Idag var det dock en liten annorlunda känsla då det hade varit säsongsdebut i Götene för mig om jag inte skadat mig. Min kompis Patrik Boström CK Fix vann, och visst hade det varit roligt att vara där. Men nu är det inte riktigt läge.
Jag har inte helt gett upp, så visst hoppas jag fortfarande att i den bästa av världar kunna delta i lopp även i denna säsong. Men dit är det ännu långt. Kanske inte så underligt då jag varit sängliggande ca 50 dagar detta år och inte kunnat träna på vanligt sätt mer än från mitten av mars.
Totalt sett har jag tränat 130 timmar mindre än vid samma tid förra året, så att det saknas en hel del kraft i benen och att syreupptagningen är sämre är inte underligt.
Däremot har jag aldrig förbättrat mig så mycket per vecka som jag gjort de senaste två månaderna. Det enda positiva med ett riktigt dåligt utgångsläge.
Många månader kvar av min rehab, men det fungerar bra att träna. Ja, att köra tempo i tempoställning under en längre tid är förstås något som jag ännu inte uppnått. Men jag fortsätter att sätta mål.
Hur som helst var det cykling i dag på programmet. En distansrunda på ca 125 km och vi blev fem cyklister som gav oss iväg i solskenet.
Vet inte riktigt vad som hände, men omgående blev det bra intensitet på tillställningen och varje förning fortsatte det. Nu var det en sådan dag då alla cyklister som var med kan hantera det, men jag tänkte ändå att fortsätter det så här kan det nog bli tufft.
Efter ca 18 km var det så dags för min första förning för dagen, och jag hade förstått att alla förväntade sig hyfsad hårdkörning. Samtidigt ville jag inte att vi skulle spränga gruppen då det var slakmota uppför och rejäl kantvind. Det passade då fint att köra en tröskelintervall som blev 22 minuter innan vi nådde Rödåsel och skulle stanna för att komma ut på en större väg. Ganska så bra känsla i kroppen faktiskt.
Hårdkörningen fortsatte fram tills vi cyklat närmare 50 km, då delar av gruppen började få energibrist och sega ben. Det innebar att det nu blev mycket lugn cykling i drygt 20 km fram till Umeå. Där stannade vi vid Bike and Ski, en nyöppnad butik i Umeå som en av våra cykelkompisar driver. Erik skulle ha några skruvar till sin MTB.
Efter det korta stoppet rullade vi ca 8 km till innan det var dags för dagens fikastopp. Idag tog vi en rejäl paus både för att vi hade så trevligt och för att alla skulle återhämta sig inför de ca 50 km som kvarstod.
Vi siktade mot Vännäs via Hössjö och från att vindarna varit sådär tidigare under dagen var de nu rejält gynnsamma. Så trots bara en medelintensiv cykling snittade vi närmare 40 km/h kommande 22 km innan vi var framme vid Hössjöberget.
Här körde Erik ett rekordförsök förra helgen, men vindarna var då extremt dåliga. Han hade därför siktet inställt på revansch. Själv har jag ännu inte någon kapacitet som gör det roligt att jaga rekord, men jag planerade att gå på Eriks hjul så länge jag orkade.
Nu väntade så 3,6 km klättring, men med endast 3-4% lutning. Jag insåg snabbt att vindarna inte alls var med oss i dag heller och efter en bit i backen gav Erik upp då han såg att trots 400+ i watt gick det långsammare än vanligt. Vi cyklade sedan resten av klättringen bredvid varandra med en ganska hög intensitet, men inte högre än att det var kontrollerat och vi kunde prata. Det landade för min del på ca 7,5 minuter och ett snitt motsvarande 355 watt från botten av backen inkluderat där jag gick i rygg.
Väl uppe väntade vi in de andra och sedan gick det lugnt tillbaka till Vännäs.
Ytterligare en trevlig dag på cykeln.
Efter avslutad cykling åkte jag och handlade, fixade mat till familjen och sedan har vi suttit framför tv:n och myst.
