TT - Ett positivt test med PB efter nya inställningar

När det inte varit några tävlingar gäller det att sysselsätta sig med annat. För egen del har jag testat olika delar när jag kör tempo.

Det har handlat om att jämföra däck, slangar, tempodressar, sadelposition, sadelhöjd, sadellutning, höjden i barsen mm.

Efter många tester har jag blivit nöjd med alla delar förutom hur högt jag ska mina pads/bars (min front).

Jag har haft svårigheter med att höften låst kraften i benen, samtidigt som jag kunnat ligga väldigt aero, så det har gått ganska fort ändå. För ca en månad sedan höjde jag fronten med 2 cm och låsningen minskade och aerodynamiken var ungefär lika bra. Jag kom upp med överkroppen men lyckades få ned huvudet bättre.

Jag hade fortfarande inte det tryck jag tyckte jag borde kunna ha, så jag har funderat på att höja fronten ännu mer. Jag hade dock inga tillräckligt långa skruvar. I förgår var vi så på K-rauta och kollade på duschkabiner, och helt plötsligt såg jag skruvar som kanske skulle passa. När jag kom hem såg jag att ögonmåttet stämde.

Sagt och gjort höjde jag fronten med ytterligare 1,5 cm. Så nu är den 3,5 cm högre än alla mina tidigare säsonger. Samtidigt har min kropp blivit 3 cm kortare efter min skada och dessutom är kotor och axel ur fas. Så det går egentligen inte att jämföra.

Men nu var jag i alla fall 3,5 cm högre i fronten och på mina tre 12 km test igår gick det fortare än någonsin tidigare. Ett bra tecken, även om vindar och annat kan påverka.

Idag åkte jag till en annan av mina tre teststräckor. 16 km där det börjar med 4 km platt, 8 km kuperat och sedan 4 km platt igen. Vänd efter halva vägen.

Precis som igår kunde jag trycka på bättre än tidigare utan att få lika mycket mjölksyra och på utvägen kändes det stabilt trots bra fart i medvinden. På tillbakavägen var det först sista 4 km jag tryckte på nästan max. Övriga delen av sträckan fanns det ca 5% kvar.

I mål blev det nytt pers med 26 sekunder och en snitthastighet på 46,2 km/h och en snittpuls på 90% av max. På de platta 8 km blev det 47,7 km/h i snitt så aerodynamiken är i alla fall inte sämre än tidigare.

Bra besked, så nu tror jag att jag för tillfället nöjer mig med positionen på cykeln. På lördag ett första test på Skellefteåtempot och sedan SM helgen efter.

Tempo - Vad kan du göra för att det ska gå snabbare?

Det går upp och ned med både cykelformen, känslan och humöret.

Förra veckan var kroppen inte alls i fas, så det blev 3 vilodagar. Jag var mycket osäker inför Vännästrampet, men då svarade kroppen som den skulle.

Jag vilade sedan i måndags och trodde kroppen skulle vara med på tisdag. Det var den inte. Inte heller på onsdagen ville kroppen vara med. På torsdag var det maxmilen som gällde efter en dag i Umeå. En av få gånger jag inte blev missnöjd med att det åter var regn. Maxmilen blev inställd och det behövde nog kroppen.

Så idag hade jag vilat fem av de sista nio dagarna. Så mycket träningsvila har jag inte haft sedan september.

Jag har haft svårigheter att få tryck i pedalerna när jag kör tempo (inte bara nu när kroppen varit ur fas). I går köpte jag långa skruvar på K-rauta som skulle möjliggöra att jag kunde höja barsen med 3,5 cm i jämförelse med fjolåret. Känslan blev bättre när jag provade på trainern, men hur mycket mer luftmotstånd skulle det bli?

Jag har för övrigt optimerat TT-hojen allt vad jag kan utan att köpa in dyra grejer. Så fortfarande endast ultegra och inga ceramicgrejer som sägs vara snabbare.

Jag har bytt sadel (hade den liggandes hemma), flyttat fram och upp sadeln, bytt däck, gått över till latexslang, flyttat ihop pinnarna, och skaffat ny tempodräkt. Allt med förhoppningen att det ska gå snabbare.

