Sjukt tråkigt inför Nordiska Mästerskapen

Det har nu gått 4 dagar sedan SM i tempot och min första SM-medalj i livet.

Som jag tidigare skrivit hade jag en förkylning i kroppen ett antal dagar före och under SM. Kroppen blev inte sämre av urladdningen på SM, men inte heller bättre.

På lördag och söndag är det Nordiska Mästerskapen. Just nu känns det tyvärr mycket osäkert om det blir någon start. Blir det start är det inte särskilt troligt att jag kan komma upp i min normala kapacitet.

För tyvärr verkar inte förkylningen försvinna, den är istället ungefär likvärdig - men för varje dag blir påverkan på kroppen större. Dessutom har jag fått stryka mina planer på förberedelser inför helgen. Jag hade planerat in tre kvalitativa pass söndag till fredag, men nu blir det troligen inget. Möjligen ett om jag tillfrisknar osedvanligt snabbt.

Efter målgången i lördags rörde jag inte cykeln på tre dygn, med hopp om att det skulle innebära att jag åter skulle vara helt frisk. Nu blev det inte så, utan allt är ganska oförändrat. Utifrån det bestämde jag mig i går kväll för att rulla lite lugnt. Om inte annat kan det vara bra för de ihoptorkade benen.

Jag tog bilen till starten för söndagens linjelopp och tänkte att jag rullar ett varv i lugnt och beskedligt tempo.

När jag cyklat ca en kvart insåg jag att det gick okej att cykla, i alla fall med låg intensitet.

Om ni undrar vad som är låg intensitet kan jag berätta att just efteråt märker jag att en annan cyklist kommer ikapp. Ni tänker då att det är nog någon från Tour de France som är ute och kör intervaller.
Men icke. Det var typ "Roland" (han kan ha hetat något annat) som skulle hem från jobbet. Han cyklade på en "Stads MTB" som vägde typ 1000 kg och min cykel väger 6.8 kg. Jag hade cykelmundering för träning och han körde med arbetskläder. Jag kände mig hyfsat ansträngd, medan han typ satt och fikade...

Jag ökade takten så jag i alla fall kunde hänga med. Vi åkte bredvid varandra och snackade en stund innan han svängde höger mot sin bostad.

Själv rullade jag vidare i oförminskad styrka. Var svårt att minska den, då hade det nog blivit en SPD-vurpa......

Jag rullade runt hela banan och fick kolla upp den ordentligt inför söndag, om det nu blir start på linjen. Jo, jag var med ifjol på SM här i Sunne, men minnet är kort.

Väl tillbaka till husvagnen åt vi en sen middag.

Idag är det onsdag och den ursprungliga planen innebar att jag idag skulle köra tempobanan med ganska så bra intensitet. Tyvärr är förkylningen intakt, så jag gissar att det får bli helvila istället. Vilopulsen som tidigare dagar ligger ca 25 slag för högt.

Det vore helt klart tråkigt om jag inte kan starta på lördagens tempo och/eller inte kan göra mig själv rättvisa när jag nu för första gången ska starta i landslagskläderna. Men det är som det är. Tyvärr inget att göra åt. Får då glädjas åt att i alla fall förra helgen var extremt bra.

Får fundera vad vi ska göra nu när det inte blir någon cykling idag.