Det formella klart

Då var det formella steget gjort i alla fall. Jag har nu gjort klart med tävlingslicens för säsongen. Nu satsar vi på att den blir väl använd.

För övrigt känns den nya sidan för tävling och licenser mer lätthanterlig än den tidigare som användes. Gå gärna in och titta: http://www.swecyclingonline.se/

Nu ser vi framåt!

Här har det mest varit positiva inlägg om hur allt utvecklas positivt och hur jag blir starkare och starkare. Ja, i alla fall från försäsongens början från 1 oktober till 20 januari.

Därefter har det varit svårare att vara positiv då nästan inget av den inplanerade träningen gått enligt planerna. För mycket sjukdomar, för mycket arbete, för mycket annat som påverkar.

Jag är less på att vara negativ på bloggen, och har därför valt att inte skriva något alls på slutet. Nu startar jag dock om. Blir ju tråkigt att inte kunna skriva något.

Kroppen är inte på något sätt tillbaka och jag har fortfarande förkylningskänningar. Men nu ska jag alltså välja att vara positiv. Jag har cyklat under veckan. Träningsmängden har varit okej. Däremot har jag inte kunnat cykla på annat sätt än grundträning och distans. Det är ju förstås inte så träningen ska se ut när vi är inne i mars månad, men det är bättre än ingenting.

Går det försöker jag rulla på, sedan får vi se när det åter går att köra på ordentligt. Att styrkan och formen nu är tillbaka nere på nivåer alldeles i början av försäsongen är inte mycket att göra åt, och jag väljer nu att inte fokusera där och hoppas att det snart vänder uppåt.

Jag tänker nu vara positiv och det gäller ju att se allt i ett större perspektiv. Förhoppningsvis kan jag cykla många år än och jag hoppas kunna tävla i ett antal år framöver. Sedan är ju mina huvudmål i år SM och Nordiska mästerksapen i slutet av juli. För dessa tävlingar är det ingen större fara att jag får två dåliga månader under våren, förutsatt att det sedan börjar flyta på.

Så med andra ord, får jag ta formen som den är när tävlingssäsongen börjar i april. Det enda jag önskar är att kroppen då är okej och att jag ska våga och kunna trycka på. Det är ju ingen omöjlighet att jag är där om några veckor.

Om två veckor åker vi till Mallorca och självklart vore det trevligt om jag då kan cykla på som jag vill, så vi börjar med att ha det som mål.

Den här veckan har jag alltså helt okej med träningstid. I går kväll blev det också en av mina längre pass på en trainer, ever. Det gick lugnt förstås, men lite tar det på ändå när klockan visar 190 minuter innan du stiger av.

Nu ska vi med familjen till fjällen och bara sköta om varandra lördag till tisdag. Det ska bli mycket trevligt och skönt. För träningen är det ju knappast bra att åter missa ett flertal träningsdagar, när jag på slutet tränat allt för lite och med dålig kontinuitet, men jag väljer att tänka att det positiva klart överväger. Sedan får vi göra vårt yttersta för att slippa skador i backarna. Har varit lite väl mycket sådant på slutet bland de jag känner.

Ett kortare träningspass ska jag försöka hinna med i dag, och sedan blir det alltså vila några dagar. Kanske är kroppen piggare än någonsin när jag startar om till veckan!? Visst får man önska!?

Så här gick det

Ja, hur gick det då med kvällens försök till träning?

Jag kom faktiskt ut till garaget lite tidigare än planerat, och rullade igång 22.00. Hur länge jag skulle cykla och hur hårt var höljt i dunkel.

Att efter sjukdom och med en osäkerhet om något finns kvar som spökar i kroppen, ja då är det inte läge att ha några stora planer. Att fundera på kvalitetsträning är inte heller något som ligger i första rummet. Det handlar med om att komma igång och förhoppningsvis så snart det går komma in i de vanliga gängorna och snart köra "riktig" träning.

När jag startade kändes benen faktiskt hyfsat pigga och jag blev förvånad. Sedan tittade jag på wattmätaren och då insåg jag snabbt att hade de inte känts pigga då hade det varit en riktig katastrof.

