Sluta eller satsa? Byta klubb eller ej? Skuldkänslor och glädje!

Då var säsongen avslutad och efter lite vila av kropp och knopp blir det till att fundera kring hur det kan och ska se ut kommande säsong.

Några funderingar

• Ska jag satsa ett år till och är det värt allt slit och hur påverkas familj och arbete?
• Vad blir mina mål om jag satsar vidare?
• Vad ska jag prioritera? Tempo, linje eller GP? Eller alla?
• Ska jag agera på något sätt för att kunna köra partempo på SM nästa år?
• Behöver jag ett lag för linjeloppen och hur ska jag tänka kring det?

När jag har svar på detta behöver jag forma en plan för min kommande cykelträning. Nivån och inriktningen på detta beror förstås på mina egna svar på ovanstående funderingar och annat.

Vad jag vet är att ska jag tävla vill jag kunna hävda mig, och ska jag kunna hävda mig behöver jag lägga ned mycket kraft och ansträngning. Ska jag tävla behöver jag också åka runt i landet då det är tunt med tävlingar här i norr. Alternativet till tävling är att ta det lugnare med träningen och rulla något motionslopp eller så.

Bestämmer jag mig för att satsa behöver jag sätta upp en plan för året och målsättningar. Vad gäller vilka discipliner jag ska inrikta mig på avgör förstås en hel del såväl kring träningsinriktning som vilka tävlingar som är aktuella.

Om jag satsar ett år till skulle jag gärna köra partempo på SM. För det krävs en lagkamrat med en kapacitet i tempo som är ungefär som min. Då krävs det antingen att den lagkamraten finns i Vännäs CK eller så behöver jag byta till en annan klubb.

När jag tävlar i linjelopp är jag helt ensam och mot mig står ofta lag med flera cyklister. Det försämrar förstås oddsen för mig att lyckas. Ska jag fortsätta satsa på linjelopp behöver jag överväga tanken att tävla med andra. De senaste åren har jag fått flera förfrågningar om att byta från Vännäs CK till andra klubbar, men hittills har jag valt att stanna kvar i klubben jag varit med att starta. Men inför en ny säsong behöver förstås frågan alltid upp på bordet igen.

I allt detta behöver jag också fundera kring om det är möjligt att kombinera ytterligare en säsong med satsning på cykel samtidigt som jag har ett krävande jobb. För sedan är ju familjen allra viktigast och det behöver finnas tid och kraft kvar för den. Katten och Melvin är väldigt förstående och de vet att jag mår bra av min cykling och de stöttar verkligen helhjärtat. Men visst får jag i bland försaka olika saker och visst kan jag känna skuldkänslor.

Ja, än finns inga svar på något. Men jag hoppas det ska klarna i närtid.

Vilken toppsäsong - Tankar om det som varit

Ja, detta blir lite av ett skrytinlägg. Men kanske är det okej då du är riktigt nöjd, och att det inte hör till vanligheten att det kan gå så här?!

Vilken toppsäsong det har varit. Jag hade satt upp ett antal tuffa mål inför säsongen och alla uppnåddes! Det blir nog svårt att toppa detta.

Vad var då mina resultatmål?
a) Pallplats på SM och sämst silver
b) Pallplats på Nordiska Mästerskapen
c) Minst en seger i tempo i Swecup
d) Minst en seger i linje i Swcup
e) Pallplats i Swecup tempocup
f) Pallplats i Swecup totalcup (linje + tempo)

Sedan har jag också haft många prestationsmål och processmål som också nåtts. Det enda som varit klurigt är min rygg som krånglat. Trots att dessa problem gjort att jag missat några tävlingar och inte kunnat prestera fullt ut i alla tävlingar så har det mesta gått riktigt fint.

Jag är riktigt nöjd med att ha lyckats pricka in toppformen i både SM och NM. Nu blev jag krasslig på SM, men då jag i grunden hade peakform räckte det ändå till silver.

Silvermedalj på SM. Min känslomässigt största idrottsstund för året

På Nordiska Mästerskapen kändes allt perfekt och det blev ett silver till, bara 12 sekunder från segern.

Nordiska mästerskapen. Silvermedalj och en toppendag på alla sätt

Silvermedaljen på NM smakade gott

Jag har också lyckats få till 3 segrar i tempo under säsongen. Två av dessa med riktigt tufft motstånd på start och båda dessa gånger lyckades jag slå svenske mästaren som alltså stod högst upp på SM.

Alla segrar är en seger oavsett motstånd. Denna seger i Gottne hade jag inte min bästa dag, men det räckte ändå

Jag lyckades också få till en linjeseger i Swecup. Där lyckades jag brygga upp till en utbrytning för att med några km kvar kunns bryta mig loss från utbrytningen för en soloseger.

En stor dag där det taktiska och fysiska lyckades. Riktigt nöjd med att få till en linjeseger i Swecup även detta år

I totalcupen i tempo blev det en andra plats. Så blev det också i fjol, men i år var mina resultat bättre. Men då Patrik Boström i CK Fix lyckades ännu bättre är det inte mycket att säga om. Han gjorde en fantastisk prestation i flera av tempoloppen och är värd totalsegern. Totalt var det 7 lopp i cupen. Jag vann 3 och Patrik vann de andra 4. Vi var båda på pallen i alla lopp vi startade i.

