Nytt rekord, ligga i diket och maxpuls

Efter katastrofväder en längre tid var det lite bättre idag. Inte supervarmt, men soligt. Passade perfekt för distansrunda med Vännäs CK. Vi hade ursprungligen planerat ca 120 km, men då Tjäder hade en tid att passa valde vi att korta rundan till drygt 90 km.

För dagen var vi fem cyklister som då cyklade till och från Hörnefors med kaffe på halva vägen.

Bra fart och rolig cykling. Sedan var benen ganska sega efter gårdagens hårdkörning på tempohojen. Helt klart blir jag mer sliten sedan min skada än vad jag brukar bli. Men det fungerade ändå ok.

Stopp för kaffe och trevliga samtal.

Efter fikat var det riktigt kallt och Erik drog i väg i hög fart för att värma upp oss. I bättre vindar svischade det också på i varje förning och vips hade vi cyklat ca 20 km.

Nu var vi så framme vid Hössjöberget där Erik flera gånger i år satsat på ett Stravarekord. Inte så brant, men ganska långt. 3,6 km och 113 höjdmeter ger ett snitt på 3,2% med två lite brantare partier och två lite plattare partier.

Vindarna var bra idag, vilket krävs för ett rekordförsök. Själv är jag ju fortfarande osäker på min form, så jag bestämde mig för att ta rygg på Erik och försöka hänga med hela vägen upp.

Erik drog på bra och det dröjde inte länge innan jag nådde pulszon fem trots att jag gick i rygg. De andra fick släppa då de peakade i puls.

Erik fortsatte att hålla trycket och imponerade verkligen. Jag fick ligga på ca 375 watt i rygg och Erik ca 25 watt högre.

Jag hade lite kvar och funderade på att gå upp och hjälpa till, men mitt självförtroende och koll på vad jag klarar är för dålig. Så jag låg kvar. Med just under minuten kvar till toppen bestämde jag mig ändå för att mata ut det jag hade. Planen var att Erik skulle gå i rygg, men han låg redan på maxpuls och höll farten. Det blev ungefär 600 watt sista 45 sekunderna och på toppen var jag endast ett slag från maxpuls.

Erik som gjort hela jobbet i backen nådde maxpuls med en bit kvar till toppen, men höll farten ändå upp och var bara 6 sekunder efter mig. Imponerande att få till en snitteffekt på  +400 watt. Själv landade jag på en bit över 380 watt med spurten inräknad.

Min snittfart hamnade på 32,7 km/h för hela backen och det var ca 20 sek snabbare än mitt tidigare rekord. Nu har jag i och för sig sällan maxat och dessutom låg jag ju i rygg stora delar av klättringen. Eriks snittfart på 32,4 km/h räckte till KOM på Strava. Starkt!

Ett bra besked för mig också att jag kunde gå med i rygg i ca 5.5 minuter och sedan ha en sista minut där jag kunde avsluta flera hundra watt högre. Det går åt rätt håll.

Återsamling på toppen och när jag vände om låg Erik i diket innan han kravlade sig upp lutandes mot cykeln. Det kallar jag en riktig maxning!

Sista 10 km rullade också på snabbt då Helmersson fick inspiration i spets.

Det blev inte så långt pass i dag med 92 km på ca 2,5 timmar. Men det var mycket trevligt och kroppen kändes riktigt okej.

Maxtest på tempohojen - Vilken drabbning!

Det har varit tunt med uppdateringar här på bloggen. 8 dagar sedan sist faktiskt. Då hade vi precis kört maxmilen i nästan nollgradig "värme".

Efter det har det varit så mycket på arbetet och dessutom en hel del frustration.

Redan innan maxmilen förra torsdagen började jag känna att kroppen inte svarade som den skulle. Jag vilade därför två dagar (fredag och lördag). När jag så skulle köra träning på söndag blev det fullständigt haveri på trainern (iskyla och regn ute). Jag skulle köra fyror men pulsen sköt i höjden som en raket. Redan innan sista fyran hade jag 11 minuter i pulszon fem, vilket i vanliga fall borde varit ca 6-7 minuter med den effekten. Dessutom avslutade jag både andra och tredje intervallen på 97% av maxpuls, vilket borde varit kanske 93%. När jag så startade den sista fyran var jag redan på 93% av maxpuls efter 1 minut, så då valde jag att avsluta. Något fel med kroppen var det.

På måndagen skulle jag så köra MAF-intensitet, och återigen ett misslyckande. Pulsen sköt iväg och snitteffekten för timmen blev alldeles för låg.

Provade en vilodag till efter två träningar med haveri.

På onsdagen stod det åter maxmilen med Vännäs CK på programmet. Även denna vecka på racer. På uppvärmningen drog åter pulsen i väg. Säkert 20 slag för högt. Vi ska också säga att jag haft en vecka med extra problem med mina kotor. När jag så sträckte ut ryggen innan vi skulle starta smällde det till i ryggen och det blev lättare att andas. Kanske hade detta med de dåliga träningarna under veckan att göra? Jag har nämligen svårare att få luft då ryggen är sämre. Svårt med djupandning helt enkelt.