Jag märkte snabbt att pulsen drog iväg om jag tryckte på bara lite. Jag bestämde mig därför för att lägga mig på ca 70% av maxpuls och rulla på där en stund innan jag bestämde mig för hur fortsättningen skulle se ut.

Det var i alla fall bra program på tv. Först sporten och sedan en väldigt bra och skrämmande dokumentär om hur man i vissa delstater har så stark självförsvarslag att du bara behöver känna dig lite hotad så får du skjuta för att döda. Här handlade det om hur en vit man på 47 år sköt rakt in i en bil med svarta ungdomar för att han inte gillade att de spelade hög musik.

När det gått drygt 30 minuter blev det lite långrandigt att nöta på i låg puls och låga watt. Jag bestämde mig för att se hur det skulle kännas med MAF-intensitet. Det innebär en puls på ca 141 slag.

Det fungerade faktiskt riktigt hyfsat och jag körde på så ett längre tag. För att förtydliga var pulsen på rätt ställe dock var wattalen ca 20% lägre än vad de brukar vara. Men det är som det är.

Det gick faktiskt riktigt hyfsat om jag bortsåg från att trycket i benen var låga, och att rumpan kändes av en hel del. Fick helt enkelt ställa mig upp då och då. Jag känner aldrig av rumpan när jag kör hårt eller när jag cyklar ute. Men inomhus med lågt tryck och längre cykling, ja då blir det känsligt.

Dokumentären var lång och jag bestämde mig för att se klart på den innan jag avslutade. Vips hade jag cyklat två timmar och då tänkte jag att det vore lämpligt att cykla tills jag förbrukat 2000 kalorier. Kan man inte köra hårt, kan man köra länge.

Som en sködpadda idag. Långsamt och länge

Nu hade Agenda börjat och när jag var på väg att avsluta cyklingen började ett inslag om den galne Trump, så jag fastnade igen.

Så till slut steg jag av cykeln. Faktiskt ganska nöjd över att kroppen inte protesterat nämnvärt. Det är klart att benen inte var starka och att pulsen var för hög i relation till insatsen, men jag kunde cykla ett längre tag utan att mattas och förhoppningsvis kan träningen nu komma igång på riktigt. Nu hoppas jag kroppen svarar bra på detta.

Det blev i alla fall 161 minuter och när jag duschat var klockan nästan 01.00. Lite müsli och bär sedan var jag som ny.

Ja, sedan hade jag ju lovat er att berätta hur det gick med träningen. Ni var ju många som önskat lycka till, och då har jag ju lite att leva upp till. Hoppas ni är hyfsat nöjda.

Nu när jag skrivit klart är det läge att hoppa i säng. Upp tidigt för ytterligare en spännande dag på jobbet. Vi hörs.

Önska mig lycka till!

En hektisk arbetsdag har följt av familjebestyr, samtal kring Tova och sorg, ytterligare lite arbete mm.

Nu börjar det bli ganska sent på kvällen och ändå är jag ännu inte redo.

Redo för vad då?

Jo, jag bestämde igår att jag nu ska vara frisk från min 14 dagar långa förkylning. Risken finns att jag inbillar mig och två utslagna andra medlemmar i familjen indikerar samma sak. Men ibland går det ju lura kroppen. Jag satsar på det.

Jag planerar att inom några timmar köra ett riktigt sent trainerpass. Blir nog start vid 22.30. Chanserna att det ska bli ett lyckat utfall ökar förstås inte med att starta så sent på kvällen, men vi lever alla i ett livspussel och den enda bit där träningen passade i dag var sent på kvällen.

Hur vill jag att det ska kännas? Helst att jag var starkast i världen, men det kan vi ju glömma även när allt känns bra.

Kanske att jag är lika stark som för fyra veckor sedan - Skulle inte tro det.

Nej, i den bästa av världar känns benen hyfsat fräscha, andningen okej och när jag lägger mig på en medelhård intensitet sticker inte pulsen i väg med målet att så snabbt som möjligt nå pulszon fem. I stället är pulsen stabil och det går att ligga där en bra stund och en okej känsla fortsätter.

Wattal? Nej, sådana går inte att bry sig om en dag som denna, även om det skulle kännas ok.

Hur det kommer att gå? Vi får se.

Önska mig lycka till så kanske det går bättre!?

Återkommer med resultat för den som vill läsa.

