220 km cykling är inte mycket när andra cyklar i 15 timmar!

Vilken dag!

Väder som en semester utomlands och fantastiskt fin cykling.

För dagen stod en tur till Vindeln på programmet. För att landa på ca 125 km tog vi en omväg via Skivsjö. En av de finare vägarna i området och när det är fint väder är det verkligen en fin miljö.

För dagen var vi fem hågade cyklister. Jag fick sällskap av Erik, Tjäder, Christofer och Niclas.

Vi tog vägen mot Bjurholm och initialt gick det väldigt lugnt och fint och det blev en hel del snack. Så efter någon dryg mil kom en bil med husvagn i högsta hugg och tutandes. Vi valde nu att gå över till att köra i ett led, och då ökade samtidigt intensiteten.

Efter några mil svängde vi av mot Skivsjö med sikte mot Vindeln. Det måste ha varit finvädret men alla var som kalvar på grönbete. Det rullade på riktigt fint och som vanligt är det skoj när det är hög fart.

Vips var vi framme för vårt fikastopp i Vindeln med 76 km avklarade.

Det blev ett ovanligt långt stopp då det var så trevligt och skönt med sällskap och sol.

Så var det dags igen. Mer utför hem till Vännäs, men samtidigt var det nu motvind. Men ingen lät sig nedslås av motvinden och vi fortsatte att hålla upp tempot.

Framme i Vännäsby efter ca 120 km. Från att vi började rulla på rejält blev det en snittfart på nästan 37 km/h. Så rullade de andra vidare sista kilometerna, medan jag sa hejdå och tog en annan väg.

Det var nämligen så att en av våra nyaste cyklister i klubben (Jess) skulle försöka klara Vätternrundan idag. Detta gjordes genom att rulla tre varv till Vindeln, plus lite bonus. Hon rullade med olika cyklister varje varv och det sista varvet var det Katten som var med och hjälpte till.

Katten har också hjälpt Jess i förberedelserna och jag har gjort ett träningsprogram för de 6 veckorna hon hade på sig för att fixa detta.

Jess startade igår kväll vid 23.00 och hade när jag var i Vännäsby för en timme sedan rullat ut på sitt sista varv till Vindeln.

Jag tänkte att jag skulle köra ikapp henne och Katten för att prata en stund och framför allt heja på Jess. Det blev medelintensitet och ca 35 km/h. Ganska exakt efter en timme och då någon mil innan Vindeln var jag ikapp. Vi rullade tillsammans till Vindeln där vi fyllde på vätska.

En bit efter Vindeln lämnade jag sällskapet och cyklade själv tillbaka till Vännäs. Nu rullade jag lugnt och fint på i snitt ca 30 km/h de sista 45 km. Jag hade ingen brådska och samtidigt kändes det att det inte var många kolhydrater kvar i tanken. Vilket inte var så underligt då jag bara ätit två bars på hela dagen.

För min del blev det under dagen totalt ca 220 km, och drygt 6 timmar effektiv cykling. Mot slutet blev jag alltså lite energitom, men det fungerade ändå helt okej.

Det blev alltså en toppendag med många timmar cykling och socialisering.

Det bästa var ändå att Jess fixade sitt mål. Jag är imponerad av att hon orkade cykla hela 15 timmar och med pauser totalt19 timmar. Riktigt starkt då hon för några veckor sedan bara cyklat någon/några timmar i stöten.

Så här kan en intervallkväll vara, och dessutom nya test med tempohojen

Många av er såg min tempoposition i mitt senaste inlägg. Många bra tips från er och en trasig axel och rygg senare har jag redan gjort större justeringar och har också hunnit prova på känslan. Återkommer kring förändringarna .

Idag var det som vanligt gemensam träning som det alltid är på tisdagar. Efter ett antal dagar med sämre väder var det åter varmt och soligt. Många ville möta en fin kväll med intervaller som brukar fylla tisdagarna.

Lugnt och fint i ca 9 km, och sedan var det dags. Min plan för dagen var att vi började med 95% av max i fyra lyktstolpar och lugnare i två stolpar. För min del landade det på ca 20 sekunders hårdkörning och lugnare i ca 10 sekunder. Totalt ca 7 minuter. Bra start på dagen.

Nästa intervall tog jag spets och ökade intensiteten allt eftersom under några kilometer för att till slut landa på ca 500 watt. Tanken var att alla skulle försöka hålla rygg och de som hade kraft kvar skulle spurta på slutet.

På det igen med 20-10 intervaller och sedan rullade vi lugnt vidare till Överbodabacken. 3 km uppför i fri fart. Det startade relativt lugnt och sedan stötte vi på varandra för en spurt på slutet. Brann i benen mot slutet.

Utför igen och nu en kortare men brantare klättring (Rödtjärn). Det gick hyfsat lugnt i början, men så fick Erik fart och nästan 400 watt i 3 minuter trots att jag var på rulle. För att bli riktigt trött avslutade jag med en spurt vilket ledde till en rejält hög puls.

Nedför på andra sidan klättringen och sedan upp igen. Hårt, men lugnare denna klättring.

Så rullade vi hemåt igen och vi avslutade med ytterligare en intervall med spurt på slutet.

Ja, så kan det se ut en tisdagskväll med många intervaller och ett upplägg som passar många cyklister, även med skiftande kapacitet. Alla kan köra sig trötta i den omfattning man önskar.

Bra cyklat av alla, trevligt och för egen del blev det två bra och givande timmar.

Ja, innan detta pass var jag också ut med tempohojen. Testade 14 km där det går svagt uppför i 7 km till vändning och sedan svagt utför tillbaka. Totalt bara drygt 40 hm för hela sträckan. Blev bara 3 km uppvärmning, innan det bar av och på slutet och sedan 3 lugna km på slutet. Så totalt ett snabbt pass på 20 km och 30 minuter.

Min tanke var att bedöma aerodynamiken i min för "100:e gången justerade tempoposition" och se om jag samtidigt fick tryck i pedalerna. Hårt, men ingen maxning. Jag tittade inte på effektmätaren under cyklingen utan såg till att intensiteten låg just under där du får hantera ansamling av mjölksyra.

I mål såg jag att det blev 321 watt både ut och hem. Förhoppningsvis hade jag klarat 360 watt om jag maxat, och det är då fortfarande ca 40 watt lägre än på racern. Vi får se om jag genom att nöta tempohoj kan närma mig effekten på racern. Första 7 km just under 42 km/h och hem 49,5 km/h. Snitthastigheten 45,3 km/h.

Även om det var lättcyklat så tyder detta på att aerodynamiken i min nya position är hyfsad. Jag har trots allt haft denna utprovningssträcka i flera år och vet ungefär hur fort det "ska gå". Framför allt kunde jag nu för första gången i år hålla positionen ett längre tag utan att få stor smärta i axel och rygg. Jag får nog acceptera att min sedan kraschen förstörda kropp behöver en lite "snällare" position än vad jag hade innan skadan.

Det kändes som att denna position möjligen försämrade aerodynamiken lite, men samtidigt öppnade  den höften mer och känslan var att benen blev fräschare. Kan dock vara placebo. Fortsätter testa.