Oavsett om det berodde på det, så gick maxmilen på racern nu hyfsat okej. 10 sekunder snabbare än förra veckan och en snittfart på en bit över 40 km/h. Fortfarande ca 30 sekunder från mitt rekord, men dit ska det förstås vara långt efter mina skador.

Ytterligare en vilodag i går. Tänker att jag kört hårt under många veckor, så nu kör jag lite extra vila under någon/några veckor så får vi se om jag kommer ur effektplatån där jag stått och stampat ett tag.

Så idag stod det på programmet att för första gången sedan min skada prova Maxmilen på tempohojen och samtidigt vara så optimerad som det nu går när du kör direkt efter arbetet. Med andra ord: ordentlig kosthållning under dagen, tävlingsutstyrsel och samma förberedelser som på tävling sista två timmarna innan insatsen. Detta upplägg gjorde mig faktiskt lite spänd.

Inte från i dag, men samma hoj. Enda skillnaden är att jag nu kör Zipp 808 NSW

Hur pass mycket efter mitt bästa jag är jag just nu?

Det skulle visa sig bli en rejäl drabbning med mycket frustration.

Ordentlig uppvärmning. Sedan var det då dags! 10 km med vändning. Ca 70 höjdmeter och de flesta vid två korta, men relativt branta klättringar.

Höjdprofil för maxmilen

Jag hade satt ett effektmål som jag trodde var möjligt och det var det jag siktade på när jag drog iväg. Det börjar med slakmota och sedan en klättring efter lite drygt en km.

I starten kändes det ganska så bra, men snabbt började benen syra och när jag tittade på effektmätaren var siffrorna inte bra. Jag fortsatte göra vad jag kunde men mitt i första klättringen gav jag upp. Typ maxpuls och väldigt låg effekt.

Riktigt sur och irriterad vände jag om. Skulle jag ge upp för dagen? Ja, det var nära. Men så tänkte jag att kanske var uppvärmningen för dålig och det var därför detta skett. Jag tog därför och körde ur mjölksyran och gjorde mig sedan redo för en ny start.

Nu hade jag inte längre några effektmål utan jag skulle bara titta på pulsen och köra igenom hela sträckan. Det blev inte roligt!

Återigen i första klättringen var det väldigt hög puls, låg effekt, sura ben och sur gubbe. Men nu körde jag ändå vidare. Typ utslut redan vid utförslöpan efter klättringen så det blev till att rulla en bit. Försökte därefter skapa motivation, men det var svårt. Efter 4 km blev det åter några sekunder jag gav upp då det kändes meningslöst med så låg effekt. Samtidigt var farten inte allt för dålig, så jag bestämde mig för att ändå avsluta okej.

Efter vändningen fick jag dock åter rulla i en utförslöpa då jag hade allt för hög puls. Med två km kvar kommer den tuffaste klättringen och återigen fick jag rulla den efterkommande utförslöpan. Sista kilometern tog jag ut det jag hade och peakade på 97% av maxpuls. Riktigt irriterande med så hög puls och så låg effekt.

När jag så stannade och såg snittfarten var den mycket bättre än snitteffekten. Kanske var effektmätaren felkalibrerad? Jag tog därför och rullade en sträcka med en snittfart på 40 km/h och landade då på drygt 230 watt. Kändes lågt. Sedan kalibrerade jag effektmätaren och körde samma fart igen och då krävdes drygt 40 watt mer.

För att testa lite mer körde jag maxmilen en gång till och nu blev det mer rimliga effektsiffror på den tröskel jag genomförde. Högre snitteffekt, men klart långsammare.

Så från fullständig bedrövelse och irritation till lite upprättelse. Fullt så dålig var jag alltså inte. Sedan är det inte underligt att det blir haveri då man köra första 2-3 minuterna på en effekt man tror sig klara, men den då i verkligheten är 40-50 watt högre. Sedan fortsätter du att försöka få upp effekten till rimliga siffror, men misslyckas. Ingen rolig upplevelse.

Långt ifrån något personligt rekord idag och dessutom blev jag utslut av 10 km cykling. Men med de förutsättningar jag just nu har och att jag körde alldeles för hårt i början är jag nöjd med en snittfart på 44,6 km/h då det trots allt inte är platt på så många avsnitt.

Så bra i detta läge, sedan är det en bit till de högsta farterna jag haft på sträckan och framför allt är det långt till att hålla det i motsvarande sträcka som en tempotävling är. Ja, jag har inte ens provat att cykla så länge i ett svep och hålla tempoposition. Dessutom smärtar skadorna efter en sådan här lite längre träning på tempohojen.

Totalt blev det 75 km cykling på exakt två timmar.

I morgon distansrunda med Vännäs CK. Ska bli trevligt. Hoppas kroppen vill vara med då.