Helgens träningar = Bedrövligt respektive nära haveri

Helgen började med en eftermiddag och kväll med bara sonen och pappan. Vi hade det mysigt med bland annat biobesök.

I går var vi på ett trevligt födelsedagskalas och på kvällen var det sonens favorit, melodifestivalen.

Idag har jag startat igång sonens nya mp3-spelare och även fixat igång den lilla elgrill jag köpte i fredags. Grillen invigdes vid middagstid då jag fixade lite grillad kyckling.

I övrigt har det varit många tankar, känslor och samtal kring Tova under helgen. Det är bra på många sätt, men i bland kan det bli för mycket för oss alla.

Ja, sonen invigde också sin nya hockeyklubba på uteisen ovanför vårt kvarter. Katten skottade isen och Melvin åkte skridskor. Skoj!

Träningen då? Jo, Katten har tränat fredag och söndag. Jobbigt, men hennes träningar har varit lyckade och bra.

Min träning har inte gått något vidare. Å andra sidan kanske det är okej? Jag har trots allt haft ett väldigt flyt med träningen under lång tid och nästan alla pass har gått som jag velat eller bättre. Får då kanske acceptera att helgen varit mindre bra.

Jag vet inte om de dåliga träningarna delvis beror på att jag kör min 30-dagarsutmaning som innebär nyttigare mat än vanligt, och samtidigt mindre kalorier. Kanske har jag kört lite för slaviskt och hårt med detta de första dagarna? Jag vet inte, men jag ökade i alla fall lite nu för att se om morgondagens träning blir bättre.

Blir det ingen förändring får jag analysera mer vad som behövs för att inte fastna i många dåliga träningar på rad.

Jag är i alla fall nöjd att jag inte gav upp utan verkligen körde på med den träning jag hade planerad.

Lördagen träning innebar lugnt rullande i 100 minuter med ett kort undantag var femte minut. Jag undrade verkligen hur det skulle gå, då till och med distansintensitet kändes tufft.

Men jag körde enligt plan vilket innebar att var femte minut körde jag en spurt. Det upprepade jag 16 gånger. De fyra första sittandes med start från i stort sett noll i kadens. Med mycket stort motstånd tryckte jag max i ca 5 sekunder. De följande 4 genomfördes sittandes med fokus på mycket hög kadens med höga watt. Fortfarande ca 5 sekunder. Sedan 4 stycken ståendes med utgångspunkt från noll i kadens och högt motstånd. De sista 4 genomfördes genom att jag låg på ca 300 watt med normal kadens och sedan maxa ståendes under ca 5 sekunder.

Jag genomförde allt, men känslan var inte bra och wattalen sämre än vanligt. Men något gav det kanske.

Efter 16 spurter blev det efter ytterligare fem minuter en avslutande etta på närmare 120 i kadens och med så höga watt jag klarade. Ja, det blev inga watt att skriva hem om precis. Sista 20 sekunderna brann det i benen och det var riktigt nära att jag gav upp. Kadensen blev allt lägre och mot slutet klarade jag bara 112 i kadens och som ni förstod var då effekten klart lägre.

Lugnt på slutet och sedan var 100 minuter gjorda. Ingen minut av träningen kändes bra.


Idag tänkte jag på träning under minst två timmar innan jag kom igång. Det fanns helt klart en oro för haveri. Jag hade dock ätit mer i dag, vilket jag hoppades skulle hjälpa mig att lyckas bättre.

Det stod intervaller på programmet, men jag hade anpassat de lite för att ha större chans att lyckas.

45 minuter på ca 235 watt och sedan var planen att köra 15 minuter, men inte på max. De två första minuterna på ca 420 watt och sedan ungefär 320 watt på resterande 13 minuter.

Jag tänkte att jag borde klara 4 stycken utan att var slutsåld, men utifrån känslan planerade jag för tre för att inte bli missnöjd. Skulle det kännas bra skulle jag köra fyra stycken.

Så var det dags. Upp på 420 watt och hålla i detta i två minuter. Kroppen fick direkt en chock och det blev segt på en gång. Innan de två minuterna var över låg jag på pulszon 5. Det påverkade förstås att jag låg på ca 108 i kadens. Att nu gå ned till ca 320 watt och fortsätta köra på gjorde att det var jobbigt en bra stund till innan pulsen gick ned lite och det kändes lättare. Lätt blev det dock aldrig under de 15 minuterna, vilket det en bra dag borde blivit. Åtminstone den första intervallen.

Redan under första intervallen bestämde jag att tre intervaller var målet för dagen.

10 minuter lugnt och sedan dags för nästa 15 minuter. Denna blev ännu tuffare och med högre snittpuls.

Jag bävade inför den sista intervallen, men nu var det bara en kvar, så det var kämpaläge som gällde.

De första två minuterna på 420 watt startade. Redan efter 45 sekunder kändes det som jag skulle sprängas. Att i stort sett maxa en svag kropp i ytterligare 75 sekunder för att veta att det inte är vila efter är ganska tufft. Men jag fixade de två första minuterna Känslan var inte bra, benen brann och återhämtningen när jag sedan skulle ligga på ca 320 watt gick inte bra. Jag fick till och med ställa mig upp några gånger för att få en nytändning. Jag trodde det skulle bli haveri, men jag tog mig trots allt i mål. Ja, den sista intervallen visade 5 watt lägre och mycket högre puls en de första två, men ändå ok.

Känslan var alltså inte bra, och jag borde inte ha blivit så här trött av denna typ av träning. Men jag körde allt enligt plan och fixade den intensitet jag planerat. Nöjd över det, missnöjd över känslan.

Rullade på 30 minuter efter sista intervallen så totalt blev det 2 timmar och 23 minuter in i träningsdagboken.

Ja, det gick alltså inget vidare med träningen i helgen, men det är bara att ta nya tag. Troligen redan i morgon.