torsdag 16 januari 2020

Snabbt sällskap, avhängd efter 200 meter, och försökte sedan jaga ikapp

Idag var det åter dags för cykling med andra.

När jag kom till vår samlingsplats såg jag att vi var 11 stycken. Bland annat Carl-Johan Paulin, Eva Lindskog, Lisa Nordén, Henrik Sparr, Calle Friberg, Kjell Friberg och Oskar Djärv. Idel cykelfantomer. De övriga 4 på plats han jag inte med att se vilka de var då det blev haveri omgående.

Vi planerade hur som helst en tur som innebar att klättra upp till Ayacata via Fataga. Totalt upp till 1300 möh och en klättring på ca 1500 höjdmeter. Nästan bara uppför alltså. I Ayacata skulle det sedan köras en runda uppe i bergen via Tejeda och sedan tillbaka via Santa Lucia. Totalt ca 2800 höjdmeter och 130 km. En gedigen runda.

Efter gårdagens långa intervallpass hade jag en plan om att ta det lugnare idag. Jag förstod dock att det skulle bli svårt med alla snabba cyklister. Det blev svårt, men inte främst av det skälet.

Så var vi iväg och ca 200 meter senare har jag kört in i ett potthål och flaskan flög all världens väg. De som såg detta resonerade nog så att det kör jag ikapp. Det hade jag också gjort, om det inte varit för att jag fick en bakhjulspunktering. Så försvann de i fjärran......
Nej, så här försvann de inte. Men det kändes så. Bilden är från Tejeda mot Ayacata då vi hades sammanstrålat.
Snabbt av med hjulet och ett hetsbyte helt enkelt. Pumpade vad jag kunde med min skadade axel. Inte optimalt. Så iväg efter ganska exakt 10 minuter. Om de andra bara tog det hyfsat lugnt skulle jag kanske kunna ta ikapp detta innan vi nådde Ayacata?

Jag matade hur som helst på rejält hårt upp i stigningen. Men efter 10 minuter var det slut. Punktering igen!! 

Jag hade uppenbarligen slarvat i hetsen, och klämt slangen. Ja, nu var det ju kört att gå ikapp, så jag var lite noggrannare denna gång och dessutom var det svårare att pumpa då armen nu domnat (när jag pumpade med en stor pump vid cykeluthyrningen, efter rundan hade jag bara 2.5 bar i bakdäcket!).

Ja, nu kunde jag inte gå ikapp, men jag bestämde mig för att ändå gå ganska hårt, men kontrollerat. Det kändes förvånansvärt bra i kroppen och det rullade på fint i den långa klättringen. I slutändan blev det mer än 90 minuter efter punkteringen på ca 300 watt, och kontrollerad puls kring aerob tröskel.
På gott humör, trots missöde. Svarar benen, vädret är fint och du får cykla - ja då är man glad
Väl uppe i Ayacata stannade jag snabbt för att sätta in en ny lins då min vänstra hade hoppat ur. Jag fick där veta att de övriga tagit högervarv från Ayacata. Jag tog då vänstervarv och gav mig av. 

Det fortsatte rulla på och när jag nådde Tejeda hade jag fortfarande inte mött de andra. Men en bit efter kom de. Jag vände och hängde på till ett fikastopp i Tejeda. 

Vi var nu bara 7 då några släppt och några valt annan väg. Men alla utom Lisa var med av de jag kände till när vi startade.

Mycket bra paus i toppenväder, trots hög höjd. Så gav vi oss av och nu var det en hel del klättring som väntade och starka lätta cyklister drog iväg. Jag hängde dock med bra även om jag bitvis fick hålla hög effekt.

Nere i Ayacata blev det ett kort stopp och där hittade vi också Christian Knees (Sky och Ineos de senaste 10 åren). Vi rullade med honom en stund och fick då bland annat lite info kring Froome. 

Så fick Henrik punktering och Christian behövde åka vidare.
Ja, sedan var det mest utför med några kortare klättringar, innan det var några mil efter kusten. 

Totalt ca 5 timmar och 10 minuter varav ungefär hälften själv och hälften med sällskap.

45 minuter över 330 watt idag och en normaliserad effekt på 257 watt för hela rundan var förstås lite högre än planerat. Snittpulsen var dock så låg som 71%.

Trots den dåliga inledningen blev det en mycket bra dag. En kropp som svarade, bra sällskap och en fin runda. För att inte tala om det fantastiska vädret som jag haft hela resan.

7 dagar och 36 timmars cykling. Blir intressant att se hur kroppen känns i morgon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar