För fjärde året i rad begav jag mig i morse på väg mot Krafttrampen i Skellefteå. Mina förhoppningar på dagen var ganska så nedtonade då jag fått ställa in två tävlingar i rad och istället varit på sjukhus, sedan har jag haft två förkylningar varav den ena fortfarande ligger och lurar. Min plan var att tävla mig i form och hänga med så länge det går.
Hade jag inte missat de två senaste tävlingarna på grund av att jag varit med Tova på sjukhus är det troligt att jag stannat hemma i dag. Särskilt då bror fick lämna återbud på grund av den skada han drog på sig för två veckor sedan på Mörksuggejakten. Tråkigt både för honom och mig.
Årets startfält var både större och med fler kapabla cyklister än tidigare år i Skellefteå. Det indikerade fartfest, och fartfest blev det.
Det var ganska många till start, enligt min bedömning ca 60 stycken. Då jag var väldigt osäker på min form körde jag mycket avvaktande i början av loppet. Det gjorde att jag hamnade långt bak då det hela tiden tryckte på folk bakifrån. Efter några mil på en större väg där det mestadels var slakmota, men gick i ett moderat tempo på ca 35 km/h svängde det av till höger på en mindre väg. Jag visste sedan tidigare år att det nu kom flera tuffa backar och att det skulle tryckas på för att bli av med folk i kön.
Jag var dock inte särskilt orolig då jag såg att flera cyklister runt omkring mig var sådana som brukar gå med runt. Så kom det första rycket och det bara smällde till. Helt plötsligt inser jag att ingen cyklist kring mig orkar ta detta ryck. Jag får runda ett 10-tal cyklister och ta upp jakten själv. Jag blir tvungen att täppa en lucka på ca 100 meter alldeles själv. Snabbt var jag uppe på pulszon 5. Väl ikapp toppklungan lade jag mig sist för att pulsen skulle gå ned. Kort därefter kommer nästa backe, och nu åker återigen en massa cyklister av. Jag får åter ta en egen lucka, och nu börjar det kännas tufft. Tro det eller ej, så blir det ett ryck direkt jag kommer ikapp klungan igen och åter blir det luckor. Denna gång fick jag hjälp av en annan cyklist och vi täppte tillsammans luckan.
Efter 18 riktigt tuffa km där det varit riktigt hetsigt och där vi snittat nästan 40 km/h trots att det mestadels gått uppför, hade många riktigt starka cyklister åkt av. Bland annat alla cyklister från Nybyn utom en.
Själv hade jag återigen insett att det aldrig är ett framgångskoncept att ligga långt bak i klungan, det ställer bara till det. Nu fick jag ödsla mycket kraft i onödan för att täppa luckor, något som inte hade hänt om jag legat längre fram.
Nu var vi ett 15-tal cyklister kvar i tätklungan och farten var fortsatt hög. Det blev ett 10-tal utbrytningsförsök, vilka alla hämtades hem. Snittfarten de sista 45 km hamnade på 42,2 km/h trots väldigt mycket kantvind. Så det var fortsatt tufft, men om vi bortser från de sista kilometrarna var dagens tuffaste att täppa luckor.
Vid 12 km och vid ca 6 km kvar kom två bra backar där det trycktes på så bra att ytterligare 5 cyklister åkte av. Det gjorde att vi var 10 cyklister kvar inför de sista kilometrarna.
På slutet är det några rondeller och dessutom ett antal 90 graders svängar. Det gör att det blir flera tuffa i gångdrag. Några blev lite krokiga av detta och orkade inte riktigt med fram i spurten.
Själv kom jag för en gångs skull helt rätt in i en spurt med ett utgångsläge på 7-8 plats, men lucka för att spurta. När jag startade mitt igångdrag och tryckte i max hämtade jag snabbt in 3-4 positioner och snabbt var jag på fjärde plats. Ledaren var det inget att göra åt, men jag närmade mig allt eftersom de som låg 2:a och 3:a. Jag nådde inte fram till andra plats, men knäppte 3:an just innan mål. Då gick det en bit över 50 km/h.
För en gångs skull blev det alltså en riktigt lyckad spurt och en total tredje plats. Victor Andersson från Östersund vann, på andra plats en kille från Nybyn och fyran tror jag var från Luleå. Jan-Erik Rönnlund från Gimonäs och Peter Sjölund från Gottne som är de enda jag riktigt känner var också med bland de tio. Dessutom var det någon från Piteå med i täten. I övrigt är jag osäker vilka som var kvar på slutet.
Att lyckas så bra med den typ av motstånd det var i dag var klart över min förväntan. Framför allt om vi ser till hur förberedelserna sett ut och hur det såg ut i början av loppet. Det ska dock erkännas att jag körde mer passivt än vanligt och det var kanske därför det fanns lite mer spurtkrut. Oavsett hur det gick till är jag i alla fall riktigt nöjd.
Totalt blev det 90 km med en snittfart på ca 39,3 km och då var det mycket kantvind att arbeta med och dessutom var farten de första milen låg. Ett riktigt lyckat resultat och en tuff genomkörare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar