Inställt - Då bestämde jag mig för att vara med!

I måndags fick jag en behandling av sällan skådat slag som jag skrev om i mitt förra inlägg. En extrem smärta och sedan rejäl träningsvärk. En träningsvärk som fortfarande är kvar.

Men ryggsmärtorna har minskat. I alla fall för stunden. Jag hoppas verkligen att det nu fortsätter åt rätt håll. Förkylningen har också minskat sitt omfång.

Som många vet missade jag säsongspremiären med tempo och linje i Barsebäck. I helgen är det tävlingar i Götene och Kinnekulle och nästa helg i Sunne.

Min osäkerhet har varit och är stor kring hur min kropp egentligen känns, var jag står formmässigt, hur det ska gå med förkylningen, hur utvecklas alla problem i rygg, rumpa etc, och kommer det gå att tävla i närtid. Ja, och då funderar jag förstås över säsongen som helhet också.

I går kväll tog jag tempohojen och stoppade in den i bilen för att åka till ett vägavsnitt där jag kunde kolla kropp och knopp. Tanken var att det skulle bli första passet på många veckor där jag tryckte på så att pulsen gick upp rejält.

Det var med stor osäkerhet jag rullade igång. Lite känningar här och där, men efter uppvärmning hade jag faktiskt inte ont.

Planen blev att trycka på nästan max i 20 minuter. Dvs 10 minuter åt ett håll, vänd och tillbaka. Jag började ändå lite försiktigt då jag var medveten om att formen är som den är.

Känslan var hyfsad, mest för att jag kunde ligga i fartställning hela vägen och att jag inte helt fick släppa på trycket. Så det blev en okej 20:a. Dock saknades det en hel del fart mot vad jag brukar kunna prestera och på effekten hade jag tappat 30-40 watt vilket blir en hel del tid på en tempotävling.

Sammantaget blev utfallet - varken eller. Dvs det var inte tillräckligt bra känsla i kroppen och formen var inte heller den tillräckligt okej för att jag skulle bestämma mig för att åka långt söderut i helgen för tävling. Men det var inte heller så dåligt att jag bestämde mig för att ställa in. Jag blev alltså osäker på hur jag ska göra.

Att åka långt söderut och ägna en hel helg åt detta och sedan kanske kroppen säger stopp och så får jag vända hem utan tävling. Eller så tävlar jag och det går väldigt dåligt. Inte skoj. Men det skulle ju också kunna vara så att jag kan tävla och resultatet i alla fall blir anständigt. Då har jag ju också kommit igång vilket förhoppningsvis är bra för resten av säsongen.

Jag bestämde mig igår för att avvakta med beslutet till idag. Jag skulle då också känna hur kroppen kändes efter gårdagens 45 minuter varav 20 minuter hårt. I morse när jag vaknade var det varken bättre eller sämre, så det gav inte så mycket.

Även på förmiddagen i dag var jag alltså osäker hur jag skulle planera hlegen. Men så kom ett mail som gjorde att jag bestämde mig. Vi fick nämligen veta att nästa helgs tävlingar i Sunne är inställda, och helgen efter är det tävlingsledigt. Att skjuta på säsongsstarten så länge kändes inte alls bra, så jag har nu bestämt mig för att ge helgen en chans.

Kommer jag till start ska jag göra vad jag kan för att få ut det som finns i kroppen för dagen. Sedan behöver jag förstås acceptera att det kommer att vara klart mindre än vad det skulle varit om jag inte varit skadad och sjuk i många veckor och inte alls tränat. Det får bli som det blir helt enkelt.