På bilden nedan finns Niclas Näslund Cykloteket Racing Team och Patrik Boström CK Fix på samma bild. Två fantastiska cyklister och människor som jag har stor respekt för och inspireras av. För första gången lyckades jag cykla snabbare än båda två vid samma tillfälle. Otroligt stort för mig.

Första temposegern i Västerås med snabba Niclas Näslund och Patrik Boström som tvåa och trea

Tempoloppen gick riktigt bra och även linjeloppen som inte slutade i spurt var riktigt positiva. Det innebar att jag inför sista deltävlingen i cupen fortfarande hade chans till totalseger. Det slutade dock med andra plats, och det är jag riktigt nöjd med.

Cykeln vilar lite inför tempostarten på SM nere i Torekov

19 deltävlingar i Swecup fördelat på tempo, linje och GP. Själv fick jag gå i mål i 13 av dessa. Patrik Boström lyckades segra 5 ggr (4 i tempo och 1 i linje), jag segrade fyra gånger (3 tempo och 1 i linje), Richard Lööw segrade 3 gånger (2 GP och 1 i linje) och Kristian Stenshamn tog två segrar (2 i linje). Sedan var det 5 andra som vann var sin tävling (4 i linje och 1 i GP)

Med SM, Nordiska Mästerskapen, Swecup och andra tävlingar har det under 2018 blivit 12 pallplatser varav 4 segrar. Ytterligare 4 topp-sexplaceringar och 2 gånger topp tio. 4 gånger har det blivit en sämre placering. Jag har åkt på 9 resor under säsongen och alltid fått komma hem med minst en pallplacering. Svåröverträffat. Njuter lite extra nu helt enkelt.

Ja, det blir i alla fall inte resultaten och känslan under säsongen som ger motivationsproblem inför den kommande försäsongen. Sedan har jag också haft riktigt kul såväl när jag cyklat själv, med lagkamrater som när jag varit på "tävlingsturné". Att få träffa alla trevliga cyklister runt omkring i Sverige är verkligen toppen och själva tävlingarna är också något extra. Nu får vi se hur det blir nästa år.

Tre pallplaceringar på två dagar!!

Ja, då vår säongen avslutad och nu ska jag bara sitta i soffan och slappa. Nej, skojar bara. Gissar att jag redan efter några dagar får abstinens. Körde faktiskt ett träningspass med några av mina lagkamrater i kväll, också.

Min sista tävlingshelg med var skoj. Då tänker jag inte bara på själva cyklingen utan alla cykelvänner som samlas från landets alla hörn. En typisk cyklist på tävling: Ödmjuk, vinnarskalle, professionell, rolig, lättsam och väldigt trevlig. Så skoj att träffa er alla.

Resultatmässigt blev helgen också precis som jag fokuserat på. Jag ville nå tre pallplaceringar och det lyckades.

Glaspriserna från totalcuperna och medaljen från lördagens tempo

På tempot under lördagen gick det allra mesta rätt. Trots 208 höjdmeter under 30 km och rejäl kantvind lyckades jag snitta ca 45.5 km/h. Jag var också två minuter snabbare än förra året på samma bana.

Resultatet räckte till seger och en tid som är en av de allra snabbaste någonsin på banan, åtminstone som registrerats i Strava. Blev lite förvånad själv faktiskt.

Jag fick alltså stiga överst på pallen.

Tillsammans med Niclas Näslund, Cykloteket Racing Team och Glenn Dahl CK Sundet

En stund senare fick jag åter gå upp på pallen då priserna i tempons totalcup för hela Swecupsäsongen skulle delas ut. Patrik Boström från CK Fix drog in 115 poäng, jag lyckades nå 110 poäng och Glen Dahl från CK Sundet fick 90 poäng på en tredje plats. Sedan var det ytterligare ca 45 poäng ned till fjärde plats.

Själv lyckades jag under säsongen vinna 3 lopp, ta en andra plats och två tredjeplatser. Sedan kunde jag inte starta i ett lopp pga ryggproblem. De fyra lopp jag inte vann stod Patrik Boström som segrare.

Patrik vann cupen mycket välförtjänt och han har gjort en fantastisk temposäsong. Tyvärr kunde han inte stiga överst på pallen, då han förra helgen kraschade allvarligt på Svanesunds linjelopp med stora skador som följd. Riktigt tråkigt. Känner jag Patrik rätt kommer han dock stå på start i nästa års tempotävlingar, ännu starkare än i år. Lycka till med rehab och senare försäsong Patrik.

Under söndagen var det linjelopp och här utmanövrerades jag av ett starkt Cykloteket Racing Team där jag som ensam motståndare inte hade mycket att hämta. Jag fick dock åter gå upp på pallen efter tävlingarna när pris för årets bästa cyklister i totalcupen 2018 (tempo + linje) delades ut. En ny andraplats med Richard Lööw från Cykloteket Racing Team överst. Bara att gratulera Richard som är en väldigt komplett cyklist. Helt outstanding i GP-lopp, otroligt stark i linjeloppen och mot slutet också med flera topplaceringar i tempo. Dessutom har han ett komplett lag som backup.

