Tova levde, men så vaknade jag

I natt drömde jag om Tova. Hon levde och hon kunde gå. Redan i drömmen visste jag att jag inte ville vakna, då jag insåg att då skulle allt vara borta.

I kväll har vi besökt Tova vid graven och tänt ljus. Fortfarande jobbigt för oss alla tre och många tunga tankar i mitt bröst.

Tidigare idag cyklade jag till morfar Tommy där vår husbil stått parkerad i flera veckor efter att vi tillsammans städat och tvättat den. Idag skulle den få vintervila.

Först lite fixande så den skulle vara förberedd och sedan åkte jag och Tommy för att inkvartera den i en större lagerbyggnad. Tur vi var två då det inte var många centimeter tillgodo när husbilen skulle köras in. Så helt klart bra att Tommy hjälpte till att hålla koll på väggarna.

Nu sover husbilen, och efter det var det till att cykla hem. Jag har ofta ett mål att cykla motsvarande 2000 kalorier + basalomsättningen för själva cykeltiden. Dvs om du inte rör dig alls förbrukar jag ca 80 kalorier per timme. Cyklar jag då två timmar så ska klockan visa 2160 kalorier. Tar jag det lugnare, cyklar jag också längre. Idag gick det inte särskilt hårt, så det behövdes 2,5 timmars cykling för att nå upp till 2000 kalorier för själva träningen, och då visade alltså cykeldatorn 2200 kalorier. Med andra ord blev det inte raka vägen hem, utan ca 50 minuters omväg krävdes.

Nej, fokus är inte på att räkna själva kalorierna. Det är i stället ett bra sätt att se att vid lugnare träning går det mindre kalorier och då cyklar jag längre. Dvs lugnare blir längre och tvärt om.

Väl hemma tittade jag på travet och idag var det inte långt borta från att det skulle bli en miljonvinst. Ungefär som de som missar en TDF-etapp med ett halvt hjul. Men å andra sidan är de lika mycket tvåa som om de varit 100 meter efter. Samma sak här. Nära, men inte ända fram. Men precis som för en tvåa blev det ändå en fin vinst.

Nu ska vi mysa lite och trösta varandra efter besöket på kyrkogården vilken vi just kommit hem från.

I morgon blir det förhoppningsvis söndagscykling med Vännäs Ck.

Första intervallerna på länge - En tjuga med periodiserad effekt

Idag var planen att jag, Katten och sonen skulle göra "stan". Av det blev det dock inte något. Jag har lyckats smitta sonen med förkylning. Med halsont och ont i öronen var det inte läge för några aktiviteter.

Istället blev det arbete på förmiddagen, sedan helghandling, förberedelse av middag, lite familjetid och avslutningsvis en kortare träning innan middagen.

Då ryggen fortsätter att gå åt rätt håll utan att vara helt bra hade jag en plan att försöka trycka på lite en stund för att se hur ryggen skulle reagera. Att göra det inne på trainern gör det dessutom mer kontrollerat.

Först 50 minuter riktigt lugn cykling, sedan en lite jobbigare tjuga och ytterligare 15 minuter lugnt på slutet. Så totalt sett 65 minuter lugnt och 20 minuter då jag provade kroppen lite.

På intervalldelen var planen att köra 30 hårda sekunder och sedan 90 lugnare sekunder. Detta skulle då upprepas under 20 minuter förutom att jag lade till 30 hårda sekunder alldeles i slutet. Så med andra ord 11 x 30 sekunder hårt och resten lugnare. I början av varje 30-sekundare ca 550-600 watt och sedan 500 watt resten av intervallen. På den lugnare delen ca 250 watt. Det innebar att det blev 20 jobbiga minuter, men inte så att det var slutsålt på slutet.

Snittpuls 82 procent, snitteffekt 311 watt och normaliserad effekt 343 watt för tjugan. Gissar jag skulle fixa en tjuga på drygt 360 watt just nu. Inte där jag vill vara när säsongen börjar, men å andra sidan är det ju länge dit och än har jag inte fokuserat träningen.

Nu hoppas jag på att ryggen svarar bra på detta och att det blir en trevlig kväll här hemma. Ja, och självklart att vi alla tre snart är friska.

Trasig rygg, isen, leran och några tankar kring kommande träning

Det är lite svårt att få kontinuitet i bloggen just nu. Det beror nog på en mängd aspekter. Det är mycket på arbetet och hemma, motivationen för träning är lite lägre, skador och sjukdomar har lett till att träningarna varit enahanda på slutet och fokus på nästa säsong har ännu inte startat.

