Cykling kan vara så mycket, men det är alltid toppen. Efter gårdagens maxning med tempohojen blev det i dag en socialiseringsrunda med sonen i toppenväder.
Vi rullade Brännlandsrundan som är närmare 50 km och en hel del höjdmeter. Särskilt när du som Melvin inte cyklat så mycket. Det gick dock toppenfint på alla sätt.
Efter ca 32 km blev det ett stopp för att fylla på lite energi. Mysigt och trevligt alltså.
Väl hemma igen fixade jag familjens middag som i dag blev den lite starkare variant av kyckling och klyftpotatis.
I morgon är planen att köra lite med tempohojen och på söndag distans med Vännäs CK.
Jag har i hela mitt liv haft en passion för träning, sport och utbildning. De senaste åren har jag fastnat för cykling. Jag gör nu mitt yttersta för att njuta av sporten och utvecklas både som cyklist och människa.
fredag 26 juni 2020
torsdag 25 juni 2020
Maxmilen med tempohojen - Riktigt bra besked!
I kväll var det dags för den 3:e Maxmilen med klubben denna säsong. Förutom med klubben har jag på senare tid kört sträckan ytterligare två gånger på max.
Då detta är min huvudsakliga teststräcka för att kolla formen var det i dag den 25 maxningen sedan 2016. Totalt har jag rullat maxmilen 59 gånger.
Det höll dock på att inte bli någon maxmil idag. Det är nämligen så att det är bedrövlig asfalt milen fram till start. Eller egentligen är den bara dålig då det är varmt. Då kokar asfalten och du sjunker ned och fastnar.
Idag var det 34 grader i skuggan och väldigt kvavt. Jag tog då racern för att kolla om det senare på kvällen skulle gå att ta sig till starten för Maxmilen eller ej. Jag höll på att fastna i asfalten och insåg att det skulle bli svårt att få till någon gemensam Maxmil i kväll. Men så från ingenstans kom regnet och sedan haglet. Fortfarande varmt i luften, men regn och hagel i ca 30 minuter gjorde att asfalten stelnade.
Hemma igen blev det en kort paus innan jag och Katten rullade iväg till kvällens träning.
Ja, innan dess hade jag förstås genomfört en ordentlig förberedelse. De 4-6 gånger under säsongen jag kör Maxmilen vad det går så förbereder jag mig som om det vore tävling för att då få en vettig jämförelse med tidigare resultat.
Så var det dags. Riktigt varmt, men skugga. Hyfsade vindar.
Mitt rekord från 2018 var på 45,7 km/h. Det har varit väldigt svårslaget då det är en vändning där tempot går ned och dessutom två rejäla klättringar där du förlorar ungefär 1 km/h i snitthastighet.
Idag kände jag ganska snabbt att kroppen aldrig svarat så här bra sedan min allvarliga skada i början av 2019. Nu kändes det plötsligt som att jag var åter till 2018 som var min bästa säsong. Både effekt och hastighet skvallrade om att det kunde bli en ganska så bra tid i dag.
Bra tryck hela vägen och på slutet fanns det kraft för en spurt.
I mål tänkte jag att tiden var bra, men jag visste inte hur bra utan skulle få vänta tills jag laddat in träningen.
Men innan dess gjorde vi som vi brukar och rullade halva maxmilen lugnt och körde en maxning till från vändningen och hem.
Roligt när känslan är bra. När vi kom hem blev den ännu bättre. Det visade sig att jag fixade Maxmilen med ett snitt på 46,2 km/h. Nytt rekord, och klart snabbare än min näst snabbaste tid. För att vara på tempohojen var snitteffekten på 359 watt och NP på 365 watt. Klart lägre än på racern, men jag får bjuda på lite effekt när jag är mer aero. Jag ligger alltid ca 40 watt under effekten på racern. För att närma mig samma effekt går det ändå långsammare i och med att jag då behöver ha en mindre aggressiv position på tempohojen som försämrar aerodynamiken en hel del.
Så trots en trasig rygg och en havererad axel och dessutom mitt äldsta jag, var jag i dag mitt bästa jag.
Som en bonus så slog även Katten sitt personbästa med den nya tempopositionen som jag fixat till tidigare i veckan. Positivt att hon trivs så bra på sin nya tempohoj.
Då detta är min huvudsakliga teststräcka för att kolla formen var det i dag den 25 maxningen sedan 2016. Totalt har jag rullat maxmilen 59 gånger.
Det höll dock på att inte bli någon maxmil idag. Det är nämligen så att det är bedrövlig asfalt milen fram till start. Eller egentligen är den bara dålig då det är varmt. Då kokar asfalten och du sjunker ned och fastnar.
Idag var det 34 grader i skuggan och väldigt kvavt. Jag tog då racern för att kolla om det senare på kvällen skulle gå att ta sig till starten för Maxmilen eller ej. Jag höll på att fastna i asfalten och insåg att det skulle bli svårt att få till någon gemensam Maxmil i kväll. Men så från ingenstans kom regnet och sedan haglet. Fortfarande varmt i luften, men regn och hagel i ca 30 minuter gjorde att asfalten stelnade.
