Ett vridet knä är inte skoj

Det har varit tyst här på bloggen ett antal dagar. Det beror bland annat på att det varit fullt upp, men framför allt att jag varit lite frustrerad och inte velat skriva om det.

Fullt upp under veckan har det varit på arbetet och hantering/planering/information kring den gemensamma cykelresan med Vännäs CK som jag ansvarar för och som vi genomför i april. Vi blir 13 cyklister som åker till Mallorca, något att se fram emot.

Frustrerad har jag varit sedan jag i tisdags vred till knäet. Jag var ute och gick på väg till ett möte och halkade till. Först kändes det inte mycket men den vridning som blev innebar att knäet svällde upp och att senorna upp mot lårmusklerna smärtar.

Jag har utifrån det inte tränat någonting denna vecka och inte heller i dag. Det enda jag gjort är att jag rullat benen en stund helt utan belastning för att därefter smörja in knä och lår med voltaren och liniment och genomföra massage.

I själva knäet har jag egentligen inte haft ont, utan det känns mer "underligt". I senfästena däremot har det varit smärta, framför allt vid tryck.

Efter behandling med antiinflammatoriskt, massage etc under fyra dagar känns det lite bättre och framför allt tror jag att själva knäet är helt. Så då känns det okej att skriva igen.

Eventuellt provar jag att träna i morgon för att se hur det känns och hur knäet reagerar. Det är alltid surt med skador, men är jag igång snart igen är det ingen större fara då jag tränat både mycket och bra under en längre period. Skulle det mot förmodan vara ett större problem i knäet är det värre. Då kan säsongen var slut.

Men just nu väljer jag att tro att jag snart är på banan igen.

Det spektakulära inköp som jag skulle redovisa i veckan trodde Mazze var en ny Garmin. Den som läser får se.