km kvar och då Helmersson borde köra försiktigt idag och Tjäder sa att han var sliten bidrog jag med några 12 km förningar så belastningen skulle bli bra för alla. 

Det blev en trevlig tur i dag, och därför cyklade jag en stund till. Nej, inte därför utan för att jag bestämt det skulle bli 4 timmar idag och då krävdes en liten stund efter den gemensamma cyklingen. Så till slut blev det 135 km och exakt 4 timmar. Trevligt och bra. 

Efter avslutad cykling såg jag att Kattens cykelhjälm mm låg vid dörren, cykeln borta och även bilen. Jag hann bli lite orolig. Vad hade hänt?

Så kom Katten hem och berättade att hon hamnat mitt i värsta blixtområdet. Det slog ned både här och där. Till slut blev hon så orolig att hon stannade och stoppade en bil. Hon fick åka hem och sedan åkte hon med vår bil och hämtade cykeln som hon lämnat. 

Nu efteråt har vi sett på nätet att flera nedslag har skett i det område hon var och även några bränder. Inte helt trevligt med denna typ av väder som bara kom helt plötsligt. Särskilt när det är så torrt i markerna. 

När vi cyklade såg vi att ovädret var i fjärran, men vi klarade oss helt. Ja, förutom lite regnstänk mot slutet av rundan. Katten hade mer otur, men ändå tur i oturen.  

Ja, nu har vi tittat på Tdf - spännande etapp där det hände en hel del. Snart lite god middag.

Så mycket ska du dricka i värmen!

Glädjande så är vår cyklist som kraschade i tisdags åter hemma. Självklart blåslagen och skador både här och där, men inget brutet. Positivt i det negativa.

Vad gäller vädret här i norr har jag nog aldrig varit med om något liknande under hela min livstid. Över 30 grader i skuggan varje dag och det har det varit ett bra tag nu. Jag väljer att bara se positivt på värmen, då jag vet att direkt det blir sämre är alla frustrerade över det. Det som är negativt med värmen och torkan är förstås alla bränder mm, vilket inte alls är skoj.

När det är så varmt är det också mycket viktigt att få i sig vätska. Det är helt klart lätt att få vätskebrist och börja må dåligt.

Hur mycket behöver då kroppen? Ja, det är förstås individuellt och beroende på om du är ute och hur mycket du rör på dag.

Jag gjorde ett lite ovetenskapligt test i tisdags där jag vägde mig på morgonen och även på kvällen. Jag noterade vad jag åt och drack under dagen och utifrån det kunde jag räkna ut hur mycket vätska jag skulle ha druckit för att ha samma vätskenivå på kvällen som på morgonen.

Vad gjorde jag då denna dag. Jo, jag cyklade till brors stuga och sedan hem. Senare på kvällen var jag med på Vännäs CK:s cykelträning. Totalt cyklade jag i 5 timmar och 20 minuter där mesta delen var med distansintensitet.

Jag var utomhus från ca 10.00 till 21.30, men den del jag inte cyklade höll jag mig i skuggan.

Hur mycket vätska drack jag då, och var det tillräckligt?

5 dl              Innan första cyklingen
15 dl            Under första cyklingen på ca 80 minuter
8 dl              Direkt efter första cyklingen
15 dl            Mellan första och andra cyklingen
15 dl            Under andra cyklingen på ca 90 minuter
5 dl              Innan tredje cyklingen
15 dl            Under tredje cyklingen på ca 150 minuter
15 dl            Efter tredje cyklingen
9,3 liter        Totalt

Jag drack alltså 9,3 liter ren vätska och sedan räknar jag in maten och att där finns det också vätska.

Trots all denna vätska vägde jag nästan 1 kg mindre på kvällen än på morgonen. Då hade jag alltså ätit ordentligt hela dagen och kompenserat för energiåtgången.

På morgonen efteråt när jag gick på toa kunde jag konstatera att kroppen hade för lite vätska.

Ja, det är otroligt vad mycket du ska dricka när det är riktigt varmt och du rör på dig.

I går rörde jag också lite på mig. Jag väntade tills klockan var nästan 19.30 på kvällen. Ändå var det fortfarande 30 grader varmt.

