Extremt effektivt och oväntat slitigt

Vi börjar närma oss slutet av detta tröskelblock. Men några dagar till ska vi rulla igenom.

Efter gårdagens mastodontpass med totalt 80 minuter tröskel så var det lite modestare målsättningar idag.

Jag trodde jag skulle hinna trycka in träningen under dagen, men där gick jag bet. Tiden rann iväg fort och det var en del saker som skulle uträttas här hemma.

På eftermiddagen skulle vi på födelsedagsmiddag och jag fick inse att det inte skulle bli någon träning.

För övrigt är det synd om sonen som troligen har influensa, så Katten och Melvin blev hemma medan jag åkte iväg.

Det blev en trevlig eftermiddag och kväll med mycket mat och fika. Inte helt i linje med mitt fokus på mindre mat som jag ska hålla till att börja med i fyra veckor. Men det var en sådan situation då det var läge för undantag. Är du intresserad av hur det går med kost och mat? Lär återkomma kring det inom kort.

Väl hemma igen ägnade jag tid med familjen och det är verkligen inte roligt för Melvin som nu mått riktigt dåligt i 4 dagar, och inte verkar det vara på väg att bli bättre.

Jag såg till att sonen somnade innan det var aktuellt för träning, så det rullade inte igång förrän efter 22.30.

På programmet stod ett av de lättare tröskelpassen under detta block, men jag var ändå inte säker på hur det skulle gå utifrån att det börjat ta på med all tid på slutet i de högre effektområdena.

Då det var så sent kortade jag uppvärmningen till endast 10 minuter innan det var dags för trösklar.

Jag kände redan på de första 9 minuterna, att det inte skulle bli någon lek. Pulsen var lägre än vanligt men benen tröttare än vad de borde på den belastningen.

Den låga pulsen berodde nog både på att jag ätit lite mer och det fanns mer kolhydrater att tillgå. Sedan blev det några watt lägre än planerat och dessutom gillar inte min kropp kort uppvärmning. Helst ser den att jag kör 30 minuter, men aldrig kortare än 20 minuter. Nej, jag tror inte den lägre pulsen beror på att jag är för sliten. För det första brukar inte min puls bli lägre när jag är riktigt belastad och dessutom säger mig min känsla i kroppen och mina uppföljningsverktyg att jag fortfarande ligger rätt i belastning.

Ja, hur som helst höll jag i den första nian trots att det inte kändes bra. 2 minuter lugnt och sedan en nia till. Det kändes inte bättre, men inte heller sämre.

2 minuters vila igen och nu skulle en åtta genomföras. Här var det faktiskt nära att jag avbröt. Inte egentligen för att jag inte orkade, utan för att det kändes så segt och tog emot en hel del i benen. Jag blev bekväm och han tänka att jag fått till så mycket bra träning i veckan, att det nog var okej att vara nöjd nu. Dessutom var det ju väldigt sent.

Men just innan jag avslutade han jag stoppa mig själv i tanken och lyckades motivera mig att fortsätta. Så rullade jag på hela åttan och det kändes varken sämre eller bättre än niorna som var innan.

2 minuter lugnt och sedan var det dags för den sista intervallen för dagen som också den var en åtta.

Ja, känslan var aldrig bra idag. Jag kände mig aldrig stark och det kändes sämre än vad det borde på den effekt jag presterade. Men, jag körde igenom det pass jag planerat och jag vet att det ska börja kännas segt. Det är ingen fara att bli segare och segare så länge du klarar din måleffekt, du har en plan och du vet varför känslan är som den är.

Jag hade planerat ett snitt på 330 watt för de 34 tröskelminuterna. Det blev 2 watt lägre på första nian, men sedan något högre på de övriga intervallerna, så målet nåddes.

Visst var det lite slitigare än vad jag väntat, men effekten hölls där den skulle vara och då var det rätt att rulla igenom hela träningen.

Det blev alltså två nior och två åttor som med vilan mellan blev totalt 40 minuter. Så 10 minuter lugnt på slutet och sedan var hela passet avklarat på en timme.

6 intervallpass på de åtta senaste avklarade och 2 kvar på programmet. Blir intressant att se hur kroppen känns nästa gång vi rullar igång.