Sverigecupen - CK Dainons linjelopp: Bra känsla, aktiv cykling och en bra dag

I går söndag var det åter dags för lite tävlande i Sverigecupen. Denna gång i Nyköping där CK Dainon arrangerade ett linjelopp.

För egen del blev det väldigt tidig uppstigning då jag övernattat i Eskilstuna där jag dagen innan tävlat i tempo och då nått en andraplats.

Väckaren ringde 05.30 och sedan var det förberedelser och tio mils resa söderut som gällde innan starten som skulle ske 09.02.

För dagen var det en varvbana på drygt 22 km som gällde. Denna skulle köras fyra varv och sedan tillkom en liten extra sträcka vid start och målgång. Totalt lite över 90 km.

Banan innehåll inga branta klättringar, men däremot långa motlut. Den var också hyfsat svängig, men med bra sikt. På många ställen var vägen ganska bred och det var nästan ingen mötande trafik på hela dagen. Med andra ord en bana som passar mig. Dock en bana där det är svårt att komma loss.

Fram till mål väntade en flera kilometers raksträcka med en del stigning och lite utför också. Allt avslutades med ett motlut på ca 2%.

Jag har ju som jag skrivit tidigare behov av att se och lära för att nå de allra främsta platserna i linje på Sverigecupen. Det handlar om att våga mer, ta för sig mer, attackera mer, att bli bättre på att placera mig, att utveckla taktiken mm. Det är ju så då det är så många starka cyklister med och som är mer vana än mig vid denna typ av lopp, vilket vi saknar i Norrland krävs rutin. Jag jobbar på saken, och det blir bättre och bättre. Men fortfarande är det en del kvar att arbeta med.

Jag känner rent allmänt att jag har tillräckligt tryck i benen för att hävda mig, det som saknas är en riktigt bra spurt. Därför behöver jag göra något innan en eventuell spurt. Jag behöver alltså komma loss från klungan tillsammans med andra starka cyklister.

För varje lopp som gått har jag tagit för mig mer, och i dag var planen att fortsätta på den linjen. Det innebar att jag låg bland de allra första under nästan hela loppet. Jag gick också loss några gånger men fick ingen med mig så vi kunde skapa något.

Jag bidrog också till att hämta in utbrytare vid flera tillfällen. Jag hade helt enkelt bestämt mig för att inte missa om det skulle gå loss en utbrytning.

Nu höll det ändå på bli så i slutet av varv ett då jag backade bak lite för att fylla på energi mm. Då helt plötsligt spricker det och 11 cyklister kommer loss. Jag inser fara och färde och kör om alla cyklister utom Stefan Ljungberg som också insett faran. När han tryckt på en stund och vi ändå inte nått fram, tänker jag brygga fram till de framför. Det blir 30 sekunder med många watt. Det visar sig dock inte tillräckligt många då jag drar fram hela klungan. Så var vi åter återsamlade.

Övrig tid är jag som sagt aktiv och försöker göra mycket jobb. Endast Niklas Näslund från Cykloteket Racing team gör enligt min bedömning mer arbete (jag kan dock ha fel och missat någon/några).

I slutet av varv 4 börjar alla inse att trots att det gått hyfsat hårt med en snittfart på ca 42 km/h sedan masterbilen släppt och att det var 600 höjdmetrar att klättra på 90 km så var väldigt många fortfarande med.

Nu hade jag ju förstås bränt väl mycket under de fyra varv som varit medan merparten legat bak i klungan och "vilat". Men jag bestämde mig ändå för att spurta för första gången i år, då jag ansåg att det var en säker avslutning och vägen var bred.

Rickard Persson som nyligen vann SM bryter sig loss med några kilometrar kvar i den stigning som är mot mål. Ingen annan går med. Niklas Näslund tar spets och nöter till slut in utbrytningen.

Själv vill jag vara säker på att komma fram i en spurt, och tvingas ta mycket luft för att komma fram . Jag landar till slut väl långt fram, alldeles bakom Niklas. När så Niklas slutligen efter en mycket lång förning tappar lite fart hamnar jag helt plötsligt först. Alldeles för tidigt.

Snabbt så kommer det cyklister från både höger och vänster. Jag försöker bita i, blir lite stängd och tar om igen. Hittar inte riktigt något hjul att följa, men har ändå en förhoppning om plats fem. Men så sista 15 metrarna tar det lite stopp och jag rasar ned till plats 10.

Endast lite av min cykel syns rakt bakom Stefan Ljungberg i orange hjälm.
 Peter Lindqvist Norrtälje CK vinner före Stefan Ljungberg Cykloteket Racing team och trea blir Eric Egelstig CK Hymer. Grattis till er!

Jag är ändå väldigt nöjd med dagen. Jag tog ansvar, jag hade roligt under alla fyra varven. Jag kände mig stark hela tiden och trycket i benen var mycket bättre än under tempoloppet. Jag tog mig fram bättre än tidigare och jag var med och spurtade. Känslan var alltså riktigt god, även om resultatet alltid kan bli bättre.

Jag kände också att jag var nära, men ändå långt borta i spurten. Med en bättre placering och lite mindre vind i ansiktet vid början av spurten hade jag kanske kunnat nå en femteplats. Det är faktiskt bättre än vad jag trodde då spurtande inte är min grej. Nu blev det en tionde plats vilket är i den främre träffen trots hårt motstånd och en mycket aktiv cykling under hela loppet.

Sista tre kilometrarna avslutades med en snittfart på en bit över 50 km/h och vid målgång var farten kring 53 km/h trots att det där gick uppför. Det krävs med andra ord en hel del för att att vara långt framme i spurterna.

Det blev 129 minuters cykling, en snittfart på ca 42 km/h och min normaliserade snittwatt landade på 321. Den tuffaste tjugan på 355 watt. Med andra ord en bra genomkörare.

Visst saknas det lite tryck i jämförelse med min form i juli innan jag blev sjuk, men det var förvånansvärt bra igår.

En andra och en tionde plats blev alltså helgens resultat. Riktigt bra säger jag om det. Efter målgång var det ett snabbt ombyte som gällde och sedan 75 mil i bil. Det är lite utmanande att vara med och utmana Sverigetoppen när man bor i Norrland....

Nästa helg väntar två tävlingar i Svanesund (Göteborg). På lördag tempo och på söndag linje. Sedan är det dags att sammanfatta säsongen.