Nu har jag alltså även flyttat upp fronten, för att i teorin inte låsa höften lika mycket och få ut mer effekt. Sedan hoppas jag att lite högre position tas ut av att jag kan hålla huvudet lägre och att lyften ska "flyta" bättre från huvudet via övriga kroppen.

Idag var första testet med alla dessa justeringar. Jag körde tre gånger 11,5 km tillsammans med Katten.

Det första två varven rullade jag kontrollerat på ca 330 watt och sista varvet tryckte jag på hårdare och då landade det på 350 watt.

Jag har hela tiden sedan min skada haft minst 40 watt lägre effekt på TT i jämförelse med racern. Idag kändes det som att skillnaden relaterat till insats och puls nu minskat till ca 20 watt. Känslan var alltså mycket bättre än tidigare.

Om det samtidigt gick fortare än med lägre effekt och lägre position? Jag är inte säker. För att kunna vara säker behöver jag rulla fler gånger. Men känslan och hastigheten var i alla fall tillräckligt bra för att fortsätta testa så här några pass till.

Vid dagens intervaller gick det uppför hela vägen till vändningen och sedan då utför tillbaka. Enligt Strava 60 höjdmeter på de första 5,7 km, men jag tror det är mindre.

Sista varvet då det var riktigt hårt landade det på 43,3 km/h ut och 50,6 km/h hem och i snitt då ca 46,6 km/h.

Katten tog sista varvet på sig sin aerodräkt för första gången och lånade dessutom mina högprofilhjul som jag kör på TT-hojen när jag tränar. Med exakt samma effekt så gick det 40 sekunder snabbare vilket är mycket på så pass kort sträcka. Så även om förutsättningarna inte var exakt likadana var skillnaden så stor att det säkert går att konstatera att bättre kläder, skoskydd och högprofilhjul gör en hel del.

Så sammantaget en riktigt bra dag för både mig och Katten. Nu hoppas jag kroppen vill vara med även de närmsta dagarna och att känslan med ny sittposition både fortsätter att vara god och att det går tillräckligt fort.

Efter att vi tränat klart filmade sonen för att vi skulle ha ett utgångsvärde att analysera och jämföra med om vi gör fler ändringar.

Nedan ser du bilder från dagen för mig och Katten.

Vill du titta på videon och eventuellt dela lite tankar så får du gå in på min instagram: tomast01, eller på min facebooksida:https://www.facebook.com/tomasastrom.cykelochlivet/ då videon är för stor för att jag ska få lägga in den i bloggen.

 Jag tycker att Katten redan nu efter bara några gånger på Tempohojen har en riktigt bra position och det går allt snabbare. Med ett inköp av tempohjälm och ännu mer träning kommer det gå riktigt snabbt.

Vännästrampet - Propaganda på årets första lopp i Sverige!

Idag blev vi troligen första arrangören av ett cykellopp sedan det nyligen blev godkänt. Vi har varit noga med att säkerställa att vi på alla sätt håller oss till FHM:s-rekommendationer och cykelförbundets regler.

Det blev en mycket fin dag när vi firade Vännästrampet 10 år.

Jag och bror har jobbat hårt för att få till stånd detta lopp och idag tackar vi också särskilt våra funktionärer Niclas Nyman, Lotta Svanefjord, Jonas Björkholm och Kent Åström som åkte runt banan och gjorde jobb för 12 personer. Vi hade även hjälp av Doris Ritola och Rolf Sjöberg på vätskekontrollen. Utan er hade det inte blivit något Vännästrampet.

I dessa tider är maxantalet 50 cyklister, och det var precis vad som var anmält.

I år hade vi av olika skäl ett nytt upplägg med tre etapper. Först ca 15 km, sedan 25 km och slutligen 90 km. Tre olika målgångar alltså och tre omstarter. Vädret var toppen och alla höll distanseringen på ett bra sätt.

För egen del var jag helt ouppvärmd när vi startade etapp 1 då det var en hel del att fixa innan start. Sedan vet jag inte hur det gick till, men jag gasade tidigt och vi var fem som var loss. Sedan gick det ihop och när jag matade igen fick jag lucka. Det blev en rejäl körare då jag matade själv ca 7,5 km fram till målgången som avslutades med 2 km uppför. Med en snittfart på 42,6 km/h höll jag undan från den jagande klungan. I mål hade jag dock en känning i höger vad. Jag var osäker på om det var en sträckning eller inte, men det visade sig senare att det nog bara berodde på att jag gjorde en lång maxning ouppvärmd.