Det stod bara ett kort träningspass på programmet, så det blev 30 minuter lugn cykling innan jag körde tröskel i 22 minuter. 30 sekunder hårt och 30 sekunder lugnt tills det gått 30 minuter. För dagen valde jag ett annorlunda upplägg vilket innebar att jag inte bestämde mig för en exakt effekt utan jag körde bara på känsla. Vid varje hårdkörning ställde jag mig upp och drog upp tempot under ca 5 sekunder och satte mig sedan ned och matade hårt, men inte max. Sedan lugnt innan det var dags igen.

I efterhand visade det sig att benen nog var lite trötta då jag aldrig kom in i pulszon fem även om pulsen kontinuerligt blev högre under de 22 minuterna. Effekterna på de olika 30-sekunderna blev lite mer varierande än vanligt då jag körde på känsla och dessutom styr det ju en del om det är uppför eller utför. Det landade mellan 430 och 470 watt och med ett snitt på 451 watt och de lugnare delarna landade på 193 watt.

Lugn cykling på slutet och efter 80 minuter var det klart. Dusch och sedan såg vi på Midsommer som vi missat under tisdagen.

Ikväll rullar jag vidare och nu med lite sällskap.

En fantastiskt dag som avslutades med ambulans efter krasch

En riktigt bra dag avslutades väldigt tråkigt.

På morgonen cyklade jag till Nordmaling, medan Katten och Melvin tog bilen och startade lite senare. Jag drack rejält, men det kändes ändå som det var väl lite. Kanske inte så underligt med temperaturer över 30 grader i skuggan.

Det blev alltså 50 km cykling på förmiddagen och sedan åkte jag med en bit i bilen till brors stuga. Där bjöd han och Johanna på lunch. En stuga vid havet är perfekt sådana här dagar.

De har dessutom en toppenfin pool där barnen tillbringade mesta delen av tiden. En riktigt bra dag.

Vid halv fyra på eftermiddagen åkte vi mot Vännäs igen. Jag hoppade av när vi kom till asfalt och cyklade sedan hela vägen hem.

Väl hemma åt jag lite risgrynsgröt innan det bar ut på cykeln igen för vår gemensamma träning med Vännäs CK.

Idag var vi sju cyklister som propagandacyklade i 27 grader vid sju på kvällen. Vi planerade för en runda på 60 km där vi bakade in olika intervallinslag.

Det var väldigt trevligt och alla matade också på bra vid intervallerna. Så skulle vi avsluta med intervaller runt kraftstationen som är en rundbana med ganska många höjdmeter. Riktigt bra körning första varvet och nu bara ett varv kvar.

Det var nu det hände. Vi kom i en utförslöpa som avslutades med att vi skulle svänga kraftigt höger. Då kommer en av våra cyklister för långt in mot kanten på vägen och där är det fullt av grus. Innan han hinner reagera har hela cykeln glidit undan och han flyger rakt ner i backen.

Smällen tar illa och han mår inte bra och bland annat minns han inget av kraschen. Där stod vi mer eller mindre handlingsförlamade män. Men då klev Katten in som var med idag. Hon styrde upp det hela och var den som ringde ambulans. Här har vi övriga lite att lära

Vi blev totalt kvar ca 60 minuter innan ambulansen lämnade. Förhoppningsvis har det gått hyfsat bra.

Cykling är verkligen en fantastisk sport, men trafik och krascher gör att den i bland inte är vad vi önskar.

Att det är vår första krasch på träning, någonsin gör inte kvällens krasch mindre tråkig.

Ja, det blev ganska så chockartat för alla och vi rullade sedan hem de 20 km som var kvar i lugn och stillsam takt.

Idag fick jag till ca 170 km och ca 5.20 minuter. Bra träning. Men en dag som detta känns det egalt. När det kommer till kritan är det viktigaste att alla får må bra och vara friska. Så ikväll känns det inte riktigt bra längre.

Vännästrampet 2018 - En toppendag, och riktigt tufft

Vårt största arrangemang i Vännäs CK är Vännästrampet som vi kört varje år sedan 2011. Vi har varje år slagit deltagarrekord och varje år har det i alla fall kommit en skur. Idag var det 30 grader i skuggan, så något regn skulle det inte bli. Men det blev faktiskt en åskskur, så vi höll fast vid trenden. Trenden med deltagarrekord fortsatte också. Extra roligt att det var så många tjejer på start.

Det är riktigt skoj att arrangera Vännästrampet då det varje år är så fullt av glada miner före, under och efter loppet. Så också i år. 125 km skulle avverkas och sedan fika och prisutdelning. 

Extremvärmen och att många vet att hårdkörningen börjar efter Nordmaling gjorde att det bitvis gick extremt lugnt från Vännäs till Nordmaling. 

