Sedan har jag efter Nordiska kämpat på med lite tappform och en rygg som krånglar.
Jag har varit här nere i Svanesund två gånger tidigare och då varken varit nöjd med min prestation eller min placering.
Idag startade jag med stor osäkerhet på mig själv, men jag hade bestämt mig för att gå all-in och se hur benen och ryggen svarade. Målet var att jag i alla fall skulle ha känt att jag kämpat och gjort vad jag kunnat när jag nådde mållinjen.
Jag startade först i min klass och hade ingen att jaga, bara känna mig jagad. Men det kändes ändå okej, då det händer så mycket på denna bana att du inte behöver någon att jaga.
I går provkörde jag banan och jag lade upp en tydlig taktik för att om möjligt våga mer och cykla snabbare än förra gången jag var här. En stor del har handlat om att jag haft väldigt mycket respekt för de kraftiga svängarna där du inte ser utgången av svängarna och sedan handlade det om hur jag skulle attackera klättringarna.
Bara någon timme innan start var det riktigt negativt med ryggen då en av mina klurigare låsningar jag brukar ha satt som berget. Men så när jag stod i toalettkön lyckades jag hitta ett bra redskap och en rejäl snärt senare gjorde att det smällde till i ryggen och nu kändes det genast lite bättre. Hoppet ökade.
Jag rullade iväg och nu fungerade helt plötsligt inte effektmätaren. Men efter lite mekanikerarbete var den åter igång.
Så var det dags för start och jag matade hårt i starten. Jag såg att effekttalen var väl höga, men jag skulle ju gå all-in i dag, så jag släppte inte av något utan fortsatte så.
Ganska snabbt var pulsen väl hög, men trycket var fortfarande helt okej. Idag var det bara 20 km vilket i vanliga fall inte passar mig, men med en rygg som inte brukar palla så länge var det bra. Då behöver du också gå hårdare än vanligt.
Vid vändningen var pulsen riktigt och jag insåg att jag nog skulle behöva släppa av lite om jag inte helt skulle haverera i slutet av loppet.
När jag en stund efter vändningen mötte cyklisterna som startade efter mig kunde jag konstatera att jag gått ganska bra. Jag hade tappat lite på Patrik Boström från CK Fix som just nu har en riktig peakform. Glenn Dahl CK Sundet som slog mig på förra tävlingen körde också bra, men jag bedömde att vi var ungefär lika snabba till vändning. Resten låg jag nog före.
Att jag låg så pass bra till gjorde att min positiva känsla förstärktes och jag gjorde vad jag kunde för att hålla trycket hela vägen hem. Det var tufft, men det lyckades helt okej. Men med ca 3,5 km kvar rasade effekten och en del tid rann i väg, men kämpaglöden gjorde att jag åter fick tillbaka trycket och lyckades göra en okej avslutning sista 1,5 kilometerna.
Sammantaget var jag nöjd när jag korsade mållinjen. Jag hade fått ut vad jag hade och känslan kring banan var bättre än tidigare år. Jag hade inte varit lika feg i de tekniska partierna även om jag fortfarande förlorar en hel del tid här. Men kraftmässigt hade jag inte mer i dag, ryggen var hyfsat okej och känslan ganska bra. Min effekt var också klart bättre än förra tävlingen när jag var riktigt missnöjd. Kan konstatera att jag gjorde vad jag kunde då de tio minuter med högst snittpuls är det högsta jag någonsin haft. Det visar förstås också att formen inte är helt på topp.
Så började alla som startat efter mig rulla in och jag insåg att min tid skulle stå sig riktigt bra. Åt Patrik Boström fanns inget att göra, så han slog mig för andra loppet i rad. Han är verkligen stark och snabb just nu. Däremot lyckades jag klämma mig in före Glenn Dahl som slagit mig två gånger denna säsong. Det är jag riktigt nöjd med, då han är väldigt bra och dessutom hade hemmaplan i dag.
Från att aldrig varit på pallen här i Svanesund blev det i dag en andra plats. Dessutom ca 1 minut snabbare än sist jag var här. Riktigt bra. Helt klart nöjd med dagen.
Nu har jag masserat ryggen och dessutom gett den lite smärtstillande, så får vi se hur det känns i morgon bitti när det är dags för linjeloppet här nere.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar