Vännästrampetrundan

Idag hade vi planerat in en lite längre runda. Precis som i torsdags då vi cyklade till Vindeln hade det lovats sol - men någon sådan syndes inte till idag heller. Däremot var luftvärmen helt ok. Vi blev 6 stycken starka cyklister på dagens runda och därför blev det också relativt bra tempo under delar av sträckan.

Det var roligt att våra duktiga MTB-cyklister Lundin och Helmersson som nu börjat cykla landsväg följde med ut. Det var också positivt att brors revbensskada nu inte är värre än att han kunde vara med. David Lif som i vanliga fall cyklar för Spårvägen, men nu är hemma hos släkten var också med, vilket alltid är lika uppskattat. Dessutom kryddade vi lite extra med vår egen spanjor Tomás och så jag själv då.

Vi trampade samma sträcka som Vännästrampet vilket innebar att vi via Gräsmyr kom till Nordmaling och just efter stannade vi vid Olofsfors bruk för ett trevligt och bra fika.Vi hade då trampat på i ca 52 km av dagens 124 km.

Efter fikat fortsatte det gå om vartannat i ganska moderat tempo och i bland relativt tufft. Helmersson gick kolhydrattom efter ca 8 mil vilket inte är särskilt roligt. Jag vet av egen erfarenhet att det då blir mycket tufft, då det är svårt att komma tillbaka även om man fyller på med ny energi. Vi sänkte tempot en aning och han kämpade på berömvärt fram till Bjurholm där vi stannade vid konsum för inköp av lite vätska och energi.

Efter stoppet trampade vi på i ett lite lugnare tempo första 5 kilometrarna för att därefter trycka på riktigt bra de sista 25 km fram till målet i Vännäs. Sammantaget blev detta en riktigt bra genomkörare där jag vid några av mina förningar passade på att köra på ganska så hårt för att få till ett antal intervaller. Jag tror jag behöver det för att återfå formen jag tappade vid min vila på grund av förkylningar och Tovas sjukhusvistelse.

Efter ca 3,5 timme var dagens träning slut. Min snittpuls hamnade på 141 slag, vilket inte är jättehögt, men jag fick ca 20 minuter i pulszon 5, vilket var precis vad jag behövde.

Jag tycker att det för min del kändes riktigt bra idag och jag inser också att vi har många riktigt starka cyklister här i Vännäs. Snittfarten blev ca 36 km/h trots att vi delar av sträckan körde ganska lugnt. Tack för en trevlig runda.

 

Banankaka och trevligt sällskap

Idag skulle det bli soligt och varmt, så blev det inte. Det var ganska kyligt, ingen sol och riktigt stark vind. Men trots detta fick vi en riktigt trevlig cykeltur till Vindeln och tillbaka. Vi blev 3 stycken; Tjäder, Tomás och jag som träffades på Shell 09.30 för dagens runda.

Vi cyklade mot Vindeln via Tvärålund och möttes av en rejäl motvind. Framför allt innan vi efter drygt två mil svängde av mot Tvärålund. Även om tempot inte blev allt för högt på grund av vinden och att värmen lös med sin frånvaro kändes det riktigt bra.

Väl framme i Vindeln tog vi en fikapaus på cafét vid campingen. För min del blev det en banankaka och fem koppar kaffe. Riktigt gott. På cafét mötte vi även Hans J som med några komisar skulle springa isälvsleden en sträcka på ca 32 km. Det lät jättejobbigt.

Efter ett mycket trevligt stopp var det så dags att återvända mot Vännäs via Rödåsel, Selet och Vännäsby. Nu hade vi bra medvind och dessutom är det mer utför från Vindeln. Det gjorde att tempot trissades upp rejält. Vi snittade ca 38 km/h på vägen hem, utan helt förta oss. På hela rundan som mätte ca 97 km snittade vi 34.4 km/h. Snittpulsen hamnade på 78% av maxpuls varav ca 5 minuter i pulszon 5.

Det kändes riktigt bra idag och nu får vi hoppas att formen fortsätter stiga och att den förkylning som ännu inte riktigt gett sig inte bestämmer sig för att komma tillbaka i full kraft.

Att trotsa regnet och att söka energi

I förrgår kom Tova äntligen hem från sjukhuset, och trots att hon fortfarande är tärd är det ändå fantastiskt att hon är hemma. Rent praktiskt innebär det att mycket börjar återgå till det vanliga. Då får man självklart bortse från den inneboende tröttheten som jag drabbats av efter den pärs som just varit.

