Sverigecupen i tempo - Över förväntan!

Efter många om och men beslutade jag mig för att åka ned på säsongsavslutningen i Sverigecupen. Det innebär att jag tävlar här i Nyköping lördag och söndag.

Uppladdningen har varit väldigt annorlunda då jag inte cyklat något sedan VM på linjen i söndags. Anledningen till det har främst varit att jag hoppats att förkylningen skulle gå ur kroppen.

Kroppen kändes inte på topp under torsdag kväll, men jag rullade ändå iväg söderut under fredagen. Jag brukar alltid köra väckningspass på fredagen och då samtidigt rulla tempobanan. Jag var dock helt slut både fysiskt och mental på kvällen när jag nådde Nyköping. Så det blev ett helt annorlunda upplägg. Jag rullade banan med bil och sedan gick jag upp på hotellrummet för att sova.

Inte ofta jag somnar 20.00.

I morse bestämde jag mig för att köra uppvärmningen i mitten av tempobanan där det var den största kuperingen. Jag körde dock bara ca 20 minuter för att inte belasta kroppen. Jag hann dock inse att effektmätaren inte ville vara med.

Så vid tolvtiden var det dags för lopp. Osäkerheten och självsäkerheten fanns inte där. Det var länge sedan jag haft något medflyt, kroppen kändes sådär och jag saknade effektmätning.

Jag bestämde mig för att ta det som det var.

Bansträckningen hade i normala fall passat mig perfekt. 30 km där du följer samma väg och vänder efter halva vägen. Inte platt, men de flesta höjdmetrarna bestod av åkbackar vilket också passar mig.

Emot mig stod självförtroende, skräpet jag har i kroppen och avsaknad av effektmätare.

Jag rullade iväg och pulsen sköt snabbt i höjden. Den var högre än vad den brukar, och då effektmätningen inte var tillförlitlig fick jag glömma både puls och effekt och bara gå på känsla.

Det var också svårt att få referenser mot andra då jag relativt snabbt såg att jag närmade mig cyklisten som startat före mig, men då jag körde om honom såg jag ingen fler cyklist under hela vägen.

Vid vändningen kunde jag dock konstatera att jag låg före Stefan Ljungberg från Cykloteket Racing Team och inte så långt efter Niklas Näslund från samma klubb. Alltså hade det ändå gått hyfsat på utvägen.

Snittfarten ut var hög då det var medvind och det var inte så långt från 50 km/h. På tillbakavägen var det mer uppför och motvind, så snittfarten sjönk betänkligt. Jag körde dock på och hoppades att det i alla fall var hyfsat.

Svårt att spurta på slutet då min puls hela tiden legat på ca 95% av maxpuls, och då fanns det inte mycket att öka med.

Jag rullade över mållinjen och kände att med tanke på förutsättningarna var jag ganska nöjd. Jag ser att jag snittat 45,3 km/h i 30 km och då var det ändå en del höjdmeter. Det borde räcka en bit.

När jag började höra vad andra cyklat på insåg jag att min placering nog skulle bli bättre än vad jag trott innan loppet. Då trodde jag att risken var att det skulle bli en placering kring 5-7 då konkurrensen i dag var väldigt hög och jag var väldigt osäker på mig själv.

Resultatet blev dock en positiv syn. Jag rullar in på tredje plats vilket jag är mycket nöjd med.

Så skönt att det efter två riktigt tråkiga lopp med punktering och sedan sjukdom blev en bra avslutning på mitt tempotävlande 2017.

Skönt att få gå upp på pallen för 4:e gången av 5 möjliga i Sverigecupens tempocup.