Förbaskat fint rekord - trots att jag i dag blev ett år äldre!

Idag är min födelsedag till på köpet.

Det blev en fin dag med presenter, cykling, mys, slappa och trevlig middag.

Efter frukost och fina presenter från Katten tog hon en promenad och jag gav mig av på en kortare cykeltur.

Exakt för tre år sedan var vi på Mallorca och bodde då faktiskt på samma fina hotell. Även då på min födelsedag hade Katten vilodag och jag åkte på en egen cykelrunda.

Förra gången åkte jag till Randa för att ta klättringen upp till klostret. Denna gång den 6 mars 2017 var jag mitt starkaste jag just i den klättringen.

Jag rullade iväg, tre år senare, och det var verkligen trevligt som det oftast är när du sitter på din cykel. Benen kändes bra och det rullade på fint. Även idag var pulsen i relation till effekten förvånansvärt låg.

Så närmade sig klättringen i Randa. Närmare 5 km och i snitt ca 5% lutning. Nu var det dags för en riktig maxning.

Vart börjar då klättringen? Ja, här är det oklart. Ett segment är från start där du svänger in på vägen som leder hela vägen upp, en vid den första skylten och en vid den andra skylten där det dessutom står hur brant det i snitt är till toppen.

Första skylten

Andra skylten

Tidigare har jag kört från skylt två, denna gång började jag vid skylt ett, vilket innebar en dryg minuts extra hårdkörning eftersom jag då skulle jämföra denna dags cykling med den från 2017 från andra skylten.

Jag drog iväg uppför med bra tryck. Lite svårt att veta hur hårt jag skulle gå. Startade på ca 380 watt och det kändes bra. Lite för bra, då pulsen efter ca 5 minuter fortfarande inte var uppe i 90%. Det fick bli en ökning till ca 400 watt, och visst var det jobbigt. Men det är en härlig känsla när man känner att det finns tryck hela tiden. Det hör ju inte precis till vanligheterna. Det gick så bra att jag inte ens matade ur det sista. Var lite för nöjd. Kom aldrig högre än 92% av maxpuls och det blev ett snitt på 87%.

Nästan uppe och då kör jag ikapp en bil. Får sluta trampa och ligger bakom allt för länge. Får sedan spurta om bilen för att sedan fortsätta sista 300 meterna. Såg i efterhand att detta kostade ca 10 sekunder.

När jag tittade på klockan var jag ändå mycket nöjd. Hade blivit i snitt minst 390 watt upp om det inte varit för bilen som drog ned det till 385 watt. Bra tid också!

Jo, jag märker att jag skryter lite i detta inlägg. Men visst får man det om man fyller år och brukar vara nyanserad i vanliga fall!? Hörde jag ett ja!?

Okej. Fortsätter. Jag startade alltså min maxinsats tidigare än vid mitt förra rekord, jag hade någon procent kvar i kroppen och dessutom blev jag hindrad av en bil. Trots det är jag vid 48 års ålder mitt starkaste jag, i alla fall i denna klättring!!

Klappade mig tre gånger på axeln och log inombords. Sedan tog jag en bild (den överst i detta inlägg) och susade sedan ned igen.

Planen var att ta klättringen tre gånger. En gång på max, en gång på tröskel och en gång på MAF. Max var gjord, så nu var det tröskel.

Rejält segt första kilometern då jag nyss maxat ända upp och sedan rullat utför utan att trampa. Kom igång efter en stund och det kändes åter bra. Vad händer då? Jo, först regn. Sedan storm, och slutligen hagel. Jag funderade på att vända, men tryckte ändå hela vägen upp. Bra där. Men sedan fick det vara. Ville inte vara i detta väder allt för länge. Begav mig tillbaka till hotellet, med en nöjd känsla i kroppen.

Visst blev jag kall på tillbakavägen, men jag åkte i tid. Vädret var bara halvdåligt sista timmen.

Tillbaka på hotellet kunde jag konstatera att det blev 3 timmars cykling. Det mesta i distansintensitet, men också lite tröskel och ett personligt rekord. Bra dag det här.

På min säng låg en present från hotellet!!

Eftermiddagen ägnades på hotellrummet där vi hade det lugnt och mysigt.

Middagen blev verkligen bra här på hotellet. Särskilt förrätt och efterrätt, där efterrätten var pricken över i:et.

Ja, då är vi alltså inne på år 48, hoppas det fortsätter att erbjuda mitt bästa jag.

Vi börjar i morgon med lite cykling, jag och Katten.

En av presenterna från Katten - En specialgjord kaffekopp, för just mig.

Mallorca dag 3 - Upplevelsen och rekordet blåste bort, men positivt förvånad

Dag 3 med Katten på Mallorca blev ytterligare en trevlig och lång dag.

Vi tar det lugnt varje morgon och kommer inte iväg förrän ca 10.30. Sedan cyklar vi långt, med många höjdmeter och inte så fort. Det innebär att vi hittills varit tillbaka på hotellet 19.20, 18.30 och idag 18.40. Heldagar alltså....