Ett år äldre - ett år starkare?! Eller bara en förlustaffär?

Så kom den dagen då jag fyllde jämnt. 44 är ganska gammalt, men förhoppningsvis finns det många bra år kvar. Då tänker jag inte bara i livet, utan också som idrottare.

Jag hoppas och tror fortfarande att jag i flera år till ska kunna bli starkare, trots att jag blir äldre. Kanske naivt, men än så länge har jag varje cykelår blivit ett år starkare. Det kan nog lyckas några år till, om jag får vara frisk och skadefri?!

Idag blev det tydligt att Katten har koll  på hur jag är och vad jag prioriterar.

Jag fick gratulationer i sängen, men istället för sötsaker hade Katten gjort ett fint hjärta av två ägg. Jo, hon vet att jag gillar sött, men att jag samtidigt vill hålla nere detta. Tyvärr var jag så hungrig att jag inte fick med konstverket på bild.

Jag fick en mängd paket av Katten och Melvin. Först och främst en rejäl påse paranötter för min hemgjorda müsli.

På senare tid har jag pimpat min müsli med egentorkade jordgubbar och hallon. Det är helt klart att Katten tycker att det varit omständligt och tidskrävande. Hon har helt rätt. Som ett tecken på detta fick jag i dag två påsar frystorkade jordgubbar.

Katten gillar inte när jag cyklar omkring själv, och hon är rädd att något ska hända. För att säkerställa att hon snabbt kontaktas om det tråkiga skulle vara framme fick jag i dag ett armband som ska användas vid cykling.


Sedan är det helt klart att Katten tycker att jag tränar mycket och börjar bli gammal. Helt klart bör jag sköta om skinnet i ansiktet bättre.

Något litet gott och sött borde jag få ändå, tänkte Katten. Hon vet att jag älskar saltlakrits och dessutom starka saker. Jag fick därför lakrits med Chili Flakes. Gott! Exakt. Det är redan slut. Därför fick jag bara något litet - har jag väl startat finns inget stopp.

Jag fick också lite snygga sockar. Sonen hade också gjort en egen fin present på slöjden. Ett armband som jag direkt tog på och har använt hela dagen.

Senare på dagen hade jag födelsedagsfika. Nu är vi alla tre förkylda, så de flesta blev bortskrämda. Men några kom vilket var trevligt.

Jag provade sedan att röra på benen lite lugnt för att se om förkylningen var ur kroppen. Tänkte det kunde bli en bra present. Tyvärr var det någon som tyckte jag redan fått tillräckligt med presenter.

Just det. Glömde nämna att när jag gjorde en smulpaj till gästerna, började det lukta bränt. Jag kollade vad som skett. Ugnen hade löpt amok och blivit överhettad för att därefter haverera. Trots mycket bra presenter, blev därmed födelsedagen en förlustaffär. Inköp av ny ugn blir nästa uppdrag.

När du inser du behöver tänka om

Tankarna när du efter två veckors ofrivillig vila kör ett första träningspass och inser att du är lika stark som en orkeslös sengångare, ja de tankarna skippar vi att snacka om just i dag.

I stället skriver jag att jag nu hoppas att förkylningen snart är helt borta.

Då det brukar ta ungefär lika länge som förkylningen hållit i sig att komma tillbaka till samma nivå som innan sjukdom, behöver den lämna mig typ nu. Om det händer är jag då alltså som bäst tillbaka om två veckor.

Inte muntert då fyra veckor "försvinner" just i detta läge när nästa utvecklingsnivå skulle tas. Att ta ytterligare ett steg kan jag nu glömma inför första tävlingshelgerna, utan nu får jag tänka om och lägga om träningsplaneringen och då även fokus.

Jag får helt enkelt sänka förväntningarna till tävlingshelg ett den 23-24 april och helgen efter. Det är inte rimligt att nå den kapacitet jag tidigare satsat på, men jag hoppas fortfarande att jag kan nå en acceptabel nivå. Men även det hänger på att kroppen nu börjar svara så jag kan börja trycka på igen.

Ska jag tillägga att nu är både Katten och Melvin förkylda, och har vi riktigt "tur" snurrar förkylningen några varv till.

Nej - nu avslutar vi med positiva tankar. Det vänder nog snart. Ja, det måste det.