Toppresultat och bottenrekord på samma dag!

Idag är det första vilodagen från träning efter 11 raka träningsdagar. Jag summerar 26 timmar och 810 km på dessa 11 träningsdagar.

Sedan mitt förra inlägg i söndags har det alltså blivit tre träningsdagar.  I måndags kombinerade jag arbete med träning. Cykling till och från Umeå för möte med Region Västerbotten och Lärarhögskolan. Det rullade in 70 km i träningsdagboken utan att det tog någon extra tid. Perfekt alltså. Efter mycket och hård träning var det dessutom ett podpass. Ganska lugn cykling, fint väder och en träningspodd i ena örat. Balsam för kropp och själ.

I tisdags var det träning med Vännäs CK. Tanken var att vi skulle köra lagtempo i ca 40 km plus lite uppvärmning. Det gick väl hårt uppför för vissa och sedan blev det väl lugnt i övrigt. Så förutom att jag i spets körde på rejält utför och mot slutet, så blev det för mig ett lugnt pass.

Så i går var det dags för maxmilen. Vännäs CK:s testbana för tempo och racer. En mil så fort du kan på en bana som böljar förutom en klättring som du då kör två gånger i och med att det är en vändbana.

Innan vår gemensamma träning tog jag tempohojen för att köra maxmilen med min nya tempoställning. Det blev en tråkig tillställning. Visst kändes positionen på cykeln helt okej, men i övrigt var det inte mycket som var bra. Vindarna var dåliga, benen var svaga och rent allmänt gick det för långsamt. Jag gav helt enkelt upp flera gånger under mitt test och inga bra signaler blev det. Allt för trött, allt för segt, allt för långsamt.

Detta skapade helt klart en osäkerhet kring både det ena och det andra. Är min nya position på hojen klart sämre än tidigare? Ja, det är för tidigt att säga, men risken finns. Hur kommer det sig att jag är närmare mitt tryck från ifjol när jag kör racer, men långt ifrån på tempohojen? Vad krävs för att ändra på det? Att jag allmänt var seg, var dock mer rimligt utifrån att jag tränat så pass hårt på slutet.

Det blev lite mer intervalltid på tempohojen, utan att jag på något sätt blev gladare av det.

En kort paus och byte av cykel till racern, innan jag och Katten åkte till vår gemensamma träning med Vännäs CK. 10 km uppvärmning fram till starten för maxmilen och sedan lite intensitetsökningar innan vi körde igång.

Vi startade med ca 20-30 sekunders mellanrum och när alla övriga startat bar det av. Av någon underlig anledning var benen nu mycket piggare och jag kunde pressa mig mer än på tempohojen. Visst blev det rejält jobbigt, men jag hade bra tryck hela vägen. Det kändes också som att det gick fortare än vad det brukar. Nu ska vi dock ha med oss att vindarna var bättre än tidigare under dagen och vädret var fint.

Efter ca 7 km hade jag tagit mig förbi de andra 6 som startade före mig och trots en rejält hög puls blev det också en bra avslutning. I mål visar det sig att jag snittade 41,8 km/h, just under 14 minuter. Slog min bästa racertid från i fjol med tre sekunder, och klart snabbare än mina tidigare försök i år. Förvånande bra, och extra förvirrande då hur det kunde gå så dåligt med tempohojen.

Efter att alla var i mål rullade vi lugnt fram till vändet och sedan var det dags för en sista intervall på 5 km. Tuffare denna gång, men jag lyckades hålla samma snitteffekt som på maxmilen. 396 watt under 14 + 7 minuter är inte det bästa jag presterat, men inte så långt från mina bästa effektsiffror.

Bra besked för den allmänna formen och frustration kring tempocyklingen blev resultatet av dagen.

I övrigt körde alla bra och flera lyckades bra med att jaga sina egna rekord. Rent allmänt är också denna typ av träning rolig. Lugnt och socialt före och efter och sedan en stund då alla har chans att köra så hårt de vill. Passar alla oavsett målsättning och kapacitet.

Väl tillbaka hemma verkade vindarna vara hyfsade för att köra vår andra testbana - Västerås runt. Om jag tog ut tempohojen och gjorde en bra tid skulle jag bli lugn igen - resonerade jag. Sagt och gjort. Jag rullade 3 km till start och gav mig iväg med tempohojen. Jag tryckte vad jag kunde, med hoppet att vara nära 6.35 som är mitt rekord. Benen kändes sådär och känslan var att hastigheten inte riktigt var där den skulle. I mål tryckte jag av klockan och kunde konstatera att effekten var lägre än vad jag hoppats och tiden sämre än vad jag trott och hoppats innan start. Inga klargöranden eller lugnande besked här inte.

Ja, då var det bara att åka hem med en splittrad känsla. Min snabbaste tid ever på racer på Maxmilen och bedrövlig fart och effekt på tempohojen och det samma dag.

Det krävs helt klart mycket jobb framöver när det gäller tempocykling och position på hojen om det ska bli någon ordning. Samtidigt bar besked om grundkapaciteten.

Från idag och till på lördag är vi hos Kattens syster med familj. På söndag blir det en riktig långrunda på 240 km med klubben. Sedan får vi se hur vi går vidare för att hitta farten på tempohojen.

