Gran Canaria - En vanemänniska som tappat watt och smärta

 Dag 4 här på ön började som vanligt med uppstigning 08.00 och sedan frukost. 

Inte är väll jag en vanemänniska, men samma frukost varje dag.

Sedan tillbaka till rummet för lite rehabövningar, stora mängder liniment och Voltaren. Linimentet på höftböjar och ryggslut är något som jag genom erfarenhet lärt mig gynnar träningen. Voltaren tar jag sällan, men har kört det nu två dagar. Men då bara en gång per dag.

Sedan iväg 10.00. Idag som alla andra dagar.

Idag var planen att cykla rakt upp i bergen från Playa del Ingles. Det innebär att klättringen börjar nästan direkt med sikte mot Fataga och vidare upp i bergen. Ja, sedan är det mest uppför i några timmar. Från havsnivå till idag 1400 meter över havet. De gånger jag åkt ända upp till toppen är det bara att klättra på 1917 höjdmeter uppför utan större paus.

Trots drygt 15 timmar cykling på tre dagar och en sämre träning i ryggen sista månaderna än på länge kändes benen helt okej. Inte allt för slitna vilket gladde.

Ännu mer gladde att jag hade vaknat i morse med bara lite känningar i ryggslut och ena benet och när jag fått igång kroppen försvann det. När jag satte mig på cykeln kände jag att högerbenet ville vara med vilket alltid är ett gott tecken. 

Rullade på uppför och kom snabbt ikapp flera cyklister. Jag kan konstatera att det är färre cyklister än vanligt här på ön och generellt går det också lite långsammare. Men så kom jag ikapp 3 unga norrmän som ändå höll bra fart. Jag bestämde mig då för att inte rulla förbi utan ta sällskap. En av norrmännen visade sig vara både tidigare norsk mästare och världsmästare. Det kunde jag se av ärmsluten på tröjan. Skulle kanske ha ställt en fråga vad han hette, när han vann, och i vilken klass. Men det blev inte av. Tog en bild på cyklisterna, men nationsränderna på vänster arm syns inte alls och världsmästarränderna, just så pass. 

Ja, oavsett cyklade vi tillsammans i någon timme innan de skulle ta paus och jag fortsatte uppför. Som tidigare dagar mycket varmt och bra känsla i kroppen. Visst, det saknas 20-30 watt, men trycket var ändå okej. 

Som tidigare dagar tog jag mig upp till Ayacata. Men denna gång fortsatte klättringen drygt 100 hm ytterligare innan det var ca 400-500 höjdmeter utför till Tejeda. I Tejeda vände jag för att åter klättra uppför innan det bar utför till Ayacata. 

Även idag valde jag att ta mig ned till kusten via Santa Lucia. Det är så fina vägar där, asfalten är bra och serpentiner och övriga svängar är snälla. Det blir helt enkelt en väldigt fin känsla av att rulla utför den vägen. Så först många mil uppför och sedan många mil utför, helt enkelt.

Tillbaka på hotellet efter 4.40 minuters cykling och totalt ca 2400 hm. En kort paus och sedan lite mat. 

Så nöjd med att kroppen kändes bra även idag och nu är det kväll och jag har inte ont i någon del av ryggen. Det händer typ inte nuförtiden, så varje dag är en stor seger. Visst har jag lite känningar i den skadade axeln av all cykling utför och de många avsnitten med skumpig asfalt. Men det är det värt.

I morgon får vi se om det blir vilodag. 20 timmar på fyra dagar har det blivit. Kanske rätt att vila en dag då?! Nackdelen är att de tre dagar som sedan är kvar på resan ser ut att bjuda på ganska så dåligt väder. Men det blir det det blir helt enkelt. 

Gran Canaria 2021 - En resa med många olika mål, förutom många timmars cykling

Nästan 2 år utan resor. Ja, jag har faktiskt mest vistats hemma under nästan hela den tiden. Har blivit lite av en eremit. Räknas möten på Teams, så är det förstås annorlunda. Då träffar jag en mängd människor varje dag.