Idag var planen att ta oss via Santa Maria till den långa klättringen upp till Lluc och Bensinmacken med restaurang på toppen (skylten för klättringens slut). Coll de sa Batalla är ca 8 km och med en snittlutning på 5%. Räknar vi in klättringen fram till klättringen och klättringen efter klättringen är det ca 10 km med ihållande uppför.

Fram till klättringen hade vi haft en riktigt fin medvind så det hade svischat de första milen. In i klättringen tog jag det piano med Katarina. Tänkte spara benen till en rekordsatsning lite senare på dagen.

För övrigt är detta en av de trevligare klättringarna på ön. Fin väg, fin utsikt och en åkbacke förutom på slutet där det brantar på. Uppe på toppen var det kaffestopp. Jag tog en kaffe medan Katten tog en cola och en stor baguette.

Sedan vidare inåt landet med målet att nå kusten på andra sidan ön och Sa Calobra. Planen var att Katten för första gången skulle cykla klättringen och jag skulle se om jag hade kropp och form för ett pers uppför.

Vi klättrade de 2,5 km uppför som krävs innan det är dags för ca 8 km utför ned till Sa Calobra. Sedan väntar då en klättring tillbaka samma väg upp till Coll dels Reis.

Men av Kattens efterlängtade klättring och mitt rekordförsök blev det intet. Jag hade rullat först utför, men ganska snart insåg jag att det inte såg bra ut. Stark vind och kastvindar som bonus. Jag hade nog tagit mig ned, men inte mer. Katten som är liten och lätt och ogillar stark vind hade inte haft någon lek. Jag tog beslutet att vi skulle vända upp igen.

Jag stoppade Katten när hon var på väg utför och vi trampade upp igen. Storm emot och inte skoj. I efterhand var det surt att missa detta, men det var rätt beslut.

Ett foto i stormen innan vi cyklade uppför

Vi fick gå en bit upp tills det blev lite lä och det gick att börja cykla.

Vi fortsatte istället mot Puig Major, öns högsta cykelbara punkt. Det fortsatte uppför i många kilometer och med fin motvind. Katten kämpade dock på berömvärt. Jag körde på lite i sista klättringen, men när jag vände ned för att möta henne kom hon ganska så snabbt.

Kort stopp på Puig Major och sedan 10 km utför.

Vänster och in i Fornalutx för lite vätska och Katten fick en Mars.

Vidare till Soller. Nu väntade samma klättring som i går - Coll de Soller. I går körde jag starkt, men klockan lyckades inte föra över träningen. Lite surt. Idag när jag blivit blåst på Sa Calobra planerade jag ett rekord här istället. Eller i alla fall se att jag inte ligger så långt efter mig själv när jag var som bäst.

Nästan framme vid skylten som visade drygt 7 km kvar till toppen. Förbi spurtade en cyklist. Han verkade vilja ha farten uppe så han inte förlorade tid när han bröt startlinjen. Jag tänkte att han måste vara rejält stark med den satsningen.

Förbi skylten och jag ökade intensiteten, men redan efter ca 500 meter gav jag upp. Det var storm emot, så trots hög effekt gick det långsamt. Jag bestämde mig därför för att ta det lugnt och sedan köra på lite mer de sista 5,5 km från där man byter väg och det är serpentiner upp. Jag låg på ca 300 watt fram mot serpentinerna och fler cyklister matade om mig.

Framme vid serpentinerna låg "spurtaren" ca 1 minut före. In i klättringen. Började med att mata på rejält. Jag hann snabbt ifatt cyklisterna som rullat om mig (inte spurtaren). Men samtidigt var det en irriterande motvind. Jag fick ge upp mitt rekord även för denna klättring och nöjde mig med tröskelintensitet. Dvs hårt, men ändå kontrollerat. Det tog inte länge innan också "spurtaren" var inhämtad. Samma intensitet hela vägen upp utan att någon gång gå in i pulszon 5 (snittet för klättringen blev 85% av maxpuls). Lite surt att båda rekordförsöken för dagen rann ut i sanden, men positivt att kroppen känns ganska snabb.

Jag vände utför och det blev en bra bit innan jag mötte "spurtaren". Han hade helt klart överskattat sin form. När jag mötte Katten cyklade vi upp igen.

Nu några mil kvar innan vi var hemma.

Vi summerar 6,5 timmar, 145 km och 2200 hm. Låg snittpuls förutom ca 15 min på högre effekt.

När jag laddade in träningen blev jag mycket förvånad. Det visade sig att jag i serpentinklättringen i början  (första km) där motvinden var som störst och jag körde som hårdast förlorade jag ca 45 sekunder mot mitt personrekord. Jag förlorade också på det andra partiet med rak motvind. Men sedan tog jag in och slog mitt personrekord med 15 sekunder. Extremt förvånande, med tanke på intensitet och vind. I och för sig maxade jag inte heller vid mitt rekord 2018, men jag låg då kring 90% av maxpuls upp och nu klart lägre. Dessutom var vinden bättre då. Verkar som att upplägget för försäsongen hittills måste vara hyfsat okej. Hoppas det fortsätter på det sättet.

