Ikväll vid middagsbordet berättade sambon som är lärare att hon i dag fått ett antal frågor av en klass i årskurs 6. Det handlade bland annat om hennes ålder och hennes sambos ålder - dvs min. Sexornas svar när de fick höra min ålder - oj, är han sååååå gammal. Sambon var visst också ganska gammal men såg inte gammal ut.
Jag brukar leva på ett test jag gjorde i Expressen för tre år sedan där man fick svara på olika frågor och slutligen fick man veta sin "verkliga" ålder. Min verkliga ålder för tre år sedan var 23, så nu är jag alltså 26 år. Det är något jag brukar intala mig och så mycket äldre än 26 bör man nog inte vara för att hänga med på tävling. Men så idag togs min ungdom i från mig. Sambon och hennes elever lyckades i ett nafs göra mig 15 år äldre. Enligt ungdomarna man då väääääldigt gammal. Tur att det bara är en skoldag kvar denna vecka, annars skulle jag nog vara väldigt gammal innan helgen.
Så var det dags för kvällens cykling, och kanske låg detta med min ökade ålder och gnagde i bakhuvudet? Jag hade i och för sig inte tänkt köra särskilt hårt eller länge, men i dag hade åldern tagit ut sin rätt. Krispet i benen jag kände i tisdags var som bortblåst. I dag var det sega spagettiben som kände mjölksyra trots makligt tempo.
Vädret var desto trevligare. Det var en otroligt vacker kväll där solen var på väg ned. Alltid något att glädjas sig åt.
Jag trampade på som den gamla gubben jag är och bestämde mig för att ta rundan för vad den var. En avslappnande runda i fint väder.
Jag hade planerat att vända vid Hjoggsjöbadet, trampa tillbaka mot centrum och därefter mot Överboda. Så en bit före platsen där jag skulle vända möter jag tre cyklister. Helt plötsligt tittar den pigge 26-åringen fram, han som efter kvällens middag hade åkt på retreat.
Jag tänkte: Om jag skulle ta och vända nu och jaga ikapp cyklisterna blir det bra träning. Det vore lite skoj. För att det skulle bli en utmaning gav jag dem 30 sekunder innan jag började jakten.
Jag tog kontinuerligt in på de framförvarande, men det var inte det lättaste att komma ikapp. De var tre och de höll ett bra tempo. Först när vi kom in i Vännäs centrum och de släppte på farten var jag i kapp. Det visade sig att det var Gimonäs CK som var ute på sin torsdagsrunda.
Även Gimonäs verkar ha få deltagare på sina träningar nu så här i slutet av säsongen.
Jag snackade lite med de tre cyklisterna som visade sig vara både trevliga och snabba. De tyckte jag skulle hänga på en bit mot Umeå, och det gjorde jag. Vi trampade på i hyfsad takt och pratade om både det ena och det andra innan det började tryckas på i ganska så bra fart. Efter en halvtimme med Gimonäsarna så började det bli mörkt och jag var tvungen att vända tillbaka hemåt.
Nu hade jag kommit i gång och den gamle gubben hade avlägsnat sig för att inte komma tillbaka något mer idag. Jag tryckte på i sweetspot på vägen tillbaka hem. Väl hemma hade klockan slagit åtta och det var redan ganska så mörkt.
Jag hade då fått ca 50 km i benen och en runda som började riktigt dåligt blev både trevlig och givande. Jag tackar er som jag cyklade med idag som jag tyvärr inte fick namnen på.
Om eleverna hade fått se dig hade de sett att du också ser ung och fräsch ut... ;-)
SvaraRaderaDet är jag inte helt säker på...
RaderaJag körde ca 50 min igår och saknade all tillstymmelse till krisp i benen. Mr Tabata tog tydligen med sig allt av den varan när han hälsade på på onsdag kväll.
SvaraRaderaDå bör du inte bjuda in honom igen. Att ha gäster som stjäl saker är inte trevligt...
Radera