I helgen är det tävlingar i Barsebäck. Tanken var att som jag gjort tidigare flyga ned under fredagen. Nu blev det istället så att jag skulle på konferens till Stockholm under veckan, så då fick jag tänka om för att kunna lösa båda delarna.
Det innebär att jag i dag har åkt bil söderut, något som bestämdes för flera månader sedan. Vi får hoppas att det har varit värt det. Dvs, att jag kan åka och tävla i helgen.
Att jag inte kunnat träna på länge, är en sak. Det gör bara att jag blir lite långsammare och blir lite mindre nöjd med resultatet. Det stora problemet är att jag är rejält förkyld och det behöver börja vända senast i morgon om det inte ska vara kört utifrån det.
Det största problemet är dock ryggproblemen. De har lett till smärta, muskelkramper och konstant spända muskler.
Som jag skrev igår hade jag sökt behandlingsställen och till slut hittat ett ställe i Härnösand som ligger på vägen till Stockholm.
Jag vill också samtidigt tacka för alla tips som kommit från er om bra ställen för behandling här nere i Stockholm och uppe kring Vännäs. De kan nog behövas.
Ja, hur som helst hade jag tid först 14.00 i Härnösand, så jag gav mig av från Vännäs vid elva. Det innebar att jag hann med lite arbete innan avfärd.
Tre timmar senare var det så dags för behandling. Först en massageterapeut som kollade igenom rygg och rumpa och närmade sig triggerpunkter. För övrigt brukar han vara massör vid första depån under Vätternrundan, så vissa av er har nog känt på honom.
Han insåg att det fanns låsningar som orsakade smärta och stelhet i muskulaturen. Han kallade därför på en naprapat som snabbt konstaterade två låsningar.
Han låste upp ryggen med två olika manövrar och sedan var behandlingen klar. Han sa att det var olyckligt att jag skulle åka bil så länge och att jag skulle lägga på rejält med svankstöd i bilen för att minska risken för återfall. Risken är ju ganska stor att man får tillbaka låsningarna och att åka bil 5 timmar direkt efter behandling är ju inte helt perfekt.
Ja, vi kan konstatera att det var lite jobbigt att åka bil efter detta och att jag fortfarande har ont i ryggen. Sedan om det beror på att jag just behandlats eller om låsningarna kommit tillbaka får morgondagen visa.
Jag kan i alla fall konstatera att jag inte hade inbillat mig att ryggen var ur fas. Det är också klart att jag inte kunnat få loss detta utan behandling, trots att jag vet vilka övningar som bör göras. Det behövdes nämligen en hel del kraft för att lösa upp det hela.
Nu får vi se hur det utvecklar sig och om ryggen blir tillräckligt bra innan helgen.
Hur som helst lär det bli uppföljande behandlingar för att få detta under kontroll.
Sedan finns det de som säger att detta kommer att bli långvarigt och att det blir svårt att lösa. Jag hoppas verkligen att det inte blir så.
Hur gick det att bila ner är du lika dålig i ryggen eller?
SvaraRaderaJag hoppas verkligen att det fixar sig så du kan köra för fullt när det är dags...