Jobbiga ettor

Under torsdagen träffade jag några jobbiga ettor. Det kändes lite som det räckt med 4-5 stycken, men de överföll mig och jag kom inte undan. Samtidigt är ju allt som är jobbigt en utmaning, så slutligen blev det 10 stycken jobbiga ettor.

Jag hade lite kort om tid och dessutom har jag en bra bit till att känna mig starkast. Just nu är det mer av att känna sig gammal och trött.

Jag bestämde mig därför för att nöja mig med 10 stycken enminutersintervaller med 1 minut lugnare cykling emellan.

Jag började rundan med att ganska snabbt trissa upp tempot. Påminde mig då om att lugna ned mig lite för att orka genomföra träningen på ett bra sätt. När klockan visade 10 minuter fanns ingen återvändo.

Jag växlade upp och la mig på 325 watt och 100 i kadens. Tanken var att ligga på den ansträngningen under alla 10 intervaller. Under den lugnare minuten mellan intervallerna var planen att ligga på ca 220 watt och 90 i kadens. Detta upplägg fungerade bra i 4 intervaller, då jag insåg att intensiteten på "vilominuten" måste ned. Jag lade mig därför just under 200 watt. Denna justering gjorde att det fungerade att fortsätta intervallerna på samma intensitet.

Redan efter intervall 6 började det kännas tungt. Dessutom började min ena ljumske spöka. En ljumske som varje år brukar ställa till det lite till och från innan jag fått tillräckligt mycket träning i kroppen. Jag insåg att detta inte skulle fungera och bestämde mig för att uthärda 8 intervaller och sedan ge mig.

Efter 8 intervaller steg jag av cykeln och stretchade ljumsken. Efter en minut satt jag åter på cykeln för att varva ned. När det gått tre minuter tänkte jag att det vore nesligt att ge upp.

Jag är ju inte den som ger upp. Har man bestämt sig för 10 intervaller så har man. Då går det inte för sig att vika ned sig hur som helst. Det var alltså bara att växla upp igen och åter möta ettorna. Mot slutet av den 10:e intervallen var benen riktigt trötta.

Men jag höll mig till planen. 10 intervaller blev det och jag höll 325 watt och 100 i kadens under alla tio. Det får ända sägas vara ganska så bra.

Efter intervallerna körde jag lugnt i fem minuter innan det var dags för dusch, fika och lite Vikings på tv. Det är fascinerande att man kan bli så trött på bara 35 minuter på cykeln.

Ja, jag vet sedan mitt förra inlägg att flera av er hakat upp sig på att jag skrev att jag kommer att bli piggare och inte känna mig så trött när jag tränar, bara formen blir bättre. Ni har rätt, det stämmer inte. Jag hade fel, eller snarast var det så att det är lättast att tänka så när man är som tröttast efter en träning. "Ja, nu har jag gjort det här - nu blir det lättare nästa gång."

Men jag är medveten om att vi som har höga mål och stor motivation alltid är de som blir tröttast.  Vi är sådana som alltid höjer intensiteten bara det går. Det gör att förbättrad form inte innebär att allt blir gröna ängar med blommor. Det är fortfarande ett väldans slit och fortfarande är vi lika trötta. Det finns dock en skillnad, man känner sig på något sätt ändå starkare och bättre i kroppen. Det höjer självförtroendet och då är det lättare att uthärda smärta och trötthet.

Jag skickar med mina två träningfiler från idag. Den ena från trainerns mjukvara och den andra från min pulsklocka.