Richard vinner med totalt 200 poäng, jag landar på 174 poäng och trea blir Patrik Boström på 167 poäng. På fjärde plats Glenn Dahl CK Sundet 119 poäng och femma Mathias Bergkvist Örebrocyklisterna på 112 poäng.

Även denna gång blev det lite av ett antiklimax då det åter var en tom plats på pallen. Denna gång på tredje plats där alltså vår vän Patrik åter saknades. Hade Patrik kunnat vara med i helgen hade han kunnat utmana om såväl andra plats som om segern i totalcupen. Tråkigt för honom, men i sammanhanget är det förstås världsliga ting, och viktigast är ändå alltid hälsan.

Säsongen är slut och nu är det slut på pallplaceringar för 2018. Förhoppningsvis blir det några stycken även 2019. Men det kan bli svårt att lyckas lika bra då jag denna säsong fått kliva upp på pallen hela 12 gånger.

Så tacksam för att det gått så bra i år. Det hade förstås inte varit möjligt utan allt stöd och all förståelse från familjen som verkligen stöttar mig i alla lägen. Tack!

Swecupavslutning i Nynäshamn - Ensam och utmanövrerad av åtta man

I går söndag var det säsongsavslutning nere i Nynäshamn. Det mesta var klart innan loppet rullade igång. Jag hade redan tagit en pallplats i totalen i tempo och det var för långt upp till pallen i linje då jag låg 7:a. Totalcupen där både tempo och linje räknas var också nästan spikad. Jag låg på andra plats utan hot underifrån. För att ta totalsegern hade jag behövt vinna medan Richard Lööw från Cykloteket Racing team som bäst skulle få bli på 13:e plats.

Om vi kört var för sig hade förutsättningarna för att lyckas med detta varit små. För det första är bansträckningen som gjord för spurt och där kan jag inte vinna. För det andra är Richard väldigt komplett. Han kan spurta, men han är också otroligt taktisk och dessutom bra på att gå med i utbrytningar. Så med likvärdiga förutsättningar hade min chans att vinna samtidigt som Rickard skulle bli sämre än tolva kanske varit 5%.

Nu hade Cykloteket samlat ihop så många cyklister de kunde, och även flera som i vanliga fall inte tävlar med oss. Det innebar att de mönstrade 8 cyklister i sitt lag mot mig som kör helt själv. Att de flesta deras lag också även individuellt är bland de bästa i landet gjorde ju inte det hela lättare.

Med tanke på bana och motstånd var det redan innan start förstås uppgivet, så jag tänkte jag skulle njuta istället. Chansen att vinna när motståndarna har 8 så starka cyklister ansåg jag varar helt obefintlig.

Richard längst till vänster och fem lagkamrater, plus lagledaren för CRT

Det blev precis som jag trodde att Cykloteket skickade en cyklist åt gången i utbrytning. Det går ju då inte som ensam cyklist gå på allt. Efter ett tag gick så en utbrytning med två cyklister iväg (en från Cykloteket). Det var ganska så passivt då säkert alla övriga tänkte att om vi bränner oss nu för att hämta ikapp detta så sticker en ny cyklist från Cykloteket när vi är ikapp och vi kan inte ta det också.

Med andra ord ökade avståndet.

När en andra ubrytning gick iväg tänkte jag att jag skulle bli lite trött och gick upp i spets och försökte mata ikapp dessa. Det gick fint.

Jag fortsatte sedan att trycka på och försökte få igång klungan. Tyvärr fick jag bara hjälpa av någon enstaka cyklist, så under 13 km borrade jag väldigt mycket tid i spets. Med 400-500 watt i spets och kanske 200 watt i klungan och ingen som ville/kunde hjälpa till gav jag upp och gick tillbaka in i klungan.

Resten av loppet ägnade jag åt att snacka med andra cyklister och ta det som en fikarunda helt enkelt. Rent allmänt var det rejält händelsefattigt och tråkig cykling nu, och jag hade kunnat cykla med den intensiteten i flera timmar till.

Så blev det spurt om plats 3 och jag låg bland de sista för att undvika asfaltsbesök. Med 200 meter kvar öppnade det upp sig till höger där det var mest vind, så jag gick ut där helt ensam och tryckte in i mål. Gick kanske från plats 40 till i mål plats 18. Men det var svårt att komma högre upp då fokus handlade om att inte krascha i mitt sista lopp.

Rickard Lööw rullade in just före mig och nu var säsongen slut.

Jag säger grattis till Rickard som gjort en riktigt stark säsong där han hela tiden varit bra på linjeloppen, outstanding på GP och mot slutet allt bättre på tempo. Bra kört!

Jag säger också grattis till Niclas Näslund från Cykloteket Racing Team som vann i går och tog revansch från dagen innan då jag lyckades slå honom på tempot.

Själv är jag nöjd med helgen och framför allt med säsongen.

Kanske dags att ställa in racern i garaget!?