Hade varit skoj att med dagens form få bättre vind och maxa hela vägen. Hade nog blivit en rejäl putsning då.

I morgon fyller jag år. Det firar vi med att Katten får välförtjänt vila efter 17 timmars träning på tre dagar, medan jag planerar en kortare, men hårdare tur. Vi får se hur det blir med det. Sämsta dagen vädermässigt väntar. Har vi otur blir det storm och regn. Kanske blir en heldag på rummet!?

Mallorca dag 2 - Mastodontrunda i bergen, och bra besked i klättringarna

Dag två på Mallorca. En lång och gedigen frukost och sedan cykling.

Idag var vädret mycket bättre. Inte så mycket blåst och det fungerade att köra utan väst och ärmar förutom längre utförslöpor. Ja, på slutet av dagen blev det lite kallt förstås.

Det stod en lång tur på programmet. Från Playa de Palma in i Palma. Uppför Militärbacken och sedan utför. Vänster och sedan upp till kusten via Andratx. Där susade vi hela kusten fram till Soller. Där tog vi klättringen över berget och sedan via Santa Maria tillbaka.

Det blev en riktigt trevlig dag med fin natur, vackra vyer, många höjdmeter och förstås bra sällskap.

Katten som inte cyklat så långa pass på flera år gjorde det toppen. Trots ett mastodontpass kämpade hon på hela tiden och det på ett bra sätt.

Totalt fick vi ihop närmare 160 km och 6 timmar och 40 minuter. 2600 höjdmeter hm.

Vi cyklade tillsammans större delen av rundan och det rullade på både på platten och uppför. Utför rullade jag ifrån och sedan vände jag för att möta Katten.

För egen del lugnt idag, med undantag för två effektökningar. Bra alltså.

Den första effektökningen från Andratx till kusten på ca 5 km. Det kändes riktigt bra faktiskt. Började kring 360 watt, men ökade allt eftersom då det fanns ganska så mycket kvar. Mot slutet närmare 400 watt så när jag var uppe på toppen visade effektsnittet 386 watt och då var det bara på slutet jag låg i pulszon fem. Bra besked. Det kändes också som det gick snabbt och när jag kom hem verifierades detta. 90 sekunder snabbare än vad jag tidigare kört denna klättring på. Då som nu på ca 95%. Dvs att jag tog mig upp på en bit under 13 minuter, men bedömer jag skulle kunnat hålla effekten i alla fall 20 minuter. Snittpulsen landade på 85%.  I en jämförelse på Strava så visade det sig också att tiden var riktigt bra.

Katten spurtar till toppen av Andratxklättringen

Den andra delen där jag tryckte på lite var Coll de Soller. Ca 7,5 km med en snittlutning på 6%. Här nöjde jag mig dock med tröskel upp, ca 360 watt, men ändå inte långt från mitt personrekord. Bra även det.

Så en riktigt bra dag med fikastopp på "min" restaruang - Son Tomas, lugn och fin cykling och två farthöjningar med bra känsla och bra besked.

Det enda som var surt var att träningen finns i cykelklockan, men när jag laddar in den så fungerar det inte. Ja, ja. Det går inte att få allt.

Mallorca dag 1 - Stormen, avstängda vägen och mörkret

Igår kväll började vi vår resa genom att ta oss ned till Stockholm. Idag åkte jag och Katten vidare till Mallorca.

Resan flöt på väldigt fint och redan vid 12.40 var vi framme vid hotellet. Incheckning, uppackning, handling och lite annat väntade.

Vi hade planerat att ta oss ut på en cykeltur 15.00 och 14.59 var vi iväg.

Nu blev det dock lite mer motstånd från flytet. Det blåste rejäl storm. Så pass mycket att Katten var lite tveksam på att alls cykla. Det gick dock fint ett längre tag men efter ca 2 timmar när det blåste som allra mest var det ingen lek.

Vi hade planerat att ta klättringen från Bunyola via Orient. När vi kom in klättringen stod det att vägen var avstängd. Det var dock andra som körde bil och cyklade och det var bara i början det var ett litet ras.

Långt senare på väg utför fick vi dock inse att det var där vägen var avstängd på riktigt.

Bara att cykla tillbaka samma väg och nu i rejäl stormig motvind. Katten var inte helt nöjd med att jag lett in henne på denna väg.

Detta blev en längre väg än planerat och ungefär när vi var hemma var det också mörkt.

Första dagen blev det 3 timmar och 45 minuters cykling med drygt 1000 höjdmeter. Planen var att det skulle gå lugnt första dagen. Men stormen gjorde att det blev tuffare att ligga bakom och dessutom fick Katten kämpa för att hålla emot i vinden. Det gjorde att jag fick köra ännu lugnare, så det blev en träning där det mesta kan kategoriseras återhämtning. Men bra att röra på benen, och så hoppas jag få till kvalité på delar av kommande dagar.

Väl tillbaka på hotellet blev det dusch och sedan en god middag.

Ja, sedan hoppas jag att det inte ska blåsa. Själva cyklingen blir lidande och sedan tar min trasiga axel rejält med stryk av att jag håller emot med överkroppen.