Transportsträcka på ca 5 km och en paus innan alla startade om för etapp 2. Denna gång gick det allmänt lugnare, 2 stycken kom loss och ingen körde för att täppa utbrytningen. Själv rullade jag med i klungan för att försöka se om min vad skulle vakna till. Den kändes inte bra efter etapp 2, men vid transporten till etapp 3 började det kännas något bättre.

Så var det då så att alla cyklister rullade iväg för de sista 90 km i det som fortfarande var toppenväder.

Som alla andra år i just Vännästrampet har jag som mål att vara mest offensiva cyklist och när vaden började kännas bättre gjorde jag vad jag kunde för att uppnå det. Tror jag lyckades riktigt bra. Däremot gick det inte att komma loss. Det var ogynnsamma vindar och väldigt många starka cyklister som satte stopp för det. Så det blev första gången på fem år jag inte kom loss mellan Nordmaling och Bjurholm.

Vi var dock några stycken som trots att vi visste att det inte skulle gå, körde offensivt. Merparten valde dock att ligga och spara kraft i huvudklungan. Att köra som jag gjorde är bra för att få form inför det som verkar bli tävlingar inom några veckor. Dessutom är det roligare.

Det kommer fler bilder som ni kommer att hitta på Vännäs CK:s facebooksida, tagna av Jonas Björkholm.

Men dessa har vi fått hittills (Foto: Ronny Hedström). Många gånger matade jag på och som på bild 1 tittade jag bakåt för att se om jag/vi skapat något eller om någon annan vill hjälpa till. Ofta blev det en nej på båda frågorna och det innebar att jag fick rulla på (bild 2).

Jag gick på alla utbrytningar och provade själv en mängd gånger idag. Rolig cykling. När det avgjordes var jag dock för enda gången i dag instängd, så två cyklister hamnade framför huvudklungan. Så kan det gå.

Jag och två tre andra körde hårt sista två målen med hela klungan på hjul. Inte bra om man strävar efter bästa möjliga placering, men roligt och bra träning.

Till slut hade vi ätit ikapp Peter Nilsson från Team Elgiganten Piteå. Men Michael Wincent från Team UV hann vi inte ikapp.

Så in i målbacken som är 2 km. De flesta hade liftat med större delen av loppet, så jag gissade det skulle bli jobbigt.

Samuel Brännlund från Team UV gick i början av backen och jag tog rygg. Nu hade jag kört hårt hela loppet och han hade sparat sig, men jag hade troligen inte gått med även om jag varit fräsch. Han tryckte riktigt bra, och jag låg i rygg på honom. Jag insåg att detta håller inte hela backen (snitt på 563 watt första 45 sekunderna), så jag lät honom gå. Då var jag redan rökt så 3 cyklister till passerade. Jag tog mitt tempo och lyckades på slutet gå ikapp 2 av dem och tog en i spurten.

För egen del blev det ett bra formbesked. Att ha så pass bra kraft på slutet (mycket bättre än 430 watt som det blev i dag i klättringen gör jag inte när jag är pigg), när jag sista 30 minuterna hade en NP på 345 watt, de sista 90 minuterna på 328 watt, och för hela loppets 4 timmar en NP på 313 watt känns lovande inför kommande tävlingar. Vikten är dock fortfarande för hög, och jag har inte lyckats komma ned i den tävlingsvikt jag hade i mars innan Corona slog till och vikten steg. Ja, ja. Man kan inte få allt

Det var i alla fall skoj att Vännästrampet flöt på bra, vi höll oss till alla rekommendationer, cyklisterna var glada, många körde sig trötta och vädret kunde inte bli bättre.

En toppendag helt enkelt.

För övrigt har vi ikväll sett på film och tagit det lugnt vilket både jag och Katten behövt efter dagens urladdning. Jag har också ätit på, men nu behöver jag fylla på mer innan jag lägger mig. Jag har gjort av med ca 6500 kalorier i dag, och det äter du inte utan insats. Nu satsar jag bara på ca 5500 kalorier, men snart midnatt och jag har 2000 kalorier kvar. Bara jobba på...