Intervaller efter sjukdom = Sjukt jobbigt

Jag har tränat! Roligt.

I går trampade jag för första gången på 14 dagar och i dag mådde jag ännu lite bättre. Jag bestämde mig därför för att prova med den första kvalitetsträningen på länge.

Planen var att komma igång hyfsat tidigt, men av olika skäl krävdes en hel del familjetid i kväll, så det blev inte start förrän efter nio.

Upplägget för kvällen var 50 minuter på distansintensitet, 10 minuter mycket lugnt och sedan skulle jag prova att köra lite intervaller.

När det var dags för intervaller var det med viss bävan. Jag förstod att det inte skulle kännas optimalt, effekten skulle vara lägre än vanligt och det skulle bli skitjobbigt.

Hur det blev? Just precis så.

Jag tänkte prova 90 sekunder på ca 400 watt och sedan 30 sekunder lugnt och upprepa det tio gånger (totalt 20 minuter). Det gick sådär.

Jag fixade fem intervaller, men sedan fick jag ta 90 sekunder lugnt och ladda batterierna. Jag fick tillbaka lite kraft och avslutade med 6 intervaller på 60 sekunder på ca 400 watt och 30 sekunder lugnt mellan varje intervall. Så på något sätt hade jag trots allt till slut tagit mig igenom 20 minuter av trötthet.

För några veckor sedan hade jag rullat igenom detta utan att förta mig. Nu var det rejält tufft och efter träningen känner jag mig ganska tärd.

Det blev trots allt drygt 13 minuter på över 400 watt och det får jag vara nöjd med en dag som denna. Viktigast är att jag fick träna och att jag förhoppningsvis inte får något bakslag på den efterhängsna förkylningen.