Rejält med mängd, lagtempo, ny position på tempohojen och inte så snabb som jag trodde

Ännu en vecka avverkad och en ny vecka har rullat igång.

Förra veckan var planen att få till lite mer träningstid och träning varje dag. Tanken är just nu att träna ned mig och förhoppningsvis kommer lite superkompensation när jag släpper upp det hela. Passar extra bra att köra hårt när det är länge till nästa tävling.

I måndags lämnade jag husbilen på service i Umeå och sedan cyklade jag hem, med en liten bonussträcka på vågen. Två timmar ganska lugn cykling, vilket passade bra då det varit Rödbergsloppet dagen innan, vilket tog på en hel del.

I tisdags var det träning med Vännäs CK. Som vanligt satsade vi på kvalité och jag tycker det blev riktigt bra. Förutom en hel del lugn cykling blev det tre lagtempointervaller på vardera 10-11 minuter. Vi körde två och två och jag rullade med Erik Nygren. Snitteffekt på 360, 387 respektive 388 watt visar att det gick på fint då det förstås var lugnare i rygg och hårdare i spets.

Förutom de dryga 30 minuterna med lagtempo var det en spurt i en kort backe och sedan en intervall uppför i ca 5 minuter. Rejält hårt uppför och ytterligare tid i hög puls.

Efter en riktigt bra tisdagsträning körde jag MAF både onsdag och torsdag. Hössjörundan från Vännäs via Hössjö till Vännäsby på 141 i puls. Det gav ca 1 timme per träningspass på ungefär 290 watt. Det saknas fortfarande effekt mot tidigare år, men det var ändå ok.

Under fredagen blev det lugnare träning igen då jag cyklade till Umeå för att hämta husbilen från servicen. Hämtade också ut tempohojen som Bike and Ski bytt pinnar på.

Under lördagen hjälpte vi mor och far att städa ut huset som jag vuxit upp i. De ska flytta till lägenhet, och visst känns det lite tråkigt. Men det blir nog bra.

Efter detta blev det lite olika tester med tempohojen då jag förutom att byta pinnar också bytt armpads. Ny sittställning helt enkelt.

Mer tempoträning i söndags då jag rullade ca 1,5 timmar, precis som dagen innan. Körde en mil på min testbana. Efter att ha känt mig starkare sista två veckorna gick det väl långsamt. Vet inte om det bara var kroppen som ställde till det eller om jag behöver justera positionen på hojen. Har hur som helst justerat lite och ska prova igen.

Efter träningspasset bytte jag cykel och tog en långrunda med Katten.

Vi cyklade bredvid varandra hela rundan och Katten körde på väldigt bra. Blev ett perfekt distanspass på 3 timmar.

För att få till 5 timmars träning i sommarhettan rullade jag en stund efteråt också. Lite drygt 15 mil in på kontot.

Sammantaget ca 16 timmar och 500 km denna vecka. En del kvalité, men mest distans.

Effekt- och viktprojektet med deadline

Det finns helt klart ett förbättringsutrymme när det handlar om hur ofta jag uppdaterar på bloggen. Samtidigt så ska ju livspusslet gå ihop och det gäller att prioritera rätt när tiden är knapp. Nu närmar vi oss dock sommaren och då kanske annat lättar och mer tid finns för reflektioner kring träning och livet.

Även om det inte alltid finns i bloggen har jag fortsatt att nöta på med mina två projekt inom träningsområdet. Den första handlar om att träna så effektivt och smart som det går för att få största möjliga kapacitetsförbättring till den 1 augusti. När du först inte kunnat träna alls under början av året och först från april fått till en mer strukturerad träning är det balans på slak lina som gäller. Att träna tillräckligt hårt och på rätt sätt utan att gå över gränsen och få stora bakslag, är inte helt lätt. Att klämma in tillräcklig mängd träning tillsammans med en återgång i liv och arbete är inte heller det lättaste. Hittills har jag i alla fall gjort det jag kan med de förutsättningar jag har.

Den andra delen handlar om vikten. Av någon outgrundlig anledning lyckades jag med att bygga om min kropp negativt efter skadan. Då tänker jag inte på att den är full av titan, att min högra axel hänger och att invärtes är saker trasiga. Nej, det jag tänker på är att jag tappade 6 kg i muskler när jag var sängliggande, och att det inte över tid gjorde att jag blev lättare. Nej i stället såg jag till att gå från muskler till fett och vips vägde jag mer än innan skadan. Inte optimalt på något sätt, och verkligen inte för cykling. Dumt att väga mer och ha mindre muskler för att trycka sig framåt.

Allt eftersom jag tränat mer har jag skärpt kosten. Viss del av muskulaturen har kommit tillbaka och bytts mot fettet. Men för ett antal veckor sedan vägde jag fortfarande mer än innan skadan, och då vägde jag mer än jag brukar när jag tävlar.

Jag har utifrån det nu bestämt mig för att göra vad jag kan för att komma tillbaka till matchvikt. Vi får se hur det går med det.

Ja, nu trampar vi vidare och försöker begränsa den onyttiga kosten så får vi se hur det går.