Men snart kör säsongen 2019 igång och då tror och hoppas jag att det ska bli lite mer kontinuitet i både träning och reflektioner på bloggen.

Många undrar om jag bestämt mig hur nästa säsong ska se ut? Det har jag inte, så ni får vänta lite längre på ett besked. Jag har en plan om att få till bra träning under försäsongen och möta våren i bra form. Men hur tävlingssäsongen ska se ut är fortfarande höljt i dunkel.

Ni som läste mitt senaste inlägg vet att jag då var förkyld, men framför allt hade jag fått en skada i ryggen orsakad av behandlingen jag fått för att komma tillrätta med problem i höft, ryggslut, rumpmuskler och benmuskler. För min ursprungsskada var behandlingen bra, men det var onödigt med en tillkommande skada på detta sätt.

I måndags gick jag i säng tidigt för att sova bort förkylningen, och det lyckades faktiskt riktigt bra. Visst är jag fortfarande snuvig, men jag är inte allmänpåverkad. När det gäller ryggen där jag tänkt att behandlaren tryckt sönder ett revben, alternativt orsakat blödningar i ryggen så är det ännu inte bra. Jag har tränat, men tränat lugnt då det är när pulsen går upp och då jag "drar" i styret det blir smärtsamt.

Jag har jobbat med liniment och voltaren i veckan och det blir kontinuerligt bättre i ryggen, så jag börjar bli allt mer övertygad om att det är en muskelskada och inte en skelettskada i ryggen. Förhoppningsvis kan jag snart träna på som vanligt.

I veckan har jag kört två lugna distanspass på trainern. Två timmar vardera. Idag gav jag mig ut efter jobbet och rullade grusväg med MTB:n.

Det var roligt att cykla förutom att det på slutet blev väldigt kallt om fötter och händer. Jag hade helt enkelt trott det var lite varmare än vad det var.

Rejält med minusgrader, snö och sedan plusgrader med regn. Ja, då blir det ett intressant underlag. Det var omväxlande snö, is, sörja, lera och vattenpölar. Men större delen av rundan fungerade det bra. Det var dock ett parti på ca 2 km med blankis och spårig väg, och det var ingen lek. En stor del av cyklingen blev dessutom i mörker.

Min plan var att cykla 160 minuter, men jag vek till slut ned mig efter 148 minuter då jag nästan slutat känna tårna på min ena fot.

Trots lite problem på vägen var det alltså trevligt att få cykla ute i dag. Det gick inte fort och det var inte hårt, men det var inte heller syftet. Positivt var att ryggen kändes bättre än på tidigare rundor de senaste veckorna.

Riktigt onödig skada!

Ja, förra lördagen var det alltså en extrem tillställning när jag fick en behandling av sällan skådat slag.

Ont i hela kroppen söndag, måndag och tisdag. När jag så skulle rulla igång med träning under tisdag kväll uppenbarade sig nya problem.

Jag rullade lugnt i 30 minuter och då kändes allt okej och de problem jag haft i höft, rumpa och ländrygg var klart bättre efter behandling. Men när jag körde igång med intervaller insåg jag att något var fel.

När jag matade på brände det till på vänster sida mitt på ryggen. På ett ställe jag inte tidigare haft problem. Dock ett av ställena där den extrema behandlingen under lördagen fokuserades. Efter behandlingen i lördag fick jag veta att han kört på hört på höft, rumpa och ryggens nedre del medan han hållit igen lite på övre delen av ryggen. Det kändes inte alls som han höll igen, och hade han kört max kan man undra vad som hänt!

Det är nämligen så att behandlingen har ställt till nya problem. Jag har inte kunnat träna på hela veckan förutom lugnt rull på trainern. Direkt jag tryckt på har det skurit i ryggen och om pulsen har gått upp har det varit svårt att andas då det gjort ont. Jag kan inte heller luta ryggen mot ryggstöd mm. Ena stunden tror jag att det blivit en spricka i ett revben, medan i nästa läge tror jag att han skapat en blödning i muskeln. Kanske kan det vara båda? Spelar inte så stor roll, men något fel är det.

Från dagens runda

Ja, hur som helst är det inte ett optimalt läge. Lite surt helt klart. Känns onödigt.