Hemma igen blev det en kort paus innan jag och Katten rullade iväg till kvällens träning.
Ja, innan dess hade jag förstås genomfört en ordentlig förberedelse. De 4-6 gånger under säsongen jag kör Maxmilen vad det går så förbereder jag mig som om det vore tävling för att då få en vettig jämförelse med tidigare resultat.
Så var det dags. Riktigt varmt, men skugga. Hyfsade vindar.
Katten fotar den nyjusterade tempohojen och min nya tempodräkt |
Mitt rekord från 2018 var på 45,7 km/h. Det har varit väldigt svårslaget då det är en vändning där tempot går ned och dessutom två rejäla klättringar där du förlorar ungefär 1 km/h i snitthastighet.
Idag kände jag ganska snabbt att kroppen aldrig svarat så här bra sedan min allvarliga skada i början av 2019. Nu kändes det plötsligt som att jag var åter till 2018 som var min bästa säsong. Både effekt och hastighet skvallrade om att det kunde bli en ganska så bra tid i dag.
Bra tryck hela vägen och på slutet fanns det kraft för en spurt.
I mål tänkte jag att tiden var bra, men jag visste inte hur bra utan skulle få vänta tills jag laddat in träningen.
Men innan dess gjorde vi som vi brukar och rullade halva maxmilen lugnt och körde en maxning till från vändningen och hem.
Roligt när känslan är bra. När vi kom hem blev den ännu bättre. Det visade sig att jag fixade Maxmilen med ett snitt på 46,2 km/h. Nytt rekord, och klart snabbare än min näst snabbaste tid. För att vara på tempohojen var snitteffekten på 359 watt och NP på 365 watt. Klart lägre än på racern, men jag får bjuda på lite effekt när jag är mer aero. Jag ligger alltid ca 40 watt under effekten på racern. För att närma mig samma effekt går det ändå långsammare i och med att jag då behöver ha en mindre aggressiv position på tempohojen som försämrar aerodynamiken en hel del.
Så trots en trasig rygg och en havererad axel och dessutom mitt äldsta jag, var jag i dag mitt bästa jag.
Som en bonus så slog även Katten sitt personbästa med den nya tempopositionen som jag fixat till tidigare i veckan. Positivt att hon trivs så bra på sin nya tempohoj.
tisdag 23 juni 2020
Temphojen nu godkänd och 40-20 intervaller i värmen
Vilka dagar vi har just nu här i norr! Tisdagsträning 18.30 och termometern visar 28 grader och solen lyser.
10 timmars cykling i söndags, vila igår och i dag alltså på det igen. Men innan dess hann jag med lite arbete och när jag kom hem fixade jag på Kattens nya tempohoj. Kapade pinnarna med 5 centimeter, så nu hoppas jag positionen fungerar ännu bättre. Sedan plockade jag bort lite delar så att cykeln skulle vara UCI-godkänd för tempotävlingar. Slutligen lite justering av växlar och bromsar. Nu bara ut och prova. Förhoppningsvis blev det bra.
Tvättade min egen tempohoj, vaxade och smorde kedjan. Lite mindre fix på den alltså.
Men sedan var det alltså gemensam tisdagsträning med Vännäs CK. Vi kör alltid intervaller som gör att det blir bra träning för alla även om kapacitet och målsättning skiljer sig åt.
I dag blev vi åtta stycken som rullade till Överbodabacken. Först en tröskelintervall upp, sedan 40-20 två gånger de 3 km upp till toppen och slutligen en hård intervall hela vägen upp.
De första intervallerna just under 6 minuter och den sista hårda intervallen blev ca 5 minuter för min del innan jag nådde toppen med ett snitt på ca 36 km/h.
Därefter fortsatte vi ett antal mil tillsammans där de som fick feeling kunde mata på en stund för att sedan återansluta till gruppen.
Efter två timmar var vi så åter i Vännäs och vi lägger ytterligare en givande och trevlig kväll till handlingarna.
10 timmars cykling i söndags, vila igår och i dag alltså på det igen. Men innan dess hann jag med lite arbete och när jag kom hem fixade jag på Kattens nya tempohoj. Kapade pinnarna med 5 centimeter, så nu hoppas jag positionen fungerar ännu bättre. Sedan plockade jag bort lite delar så att cykeln skulle vara UCI-godkänd för tempotävlingar. Slutligen lite justering av växlar och bromsar. Nu bara ut och prova. Förhoppningsvis blev det bra.
Tvättade min egen tempohoj, vaxade och smorde kedjan. Lite mindre fix på den alltså.
Men sedan var det alltså gemensam tisdagsträning med Vännäs CK. Vi kör alltid intervaller som gör att det blir bra träning för alla även om kapacitet och målsättning skiljer sig åt.
I dag blev vi åtta stycken som rullade till Överbodabacken. Först en tröskelintervall upp, sedan 40-20 två gånger de 3 km upp till toppen och slutligen en hård intervall hela vägen upp.
De första intervallerna just under 6 minuter och den sista hårda intervallen blev ca 5 minuter för min del innan jag nådde toppen med ett snitt på ca 36 km/h.