Det blev lite långtråkigt ibland, så jag gjorde några ryck för att få igång gruppen så det skulle köras lite hårdare. Det blev totalt 7 km i utbrytning uppdelat på 3 tillfällen. Tanken var dock inte att komma loss, utan få upp farten.

Det gav dock dålig effekt, så sedan körde jag lugnt i klungan till Nordmaling. Det gick verkligen lugnt dessa 15 km. Ett snitt på 33 km/h och min snitteffekt var 109. 

Inne i Nordmaling blev det lite hårdkörning och sedan visste alla att från Olofsfors skulle det matas på mer. Jag försökte skapa en utbrytning och sedan hängde jag också på några försök. Det gick dock inte då alla bara försökte försvara sig.

Men då såg jag att jag fick lite lucka, och tänkte att om jag kör på kanske det blir lite mer aktiv körning. Luckan ökade och jag väntade på att någon skulle brygga upp till mig. Så blev det inte.

I soloutbrytning

Ja, då var det bara att försöka få till ett riktigt bra och hårt pass. Jag satte insatsen kring 340 watt och planerade att köra där tills klungan jagat ikapp, vilket de borde göra. Det var ju trots allt väldigt många starka med. 

Klungan jagar

Men kilometerna rullade på och de gick inte ikapp. Lite väl varmt för att mata på i den intensitet jag hade, vilket innebar att energi och vatten tog slut alldeles för tidigt. Inte bra.

Framme i Bjurholm efter drygt 95 km, var jag fortfarande ensam. Men jag hade bara drygt 30 sekunder till klungan och inget vatten. Dessutom väntade nu en hel del klättring. Detta efter att redan ha legat själv i 35 km. Mest slakmota eller uppför och dessutom motvind. 

Ja, det håller så länge det håller. Fortsatte med att hålla samma effekt som tidigare på ca 340 watt och avståndet var ganska konstant. Då stötte dock två cyklister från klungan och de närmade sig ganska snabbt. 

På toppen av den sista klättringen var de ikapp. Rimligen inte lika slitna som jag som legat helt själv i över 50 km. Nu var det ca 15 km kvar till mål, och trots att jag kört själv så länge gick jag runt med de andra fram till målbacken. 

Men direkt in i denna gjorde sig bristen på vätska och insatsen sig påmind, så det blev krampkänning. Jag fick ta det lugnt upp för den 2 km långa målbacken, och var en bit efter de två andra. Riktigt nöjd dock med dagens kvalitetspass. Det blev totalt nästan 60 km solo och totalt nästan 80 km i utbrytning. Då blir det bra genomkörare. Min cykeldator menade att det var maxträning + och att återhämtningstiden är mer än 8 dagar....

Första cyklist i mål, Niklas Henriksson Luleå CK

Pulszon fem i 89 minuter och normaliserad effekt under den tiden på 332. Bara något lägre faktisk effekt då min solotur gick väldigt jämt uppför, utför och på platten. Formen i dag var faktiskt överraskande bra, men självklart hoppas jag på ett steg upp inför de tävlingar som väntar lite längre fram.

Väl i mål blev det en del snack innan vi rullade tillbaka till start där vi bjöd på fika. Jag fixade sedan inför prisutdelningen, medan bror fortsatte att ta in resten av cyklisterna vid målgång.

14 pris delades ut där snabbaste tjej och kille fick var sitt och sedan lottade vi ut de andra på startnumret. Tårta, slangar, choklad, cykelstrumpor, cykelsadel mm fanns bland vinsterna.

Jag vill tacka alla cyklister för en toppendag där jag tror vi helt undvek krascher. Tyvärr blev det någon punktering och några som fick det för tufft i värmen, men de flesta kom i mål. Glada miner och jag tror att alla njöt av miljön och samtidigt fick en bra genomkörare.

Sedan tackar jag också alla funktionärer som hjälpt till att göra Vännästrampet 2018 möjligt. 

Följ länken så hittar du dig i mållistan.

I framkant Eva Lagrange från Alnö Race Team som var först i mål av tjejerna.

Vännästrampet 2018 - en bildkavalkad

Åttonde upplagan av Vännästrampet är avslutad. Deltagarrekord för åttonde året i rad. Många glada miner och fantastiskt väder. Mina tankar kring själva loppet kommer i nästa inlägg. Vi börjar med en hel mängd bilder och tackar Maja Fredriksson för alla foton.