Kanonintervaller

Nu är jag tillbaka.

Förkylningskänningarna är borta. Det riktigt dåliga måendet jag hade i helgen har alltså flugit sin kos. Inte helt fel.

Jag kände trots detta att jag inte ville styra upp träningen innan jag känt att kroppen fungerade. Började därför med 10 minuters uppvärmning och kände ganska snabbt att det fanns ett bra klipp i benen.

Jag ökade därför intensiteten till sweetspot under fem minuter innan jag planerade att lägga in en stege. Stegen innebar två minuter på vardera 340, 365, 390 och 420 watt. Därefter vände jag stegen direkt och körde samma sak. Det innebar en intervall på 14 minuter som tog på bra.

Efter avslutad intervall fortsatte jag direkt med sweetspot i 4 minuter innan jag brände av en rejäl tvåa följd av en riktigt tuff etta.

Från att ha legat på som högst ca 90% av maxpuls under stegen tryckte jag upp pulsen på 95% på tvåan och hela 97% på ettan. Därefter blev det åter sweetspot några minuter innan jag körde en 3:a på 90% av maxpuls. Sista fem minuterna blev det distanstempo innan träningen avslutades efter en timme.

Detta blev ett riktigt tufft, men också bra pass. Snittpulsen för hela rundan blev 83%. Räknar jag bort de 20 minuterna med lugnare cykling hamnade snittpulsen på 87%. En snittkadens på 100 för hela timmen och en snittwatt på 321 (och ca 30 watt högre för de 40 minuterna med bättre intensitet) visar att det var bra tryck på tillställningen.

Det verkar som att ett antal dagars vila efter en längre tid av bra cykling har lyft mig ytterligare ett steg. Det tackar jag inte nej till!