Önska mig lycka till!

En hektisk arbetsdag har följt av familjebestyr, samtal kring Tova och sorg, ytterligare lite arbete mm.

Nu börjar det bli ganska sent på kvällen och ändå är jag ännu inte redo.

Redo för vad då?

Jo, jag bestämde igår att jag nu ska vara frisk från min 14 dagar långa förkylning. Risken finns att jag inbillar mig och två utslagna andra medlemmar i familjen indikerar samma sak. Men ibland går det ju lura kroppen. Jag satsar på det.

Jag planerar att inom några timmar köra ett riktigt sent trainerpass. Blir nog start vid 22.30. Chanserna att det ska bli ett lyckat utfall ökar förstås inte med att starta så sent på kvällen, men vi lever alla i ett livspussel och den enda bit där träningen passade i dag var sent på kvällen.

Hur vill jag att det ska kännas? Helst att jag var starkast i världen, men det kan vi ju glömma även när allt känns bra.

Kanske att jag är lika stark som för fyra veckor sedan - Skulle inte tro det.

Nej, i den bästa av världar känns benen hyfsat fräscha, andningen okej och när jag lägger mig på en medelhård intensitet sticker inte pulsen i väg med målet att så snabbt som möjligt nå pulszon fem. I stället är pulsen stabil och det går att ligga där en bra stund och en okej känsla fortsätter.

Wattal? Nej, sådana går inte att bry sig om en dag som denna, även om det skulle kännas ok.

Hur det kommer att gå? Vi får se.

Önska mig lycka till så kanske det går bättre!?

Återkommer med resultat för den som vill läsa.