Idag blev det ytterligare en hektisk dag på arbetet och de senaste veckorna börjar göra mig trött.
Kroppen kändes lite trött, lite utarbetad och samtidigt har jag arbetat nästan varje kväll sista tiden till en bit efter midnatt. Det gör att jag också ligger på minus vad gäller sömn.
Nuvarande läge ledde till att jag i går valde att stå över träningen med hopp om att känna mig piggare idag.
När kvällen kom insåg jag att inte var jag särskilt mycket piggare. Jag bestämde mig ändå för att köra ett pass, men då med en lägre intensitet än vad som varit fallet på slutet.
För övrigt kan jag säga att sonen inte har särskilt hög smärttröskel. Varje gång han slår sig, blir förkyld, får ont i magen eller dylikt låter det som att han ska dö. Denna vecka har varit extrem då han varje dag skrikit av smärta i magen, halsen eller någon annanstans. Vid varje tillfälle har smärtan varit kortvarig. I morse hade han så ont i halsen att han fick vara hemma från skolan. När jag kom hem från jobbet i dag var han frisk och hade inte haft ont på hela dagen.
När Melvin vid 19 började skrika för smärta i magen blev vi upprörda och sa att han fick skärpa till sig och att han inte alltid kan skrika för smärta oavsett hur stor eller hur liten den är. Vi tvingade honom att äta så det skulle bli bättre och vi var ganska så irriterade.
Därefter gick jag och cyklade mitt pass som blev 80 minuter på 280 watt och en snittpuls på 79%.
Efter en stund hade sonen lagt sig. Då ska vi också säga att han har en säng som har skivbord under och han ligger uppe vid taket. Helt plötsligt spydde Melvin. När man spyr från två meters höjd kan jag berätta att det sprider sig bra. Det hamnade i hela sängen, på golvet, på leksaker, möbler, tapeter. Ja man kan säga att det hamnade överallt.
När jag kom ut efter avslutad träning hade min hjälte till sambo städat och torkat i mer än en timme. Min hjälte till son hade slocknat på badrumsgolvet.
Det känns inte helt optimalt att ha skällt ut sonen och sagt att han ska skärpa sig det visade sig att han hade magsjuka. Det känns inte heller optimalt med magsjuka.
Nu hoppas jag att sonen snart mår bättre och så inväntar vi magsjukan för oss övriga i familjen.
Usch, oj å aj!
SvaraRaderaHoppas verkligen ni slipper...
Oj, långt ifrån optimalt på något sätt.
SvaraRadera