Kompiskampen eller 20 minuter med förvånansvärt bra tryck, och ett kalas

Det har varit lite förkylt i familjen och i söndags blev även jag tagen och fick halsont mm. Det kändes inget vidare på söndag kväll och natt och måndagen var inte heller vad jag önskade. Förvånansvärt nog blev det lite bättre redan under tisdagen, även om det inte var tillräckligt bra för att genomföra den planerade träningen.

I dag var det inplanerat två intervallpass. Det första ströks, då det inte kändes som att kropp och knopp var redo.

Sedan var det dags för kalas. Sonen fyller tio år idag. I morse firades sonen av mamma och pappa och i kväll av större delen av släkten. Melvin var riktigt glad och nöjd med sin födelsedag. När han skulle sova ville han inte att dagen skulle ta slut. Han ville fylla år alla dagar.

Efter att gästerna åkt funderade jag en stund på om jag var tillräckligt fräsch för någon träning i dag. Just före nio bestämde jag mig för att göra ett försök.

På träningsprogrammet stod det intervaller. Jag tänkte att jag rullar igång och ser om det är möjligt. Efter lite uppvärmning tryckte jag på lite för att se hur kropp och puls svarade och det verkade helt okej. Jag bestämde mig då för att ändå köra på. Det var ju inte värre än att jag avslutade om kroppen sa stopp.

Den ursprungliga planen som jag gjort upp för länge sedan sa att det skulle bli ett test på 20 minuter och se hur mycket watt det gick att prestera. Jag bestämde mig för att börja rulla och kändes det bra skulle jag köra på, i andra hand köra fyror och i tredje hand ta ett lugnare pass.

Självförtroendet var väl inte på topp så jag hade en plan på 340 watt. Jag trampade på och hamnade lite över dessa watt, och det kändes förvånansvärt bra. Efter fem minuter låg jag på 355 watt. Då bestämde jag mig för att rulla på fem minuter till och det blev med samma intensitet. Sedan började det bli lite tuffare. Inte för andningen utan för benen. Det är helt klart så att den träning jag kört hittills har gjort mitt syreupptag starkare än mina ben. Jag fick därför lägga mig på högre kadens än vad jag brukar för att inte benen skulle surna. Det ledde då till högre puls. Vid min normala kadens, blev benen helt enkelt för trötta.

När jag summerade hela tjugan hade jag ett snitt på 99 i kadens. Effektivast brukar jag vara kring 94 i kadens. Snittpulsen landade på 91%, vilket indikerar att jag inte gav mitt absoluta max under hela tjugan då jag i dessa fall brukar ligga på ca 94-95% av maxpuls.

Hur som helst blev den tredje femman sämre och jag tänkte att 15 minuter kanske räcker. När den var över visade den 350 watt. Nu var det bara fem minuter kvar, så då var det lika bra att rulla på för att få ett riktvärde inför fortsatt träning. När det var tre minuter kvar höjde jag till ca 375 watt och det gav 364 watt på sista femman.

Jag är förvånad att resultatet blev så pass bra. Jag har inte kört intervaller på ett bra tag. Jag har varit sjuk i några dagar och trodde att jag inte var tillbaka, jag laddade inte för en maxprestation och jag hade inte ställt in mitt tävlingsmode där jag kan pressa mig absolut till max.

Trots detta och att det bara är december blev det alltså ett snitt på 356 watt under mina tjugo minuter. I rubriken står det kompiskampen, men det var mest för att ni skulle veta vilken typ av träning det handlade om. Planerar inte att vara med, då jag nu inte tänker göra detta test igen på ett tag.

Från och med i går och närmare tre veckor står det hårdkörning i träningsdagboken. Det innebär att morgondagen ska fyllas av intervaller. Vi får se hur kroppen reagerar av dagens insats och självklart hoppas jag på att förkylningen inte genomför ett återtåg.