Hur som helst har hemarbete med den stora mängden möten och stillasittande bidragit till att jag på senare tid haft större problem med kroppen än vad jag någonsin haft tidigare. Jag hade problem med ländryggen även innan min jättekrasch i januari 2019, men förutom rygg och axelproblem från skadan är nu problemen med ländryggen värre än någonsin. 

Jag har alltså jobbat mer och cyklat mindre på slutet. Inte bra för mina skador. Jag har hållit i min rehab men det har inte riktigt räckt. Inte underligt kanske med tanke på mina stora men.

Så denna resa till Gran Canaria har inte riktigt samma syften som tidigare träningsresor jag genomfört genom åren. Då har det bara handlat om träningen och ett led i att nå min maximala potential. Visst, det är en faktor nu också. Men denna gång hoppas jag få ned smärtorna i ryggen och benen för att om möjligt få en dag eller större delen av en dag utan smärtor. Kanske kan jag också komma tillbaka till Sverige i lite bättre skick? Det är också därför jag med kort varsel bokade denna resa nu i november och inte som mer "brukligt" bokade i januari. Då blir jag i stället hemma.

Sedan tidigare vet jag att värme varit positivt. Jag vet också att mycket cykling varit bra. Lägger man då till att jag inte fastnar vid en dator hela dagarna här nere så finns det lite hopp kanske?

Jag har alltså målet att utvecklas fysiskt under denna resa, men framför allt få mindre smärta och kanske också en kropp som fungerar bättre för mer och bättre träning framöver. Då bidrar det också till en starkare kropp med mindre smärta!? Mindre smärta ger också en bättre livssituation och kanske lite bättre humör?

Hur det går? Ja, svårt att veta då jag bara cyklat i tre dagar. Men idag var faktiskt den första dagen på åtminstone 4 månader jag bara haft ont korta stunder. Jag har till och med glömt bort kroppen delar av dagen. Det kanske de flesta gör som inte har smärta, men vi som har det gör inte det i första taget. 

En annan positiv del som brukar vara ett bra kvitto var att jag idag hade tryck även i högerbenet som ofta är typ "avstängt". När det är som sämst är kraften fördelad motsvarande ca 58% i vänster och 42% i högerbenet. Idag var det 50-50. Var även det flera månader sedan. 

Nu ropar jag inte hej än, men en väldigt bra dag idag i alla fall. Och varje dag som är bra är en bra dag.

Cyklingen då? Dag ett blev en lättare start med mycket justering av sadel och sittställning i övrigt. Men det blev ändå 5 timmar och 1800 hm. En bra start helt enkelt. I går åkte jag efter kusten och sedan via Soria upp till Ayacata på ca 1300 meters höjd. Redan då kändes ryggen lovande i och med att det gick att klättra i 1,5 timmar utan smärta. Sedan utför via Santa Lucia. Men där tog jag vänster i stället för att åka ned till kusten. Upp för en klättring, nedför och sedan vände jag tillbaka samma väg innan jag åkte till kusten och hem till hotellet i Playa del Ingles. 6 timmar och 2700 hm summerade gårdagen. Idag en lite kortare cykling då jag åkte via Santa Lucia upp till Ayacata och sedan samma väg tillbaka. Drygt 4 timmar och 1800 hm. 

Vädret har hittills varit toppen, kroppen har inte bråkat, ryggen har känts bättre än på länge och humöret är på topp. Då gör det mindre att krutet i benen inte riktigt finns. Vilket inte är ologiskt då jag inte kunnat träna på som jag brukar nu i höst. 

Lite av en eremit här också. Brukar cykla med andra, men har hittills cyklat själv. Jag känner att det varit rätt väg att gå här i början då jag inte velat göra något som äventyrar kroppen. Men självklart kunde några dagar med andra cyklister vara skoj. Det verkar dock vara tunt med cyklister här nere just nu, vilket är väldigt ovanligt när jag är nere. Brukar hitta någon varje dag om jag önskar. Men jag trivs bra själv också. Blir lite meditation. Så jag cyklar själv, äter, vilar och jobbar lite. 

Jag tar dag för dag här och känner in kroppen och vädret. Så vi får se vad det blir i morgon.