Därefter fortsatte vi ett antal mil tillsammans där de som fick feeling kunde mata på en stund för att sedan återansluta till gruppen.
Efter två timmar var vi så åter i Vännäs och vi lägger ytterligare en givande och trevlig kväll till handlingarna.
måndag 22 juni 2020
Utmaningen - 10 timmars cykling i medelhavsvärmen
Vi blev fem cyklister där jag fick sällskap av klubbkamraterna Tjäder, Niclas och Eric. Det kompletterades av att Joachim Hansskog från Gimonäs CK.
Programmet för dagen var att ta oss igenom 5 olika kommuner och totalt avverka samma sträcka som det var tänkt att Vätternrundan skulle ha 2020. Det innebar att 315 km stod på programmet.
Vi hade planerat att rulla lugnt och fint och avverka sträckan på 10 timmar plus en lunch och en middag.
Det blev en riktigt fin dag där vi i nästan 30 graders värme och strålande sol avverkade mil efter mil.
Vi tog det verkligen lugnt till en början och jag såg till att ligga i spets de första ca 110 km med olika cyklister som sällskap. Trevligt och avslappnat.
Efter ca 130 km var det dags för lite lunch i Lycksele innan vi siktade mot Bjurholm. Vägarna hade varit toppen fram till Lycksele och så fortsatte det.
Nu körde vi i ett led och var och en tog förningar som passade för att vara lagom trött när vi var klara för dagen. För egen del blev det förningar på 15-20 km per gång och efter lite drygt samma sträcka hade de andra tagit sina förningar så var det dags igen. Blev ungefär 280 watt i förningarna och fortfarande i pulszon 2 och sedan ca 140 watt i kön. Sammantaget en balanserad insats.
Solen fortsatte att bränna och milen fortsatte att ticka in, även om det nu till stor del var motvind.
Förutom värmen var det som gav mest uppmärksamhet att helt plötsligt se en ren springa upp på vägen framför oss. Det spred sig lite oro i klungan, men räddast blev nog renen. När den såg oss, slirade den på asfalten. Den föll omkull innan den "börnade" iväg in i skogen.
Framme i Bjurholm blev det en rullkebab och en paus i aircondition. Nu var det lite tröttare ben här och där och middagen rullade inte in på samma sätt som till lunch.
Så iväg de 100 km som kvarstod innan vi åter nådde Vännäs efter 315 km. Vi hade rullat på lite för snabbt med ca 33,8 km/h i snitt förutom när vi snurrat runt i samband med matstoppen. En bra dag var till ända där alla varit pigga, starka och nöjda.
Jag hade bestämt mig för att det skulle bli 10 timmars träning så jag rullade lugnt i ytterligare två mil innan jag gav mig för dagen. 335 km blev det till slut. 128 i snittpuls och drygt 200 watt i snitteffekt. Inte så hög intensitet alltså, men 10 timmar är alltid 10 timmar.
Programmet för dagen var att ta oss igenom 5 olika kommuner och totalt avverka samma sträcka som det var tänkt att Vätternrundan skulle ha 2020. Det innebar att 315 km stod på programmet.
Vi hade planerat att rulla lugnt och fint och avverka sträckan på 10 timmar plus en lunch och en middag.
Vi tog det verkligen lugnt till en början och jag såg till att ligga i spets de första ca 110 km med olika cyklister som sällskap. Trevligt och avslappnat.
Efter ca 130 km var det dags för lite lunch i Lycksele innan vi siktade mot Bjurholm. Vägarna hade varit toppen fram till Lycksele och så fortsatte det.
Nu körde vi i ett led och var och en tog förningar som passade för att vara lagom trött när vi var klara för dagen. För egen del blev det förningar på 15-20 km per gång och efter lite drygt samma sträcka hade de andra tagit sina förningar så var det dags igen. Blev ungefär 280 watt i förningarna och fortfarande i pulszon 2 och sedan ca 140 watt i kön. Sammantaget en balanserad insats.
Solen fortsatte att bränna och milen fortsatte att ticka in, även om det nu till stor del var motvind.
Förutom värmen var det som gav mest uppmärksamhet att helt plötsligt se en ren springa upp på vägen framför oss. Det spred sig lite oro i klungan, men räddast blev nog renen. När den såg oss, slirade den på asfalten. Den föll omkull innan den "börnade" iväg in i skogen.
Framme i Bjurholm blev det en rullkebab och en paus i aircondition. Nu var det lite tröttare ben här och där och middagen rullade inte in på samma sätt som till lunch.
Så iväg de 100 km som kvarstod innan vi åter nådde Vännäs efter 315 km. Vi hade rullat på lite för snabbt med ca 33,8 km/h i snitt förutom när vi snurrat runt i samband med matstoppen. En bra dag var till ända där alla varit pigga, starka och nöjda.
Jag hade bestämt mig för att det skulle bli 10 timmars träning så jag rullade lugnt i ytterligare två mil innan jag gav mig för dagen. 335 km blev det till slut. 128 i snittpuls och drygt 200 watt i snitteffekt. Inte så hög intensitet alltså, men 10 timmar är alltid 10 timmar.