Energin och initiativlusten att ta tag i saker lyser fortfarande med sin frånvaro. Jag ska ärligt säga att så är det med vissa saker även när jag är i toppform - men inte med allt.

Vi har väldigt många projekt som var planerade kring huset som skulle göras under sommaren. Hur mycket som är gjort av detta? - nästan noll. Vid det här laget borde målning av huset  och altan varit gjord och jag borde just nu fixa det nya altandäcket. Men vi är inte ens i startblocken. Tre veckor försvann av en rejäl förkylning och Tovas sjukdomsvistelse. Nu känns det dessutom som att det tar minst någon vecka till innan krafterna för att ta tag i detta återfunnit sig. Vi hade också pratat om att hinna ut med husvagnen några dagar. Då börjar redan tiden för detta projekt och detta år rinna ut...... Lite frustrerande. Men man råder inte över allt här i världen och nu är det som det är.

Vad gäller cyklingen har jag tappat en del form av att inte kunnat träna på det sätt och i den omfattning jag borde. Framför allt har kvalitetspass saknats. Det är också lite svårare att komma ut på en runda när kroppen känns allmänt trött.

I går kväll hade det nog inte blivit någon runda om det inte varit för att vi hade Vännäs CK träning och jag kände att jag borde vara där. Lagom till att jag skulle rulla ned till start hällde regnet ner och någon vidare värme var det inte heller. För att minska risken för kommande förkylningar drog jag på mig höststassen och tog mig till Shell där vi skulle samlas. Jag var inte särskilt positiv i sinnet och tänkte att jag blir nog ensam i dag.

Väl på plats blev det en mycket positiv överraskning då jag insåg att många fler än mig valt att utmana det bedrövliga vädret. Vi blev en riktigt bra grupp på 9 cyklister som tillsammans rullade i väg för en 90 minuters träning. Vi trampade på i maklig takt de första 16 km där jag passade på att prata med både den ene och den andre. Det blev det även möjligheter till senare under rundan då vi förutom ett antal tuffare partier körde i "prattempo".

Efter 16 km var vi framme vid Rödtjärnsberget som är en ganska så tuff backe om man trampar på. Backen är ca 1,5 kilometer med en snittlutning på ca 6 %. Det börjar inte så brant med endast drygt 4% för att den sista kilometern ligga på ca 8%. Vi gick inte på något sätt max uppför men vi trampade på i ett bra tempo som mot slutet ändå drog upp pulsen riktigt bra.

Efter Rödtjärnsberget rullade vi på i makligt tempo de ca 13 kilometrarna till nästa gedigna backe - Hössjöberget. Backen är ca 4 km lång med 3% snittlutning. Det låter inte så mycket, men den är brantare i mitten och dessutom kan ju alltid farten "döda".

Vi började första kilometerna ganska så kontrollerat. Därefter bestämde jag mig för att öka tempot. Det ledde till att vi allt eftersom bytte ledare och tempot trissades allt mer för att mot slutet vara högt med hög intensitet. Pulsen blev riktigt hög på slutet och snittfarten i backen hamnade på ca 27 kilometer, och då hade vi som sagt ändå inlett med en ganska så låg fart i den första delen av backen som är minst brant.

Efter Hössjöberget svängde vi höger mot Vännäs. Med 13 kilometer till mål finns en lite kortare backe på ca 1 km och 3% lutning vilken blev sista backen med fartökning. Vi trampade på med en bit över 30 km/h i den backen utan att förta oss. Sedan rullade vi på inför den sista branta nedförsbacken där vi trissade varandra för att få upp en riktigt hög fart med en avslutande liten spurt på knixen i slutet. Jag kom upp i ca 63 km/h, men sedan tog mina växlar slut då jag kör compakt. Vi avslutade med att rulla tillbaka dit vi startat och lagom till att vi tackade för dagen slutade det också att regna.

I vanliga fall hade kanske inte denna femmilarunda varit något särskilt, men just i dag var den väldigt upplyftande. Trots dåligt väder så var jag riktigt nöjd. Det var också roligt att så många duktiga cyklister deltagit. Att jag hade hyfsad kraft i backarna trots dålig träning på slutet var också upplyftande.

Väl hemma gjorde jag scones som jag och Katten åt upp medan vi tittade på Morden i Midsommer. Jag kände att jag var på riktigt bra humör.