I fredags rullade jag lugnt ca en timme och sedan åkte jag och Katten till Umeå för att äta Sushi och se på bio. Det blev filmen Lyrro vilken var tänkvärd, men förvånansvärt svag. Maten var desto godare.

I går blev ytterligare en dag med trevliga aktiviteter. Katten åkte på ett tretimmarspass med styrkeyoga i Umeå.

Även jag skulle till Umeå med tåg. Bror hade inbjudit till en bordshockeyturnering på hans arbete med tillhörande dryck och tilltugg. Det blev en riktigt trevlig eftermiddag och kväll med tio män med vinnarinstinkt. Mycket fokus, mycket glädje och en del frustration. För egen del blev det 14 matcher och en tredjeplats. Bror som tävlar i bordshockey var förstås överlägsen. Efter middag blev det lite indiskt innan vi åkte hem. Riktigt gott och totalt sett blev det en väldigt bra dag.

I dag stod det MTB på träningsprogrammet. Vännäs CK brukar köra ett antal söndagar under hösten, och nu var det dags för det första tillfället. Grus och asfaltsvägar är fokus, sedan kryddas det med is och snö.

Jag tvekade in i det sista om jag skulle vara med idag då jag alltså har ont i ryggen/revbenet och dessutom har en ganska rejäl förkylning. Var så tät i näsan i natt och allmänt rosslig att det inte blev mycket sömn. Jag hade dock inte ont i halsen och ingen feber. Dessutom kändes det lite bättre efter att ha varit uppe ett tag.

Då vi skulle köra på jämna underlag kanske det även skulle fungera med ryggen? Om inte annat fick jag helt enkelt avbryta och rulla själv.

Jag gav mig därför av mot Vännäsby där vi skulle samlas. Förutom förkylning och ont i ryggen kör jag en MTB med bara 26 tum och med ett framdäck där bromsen ligger på vilket den gjort sedan 2014. Jag använder den dock så lite, att jag inte orkat fixa det. Sedan hade jag dubbdäck med väldigt mycket dubb. Erik Nygren som också dök upp i dag är riktigt snabb på MTB, dessutom körde han en 29:a och utan dubb. Jag förstod därmed att det skulle bli jobbigt i dag och ett riktigt test för rygg och förkylning.

För dagen blev det jag, Erik, Niklas Nyman och Helmersson som gav sig av . Alla sa det skulle gå lugnt, men Niklas och Erik hade bråttom direkt. Jag och Helmersson tog det lugnare och ändå var pulsen ganska så hög.

Efter ca 80 minuter valde Helmersson att rulla hemåt då han hade lite fysiska problem. Ja, då var det bara att hänga på Erik och Niklas då. För nu förstod jag det skulle gå på. Framför allt Erik som alltså körde utan dubbdäck matade på och även utan förkylning och känningar i ryggen hade det varit körigt. Nu var det ännu mer klurigt då det blev svårandat när pulsen blev hög.

Men det var ändå så att vid vila gick pulsen ned vilket tydde på att förkylningen var ok och ryggen blev i alla fall inte sämre under rundan.

För att nu Erik skulle bli trött sa jag att han skulle få mata på fritt när vi nådde ut till asfalten med ca 10 km kvar till Vännäs. Och han matade på rejält. Snittade kring 35 km/h med MTB, vilket inte är illa. Med min svårrullade hoj fick jag mata stenhårt för att ens ligga i rygg.

Inne i Vännäs blev det lugnare. Sedan vidare mot Vännäsby där vi tackade varandra för idag.

Det blev en riktigt bra dag. Det var roligt, kroppen fungerade hyfsat, det blev bra träning och vi hade trevliga snack. Det är inte svårt att njuta av cykling, även om jag inte kände mig som världens bästa i dag precis.

Timmen där det gick hårt snittade vi nästan 30 km/h trots ganska så många höjdmeter under delar av sträckan, så det är förstås inte underligt att det då blir jobbigt med de MTB-förutsättningar som fanns idag. Bra träning i alla fall.

Jag hade en plan innan dagen om att träna 3 timmar och 40 minuter. I och med att det gick så snabbt på den gemensamma cyklingen blev det en bra stund som jag fick cykla själv efter att vi skilts åt.

Jag avslutade med 54 minuters kontrollerad cykling och med de 15 minuterna till en början blev det ca 70 minuter själv och ca 2,5 timme med mina cykelkamrater. Totalt 3 timmar och 40 minuter. Precis som planerat.

Nu får vi se hur ryggen (revbenet/muskeln) och förkylningen reagerar.